Vi stödjer barnmorskorna – dags för vårduppror

Redan 2013 (bilden) protesterade barnmorskorna för i princip samma krav som nu. Förlossningskrisen visar hur årtionden av högerpolitik har skapat en allvarlig vårdkris (Foto: Natalia Medina).

Demonstrera för barnmorskornas krav på tisdag

av Katja Raetz, specialistsjuksköterska // Artikel i Offensiv
- - - 

Striden inom förlossningsvården fortsätter. Som Offensiv rapporterade i förra veckan har ett stort antal barnmorskor sagt upp sig på förlossningsklinikerna i Region Stockholm under året, en trend som har fortsatt under veckan. Samtidigt har barnmorskorna alltmer börjat organisera sig för att föra ut sina krav.
Onsdag den 3 november höll barnmorskorna från de sex förlossningsklinikerna i regionen ett gemensamt möte. Kraven som förs fram är dels högre löner, dels bättre arbetsmiljö, framför allt kravet på en barnmorska per födande. Idag kan en barnmorska ha hand om fem födande samtidigt, med en enorm fysisk och etisk stress som följd. Även undersköterskorna inom förlossningsvården har nu gått samman och skapat ett eget Facebookupprop som larmar om ohållbar arbetsmiljö och underbemanning även för dem.

Tisdag den 16 november kommer en manifestation äga rum utanför Stockholms regionfullmäktige för att sätta press på de ansvariga. Att politikerna inom den styrande alliansen känner sig pressade är tydligt i och med löftet om 100 miljoner kronor extra till förlossningsvården årligen.
Finansregionråd Irene Svenonius (M) har sagt sig vilja jobba för att en barnmorska per födande ska bli verklighet. Redan i samtal förra veckan med företrädare för barnmorskorna lovades det från regionens nya förlossningssamordnare Nicole Silverstolpe att jobba mot detta mål, samt att bland annat se över scheman och arbetstider, möjlighet till rotationstjänstgöring med mera.

Få låter sig nog luras att detta innebär några nya insikter bland de styrande. Detta är samma allians som 2019 ville genomföra omfattande personalnedskärningar på Stockholms sjukhus med exempelvis neddragningar av läkartjänster och som dessutom höll fast vid den planen in i pandemin.
En ny förlossningsklinik har diskuterats i regionen sedan många år, men har blivit uppskjuten gång på gång, senast för ett år sedan till år 2026 (från planerade 2022). I samband med det bemötte Hälso- och sjukvårdsregionråd Anna Starbrink (L) kritiken från Barnmorskeföreningen med att fler förlossningsplatser inte behövs de kommande åren. Svenonius har alltid varit en företrädare för New Public Management.

Krisen finns inte bara i Region Stockholm. Socialstyrelsen påpekade redan i februari i år i en rapport att det är brist på barnmorskor i 19 av 21 regioner. Detta trots en enorm nedbantning av vården ända sedan 1990-talet.
I synnerhet har kvinnosjukvården varit utsatt för många nedskärningar. Redan år 2017 berättade en barnmorska på Umeå universitetssjukhus i SVT om hur platserna på kvinnokliniken under hennes 30-åriga anställning minskade från 120 platser, varav 60 BB-platser, till 20 platser, varav 15 på BB.
Läget har blivit än mer ansträngt i Västerbotten då BB Lycksele hölls stängt flera veckor under sommaren och åter kommer att stängas under jul och nyår.
I Sollefteå har befolkningen i en bitter kamp stridit för återöppnandet av sitt BB sedan det stängdes 2017. Trots det har nedskärningar gått vidare i region Västernorrland med fortsatt massiva neddragningar inom specialistvården på flera orter, inklusive Sollefteå.
Även i Karlskoga i region Örebro stängdes 2019 förlossningen som ledde till stora protester. På Sahlgrenska i Göteborg infördes i år att även förstföderskor ska lämna sjukhuset efter sex timmar om det inte finns komplikationer, någonting som också har ökat den etiska stressen för barnmorskorna.

Även om det finns vissa regionala skillnader är orsakerna bakom situationen likadana. Det nyliberala systemskiftet med New Public Management har sedan 1990-talet genom privatiseringar, upphandlingar och lagen om valfrihet, i kombination med ledord som lean produktion, just-in-time och budget i balans, lett till en vård som inte planeras efter behov, varken personalens eller befolkningens, samtidigt som den kräver en enorm byråkrati och detaljstyrning.
Genom att öppna upp den skattefinansierade vården för privata intressen sker satsningar där det utlovas störst vinst, inte störst nytta, medan den ”mindre produktiva” vården som till exempel kvinnosjukvården går med underskott.
Under pandemin blev det uppenbart hur detta inte bara har urholkat krisberedskapen genom bristen på vårdplatser, materiel med mera, utan också förhindrade samarbete mellan enheter och regioner. På samma gång blev det också tydligt att det inte saknades pengar när det verkligen behövdes.

Det gäller att bygga på detta momentum som barnmorskorna har fått och det stöd som finns bland befolkningen. Det krävs vårdkamp för att tvinga fram en förändring och/eller stoppa pågående åtstramningar. Att nu också barnmorskor i Göteborg planerar för en demonstration samma dag som i Stockholm kan vara ett avstamp för ett större vårduppror.