Försämringen av anställningsskyddet är ett historiskt svek

Tågvärden och fackliga kämpen Susann Högye-Bäckman talar på Rättvisepartriet Socialisternas torgmöte i Västerhaninge till försvar av anställningsskyddet

S-ledningarna i facken har stått för de största sveken

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv
- - -

Nya LAS (Lag om anställningsskydd) är sossarnas Faust. De sålde den historiska arbetarrörelsens sista segrar till Djävulen, eller kapitalisterna i Svenskt Näringsliv. Fackföreningsrörelsen har inte krossats, men splittrats och ytterligare försvagats. Behovet av en ny ledning och demokratiska, kämpande fack är akut.

Innan pandemin slog undan benen på all kamp i samhället så slog sossarnas regering med januariavtalet undan benen för kämpande fackföreningar genom att på nytt inskränka strejkrätten. Hamnarbetarförbundets kamp för kollektivavtal var upprinnelsen till regeringens attack på strejkrätten som sedan följdes av frontalangreppet mot LAS.
Med januariavtalet (överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna i januari 2019) hade regeringen förbundit sig att göra det både lättare och billigare att avskeda anställda.

"... att S-regeringen och fackledningar genomfört högerns önskningar under de senaste decennierna och gått kapitalisternas ärenden har skett i förgrunden till ökade klyftor"

(S)veket gällde dock inte bara arbetsrätten, Januariavtalet, som inte längre gäller efter Liberalernas avhopp och de många regeringskriserna, innebar en skärpning av högerpolitiken på en rad områden som en fullbordad privatisering av Arbetsförmedlingen, samt införande av marknads- och lägeshyra, Just frågan om marknadshyra blev också den som fällde regeringen efter att Vänsterpartiet för första och hittills enda gången på allvar vågat utmana regeringspolitiken.
S-ledningarna i facken har stått för de största sveken i LAS-frågan. För den som fortfarande försöker vifta bort detta faktum är det svårt att blunda för hur Tobias Baudin gick från att leda Kommunal, efter att de var först med att svika arbetarna och skriva under LAS-överenskommelsen, till att bli Socialdemokraternas partisekreterare.

Den ”moderna” arbetsrätten är ett barn av sin tid, att S-regeringen och fackledningar genomfört högerns önskningar under de senaste decennierna och gått kapitalisternas ärenden har skett i förgrunden till ökade klyftor.
Följden förutom själva ändringarna i arbetsrätten är ett krossande av framtida motstånd och splittrande av facken. Kommunal och IF Metall körde över LO:s beslut och framförallt medlemmarnas röster mot en försämring av LAS. Upprop och budkavlar från IF Metalls klubbar, på Volvo i Umeå och Hitachi ABB i Ludvika, har visat på dels den djupa klyftan mellan lokala klubbar eller medlemmar och förbundsledningarna, dels på ett splittrat Metall. Kommunals svek spädde på socialdemokratins egen kris där förtroendet är förbrukat hos arbetarklassen. LAS-frågan ledde även till splittringar mellan förbund, där exempelvis industrifackens samarbete splittrades då Livs lämnade och Pappers gjorde gemensam sak med Metall, Kommunal och PTK. Än mer grundläggande är frågan om att det kommer att bli svårare att kämpa fackligt om arbetsgivaren får allt lättare att sparka dig utan anledning.

Ett antal kampanjer har förts mot januariavtalet och till försvar av strejkrätten och LAS. Det har varit försök att samla till en tvärfacklig opposition mot först inskränkningar i strejkrätten och sedan till försvaret av LAS. Men till följd av att vänsteroppositionen inom facken försvagats och att de fackledare som sa sig vara emot nöjde sig med en opposition i ord lyfte aldrig motståndet, trots att förutsättningarna fanns för att samla till en gräsrotsrörelse likt den som stoppade marknadshyra.
Det som behövs är kamp som exempelvis knyter ihop frågor om jobb och bostad med kamp mot rasism och sexism, för det hänger ihop. Idag ser vi hur högerpolitik driver fram förtryck mot utsatta, attacker på kvinnors rättigheter till sina kroppar, fortsatta attacker på arbetares rättigheter samtidigt som vi ska klara av prisökningar och klimatkris. Därför måste problemet ryckas upp med rötterna och det enda gemensamma problemet heter kapitalismen.