Privatiseringsskandal blir regeringskris

Både S-MP-regeringens och förra Alliansregeringens privatiseringspolitik ledde till säkerhetsläckorna

Av Per Olsson
- - -

Högeralliansens samtliga fyra partier har idag (onsdagen den 26 juli) begärt att de tre ministrarna Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqvist ska avgå. Samtliga tre ministrar är socialdemokrater. De fyra högerpartierna begär vidare att en extra inkallad riksdag ska ta ställning till misstroendeförklaringen.

"... uppenbara lagbrott från Transportstyrelsens ledning och med uppenbart stöd från såväl regering som högeralliansen som naturligtvis var medveten om att Säpo i november 2015 begärt att outsourcingen skulle stoppas"

Allianspartierna har därmed anslutit sig till Sverigedemokraterna, som tidigare sagt att man kommer att begära misstroendevotum mot de tre ministrarna när riksdagen öppnar i slutet av september. I och med Alliansens och Sverigedemokraternas misstroendeförklaring är en ny regeringskris ett faktum.
Det är möjligt att regeringen avgår redan idag, vilket kan leda till nyval, eller extraval inom några månader.
Det är en helt unik situation som rymmer många scenarier, varav extra val är ett även om varken regeringen eller Alliansen önskar det. Men den politiska krisen är djupare nu än 2014 som följdes av den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ), och manöverutrymmet är mycket mindre.

En misstroendeförklaring mot tre ministrar och krav på extra inkallad riksdag har aldrig hänt tidigare. Det är svårt för den förenade högern – Alliansen och SD – att backa från denna krigsförklaring. Misstroendeförklaringen ger också Alliansen möjlighet att använda SD som stödparti utan att det ifrågasätts i media.
Samtidigt som regeringen och statsministern inte bara kan låta sig decimeras. För det handlar ju, som Svenska Dagbladets politiske kommentator Göran Eriksson skriver idag ”om mycket tunga statsråd. Alliansen har i ett annat sammanhang diskuterat att fälla finansministern, och då dragit slutsatsen att det skulle innebära att hela regeringen skulle falla. Här handlar det om försvarsministern och inrikesministern, som har ansvar för mycket viktiga delar av regeringens säkerhetspolitik. Just detta talar för att Stefan Löfven drar slutsatsen att regeringen bör avgå”. Men vad som därefter händer är en öppen fråga.

Upprinnelsen till denna snabba vändning och fördjupade politiska kris är den nyliberala avreglerings- och privatiseringspolitik som både högeralliansen och regeringen står bakom. När Transportstyrelsen år 2015 beslöt att att outsourca driften av bland annat fordon – och körkortsregistret till det amerikanska multinationella bolaget IBM, som lagt det lägsta budet och som främst skulle förlägga driften till östeueropeiska låglöneländer och Serbien, så reagerade varken regeringen eller högeralliansen. Trots att det var en affär var värd omkring 800 miljoner kronor och en av de största outsourcingaffärer som gjorts på myndighetssidan. Dessförinnan hade Transportstyrelsen på politikernas önskan redan börjat outsourca flera andra verksamheter.

– Vi har en multisourcingmiljö med olika partner på olika områden och har en bra balans i dag, sa Daniel Karlsson, en av cheferna på Transportstyrelsen till tidningen Computer Sweden den 15 april 2015 i en kommentar till att IBM fått kontraktet och till den verksamhet som myndigheten redan lagt ut.

Men trots att det fanns tidiga varningar, från bland annat anställda på Transportstyrelsen och Säpo, fick IBM med dotterbolag runt om i Europa ta över driften i slutet av 2015. Det gjordes med hjälp av uppenbara lagbrott från Transportstyrelsens ledning och med uppenbart stöd från såväl regering som högeralliansen som naturligtvis var medveten om att Säpo i november 2015 begärt att outsourcingen skulle stoppas.
Exakt när och vilka ministrar och departementstjänstemän som först fick information lär vara svårt attgräva fram, men det är inte heller avgörande.
Alla papper på bordet, är ett självklart krav. Men för det krävs en oberoende kommission och inte någon utredning som topparna och de ansvariga tillsätter för att skydda sig själva.
Det är högerpolitiken som bär ansvaret för denna skandal.

– En del tror jag är att allt skulle privatiseras när Alliansen regerade, deras sätt att låna modeller från svenskt näringsliv, tillsammans med den svenska förvaltningsmodellen går inte riktigt ihop”, svarade statsvetaren Marja Lenne när hon fick frågan om hur kunde IT-skandalen uppstå.

Det var också Alliansregeringen som under våren 2011 uttalade att ”det är önskvärt att en större del av myndigheternas IT-behov tillfredsställs med hjälp av outsourcing”, Computer Sweden i den 23 maj 2011 under rubriken "Regeringen vill se mer outsourcing”.

"Alliansens misstroendeförklaring är mycket ett sätt att dölja det egna ansvaret, vilket regeringen, bakbunden som man är av den egna högerpolitiken, bara noterar"

S-MP-regeringen har fortsatt outsourcingpolitiken. ”Statliga krav driver på outsourcing” som fackförbundet ST:s ordförande Britta Leijon skrev på SvD Debatt den 24 juli och slog fast att: ”System som är viktiga för rikets säkerhet, rättsväsendet eller som innehåller känsliga personuppgifter bör drivas i statlig regi och inte läggas ut på privata entreprenörer.”
Alliansens misstroendeförklaring är mycket ett sätt att dölja det egna ansvaret, vilket regeringen, bakbunden som man är av den egna högerpolitiken, bara noterar. Alliansen och SD ser nu en chans att trappa upp högerpolitiken I allmämhet och ”batongpolitiken” i synnerhet.

Ironiskt nog är Alliansens måltavlor de två ministrar, Ygeman och Hultqvist, som lett regeringens massiva satsning på polis och militär, “lag och ordning”. Men även om dessa två får gå kommer S-MP-regeringen sannolikt, om den sitter kvar, att i än högre grad prioritera en upprustning av statens hårda gärna – polis och militär.
Misstroendeförklaringen måste riktas mot privatiseringspolitiken, som lett till ännu en lika misslyckad som skandalös upphandling av myndigheter som vägleds av marknads- och företags modeller med kapitalistiska hierarkier som göder mygel och hemlighetsmakeri.

Men en misstroendeförklaring underifrån växer fram i dagens kamp mot nyliberalismens härjningar och kaos samt den högerpolitik som etablissemanget förenats bakom. Den kampen måste enligt Rättvisepartiet Socialisterna också bli till en intensifierad kamp för ett nytt kämpade arbetarparti och demokratiska kämpande fack – för arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse. Det är det bästa svaret som socialister kan ge till den politiska kris som nu snabbt fördjupas.