Kris i socialtjänsten i hela Stockholms län

Av Lina Rigney Thörnblom,
kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge
- - -

Stockholm har en socialtjänst i kris. I Stockholms Stad får endast 26 procent av de utredda barnen hjälp jämfört med 68 procent för fem år sedan. Samtidigt går personalen på knäna.

I april i år lämnade Tore Svendsen, anställd på Socialhögskolan och verksam vid forsknings- och utvecklingsenheten FoU Nordväst, in en rapport till Stockholms stads socialförvaltning.
Uppdraget fick han 2012 som en del av ett projekt för att utveckla den sociala barn- och ungdomsvården. Men sedan Svendsens utvärdering lämnades in har ingenting hänt. Detta trots att den visar på stora brister i Stockholms stads socialtjänst. Andelen ärenden till socialtjänsten har ökat kraftigt. Under 2011 hade varje utredare hand om i snitt 11 ärenden samtidigt. År 2014 hade varje utredare nära 21 ärenden i snitt anger Dagens Nyheter (DN) den 25 oktober. Men allt färre barn får hjälp.

– Det är mycket allvarligt att flera socialsekreterare delar uppfattningen att man ser behov som man undviker att utreda därför att det redan i utgångsläget står klart att de insatser som skulle behövas inte är tillgängliga av ekonomiska eller andra skäl, säger Tore Svendsen till DN.

Arbetsbelastningen på Stockholms läns socialsekreterare har ökat avsevärt, vilket bekräftas i en forskningsrapport publicerad i nummer 6 av tidningen Socionomen i år. Socialsekreterare har tillfrågats om sin arbetssituation både 2003 och 2014. Av rapporten framgår att bland de som har arbetat 1-3 år som socialsekreterare är det idag tre gånger så många jämfört med 2003 som svarar att de endast ägnar en fjärdedel av sin arbetstid till klientkontakter.

"År 2003 arbetade en absolut majoritet av socialsekreterarna [i Stockholms län], förutom att utreda, med råd och stöd och även ofta med förebyggande åtgärder. Men idag handlar arbetet allt mer om att bara utreda"

Det är de minst erfarna socialsekreterarna som har fått de mest försämrade arbetsvillkoren. Fler än dubbelt så många i den kategorin uppger idag att de ofta måste arbeta övertid jämfört med 2003. Det är också idag mer än dubbelt så vanligt att nya socialsekreterare ibland utsätts för hot och våld. Sex av tio socialsekreterare som har arbetat i 1-3 år känner sig känslomässigt tömda av sitt arbete och en tredjedel uppger att de har svårt att sova.
År 2003 arbetade en absolut majoritet av socialsekreterarna, förutom att utreda, med råd och stöd och även ofta med förebyggande åtgärder. Men idag handlar arbetet allt mer om att bara utreda.

Enligt rapporten är en del av problemet konsekvensen av New Public Management, alltså att offentlig verksamhet ska bedrivas som företag med vinstsyfte. Förra året gjordes en undersökning bland 8 500 offentliganställda (läkare, sjuksköterskor, jurister, lärare, poliser och socionomer) där en majoritet ansåg att den externa styrningen (ovanifrån) har ökat under senare år. Den ökade administrationen har lett till ökad arbetsbelastning och mindre utrymme för att använda sin kompetens och sitt yrkesutövande.
Det framgår tydligt av rapporterna att det finns ett ekonomiskt underskott i socialtjänsten och att det är något som drabbar både anställda och de som behöver stöd.
Tore Svendsen säger till DN att av de akter han har undersökt framgår det att socialtjänsten relativt sällan hinner träffa de barn och familjer som de utreder och sedan ska fatta beslut om. Han poängterar också att en hel del familjer skulle behöva förebyggande hjälp under kanske flera år för att få vardagen att fungera, till exempel i form av en matkasse. Han säger att man skulle behöva ta hänsyn till vad familjerna vill ha.

En ökad bostadsbrist, trångboddhet och en större social utsatthet leder till att fler behöver hjälp och stöd. Socialtjänsten behöver mer resurser för att stödja familjer och för att motverka att barn hamnar i utsatthet och fattigdom. Det är nödvändigt med förändringar som påverkar orsakerna till utsattheten.
Samhället har en skyldighet att se till att dess invånare har bostad, möjlighet till inkomst, utbildning och vård. Mänskliga rättigheter som allt fler står utan. ■