"Vi behöver ta strid både inom och utanför facken"

Fackligt möte med tågförare, sopgubbar, hamnarbetare och sjukvårdsanställda

Seko Pendelklubbens fackliga möte igår tog sikte på att ta kampen både inom och utanför facken. Mötets tema var: "Upphandling, privatisering och avtalsdumpning. Hur sätter vi stopp?"
På mötet talade tågförare, sopgubbar, hamnarbetare och sjukvårdsanställda.

Katja Raetz

Katja Raetz från ”Nätverket en annan vård är möjlig”, också förtroendevald för Vårdförbundet och aktiv i Rättvisepartiet Socialisterna Haninge, berättade om vårdkampen. Nätverket samlar främst sjuksköterskor men de vill också få med få med patienter och anhöriga. De har ordnat flera demonstrationer på olika håll i landet, flest har slutit upp i Stockholm med över 1000 personer senast.

Katja berättade om hur vården bedrivs enligt New Public Managements principer, med en uppstyckning som följd. Vårdvalet har medfört att det nu finns ca 30 aktörer. Och allt fler områden, t ex geriatriken, ska nu bli öppna för kapitaister att tjäna pengar på. Chefernas språk är ett tecken på hur långt det gått. När de anser att det görs för många hembesök så säger de att de ”producerat för mycket vård”. Även den offentliga vården ska drivas som den privata i allt större utsträckning. Resursbristen och underbemmanningen leder till att många läkare och undersköterskor säger upp sig. Läkare berättar om att de tvingas operera på natten för att hinna med allt.
En av Katjas poänger var att facken måste komma med i vårdkampen mer.

Reiner Andersson, ordförande för SEKO Pendelklubben berättade upphandlingseländet i kollektivtrafiken och vilken kamp de tagit.
Städarna på pendeltågen arbetar sedan en tid tillbaka för MTR:s underentreprenör SOLreneriet – ett riktigt ”sunkföretag” med så lågt vinnande bud i upphandlingen att de inte kan tjäna några större pengar på verksamheten. Då försöker att istället att tvinga 122 arbetare vad 200 personer gjorde förut. När de tog över menade bolaget att de inte skulle ta över personal (för att stället plockanställa tillbaka till sämre villkor). Klubben ordnade ett möte med MTR och 50 arbetare. Budskapet var tydligt: Antingen tar ni över alla eller så tar ni över ingen. Det slutade med att SOLreneriet trots allt tog över personalen.
De tog däremot bort 60 heltidstjänster vilket innebär att de kvarvarande måste arbeta 30 procent mer.
Pendelklubben har beslutat att driva kravet att kollektivtrafiken måste drivas i offentlig regi utan vinstintresse. Men, ”det finns inget politiskt parti i riksdagen som har den uppfattningen, vi är tillbaka på 1800-talet”, menade Rainer.
Klubben har vidtagit olika stridsåtgärder: strejker, massassjukskrivningar, demonstrationer och massvykortskampanjer – bland annat till den moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamson.

Francisco Vasquez talade för Stockholms sopgubbar. Han berättade att de har förhandlat med Stockholms stad flera gånger när något bolag har försökt att sänka lönerna. De har vid tre tidigare tillfällen segerrikt lyckats försvara sitt poänglönesystem. Kampen som inleddes i sommar för att försvara sig mot RenoNordens attacker har däremot inte lett till seger. Än.
Det var när RenoNorden i somras krävde att sopgubbarna skulle jobba 30 procent mer men sänka lönen med 20 procent som det blev strid på nytt. Tisdagen den 7 juli så bestämde sig sopgubbarna för att inte åka ut och jobba. RenoNorden ovilja att tillmötesgå kraven har inneburit sopkaos i hela Stockholms stad.
Francisco menad att fackliga måste sätta press på det politiska systemet och ”slå tillbaka näringslivets planer”.

Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Röner berättade om sin pågående strid mot storbolaget APMT i Göteborgs hamn. Bolaget struntar i föräldraledighetslagstiftningen och semesterlagstiftningen samt säger upp fatsanställda som får komma tillbaka som bemanningsanställda. 160 personer är nu uppsagda. Hamn4:ans kamp handlar om rätten att förhandla och rätten till ett eget kollektivavtal. Hamn4:an har för narvarande fyra tvister uppe i Arbetsdomstolen och kampen fortsätter i både hamnen som med demonstrationer och stödarbete.

Mötets syfte var att utbyta erfarenheter. En viktig slutsats var att ”föra kampen både inom och utom fackförbunden”.