Maktens korridorer inte bara blå

Krönika
av Susann Högye-Bäckman,
Rättvisepartiet Socialisterna & vice ordförande i Seko Pendelklubben
- - -

En ny regering är bildad. Trots att SVT:s valundersökning visade att väljarna helst såg att S ensam bildade regering och endast 4,5 procent önskade en regering med M, KD och L så fick M igenom sin statsminister med SD:s hjälp.
Med Moderaternas ledare Ulf Kristersson som statsminister så väntas ett stort reformpaket med sänkt a-kassa, sjukförsäkring, aktivitetsstöd och flerbarnstillägg. Och skatter! Jo för skatterna är för höga. Allt detta lovade Kristersson att införa de första 100 dagarna, om han blev vald till statsminister.

Till sin hjälp ska han ha både KD och Liberalerna.
KD skriver i sitt partiprogram att de sätter människovärdet och familjen högt. Frågan är vems familj?
Liberalernas politik känns idag långt ifrån deras ideologi om hur: ”Hela Sverige ska vara möjligheternas land, för alla”.
För hur förklarar man annars att man gått med i en regering som skrivit ett 64-sidor långt samarbetsavtal med SD och som bedriver en tuff batongpolitik med mer polis, ordningsvakter och kameraövervakning?
Människosynen är tydlig i uttalanden om visitationszoner och snabbtester för adhd i utsatta områden.
Liberalernas önskan om att språktesta 2-åringar går i samma anda.
För att inte tala om Ebba Buschs undran om ”Varför har vi inte hundra skadade islamister, hundra skadade kriminella, hundra skadade upprorsmakare?”.

Om man tror att detta kommer minska segregation och utsatthet så är man nog, snällt sagt, naiv.
Var är människan i dessa förslag?
Var finns individen?
Eller är det precis det man är ute efter?
Att omänskliggöra en stor del av den svenska befolkningen?
Stöveltrampen är tydliga i maktens korridorer och jag befarar att vi bara sett början på en polisstat.

Det är nu vi måste stå upp!
Kräva ett samhälle som fungerar. Som vi har råd att leva i.
En skola för alla barn oavsett behov och bostäder vi alla har råd att bo i.
En sjukvård som behandlar oss efter behov, inte efter plånboken.
Men det kanske inte en statsminister med en månadslön på cirka 185 000 kronor har tänkt på.
En statsminister som har ökat sin lön med cirka 16 000 kronor i månaden på 4 år, enligt uppgift (SVT, nyheter).
Kanske skulle vår nya statsminister ta sig en titt i diskrimineringslagen. Lära sig de 7 punkter som är lagstadgade, där både trosuppfattning, etnicitet och funktionsnedsättning ingår.
Vi skulle kanske börja där. ■