Svar på Vänsterpartiets försvar av nedskärningsbudgeten i Haninge

Vad är socialisters roll i valda församlingar? 
• Rättvisepartiet Socialisterna svarar Vänsterpartiet

Vänsterpartiet röstade för det S-ledda högerstyrets (S, MP och C) budgetförslag i Haninge kommunfullmäktige den 12 juni – och därmed nedskärningar i skola och omsorg på 71 miljoner kronor för nästa år. Rättvisepartiet Socialisterna röstade däremot inte för budgeten och förklarade att socialister aldrig kan stödja nedskärningar. Detta retade uppenbarligen Vänsterpartiet till den grad att de nu publicerat en artikel – "(V)i stoppar högern först" – där de försöker försvara sitt agerande med en rad osanna påståenden.

I artikeln påstår Vänsterpartiet att vi i Rättvisepartiet Socialisterna vägrade ”rösta för, emot eller lägga ner sina röster för att markera sin ståndpunkt. Man deltog inte i beslutet om budget över huvud taget. Om det är så att man tycker att de två huvudalternativen; den socialdemokratiska och moderata budgeten är lika dåliga kan man ju markera det genom att lägga ner sina röster.”

Detta är helt enkelt inte sant. Vi lade ned våra röster. Det framgick tydligt av voteringen. Voteringsskärmen innehåller tre knappar: Ja, Avstår, Nej. Att trycka på knappen ”Avstår” innebär att man inte tar ställning emellan två förslag på ett aktivt sätt, det vill säga röstar emot båda. Det gjorde vi. Om vi inte hade deltagit i voteringen alls hade det stått ”frånvarande” på våra ledamöter. Men Vänsterpartiet har kanske missuppfattat detta.
I artikeln kritiserar Vänsterpartiet att Rättvisepartiet Socialisterna inte lade ett eget budgetförslag:

”Om det beror på att man inte har någon samlad politik, inte kan finansiera sina förslag eller inte tycker frågan är viktig står skrivet i stjärnorna”, hittar Vänsterpartiet på i texten.

Sov de på budgetsammanträdet? Rättvisepartiet Socialisternas gruppledare Mattias Bernhardsson redogjorde tydligt och utförligt varför vi valde att inte lägga ett budgetförslag just i år:

”Vi har valt att prioritera viktiga kampanjer där vi faktiskt kan påverka i år. Exempelvis är vi aktiva för asyl åt flera haningebor som riskerar förföljelse om de utvisas, vi arbetar för att stoppa nära förestående kalhuggningar på Norra Ornö som är den största väglösa vildmarken som återstår i hela länets skärgård, vi kämpar för att bevara Söderbyskogen i Norra Söderby och vi förbereder en kampanj för stora trygghetsåtgärder i Jordbro. Vi har också valt att prioritera att ordna många träffar med anställda inom privat äldreomsorg och LSS här i kommunen om deras bedrövliga arbetsvillkor. Sen kommer vi att ta upp dessa villkor till debatt i kommunfullmäktige och agera tillsammans med fackliga, på samma sätt som vi gjorde om de slavliknande villkoren inom färdtjänsten förra året”. (Det har gett resultat: Upphandlingsnämndens ordförande och förvaltning har gått med på att i nästa upphandling ställa krav på stärkt meddelarfrihet samt försäkringar och pensioner motsvarande gällande kollektivavtal).

Om vi av tids- och resursbrist måste välja mellan att sitta vid ett skrivbord i en hel månad för att skriva ett budgetförslag som inte har en chans att vinna, eller att vara ute på arbetsplatser och påverka på riktigt så väljer vi det senare.
På frågan om Rättvisepartiet Socialisterna ”inte har någon samlad politik” eller ”inte kan finansiera sina förslag” så kan alla skaffa sig en uppfattning genom att läsa det budgetförslag för 2017 som Rättvisepartiet Socialisterna lade fram i förra årets budgetdebatt (socialisterna.org/haninge.budget2017.pdf).

I vårt budgetförslag fanns 295 miljoner kronor mer till välfärden än i S-C-MP-budgeten. Av dessa var 107 miljoner kronor avsatta för att täcka upp samtliga volym-, lön- och prisuppräkningar (d v s för att bibehålla verksamhetens kvalitet). Resterande 188 miljoner kronor var riktiga resursförstärkningar (d v s kvalitetshöjande) till skola, fritid, omsorg, klimat- och miljöarbetet samt bättre löner och villkor för kommunanställda.
Att allt ska vara ”finansierat” kan vara en fälla som betyder att en accepterar budgettak och regler som införts i takt med att nyliberalismen trängt sig in i den offentliga sektorn. För att vårt budgetförslag skulle komma upp till behandling måste det vara finansierat.

Och allt i vårt budgetförslag var finansierat:
• De kvalitetshöjande resursförstärkningarna skulle i vår budget finansieras genom att slopa kommunens vinstmål och partistöden, sänka politikernas löner och arvoden samt representationen, minska konsultkostnader och köpta tjänster (vi anser att de anställda – arbetsplatsernas verkliga experter – istället borde få inflytande över verksamheterna) samt med de kostnadsminskningar som skulle uppnås med vår budget (våra satsningar på friskvård och rehabilitering skulle minska sjukfrånvaron med 2,6 procent, lågt räknat; och fler genomgångslägenheter för utsatta barnfamiljer skulle minska kommunens kostnader för dyra och för barn opassande vandrarhem).
• Kompensationen för volym-, löne- och prisökningarna skulle i vår budget finansieras av ianspråktagande av tidigare års ackumulerade överskott. (Haninges likvida tillgångar ökade med 360,9 miljoner kronor under 2015 till 638,1 miljoner kronor i slutet av 2015).

"Till skillnad från Vänsterpartiets budgetar så gör vi en ärlig skillnad mellan vilka summor som innebär riktiga kvalitetshöjningar och vilka summor som behövs för att bibehålla existerande kvalitet"

Det var detta budgetförslag av Rättvisepartiet Socialisterna som ställdes mot S-C-MP-förslaget i sista valomgången under förra årets budgetfullmäktige. Vänsterpartiet behövde alltså inte rösta på S-C-MP-budgeten 'för att Moderaternas var värre' – M-budgeten var redan utslagen i första valomgången och Vänsterpartiet hade kunnat rösta på vår budget. Men det gjorde de inte. Istället röstade de för 107 miljoner kronor i nedskärningar.
Till skillnad från Vänsterpartiets budgetar så gör vi en ärlig skillnad mellan vilka summor som innebär riktiga kvalitetshöjningar och vilka summor som behövs för att bibehålla existerande kvalitet (för att klara volym-, löne- och prisökningar).

I artikeln förnekar Vänsterpartiet att deras eget budgetförslag i år innehöll nedskärningar för 2018 såväl som att det S-ledda styrets budgetförslag innehöll nedskärningar:

”RS gör också en stor affär av att både (v):s och den s-ledda budgeten skulle innebära nedskärningar, framför allt för utbildningsförvaltningen. Man redovisar inte hur man räknat, vilket gör kritiken vinglig. Samtidigt är utbildningsförvaltningens bedömning att inga nedskärningar är aktuella, utan tvärt om; att nu finns det chans att höja kvalitén, framför allt lärartätheten, i kommunens skolor. Vad är vitsen att protestera mot nedskärningar i en förvaltning som säger att de inte ska skära ned?”, frågar sig Vänsterpartiet.

För det första borde Vänsterpartiet vid det här laget ha lärt sig att förvaltningarna inte talar om ”nedskärningar”, ännu mindre skriver det rakt ut. Det kallas ”effektiviseringar” på politikerspråk. Och vi redovisade visst hur vi räknat under själva budgetdebatten, precis som vi gjort under de senaste tio årens budgetdebatter samt i enskilda samtal med Vänsterpartiets ledamöter då vi försökt intressera dem för tjänstemännens budgetförberedande arbete.

Men vi tar det från början igen:
Den 7 mars hölls den årliga ekonomikonferensen där kommunstyrelsens ledamöter, nämndernas presidium, kommundirektörens ledningsgrupp, representanter i den centrala samverkansgruppen, politiska sekreterare samt tjänstemän från kommunstyrelseförvaltningen deltog. Vid konferensen redovisade varje förvaltning de ekonomiska och övriga kommungemensamma planeringsförutsättningarna. Redovisningarna innefattade omvärlds- och invärldsanalys, ’effektiviseringar’ inom verksamheterna och beskrivning av vad som kan göras i verksamheten med utgångspunkt i givna ramar.

Förvaltningarnas skriftliga redogörelser och beräkningar finns dessutom tillgängliga för alla ledamöter genom att logga in på intranet.haninge.se. I Utbildningsförvaltningens material framgår tydligt vad som är ”Opåverkbara faktorer eller redan beslutade åtgärder”, t ex löne- och prisökningar, volymökningar (som fler elever), höjda hyror för lokaler etc. Man kan alltså inte – som S och V m fl – ta hela ramökningen och säga att det är en ”satsning”.
I förvaltningens tabeller för Gymnasie- och utbildningsförvaltningen framgår i raden ”summa kostnadsförändringar 2018” att de behöver 27 572 tkr (27,5 miljoner kr) för att klara 2018 års verksamhet, det vill säga för att klara de opåverkbara kostnadsutvecklingarna och redan beslutade åtgärder. Utifrån den preliminärt föreslagna budgetramen så finns också tabellraden ”Avvikelse mellan kostnadsförändring 2018 och föreslagen budgetram”. Där framgick att det saknades 18,9 miljoner kronor för att klara allt.

"Oavsett om det blir en fråga om att ta bort utbildningar, att inte tillsätta tjänster efter planerade avgångar eller andra åtgärder som kallas för ”effektiviseringar” så kallar vi detta för vad det verkligen är: nedskärningar"

Utifrån dessa beräkningar så brukar det komma justerade föreslagna budgetramar. I Gymnasie- och utbildningsnämndens fall så justerades den föreslagna budgetramen upp till 17 948 tkr så att avvikelsen mellan behov och budget blev 9,6 miljoner.
I Vänsterpartiets budgetförslag såväl som S-MP-C-budgeten saknades det alltså till slut 9,6 miljoner kronor i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden. Utåt marknadsförs hela ramökningen som ”satsningar” men i realiteten så skjuter man ned ansvaret på förvaltningen och rektorerna att få detta att gå ihop; Oavsett om det blir en fråga om att ta bort utbildningar, att inte tillsätta tjänster efter planerade avgångar eller andra åtgärder som kallas för ”effektiviseringar” så kallar vi detta för vad det verkligen är: nedskärningar.

Vi förklarade avståndet mellan behov och budget för varje nämnd under budgetdebatten. Lina Rigney Thörnblom (RS) talade t ex om För- och grundskolenämnden:

– "94 miljoner mer till grund- och förskolenämnden för att öka lärartätheten". Det basunerar det S-ledda styret ut i lokalpressen och på sin facebooksida. Men det stämmer inte. Grund- och förskolenämnden behöver nämligen 129 miljoner kronor bara för att kunna bibehålla verksamheten till samma kvalitet. Nämnden kompenseras inte fullt ut för volym-, lön- och prisökningarna. Det S-ledda styrets föreslagna budgetram innebär att det saknas 35,5 miljoner kronor. Det kommer att bli stora nedskärningskrav 2018.

Vänsterpartiet försöker komma ifrån frågan om de ekonomiska ramarna i sin artikel:

”Skillnaden mellan progressiv och reaktionär politik kan inte bara avgöras av en räknesticka”. ”Hade det bara handlat om de budgeterade pengarna – allt annat lika – så hade Vänsterpartiet lagt ned sina röster i budgetomröstningen.”

Vänsterpartiets ursäkt för att rösta för budgetnedskärningar är alltså att det utöver frågan om ekonomiska ramar fanns en långt mer reaktionärt innehåll i Moderaternas budget, t ex att de ville införa tiggeriförbud vid pendeltågstationer och köpcentrum, upphäva tidigare beslut om att bygga tillfälliga bostäder åt flyktingar, upphäva tidigare beslut om rätt till heltid för kommunanställda och dessutom höja heltidsmåttet med 1,5 tim/vecka, lägga ned beredningen för mänskliga rättigheter (MR-beredningen), dra tillbaka beslutet om uttökade antalet timmar i förskolan för barn till arbetslösa och föräldralediga, utreda privatisering av skolor med låga studieresultat, avveckla ungdomsverksamheten Porten etc.
”RS förhöll sig neutral och deltog inte i beslutet”, skriver Vänsterpartiet helt felaktigt.

Låt oss besvara detta i punktform:
• Vänsterpartiet anser alltså att vi måste gå med på större barngrupper och klasser samt sämre äldreomsorg för att hindra Moderaternas reaktionära politik i övrigt? Eller spegelvänt: Om vi röstar emot nedskärningar och ekonomiska försämringar så har vi gått med på Moderaternas reaktionära politik? Nej, vi går inte med på sådana ”paketpris” á la ”pest eller kolera”.
• Vi har redan – precis som Vänsterpartiet – röstat mot förslagen om tiggeriförbud samt röstat för rätt till heltid etc när dessa frågor tidigare avgjorts i kommunfullmäktige. Varken införande av tiggeriförbud eller upphävande av tidigare av kommunfullmäktige fattade beslut kan tas enbart genom antagande av ett budgetförslag; Samtliga dessa punkter måste avgöras i enskilda ärenden i kommunfullmäktige. Annars skulle kommunfullmäktige bara behöva ha ett möte om året, d v s budgetfullmäktige och alla andra möten skulle vara överflödiga. Vi behöver inte rösta för nedskärningar för att stoppa ett tiggeriförbud – det kan vi stoppa när det kommer upp som ett enskilt ärende. T o m investeringsbudgeten handlar om ramar och inriktning. Varje enskild investering måste komma tillbaka som detaljplaneprogram och detaljplaner senare.
• Att anta en budget handlar om de ekonomiska ramarna. Och att ge kommunstyrelsen i uppdrag att utreda det ena med det tredje. Men i stort är allt utom de ekonomiska ramarna, skattesats och upplåningsram – inklusive Moderaternas 12 reaktionära punkter SOM VI KAMPANJAT OCH RÖSTAT EMOT – enbart politisk propaganda i ett budgetförslag, inte avgörande beslut.

”Men samarbetet mellan V och S handlar inte bara om att stoppa Moderaternas groteska politik. Vi inkasserar också politiska framsteg. I den antagna budgeten på Kommunfullmäktige 2017-06-12 finns vänsterpartistiska förslag med”, skriver Vänsterpartiet och räknar upp t ex att 200 billiga och klimatsmarta hyresrätter ska byggas varje år. 

Återigen: Bra! Vi kommer att rösta för det när det verkligen avgörs i kommunfullmäktige, ni har våra röster för de bostäderna, men inte för nedskärningarna.

”Dessförinnan, i april, fick vi igenom att Haninge bostäder tar bort kravet att en hyresgäst ska ha en månadsinkomst som är minst tre gånger så hög som hyran. Istället ska den sökandes inkomst stå i proportion till den aktuella lägenhetens hyresnivå”, berättar Vänsterpartiet. 

Vi stödjer naturligtvis att inkomstkravet sänks. Frågan är till vilket pris Vänsterpartiet fått igenom detta? Sedan samma aprilsammanträde – på tre månader – har Vänsterpartiet röstat för nedskärningar på 78 miljoner kronor (7 miljoner på äldreomsorgen i april och 71 miljoner i budgetförslaget i juni). I klartext kan man säga att de som har störst behov av välfärd och billiga bostäder har fått offra just välfärd för att få tillgång till en bostadskö där man kan få vänta i över ett decennium.
Det är positivt att Vänsterpartiet vill få igenom och har fått igenom delar av sin politik. Vi är bara oense om priset och metoden: genom kamp med gräsrötterna – som ger det absolut bästa förhandlingsläget – eller enbart genom samtal med socialdemokrater och centerpartister där vänstern alltid offrar mest för minst.

"Om socialister skriver under på nedskärningar – hur ska de då kunna föreslå kampinitiativ mot nedskärningarna? Eller ens delta i rörelser från anställda och brukare som själva kräver ett stopp på nedskärningarna?"

Vi i Rättvisepartiet Socialisterna har också fått igenom små, små delar av vår politik, men utan att ingå överenskommelser som stödparti. Kamp, organisering och de allianser vi byggt med föreningar, fackliga, hyresgäster, brukare och anställda har varit mest avgörande för dessa framgångar.
Vårt parti får inget erkännande av den politiska eliten för dessa framgångar såklart. Oftast röstar de mot våra motioner och förslag i flera års tid. Sen återkommer våra förslag som deras egna: t ex flera viktiga klimatåtgärder som att sopor ska omvandlas till biobränsle istället för att brännas, att varutransporter ska minska genom samordnade transporter, energisparåtgärder, solceller på kommunala byggnader etc.

Förra året genomfördes vår motion om att planera för bostäder åt flyktingar och tre av 19 åtgärdsförslag i vår motion om att motverka mäns våld mot kvinnor och förtryck i hederns namn likaså.
Men i grunden är kommunfullmäktige inte huvudarenan för socialister, huvudarenan är arbetsplatserna samt kampen. Kommunfullmäktige kan här fungera som en plattform för kampen. Dessa två arenor hänger däremot ihop: Om socialister skriver under på nedskärningar – hur ska de då kunna föreslå kampinitiativ mot nedskärningarna? Eller ens delta i rörelser från anställda och brukare som själva kräver ett stopp på nedskärningarna? Kanske finns det ändå en förklaring till att Vänsterpartiet är så pass passiva vad gäller att delta i eller initiera kamp? Vi hoppas att detta förhållande ändras och att vi kan ta gemensamma initiativ både i kampen och i kommunfullmäktige.

Vänsterpartiets kritik av Rättvisepartiet Socialisterna i artikeln blir tyvärr än mer absurd när de ska prata om just utomparlamentarisk kamp:

”Istället för att lägga egna förslag i kommunfullmäktige säger sig RS vilja påverka kommunens fördelning av resurser genom ”utomparlamentarisk kamp”. Problemet är att RS bara deltar i utomparlamentarisk kamp om villkoret är att de får synas och höras mest.”

Låt oss besvara även detta i punktform:
• Vi lägger fler ”egna förslag” i kommunfullmäktige än Vänsterpartiet – som ju oftast istället röstar med S-MP-C-högerstyret.
• Senast i april lade vi ett eget förslag om att stoppa nedskärningar på över 7 miljoner kronor i äldreomsorgen. Vänsterpartiet röstade tyvärr mot oss.
• Vi bjuder alltid in Vänsterpartiet att delta i nätverk, gemensamma kampanjer och i demonstrationer. Vi erbjuder Vänsterpartiet att hålla tal och sprida sitt material. Tyvärr har Vänsterpartiet oftast inte samma inställning tillbaka. Vilket splittrar vänstern i en tid då vi behöver enhet i kamp.
• Vi har över åren byggt otaliga kampanjer och nätverk tillsammans med hyresgäster, elever, brukare och kommunanställda. Vänsterpartiet deltar oftast inte, trots inbjudningar. I kampen som avskaffade skollunchavgiften 2004/05, kampen som räddade 100 lärarjobb 2007, eller i kampen som kastade ut kommunens värsta slumvärd ur en tredjedel av Jordbros bostadsbestånd 2014/15, för att ta några exempel, har Vänsterpartiet stått vid sidan av. Ibland hörsammar de våra inbjudningar och skickar en talare, men sällan väljer Vänsterpartiet att ta en aktiv roll i att organisera ett verkligt motstånd.
• Vi bojkottas i regel av både lokaltidningen och av riksmedia. Vi får ingen uppmärksamhet för vårt arbete. Om vi bara skulle delta i utomparlamentarisk kamp om villkoret är att vi ”får synas och höras mest”, som Vänsterpartiet vill påstå, så borde vi fått helsidor i Mitt i Haninge flera gånger i månaden. Men det får vi inte.

Vi tar kampen ändå. Tyvärr gör Vänsterpartiet inte det i dagsläget. Vi hoppas att detta ändras och att vi därmed kan stärka en bredare vänster som står för en genuin och konsekvent arbetarpolitik. ■

Så stora blir nedskärningarna 2018 i nämnderna med S-C-MP-budgeten:
• Grund- och förskolenämnden: 35,5 miljoner kronor
• Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden: 9,6 miljoner kronor
• Kultur- och fritidsnämnden: 2,4 miljoner kronor
• Stadsbyggnadsnämnden: 0,9 miljoner kronor
• Äldrenämnden: 10,9 miljoner kronor
• Socialnämnden: 12,7 miljoner kronor