Kollektivavtal kan vinnas genom kamp – inte genom urvattning

Det är dags för nya och större mobiliseringar, LO

SD och borgarna stoppar regeringens lagförslag om sociala krav i upphandlingar

Av Mattias Bernhardsson
kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge
- - -

Efter att Sverigedemokraterna meddelade att de inte tänker stödja regeringens lagförslag – att möjliggöra upphandlande myndigheter att ställa sociala krav på leverantörer – har LO såväl som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet med rätta gått till angrepp mot SD:s arbetarfientlighet. SD är vågmästare i riksdagen och fäller därmed förslaget.

Men vad hade de väntat sig? Att SD inte skulle rösta med borgarna? Att SD inte var arbetarfientliga?
SD:s ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt säger rakt ut att de anser förslagen vara ”näringslivsfientliga”. Och det är ingen nyhet att SD är höger och därmed röstar med högern mot fackliga framsteg såväl som mot ökad jämställdhet. SD har bland annat röstat mot rätt till heltid, att lägga ned FAS 3, obligatoriskt stöd till kvinnojourer, jämställd arbetsskadeförsäkring samt stärkt arbetslivsförsäkring för att nämna några.
SD har också gjort klart att de tänker sätta stopp för varje förslag att begränsa vinsterna i välfärden.

Visserligen har SD:s tydliga högersväng i fråga om kollektivavtal och vinster i välfärden en grund i näringslivets ihärdiga lobbande med hemliga möten och bjudmiddagar. Men SD har alltid varit motståndare till kollektivavtal och att stoppa vinster i välfärden, även om de gett sken om något annat. Det som ändrats är att SD nu öppet visar de borgarliga partierna att de vill styra med dem efter nästa val – en invit som partiledarna Anna Kinberg Batra (M) och Ebba Busch Thor (KD) besvarat med SD-vänliga uttalanden.
Kollektivavtal eller ett stopp för vinster i välfärden kan inte vinnas genom att endast lägga lagförslag. Det kräver kamp.

Näringslivets nya kelgrisar

Det finns en tro bland etablerade politiker att om en bara vattnar ut sina egna förslag nog mycket så kan de få stöd av högern och därmed få majoritetsstöd i en omröstning. Utan tvekan är detta en förklaring till att utredningen om vinster i välfärden – Vänsterpartiets stora ”triumf” – landat i ett förslag att endast begränsa vinstuttag till så mycket som 8 procent istället för ett totalstopp. Och utan tvekan är samma förhållningssätt som ledde fram till det otroligt urvattnade lagförslaget om ”kollektivavtal” i upphandlingar.

Några krav på att leverantörer ska ha villkor i nivå med kollektivavtal fanns inte ens med i lagförslaget – bara att lön, semester och arbetstid ska vara minst i nivå med kollektivavtalens lägsta nivåer. Förslaget ställer heller inte krav på försäkringar och tjänstepension i enlighet med kollektivavtalen. I ett första utkast till lagrådsremiss fanns även försäkringar och tjänstepension med. Men det ströks.
Dessutom lämnar förslaget luckor vad gäller övertidsersättning och OB; Då lagförslaget inte definerar begreppet lön kan det i upphandlingar leda till att kraven enbart ställs på det som avses som grundlön, med följd att företagen sätter övertid i system för att på så sätt sänka villkoren. Förslaget innebär heller inte att upphandlare ska ställa dessa krav, bara att de kan.
Saken är den att förslaget hade kunnat urvattnas hur mycket som helst. SD och de andra högerpartierna representerar fortfarande arbetsköparna och de rika och hade ändå inte stött det.

Alla historiska erfarenheter visar oss att arbetarfientliga partier enbart backar från sin politik när de känner pressen från facklig masskamp och stora rörelser.
Frågan om kollektivavtal och sociala villkor såväl som vinster i välfärden kan inte vinnas genom tekniska justeringar och urvattningar. LO såväl som Vänsterpartiet skulle behöva lägga om sitt fokus från förhandlingar bakom lykta dörrar till att bygga rörelser på gator och torg.

Om arbetarrörelsen sätter handling bakom orden och mobiliserar hela sin potentiella styrka så kan högern tappa det grepp de idag har över samhällsdebatten – det skulle skaka om etablissemanget och därmed också ha möjlighet att ändra röstförutsättningarna i riksdagen. Politiker trycker inte på den andra knappen såvida de inte känner sig pressade och skrämda över vad det skulle innebära om det inte gjorde det.

Läs också:
> Högerns enkla jobb handlar om vinster och företagens bidragsberoende (juli 2016)
> Det är dags att ta strid mot lönesänkarna (feb 2016)
> Livs blockad i Västerhaninge över då ny aktör med kollektivavtal tar över bagarstugan (maj 2016)
> RS fackliga möte tog sikte på att stödja den fackliga kampen (april 2016)
> Ta strid för trygga jobb – åt alla! (okt 2015)
> Vem ska äga välfärden efter riskkapitalisterna? (juli 2014)
> Vänsterpartiets "Nja" till vinster i välfärden (feb 2014)
> Anställda i privat hemtjänst vinner kollektivavtal! (juni 2013)