LO:s avtalskrav på tok för lågt

Reallönerna har sjunkit med 6,2 procent i år och LO kräver futtiga 4,4 procent. Foto: Henrik Brunnsgård

Facktopparna springer storföregarens ärenden medan vinsterna ökar

LO:s styrelse har enats om lönekrav på 4,4 procent samt ett krontal om 1 192 kronor för de som tjänar under 27 100 kronor. Det innebär att man inte kräver kompensation för prisökningarna och det skulle innebära fortsatta sänkta reallöner.

Samtidigt avlöser den ena kvartalsrapporten den andra med rekordvinster i storföretagen och troliga guldregn till ägarna till våren. Ulrika Lindstrand, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer, kallar detta att ”växla upp löneökningstakten”.
Marie Nilsson, ordförande för IF Metall, förklarade att inflationsmålet på 2 procent som Riksbanken arbetar efter är ”ankaret vi relaterar till både när inflationen är låg och när den är hög som i dag”.

Samtidigt spår Swedbank att inflationen ökat till 12,5 procent i februari, matpriser fortsätter uppåt, fastighetsbolagen kräver rekordstora hyreshöjningar på uppemot 10 procent, SMHI spår en kallare vinter och Stockholms handelskammare ”extrema elräkningar”.
Det blir parodiskt när Marie Nilsson förklarar att facken inte ska ”jaga dagens höga inflation”, med tanke på hur företagen på andra sidan förhandlingsbordet skor sig på krisen.

Bankerna och industriföretagens senaste kvartalsrapporter vittnar om rekordvinster. Totalt sett är den samlade vinstökningen 16 procent än så länge. Och Ica-handlarna slår rekord. De har aldrig tjänat så mycket pengar, visar en granskning från Dagens Nyheter. Samtidigt som hjälporganisationer rapporterar om hur nya skikt söker mathjälp och även barnvagnar och rullatorer syns i köerna till soppköken.
LO-topparnas argument är detsamma som arbetsköparnas som nu räknar rekordvinster: Att löneökningar är det som riskerar att driva upp inflationen.

”Det är aldrig arbetarlöner i sig som driver upp inflationen, det är företagen med deras vinstbegär som ska hållas ansvariga för det”, skrev gruvarbetaren Waldemar Tapojärvi mycket riktigt i Dagens Arbete.

Även Stefan Carlén, chefsekonom på Handels, har gjort poängen att inte ens 1995, när facken fick igenom de största procentuella lönehöjningarna på 30 år, räknat från idag och bakåt så blev det något av den löneinflation det då skrämdes med.
LO-topparnas avtalskrav innebär i princip att de anser att medlemmarna – de som skapar vinsterna – ska betala den kris som kapitalisterna på andra sidan förhandlingsbordet orsakat. ■

> Läs också Mattias artikel "Varför så tyst i avtalsrörelsen?"