Ingen kompensation för matprischocken i regeringens budget

Foto: Nadin Dunnigan / Pixabay

Rättvisepartiet Socialisterna kräver slopad matmoms, höjd barnbidrag och gemensamt ägande utan vinstintresse

av Mattias Bernhardsson, förstanamn på Rättvisepartiet Socialisternas valsedel i Haninge kommunval 11 september
- - -

Medan Sveriges miljardärer har fördubblat sina förmögenheter på bara två år upplever de flesta arbetare reallönesänkningar. Prisökningar på mat, kollektivtrafik, el och hyror pressar allt fler arbetarhushåll, barnfamiljer och pensionärer till en tillvaro på marginalen. Allt fler söker sig till hjälporganisationer. Men i den socialdemokratiska regeringens budget saknas kompensation och stöd.

Under årets första kvartal gick matpriserna upp med 3,9 procent enligt Statistiska centralbyrån (SCB). Sedan dess har de ökat ytterligare.
Inflationstakten ökar dessutom, och flera prisökningar på mat väntas vara högre än inflationen. Enligt SCB landade KPIF (konsumentprisindex med fast ränta) – det vill säga förändringen från samma månad föregående år – i mars på 6,1 procent. Samma takt för februari låg på 4,5 procent.
I januari 2022 hade lönehushållen upp till 2 100 kronor mindre kvar att leva på efter att de nödvändiga utgifterna var betalda, jämfört med januari 2021 (Swedbank).  

De största prisökningarna under februari-mars var bland annat:

• Matfett: 7,6 procent.
• Mjölk/ost/ägg: 4,8 procent.
• Frukt: 3,5 procent.

De största prisökningarna sedan 2020:

• Kaffe/te/kakao: 31,8 procent.
• Matfett: 10,3 procent.
• Mjölk/ost/ägg: 7,7 procent.
• Grönsaker: 6,8 procent.
• Kött: 4,2 procent.

De största prisökningarna på enskilda matprodukter de senaste 12 månaderna:

• Tomater: 29,4 procent.
• Päron: 24,8 procent.
• Vitkål: 24,7 procent.
• Färsk lax: 21,2 procent.
• Honungsmelon: 20,6 procent.

Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Mathjälpen rapporterar om ett ökat tryck och fler behövande. Men i regeringens budget lyser hjälpen med sin frånvaro.
Från att ha pumpat ut hundratals miljarder kronor i stöd till storföretag under pandemin (vilket inte hindrade dem från att göra stora aktieutdelningar) väljer den socialdemokratiska regeringen nu att prioritera militären framför barnfamiljer.

Den rekordstora budgetökningen sägs vara till ”försvaret”, vilket låter bättre i allmänhetens öron, men i verkligheten är Försvarsmakten idag uteslutande en insatsarmé som skickats för att strida i andra länder (som i Irak, Afghanistan och Libyen, där situationen har förvärrats av interventioner).

Vissa grupper får en viss lättning i budgeten. 4,2 miljarder kronor i garantitillägg till pensionärerna innebär i snitt 750 kronor extra i månaden, en välbehövlig lättnad, men långt ifrån tillräckligt om man drar av prisökningarna på mat, el, kollektivtrafik och hyror under de senaste åren samt från vad som väntas öka ytterligare i år. Och bilisterna får sänkt skatt på drivmedel. Men resten då?
Istället för sänkt skatt på drivmedel hade prischocken behövt mötas med borttagen moms på mat – vilket hade gynnat alla arbetare och pensionärer, med eller utan bil. Istället för nya miljarder till militären hade vi behövt höja barnbidraget för att kompensera barnfamiljerna.

I grunden behövs dock radikalare åtgärder. Priskrisen visar på behovet av en socialistisk politik.
De stora matjättarna höjer inte bara priser för att täcka deras högre kostnader, utan för att upprätthålla makabra privata vinster – om de stora livsmedelsföretagen övertogs i gemensam ägo utan vinstintresse skulle matpriserna kunna regleras.
Elprisökningarna är direkt kopplade till de privata bolagens vinstjakt – om elbolagen och elnäten återtogs i gemensam ägo skulle priserna kunna sänkas med 20-30 procent.
Och återtagande av bostäder i allmännyttan skulle omedelbart kunna innebära sänkta hyror snarare än höjda. ■

Globala prisökningar resultat av kapitalismen och klimatkrisen
en tidigare text av Mattias Bernhardsson

De globala prisökningarna och den fördjupade livsmedelskrisen – som har pågått i flera år – har nått alarmerande nivåer som en följd av Ukrainakriget. Ukraina och Ryssland står tillsammans för 30 procent av världens produktion av vete och 20 procent av den odlade majsen – två grödor som utgör basföda för miljarder människor.
Ukraina är dessutom världens största exportör av solrosolja och Ryssland är en av världens största producenter av konstgödsel.
Kriget har stoppat all export från båda länder. 35 länder i Afrika är beroende av import från Ukraina och Ryssland eller via Svarta havet som nu är stängt.

Redan innan kriget ökade priser på mat, utsäde, bränsle och andra förnödenheter i spåren av pandemin. Klimatförändringarna med allt värre torka och översvämningar samt det kapitalistiska jordbrukets jordförstörelse är också en stor faktor. Och problemen var långt gångna. Redan innan pandemin räknade FN med att 800 miljoner människor levde med hunger och att nästan var tredje människa inte hade tillräckligt med mat.    

Under 2021 ökade de globala priserna på vete med 31 procent och solrosolja med mer än 60 procent. Fram till veckan före invasionen hade vetepriserna ökat med 50 procent.
I september förra året varnade The Famine Early Warnings Systems Network att 10 av Zimbabwes 15 miljoner invånare riskerade svält som ett resultat av torka och regnbrist.
Även i USA, som har rekordlåg officiell arbetslöshet, är rekordmånga beroende av matkuponger. I oktober förra året tvingades president Biden att utöka det statliga matkupongsystemet med ytterligare 20 miljarder USA-dollar som nu 42,8 miljoner amerikaner är beroende av. Enligt USA:s jordbruksdepartement fördubblades antalet konsumerade matkuponger i januari i år jämfört med januari 2021.

Den förra pristoppen av främst vete åren 2007-2008 ledde till de höga brödpriser som till stor del utlöste vad som kom att kallas den arabiska våren. Idag, mer än någonsin, måste det resas politiska alternativ till den kapitalism som ständigt driver världen till hungerns brant.
Försök att bortförklara dagens livsmedelskris som enbart ett resultat av kriget syftar till att vända bort uppmärksamheten från kapitalismen, dess sjuka jordbruk och dess klimatkris. Att ett krig i Europa kan påverka livsmedelsförsörjningen i hela världen är en effekt av decennier av nyliberal globaliseringspolitik. Även de globala bristerna på bränsle och el är effekten av kapitalismens låsning vid fossila bränslen.

Storföretagen och dess regeringar har superrationaliserat jordbruket till att fokusera på ett fåtal exportvaror, medan det egna behovet har försörjts genom import. I den kapitalistiska konkurrensen har enorm överproduktion och översvämmande av dessa produkter i fattiga länder för att ta över marknaderna skapat stora globala transportled såväl som extrema globala sårbarheter.
Den ständiga vinstjakten har eldats på av konstgödsel, bekämpningsmedel och massiv produktionsintensitet – vilket har skapat enorma arealer av förstörda jordar.
Den globala osäkerheten vad gäller livsmedelspriser och tillgång på livsmedel visar på behovet av att ställa om – i alla länder – till maximal lokal självförsörjning och att byta mål om privata vinster till mål om matsuveränitet.

Nyliberalismens era trasade sönder lokal försörjning och förädling av de egna livsmedlen, vilket ökade sårbarheten för tillstånd av brist och svältkatastrofer. För de flesta fattiga länder handlar det om att bryta kedjorna från de multinationella storföretagen och dess imperialistiska regeringar.