Foto: Natalia Medina |
Åtta fackligt förtroendevalda från Rättvisepartiet Socialisterna: "Försvara LAS – utlys strejk"
Det skriver åtta fackliga medlemmar från Rättvisepartiet Socialisterna i en debattartikel som har publicerats i bland annat Arbetsvärlden och Handelsnytt och som följer nedan.
Kollapsen för LAS-förhandlingarna visar framför allt två saker:
1. Arbetsgivarna är med hotet om lagstiftning i ryggen mycket aggressiva. De backas upp av en extremt högerinriktad regeringsförklaring (januariavtalet) och den blåbruna oppositionen.
Arbetsgivarna ser en historisk chans att stärka de superrikas position ännu mer, på löntagares bekostnad.
2. Trycket underifrån inom fackföreningsrörelsen har varit viktigt för att förhandlarna inte skulle vika ned sig.
Trots att förhandlingarna inte redovisats offentligt är det tydligt att arbetsgivarna krävde ännu värre försämringar än regeringens så kallade Toijer-utredning, vars förslag i sig är katastrofala.
I en period med begynnande massarbetslöshet skulle förslaget innebära att det blir än lättare att avskeda och godtyckligt välja vem som får bli kvar. Sådana regler och en ökad rädsla för arbetslöshet skulle göra facklig organisering på arbetsplatserna väsentligt svårare, vilket förstås är ett av arbetsgivarnas dolda syften.
Anställningstryggheten har redan urholkats genom hyvling och tillfälliga anställningar.
De som velat förhandla med Svenskt Näringsliv har hävdat att LAS-försämringar kan kompenseras med förstärkningar på dessa områden och förbättrad kompetensutveckling.
Den argumentationen är historielös: förbättringar i villkor har bara skett när arbetarrörelsen varit på offensiven, aldrig när man gett efter för arbetsgivarnas och politikers offensiv mot facket.
Försämringar av LAS öppnar tvärtom för nya attacker. Utan avtal hotar nu lagstiftning enligt januariavtalet.
Fortsatta förhandlingar under galgen kan bara sluta på ett sätt – med ett svekavtal. Det som behövs är att rusta hela fackföreningsrörelsen till strid.
Försämrad anställningstrygghet kommer inte att stoppas i riksdagen. Det kan bara en enad fackföreningsrörelse göra med de verktyg vi har.
Är det något coronakrisen har visat är det betydelsen av vårdpersonal, kollektivtrafikens anställda, personalen i barnomsorg, skola och butiker. Utan oss som arbetar stannar samhället och vinsterna slutar rulla in till arbetsgivarna. Därför behöver en politisk strejk förberedas och utlysas om steg tas för att förverkliga lagstiftning för att försämra arbetsrätt och anställningstrygghet.
En politisk strejk med massiv mobilisering av fackföreningsrörelsen i hela landet är det som kan placera förslaget om försämrad las i papperskorgen för gott.
Inlägget har undertecknats av:
Lars Bjersing, skydds- och fackombud Handels.
Louise Strömbäck, förtroendevald Seko.
Raymond Stokki, skyddsombud Lärarförbundet.
Katja Raetz, specialistsjuksköterska, förtroendevald och skyddsombud, Vårdförbundet.
Petri Myllykoski, busschaufför, medlem Kommunal.
Johan Sand, sjuksköterska, medlem Vårdförbundet.
Johannes Lundberg, förtroendevald Vision.
Ann-Christin Holmström, undersköterska, medlem Kommunal.
Arbetsgivarna ser en historisk chans att stärka de superrikas position ännu mer, på löntagares bekostnad.
2. Trycket underifrån inom fackföreningsrörelsen har varit viktigt för att förhandlarna inte skulle vika ned sig.
"En politisk strejk med massiv mobilisering av fackföreningsrörelsen i hela landet är det som kan placera förslaget om försämrad las i papperskorgen för gott"Nu väntar nästa fas i striden. Om anställningstryggheten ska kunna försvaras och stärkas måste hela fackföreningsrörelsen rusta till strid. Rörelsen måste vara beredd att utlysa politisk strejk.
Trots att förhandlingarna inte redovisats offentligt är det tydligt att arbetsgivarna krävde ännu värre försämringar än regeringens så kallade Toijer-utredning, vars förslag i sig är katastrofala.
I en period med begynnande massarbetslöshet skulle förslaget innebära att det blir än lättare att avskeda och godtyckligt välja vem som får bli kvar. Sådana regler och en ökad rädsla för arbetslöshet skulle göra facklig organisering på arbetsplatserna väsentligt svårare, vilket förstås är ett av arbetsgivarnas dolda syften.
Anställningstryggheten har redan urholkats genom hyvling och tillfälliga anställningar.
De som velat förhandla med Svenskt Näringsliv har hävdat att LAS-försämringar kan kompenseras med förstärkningar på dessa områden och förbättrad kompetensutveckling.
Den argumentationen är historielös: förbättringar i villkor har bara skett när arbetarrörelsen varit på offensiven, aldrig när man gett efter för arbetsgivarnas och politikers offensiv mot facket.
Försämringar av LAS öppnar tvärtom för nya attacker. Utan avtal hotar nu lagstiftning enligt januariavtalet.
Fortsatta förhandlingar under galgen kan bara sluta på ett sätt – med ett svekavtal. Det som behövs är att rusta hela fackföreningsrörelsen till strid.
Försämrad anställningstrygghet kommer inte att stoppas i riksdagen. Det kan bara en enad fackföreningsrörelse göra med de verktyg vi har.
Är det något coronakrisen har visat är det betydelsen av vårdpersonal, kollektivtrafikens anställda, personalen i barnomsorg, skola och butiker. Utan oss som arbetar stannar samhället och vinsterna slutar rulla in till arbetsgivarna. Därför behöver en politisk strejk förberedas och utlysas om steg tas för att förverkliga lagstiftning för att försämra arbetsrätt och anställningstrygghet.
En politisk strejk med massiv mobilisering av fackföreningsrörelsen i hela landet är det som kan placera förslaget om försämrad las i papperskorgen för gott.
Inlägget har undertecknats av:
Lars Bjersing, skydds- och fackombud Handels.
Louise Strömbäck, förtroendevald Seko.
Raymond Stokki, skyddsombud Lärarförbundet.
Katja Raetz, specialistsjuksköterska, förtroendevald och skyddsombud, Vårdförbundet.
Petri Myllykoski, busschaufför, medlem Kommunal.
Johan Sand, sjuksköterska, medlem Vårdförbundet.
Johannes Lundberg, förtroendevald Vision.
Ann-Christin Holmström, undersköterska, medlem Kommunal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.