Backlash mot arbetarkvinnor

Mer än var fjärde kvinna med ett arbetaryrke har en deltidstjänst. Bland manliga tjänstemän är det knappt en av tio. Foto: Ann-Christin Holmström.

Löneskillnaderna har slutat minska

Av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv
- - -

Det sker en omfattande attack mot kvinnors rättigheter på arbetsmarknaden, där Sverige på många punkter är på väg bakåt. Den tidigare trenden där löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskade har brutits. Dessutom har arbetarkvinnor den sämsta arbetsmiljön, och minst chanser att arbeta heltid under kontorstider. Medlingsinstitutet och LO har gett ut varsin rapport som tydligt visar den backlash mot kvinnor som kommer ur den nyliberala högerpolitik som förs.
Medlingsinstitutets rapport Löneskillnaden mellan kvinnor och män 2022 visar att löneskillnaden mellan kvinnor och män, som tidigare minskat för varje år, nu är oförändrad jämfört med 2021. Utvecklingen stannade av redan 2019, med knappa förändringar sedan dess. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män var 9,9 procent år 2022 och 2021.
Löneskillnaderna kan delvis förklaras av att fler kvinnor än män arbetar deltid, frivilligt och ofrivilligt. Men det är inte hela orsaken. Medlingsinstitutet har beräknat att även om man tar hänsyn till deltidsarbete, sjukfrånvaro och andra faktorer så återstår ändå en oförklarad löneskillnad mellan könen på 4,7 procent.

I brist på andra förklaringar måste det antas att denna löneskillnad helt enkelt beror på könsbaserad diskriminering. Det är dessutom en ökning på 0,2 procent sedan 2021. Skillnaden är dessutom större inom den privata sektorn, där den ligger på 5,9 procent. Löneskillnaderna har inte varit så höga sedan år 2015.
Medlingsinstitutets rapport visar att yrke är den viktigaste faktorn för löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Kvinnodominerade yrken har generellt sett betydligt lägre löner och lägre status än mansdominerade yrken. Ett exempel är timlönerna; ju större andel kvinnor det finns i en sektor desto lägre är timlönerna.
Orsaken till det är just att det är kvinnodominerade yrken, vilket i slutändan betyder att löneskillnaden ändå handlar om kön i första hand och att yrke är sekundärt. LO beskriver det som att arbetsmarknaden är könssegregerad – att kvinnor och män i hög utsträckning arbetar inom olika yrken. Av de 30 största yrkena är det bara tre som har en jämn fördelning av kvinnor och män.

I Sveriges jämställdhetsbarometer för 2023 som LO ger ut varje år, görs en genomgång av skillnaderna mellan kvinnors och mäns situation på arbetsmarknaden. Rapporten visar att skillnaderna i arbetsmiljö baserat både på klass och kön ökar. LO visar också skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän, där både lön och arbetsmiljö skiljer sig kraftigt.
Tidsbegränsade anställningar och deltid är vanligast bland arbetarkvinnor. Hela 42 procent av arbetarkvinnorna jobbar deltid, och den vanligaste orsaken är att de inte har fått en heltidstjänst. Bara 48 procent av arbetarkvinnorna har en fast heltidstjänst – vilket ofta är en förutsättning för att få hyreskontrakt, lån och annat som kräver en stabil ekonomi. Hela 24 procent av arbetarkvinnorna har en tidsbegränsad anställning, som exempelvis en timanställning eller ett vikariat.
Inom många kvinnodominerade yrken har det blivit mer regel än undantag med deltidstjänster, både fasta och tidsbegränsade. Bland deltidsarbetande tjänstemän däremot har över hälften en heltidsanställning i botten, vilket betyder att de har kvar den tryggheten. Bland arbetare är det mindre än en fjärdedel. Bland män över lag och bland kvinnor i tjänstemannayrken är det norm att arbeta heltid, men en sådan norm finns inte för arbetarkvinnor.

När kvinnor arbetar deltid blir det naturligt att de tar en större del av hushållsarbetet och barnomsorgen. Det kan också vara tvärtom; att kvinnor väljer att jobba deltid för att klara av barnomsorgen. Dessa skillnader i möjligheten att försörja sig leder till att gamla familjestrukturer förstärks där kvinnan befinner sig i en beroendeställning gentemot mannen. Utan ett fast heltidsarbete är det svårt att få ett hyreskontrakt, och det leder bland annat till att många kvinnor tvingas stanna hos våldsamma män.
Storleken på lönen är också en viktig faktor, och där är skillnaderna stora både baserat på kön och klass. Både bland arbetare och tjänstemän tjänar män mer än kvinnor, men kvinnliga tjänstemän tjänar betydligt mer än arbetarmän. Manliga tjänstemän tjänar dubbelt så mycket som kvinnliga arbetare i genomsnitt.
En rapport från Afa försäkring visar att kvinnor som arbetar inom kommun och region har en hög risk för långvarig sjukfrånvaro i alla yrken – risken är mer än dubbelt så stor som för män. Den största yrkesgruppen är omsorgsarbetare, och även för män är risken högre än genomsnittet.
Här handlar det om arbetsmiljö, där sämre anställningsvillkor och lön är en faktor som leder till stress. Andra saker som spelar in är arbetsbelastningen, som varit särskilt hög inom vård och omsorg under pandemin. Möjligheten att påverka sin arbetstid och när arbetsuppgifterna ska utföras är också en faktor. Till exempel så är delade turer vanligast bland arbetarkvinnor.

Det finns många exempel som visar på en negativ utveckling för kvinnors rättigheter. Det är tydligt att det är högerpolitiken som har skapat den utvecklingen, och högern kommer alltid att gynnas av att det finns ojämlika förhållanden på arbetsmarknaden. Därför måste vänstern och fackföreningsrörelsen trappa upp kampen och motståndet mot högerns och kapitalisternas attacker mot arbetare, som slår särskilt hårt mot arbetarkvinnor.