Uppror för vården i hela landet

Tre artiklar inför den landsomfattande protestdagen 4 september

1. ”Allas lika rätt till bra vård är hotad i grunden”
Av Mattias Bernhardsson
Intervju med Sten Axelson Fisk från Socialistiska Läkare

2. ”Det här är startskottet”
Av Katja Raetz
Intervju med protestdagens initiativtagare, sjuksköterskorna Lotta Dickman, Päivi Vilkkavaara och Agneta Lenander.

3. Akut brist på sjukbäddar
Av Johan Sand
Nya chockerande fakta om platsbristen

”Allas lika rätt till bra vård är hotad i grunden”

Ett vårduppror växer fram i landet. Under parollen ”Slut på rean – en annan vård är möjlig”­ manas det till protester den 4 september över hela landet mot den ohållbara situationen inom vården.

Uppropet har spritts som en löpeld och nu planeras manifestationer på 24 orter med backning från bland annat SUSF (Yrkesföreningen Sveriges Undersköterskor och Specialistundersköterskor), Läkarförbundet, Vårdförbundet, Svensk sjuksköterskeförening, Sveriges Arbetsterapeuter, Svenska Barnmorskeförbundet, Nätverket Gemensam Välfärd, Folkkampanj för Gemensam Välfärd, Hemtjänstupproret, Unga Byggare och Socialistiska läkare.

Vi frågar Sten Axelson Fisk, aktiv i Socialistiska läkare och en av talespersonerna för den landsomfattande protestdagen, om vad som är viktigt med den 4 september.

Vad handlar vårdupproret om?

– De viktigaste stridsfrågorna är arbetsbelastningen, platsbristen och den låga löneutvecklingen – frågor som också hör ihop. Löneklyftorna skapar hierarkier som i sin tur skapar ohälsa. Den hårda arbetsbelastningen och de låga lönerna skapar personalbrist och platsbrist, som i sin tur skapar än värre arbetsbelastning.

Varför är vården i kris?

– Det brukar talas om dålig styrning, vilket det finns inslag av. Den dåliga styrningen kommer ur New Public Management (den nyliberala verksamhetsidén att bedriva offentlig verksamhet som i den privata) som nu allt fler ifrågasätter.

– Grundproblemet bakom vårdkrisen är finansieringen, att trots vårdens storlek och andel av tjänster samt det ökade behovet av vård tillåts inte vårdens andel av BNP (bruttonationalprodukt) att öka i tillräcklig takt. Nedskärningarna såväl som privatiseringarna gör vården dyrare. De ständiga nedskärningarna gör också att allt fler söker sig till privat vård. Den offentliga vården och allas lika rätt till bra vård är hotad i grunden.

Vad utmärker den här proteströrelsen jämfört med tidigare?

– Vi har sett flera vårduppror de senaste åren, vilket vi inte har sett någon annanstans i samhället. Det säger något om ilskan över tillståndet i vården. Men protesterna har varit lokala och baserade på enskilda arbetsinsatser på fritiden, utan aktiva arbetsinsatser från facken. Landstingspolitikerna har då lättare kunnat möta protesterna med att antingen ignorera dem eller komma med tomma löften tills dess att protesterna har dött ut.

– Nu är det annorlunda. Protesterna är landsomfattande, koordinerade och har ett gemensamt program.

Blir det en fortsättning av rörelsen efter den 4 september?

– Det finns alla förutsättningar för det. Rörelsens styrka är att det har en grund och bas på alla sjukhus, på vårdcentraler och vårdinrättningar i hela landet. Svagheten är bristen på strukturer. Men det kan byggas och rörelsen kan stärkas.

– Vi i Socialistiska läkare anser att tiden är kommen för en professionsöverskridande vårdarbetarstrejk. Vi anser att vårdfacken måste börja diskutera detta. Det skulle stärka hela rörelsen efter den 4 september och skulle kunna innebära ett uppsving i kampen som stärker allas självförtroende och har chans att leda till verkliga förbättringar av vården, avslutar Sten Axelson Fisk.

Sök på ”Slut på rean” och namnet på din ort på Facebook för att se vilka manifestationer som planeras. Om ingen är planerad, uppmanar initiativtagarna folk att organisera en manifestation. Mer information på samlingssidan för protestdagen finns på www.sjukvardsbladet.wordpress.com/2016/06/13/samlingssida-infor-4e-september/.

Den nationella protestdagens krav:
• En hållbar arbetsmiljö för alla professioner i vården.
• Tid för återhämtning vid natt- och skiftarbete.
• Sjuksköterskor kräver färre patienter per sjuksköterska i akutsjukvården – det ger ökad överlevnad enligt forskning.
• Undersköterskor kräver enhetlig utbildning, kompetenshöjning med legitimation, ny och skyddad titel, arbetsbeskrivning.
• Öppna stängda vårdplatser – inga fler ska dö på grund av platsbrist.
• Adekvat löneutveckling över arbetslivstid. ■

”Det här är startskottet”

Den 4 september kommer det att hållas demonstrationer för sjukvården på tjugotalet orter runtom i Sverige, från Luleå i norr till Trelleborg i söder. Sjuksköterskorna Lotta Dickman och Päivi Vilkkavaara från Stockholm är tillsammans med Agneta Lenander från Landskrona initiativtagarna. Vi träffas för en intervju efter att ha målat banderoller inför demonstrationen i Stockholm.

Päivi börjar med att berätta om målen för demonstrationsdagen: 

– Jag vill att sjukvårdsfrågan lyfts upp. Den har blivit förbisedd i många år och situationen inom vården har bara blivit värre och värre, som en nedåtgående spiral. Det finns en stor frustration inom personalen då vi har påtalat bristerna så länge, men blivit ignorerade.  

– Fler behöver förstå att människor faktiskt dör på grund av platsbristen. Vi vill visa att vi är många och att vi är starka tillsammans, inflikar Lotta. 

Lotta berättar att det är Päivi som har burit på idén om en nationell demonstrationsdag ett tag. Hon och Päivi kontaktade varandra på Facebook under förra hösten.

– Vi skickade under hösten runt 1 000 e-mejls till Gabriel Wikström (S, idrotts-, folkhälso- och sjukvårdsminister) för att påtala bristerna. När vi fick samma svar, eller snarare icke-svar, på alla våra mejl från hans sekreterare blev vi förbannade. Vi skrev en debattartikel och ville träffa sjukvårdsministern, men fick nej.

– Idén föddes i mars och i slutet av maj började vi mobilisera på Facebook. Efter ett tag började fler och fler olika orter strömma in och nu finns det grupper på 26 orter, lägger Päivi till.

På frågan om vad som behöver ske först och främst för att förbättra situationen inom vården lyfter båda upp lönefrågan.

– Högre löner kommer att minska personalomsättningen och därmed förbättra kontinuiteten. Det, tillsammans med högre bemanning, kommer att ge bättre arbetsmiljö. När det gäller akutsjukvård kräver vi en bemanning så att en sjuksköterska inte ska ta hand om fler än sex eller max sju patienter samtidigt. I grunden handlar det om att vi vill följa Hälso- och sjukvårdslagen, nämligen att ge lika vård för alla, och de resurser som behövs för att kunna utföra den.

Päivi inflikar att även hela sjukvårdens situation måste ses över:
– Vi är övertygade om att vi kommer att fortsätta efter den 4 september, rörelsen kommer att leva vidare. Det här är startskottet! ■

Akut brist på sjukbäddar

De landsomfattande vårdprotesterna den 4 september är inte orsakade av en slump. De senaste åren har antalet vårdplatser på sjukhus stadigt minskat runt om i Sverige, trots att vi internationellt redan ligger i botten av jämförbara länder när det gäller vårdplatser.

I Stockholms läns landsting den 30 april 2015 var antalet vårdplatser på akutsjukhus 3 219 och inom den geriatriska vården (den medicinska äldrevården), 923 vårdplatser, totalt 4 142 vårdplatser. Ett år senare, den 26 april 2016, fanns det 3 044 vårdplatser på akutsjukhus och 954 inom geriatriken, totalt 3 998. Dessa platser ska räcka till allt fler invånare. År 2015 ökade befolkningen i Stockholms län med 33 395 personer. På tre år har befolkningen ökat med över 100 000 i Stockholm, utan att vårdplatserna har blivit fler.

Det ser likadant ut på flera håll i Sverige. Värst är utvecklingen i Örebro landsting, där antalet vårdplatser minskade med 10 procent under 2015. I Halland minskade vårdplatserna med 9 procent och i Norrbotten med 6,8 procent.
Enligt samordnings- (och även arbetsgivar-)organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, hade Sverige år 2008 2,3 sjukhusvårdplatser per 1 000 invånare (psykiatri ej medräknat). Det kan jämföras med Tyskland, som hade 8,3 vårdplatser per 1 000 invånare, eller Polen med 6,6, eller Spanien med 3,2.
Men år 2014 hade samma siffra för Sveriges del sjunkit till 2,07. De politiker som säger att tillgängligheten i vården har blivit bättre ljuger, i alla fall om vi talar om de som behöver sjukhusvård.

Verkligheten bakom det låga antalet vårdplatser är en allt stressigare och sämre arbetsmiljö för de som ska ge vården. ”Ribban” för att läggas in på sjukhus blir allt högre, vilket gör att de patienter som vårdas på de så gott som alltid fullbelagda sjukhusavdelningarna är mer och mer vårdkrävande, vilket leder till att arbetet blir tyngre och tyngre.
Samtidigt medför platsbristen större risker för att de som kommer till sjukhus inte alltid får plats på den vårdenhet som är bäst lämpad att ta hand om dem, utan får plats där det råkar finnas plats över. Likaså riskerar många patienter att skrivas ut för tidigt, utan möjlighet att kunna återhämta sig hemma.

I allra värsta fall riskerar vårdplatsbristen att leda till dödsfall på grund av att någon som är svårt sjuk inte får rätt vård i tid. Tidningen Sjukhusläkaren räknade den 9 september 2014 upp 17 sådana fall. Förra året avled ett barn när det inte fanns plats på förlossningen i Lund.
Det krävs ett långt avstånd till verkligheten för att kunna säga att patientsäkerheten inte är hotad – ändå är det just vad höga byråkrater och politiker alltid säger.
En gemensam nämnare för all vårdpersonal är att vi vill göra ett bra jobb. Vi vill att patienterna ska känna sig väl omhändertagna, kunna få hjälp med det de behöver och lämna sjukhuset nöjda och förhoppningsvis friskare än när de kom in (eller, i de fall det sistnämnda inte är möjligt, ändå känna att de har fått all hjälp som går att få).

Men den ständiga bristen på platser gör det svårt att uppfylla dessa ideal. Därför känner många en negativ stress och en ständig otillfredsställelse över att aldrig få förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb. I kombination med att resten av ekonomin går ganska bra, och en nästan obefintlig löneutveckling, väljer många att sluta jobba för ett landsting. Därmed uppstår en personalbrist, som gör att ännu färre vårdplatser kan hållas öppna, varvid arbetssituationen för de som är kvar blir ännu sämre, en ond cirkel som stora delar av vården snurrar nedåt i.

Detta är bakgrunden till de landsomfattande demonstrationer som planeras den 4 september. En annan vård är möjlig! ■