Inget att fira efter tio år med högerns vårdval

Med vårdvalet har vården blivit dyrare och mindre tillgänglig för de som behöver den mest

Av Katja Raetz, 
specialistsjuksköterska
- - -

I januari 2008 infördes högerns vårdval i Stockholm läns landsting. Idag, nästan tio år senare, är Stockholms läns landsting det landsting som med stor marginal har gått längst med att upphandla vårdområde efter vårdområde. Det finns numera 37 olika vårdval och över 3 000 privata vårdinrättningar i länet.
Med vårdvalet har vården blivit dyrare och mindre tillgänglig för de som behöver den mest.

"Problemet med vårdvalet är inte bara att offentliga resurser försvinner ur den offentliga sektorn in i privata vinster. Vårdvalen innebär också en fragmenterat vård och bruten vårdkedja som drabbar de allra sjukaste hårdast"

Stockholms läns Hälso- och sjukvårdsförvaltning har i sin rapport Vårdval 10 år granskat hur vården har utvecklats. Bland annat konstaterar man att det är ett litet antal privata vård­jättar som dominerar stort: Capio (som bland annat driver Sveriges enda privata akutsjukshus, St Göran), Praktikertjänst och Aleris står tillsammans för en tredjedel av alla vårdbesök under år 2016.
Sedan införandet av vårdvalet inom primärvården har antalet husläkarmottagningar (vårdcentraler) ökad med 25 procent och man slår i rapporten fast att köerna har minskat och tillgängligheten ökat. De styrande politikerna brukar ofta framhäva detta som bevis på vårdvalets fördelar, men det finns också en tydlig baksida  som politikerna tiger om.

”Volymerna”, eller vårdkonsumtionen som det också kallas, har ökat mycket mer än förväntat. Och detta  är ingen ny information.
Enligt Svenska Dagbladet i maj i år har kostnaderna för vårdvalen ökat betydligt snabbare än kostnaden för övrig vård, och att vårdvalen idag kostar 11 miljarder kronor av en total kostnad för vård i Stockholm på 65 miljarder.
Riksrevisionen slog redan 2014 fast att det är de sjukaste patienterna som gör färre läkarbesök och att det är fattiga områden som mest har drabbats av nedläggningar av vårdcentraler.
Av Vårdval 10 år framgår att specialistsjukvården har en överrepresentation i Stockholms innerstad. I vårdvalsystemet ingår fri etableringsrätt, det vill säga det finns inga möjligheter för geografisk styrning. Kostnaderna inom flera specialistområden har skenat iväg. Till exempel har antalet besök inom område hud ökat med 489 procent mellan 2007 och 2016. Inom område fysioterapi har besöken ökat med 19 procent och kostnaden ökat från 7 miljoner till 180 miljoner mellan 2012 och 2016. Den kvalitativa utvecklingen av vården som man hade hoppats på med införandet av vårdval har uteblivit.

Stockholms län har idag landets dyraste sjukvård. Ett av skälen till den dyra vården är att ersättningen till de enskilda vårdgivarna till stor del är kopplat till konkreta behandlingar eller mottagningsbesök. Detta ger ett incitament för att boka fler läkarbesök istället för telefonrådgivning.
Ett extremt exempel för detta är gynmottagningen Ultragyn som drivs av Praktikertjänst, som betalade bonus till gynekologerna efter hur mycket de skär i kvinnorna.

”Trots att kliniken påstår sig göra fler omfattande och tidskrävande titthålsoperationer rapporterar de kortare operationstider än övriga kliniker” (Expressen den 30 mars).

Ett annat exempel på vinst- och rovdriften är den hudklinik i Stockholms län som  enligt Dagens Nyheter i augusti gjorde fler behandlingar och större ingrepp än vad som var medicinskt nödvändiga och sedan krävde ersättning för detta av landstinget.
Alliansen, som styr länet, genomförde en del ändringar under 2016 och delvis neddragningar på ersättningarna. Trots detta är vinstdriften obruten.
Enligt Dagens Samhälle i juni har de 10 största vård- och omsorgskoncern ökat sina vinster under 2016. Mest lönsamma var Praktikertjänst och Attendo.

Problemet med vårdvalet är inte bara att offentliga resurser försvinner ur den offentliga sektorn in i privata vinster. Vårdvalen innebär också en fragmenterat vård och bruten vårdkedja som drabbar de allra sjukaste hårdast.
Detaljstyrningen som upphandlingssystemet för med sig har inneburit att det viktigaste för både läkare och sjuksköterskor har blivit att rapportera alla olika åtgärdskoder som mäts och som  ger olika ersättningar.

En ny organisation underifrån där personalen på avdelningar tillsamman planerar för vården och där resurserna fördelas efter de faktiska behoven skulle kunna ge förutsättningen för bra och lika vård efter behov.
Detta skulle innebära att avskaffa detta gigantiska resursslöseri med upphandlingar, vårdval och privata vinster.
Konsulter blir i ett sådant system överflödiga då experterna finns på arbetsplatserna.
Resurserna skulle istället kunna läggas på adekvata löner åt personalen, men också att ge utrymme för utbildning och forskning på arbetsplatserna och vidareutveckling av vården. ■