Biologiska mångfalden i Sveriges skogar allvarligt hotad

Kalhygge med förödande markberedning är mer regel än undantag idag. Julia Engström och Mattias Bernhardsson från Rättvisepartiet Socialisterna skriver om vad som krävs för att rädda den biologiska mångfalden i skogen. 

Så kan skyddsvärda skogar och biologisk mångfald räddas

Av Julia Engström och Mattias Bernhardsson
- - - 

I Naturskyddsföreningens rapport ”Från mångfald till enfald – en vitbok över den svenska modellen för skogsbruk” av Malin Sahlin, lyfts flera allvarliga hot mot den biologiska mångfalden fram: Trots att mer än halva Sveriges yta är täckt av skog så är den biologiska mångfalden i våra skogar allvarligt hotad.  
Detta beror enligt rapporten på den skogsbrukspolitik som förts de senaste 20 åren. Denna politik innebär att man avverkar artrika skogsekosystem för att istället plantera betydligt mindre artrika skogsplantage som används i träindustrin eller som biobränsle.  

Enligt undersökningar från ansvariga myndigheter så påverkas ca 39 procent av biotoperna i naturskogar negativt av avverkning vilket är en stor förlust av artrikedom. De stora skogsmaskinerna behöver vägar att köra på och trots att det redan finns 210 000 km skogsbilvägar som splittrar livsmiljöerna i skogarna så byggs ca 1700 km nya vägar varje år.  
Sverige har skrivit på konventionen om biologisk mångfald (CBD) och därmed förbundit sig att försöka bromsa förlusten av olika arter. Artrikedomen i skogar och grönområden minskar dock år för år och det är tydligt att Sverige inte kommer att nå vare sig nationella eller internationella miljömål rörande skogen.  

"Många av de engångsartiklar som tillverkas av skogsråvaror skulle kunna bytas ut andra mer långlivade alternativ"

Ett av de största problemen med dagens skogsbruksmetoder är att man kalavverkar stora ytor istället för som tidigare selektivt välja ut ett antal träd och låta resten stå kvar vilket är mycket skonsammare för den biologiska mångfalden. Skog som aldrig har kalavverkats har en enorm artrikedom men arealen med sådan relativt orörd naturskog minskar.  
Den svenska staten äger 17 procent av Sveriges skogar och Sveriges regering skulle kunna sköta skogen på ett betydligt mer hållbart sätt än idag.  

Naturskyddsföreningen menar att det kan göras dels genom att skydda den naturskog som finns kvar och dels genom att förhandla med skogsägare om att byta ut deras privata naturskogar mot skogar som redan används för storskalig träproduktion och på så sätt kan privata skogsbolag göra en vinst och staten får möjlighet att skydda värdefulla skogsekosystem.  

Problemet med att byta marker är att det råder så stor brist på skogar i avverkningsmogen ålder – som ett resultat av decennier av kortsiktig kalhyggesbruk och drastiskt ökad avverkningstakt – att det inte räcker för att mätta skogsbolagens vinsthunger.  
Samtidigt vet vi också att kalhyggebaserad skogsproduktion måste minska om vi ska ha en chans att rädda klimatet (skogsbruket ansvarar för en fjärdedel av utsläppen av växthusgaser). Det kan vi också, det finns idag redan mer hållbara alternativ till hela skogsbruksproduktionskedjan från plantering till avverkning, till de slutprodukter som tillverkas av trä. Många av de engångsartiklar som tillverkas av skogsråvaror skulle kunna bytas ut andra mer långlivade alternativ.  

De kortlivade produkterna utgör en väldigt stor andel av skogsprodukterna idag visar Sebastian Kirpu från Naturskyddsföreningen: 

”Vi avverkar omkring 95 miljoner kubikmeter (m3) skog om året. Av dessa går ca 10 procent till biobränsle, 20-30 procent långlivade produkter så som brädor och plank och 60-70 procent papper, blöjor, kartong, bindor och andra kortlivade produkter. Det vill säga, ca 70-80 procent av vedråvaran från det svenska skogsbruket blir till kortlivade produkter som blir koldioxid i atmosfären efter mycket kort tid”. 

Rättvisepartiet Socialisterna anser att en demokratisk planering utifrån hela samhällets behov är en grundförutsättning för att skydda naturen och samtidigt behålla jobb och samhällsutveckling. 

Den långsiktiga tillväxten av skogsnäringen skulle öka om vi satsade på mer skogsvård (alltså fler jobb) i alla de skogar som planterats på kalhyggen och idag är för unga för att avverkas samt om konstgödslingen avskaffades helt. Gödslingen utrotar de mykorrhizasvampar som behövs för att transportera näring genom trädens rötter, vilket försämrar trädens tillväxt. 

Med en satsning på produktion av rörflen och hampa – med tre till fyra gånger mer pappersmassa per hektar än från skog och som kan skördas efter några månader respektive år istället för en gång på 100 år – skulle industrins behov av massaproduktion kunna bibehållas samtidigt som behovet av avverkning av skog kraftigt skulle minska. 
 
Då skulle dagens trakt- och kalhyggesmetoder kunna avskaffas till förmån för ett helt hyggesfritt och ekosystembaserat skogsbruk i dessa produktionsskogar. Med kontinuerlig plockhuggning skulle också virkesuttaget kunna planeras bättre utifrån behoven.  

En socialistisk politik skulle möjliggöra att alla återstående skyddsvärda skogar kunde skyddas samtidigt som jobben och varubehoven tryggas. 


Rättvisepartiet Socialisterna står för: 

• Förstatliga de privata skogsbolagens skogsinnehav och ställ Sveaskog under demokratisk kontroll; Upplåt styrelseplatser till miljöorganisationer och fackföreningar.   

• Totalförbud mot trakt- och kalhyggesbruk, skogsgödsling och plantering av främmande träd i hela landet – inför ekosystembaserat skogsbruk i alla produktionsskogar.   

• Omedelbart avverkningsstopp i alla skogar med inslag av ursprunglig skog, nyckelbiotoper och rödlistade arter, kombinerat med en ny plan för reservatskydd i samråd med lokalbefolkning, fack, samebyar och miljöorganisationer för att uppnå miljömålen om arealskydd.   

• Ekosocialt byggande: Bygg bostäder i anslutning till tätorternas infrastruktur, VA och kollektivtrafik som möjliggör fler billiga och allmännyttiga hyresrätter och att skog och kulturlandskap undantas exploatering.    

• Statlig jobbgaranti för alla som jobbar inom skogsbruket med plan för nya gröna jobb. Inled produktionsomställning av massaindustrin från skog till rörflen och hampa. Rusta upp skogsvården i kalhuggna plantageskogar med röjning, gallring och fröträdsställningar.   

• Plan för klimatomställning och gröna jobb i hela samhället: skogen, jordbruket, transporter, bostäder, industri och energi. 

> Läs om viktiga lokala miljösegrar Rättvisepartiet Socialisterna varit delatiga i här