Högerns "enkla jobb" handlar om vinster och företagens bidragsberoende

"Ingen journalist har hittills ställt den mest logiska följdfrågan: Ska inte den som arbetar förväntas ha en lön snarare än försörjningsstöd?" 

Av Mattias Bernhardsson
kommunfullmäktigeledamot Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge
- - - 

Under Almedalsveckan – etablissemangets utspelsverkstad – tävlade de borgerliga partierna i grenar som "fler enkla jobb" och "stoppa bidragsberoendet". Ingenstans i programmet fanns vårdkrisen, nedskärningarna i skolan, riskkapitalisternas plundring av välfärden eller hur arbetsvillkoren kraftigt försämrats. Men det hör ihop. Ju mer de talar om det ena, desto mindre utrymme för någon annan att sätta de sistnämnda frågorna på agendan.

Centerpartiet dundrade åter på hårt om att sänka lönen för nyanlända flyktingar genom särskilda avtal. Och om facken inte går med på detta så ska det minsann lagstiftas.
En av dem tusentals arbetare som reagerade på Annie Lööfs (C) utspel om "enkla jobb" var undersköterskan Ramona Nordstrand som i ett väl spritt inlägg uppmanade politikerna – då hennes jobb är så "enkelt" – att gå ett arbetspass med henne eller kollegorna; att ”torka tårar på någon med ångest och smärta”, ”göra i ordning en avliden människa för sista vilan” eller ”vara i samma rum där ett barn tar sitt sista andetag”. Hon berättar om att hålla sig från att besöka toaletten en heldag, att missa julklappsutdelningen flera år i rad och att inte hinna äta, dricka eller vila fötter.

Annie Lööf svarade på twitter med att förneka att undersköterskor tillhör de yrken vars löner de vill sänka. Visserligen nämns inte undersköterska i centerns lista på enkla jobb, men hon ljuger likväl. Redan för fyra år sen krävde Annie Lööf att undersköterskornas ingångslön skulle sänkas med 25 procent. Strax därefter gav hon sig på alla under 25 år med samma medicin: Sänk lönen med 25 procent! Och nu är det flyktingarnas tur.

Kristdemokraterna ville inte vara sämre, särskilt inte under Almedalen då journalisterna springer mellan presstälten i jakt på utspel.

”Den som mottar försörjningsstöd ska förväntas arbeta”, mässade KD:s partiledare Ebba Busch Thor. 

Ingen journalist har hittills ställt den mest logiska följdfrågan: Ska inte den som arbetar förväntas ha en lön snarare än försörjningsstöd? Själv tjänar Ebba Busch Thor 89 000 kronor i månaden på sitt jobb som mest går ut på att kräva lönesänkningar för arbetare och flyktingar.

"Det gemensamma motivet i de borgerliga jobbförslagen handlar om att sänka lönen för större delen av LO-kollektivet. Flyktingarna används som murbräckan, vilket är ett exempel på klassisk rasistisk splittring, där borgerligheten och kapitalisterna först försöker vinna stöd bland infödda arbetare för en apartheid på arbetsmarknaden och sen pressar samtliga villkor nedåt"

KD kampanjade också för sina "introduktionsanställningar" för flyktingar, en ny anställningsform med en ingångslön på 75 procent av dagens lägsta lön eller ingångslön. Vad KD föreslår är en återgång till tidigt 1900-tal: ingen möjlighet att teckna kollektivavtal, ingen semester, ingen avsättning till pension, inget anställningsskydd, inget medbestämmande och ingen möjlighet att strejka. Och naturligtvis ska inte företagen betala fullt för ens dessa dumpade villkor, det ska skattebetalarna göra på bekostnad av välfärden. KD:s jobbförslag är precis som de övriga borgerliga varianterna "bidragsjobb", alltså bidrag från skattebetalarna till företagen, så att "arbetsköparna" slipper betala för vad de köper fullt ut i syfte att ytterligare maximera vinsterna.
KD-ledaren toppade hela "jobbsatsningen" med förslaget att flyktingar på förläggning ska arbeta gratis 20 timmar i veckan.

Den största gemensamma nämnaren med Kristdemokraternas ”introduktionsjobb”, Centerpartiets ”instegsjobb”, Moderaternas ”förstajobbet-anställningar” och Liberalernas ”startjobb” är inte hur lika de är i utformningen – med mellan 60 och 75 procent av lönen – eller ens att det skulle handla om flyktingar, för det handlar faktiskt inte heller om flyktingar; Det gemensamma motivet i de borgerliga jobbförslagen handlar om att sänka lönen för större delen av LO-kollektivet. Flyktingarna används som murbräckan, vilket är ett exempel på klassisk rasistisk splittring, där borgerligheten och kapitalisterna först försöker vinna stöd bland infödda arbetare för en apartheid på arbetsmarknaden och sen pressar samtliga villkor nedåt.

Borgarna säger att syftet med att sänka lönernas är att det skapar nya jobb. Centern säger att deras jobbförslag kommer att ge 35 000 nya jobb. Men är det verkligen så? Är det nåt vi ska komma ihåg från alla tidigare arbetsmarknadsåtgärder och hur marknaden fungerar så är det att företag bara anställer fler när de måste. Pengar leder bara till jobb om företagen inser att de måste investera för att möta en ökad efterfrågan, annars går allt till privat vinst. Borgarnas sänkning av krogmomsen – som skulle ge tiotusentals nya jobb och sänkta priser – var en dyr miljardrullning som till större delen hamnade i ägarnas fickor. Borgarnas sänkning av arbetsgivaravgiften för alla anställda upp till 26 år landade också i ägarnas fickor. Nu vill de hitta ytterligare sätta att skicka offentliga pengar i privata fickor. Det är heller inte så att lägre löner per automatik leder till fler jobb. Alla tidigare allmänna reallönesänkningar i Sverige – som i början på 1980-talet och i början på 1990-talet – ledde främst till ökade vinster och en kraftig ökning av arbets­lösheten, eftersom efterfrågan minskade.

"I princip finns väldigt få skillnader mellan vad statsminister Stefan Löfven (S) och Annie Lööf (C) säger om "enkla jobb". S-MP-regeringen har gått kraftigt högerut. Bland annat togs kravet på kollektivavtal i introduktionsanställningarna för flyktingar bort och asylrätten har stympats under rungande applåder från rasistiska SD"

Moderaterna lyckades också med ett riktigt paradnummer. Barnfattigdomen ska nämligen minska... genom sänkta ersättningar [!]. Med ett tak på 75 procent av lägstalönen ska bidragsberoendet minska och därmed barnfattigdomen heter det. Det är ingen ny politik från Moderaterna. A-kassan och sjukförsäkringen sänktes under deras tid vid makten med samma logik, färre bidrag och fler i arbete. I själva verket ökade långtidsarbetslösheten kännbart, klyftorna ökade och vinsterna steg.
Borgarna drivs delvis på av Svenskt Näringsliv, men också av att S-MP-regeringen tar efter. I princip finns väldigt få skillnader mellan vad statsminister Stefan Löfven (S) och Annie Lööf (C) säger om "enkla jobb". S-MP-regeringen har gått kraftigt högerut. Bland annat togs kravet på kollektivavtal i introduktionsanställningarna för flyktingar bort och asylrätten har stympats under rungande applåder från rasistiska SD.

I motsats till regeringens och borgarnas inriktning på ytterligare anställningsbidrag till storföretag och otrygga låglönejobb i sektorer där jobbehoven inte skriar behövs en massiv offentlig investeringsplan för nya, viktiga, bestående och trygga jobb. LO:s rapport “Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner” visar att en annan politik är möjlig, att staten ska ta täten med ett stort program för utbyggnad av välfärden, nya bostäder och för klimatomställning. I planen finns även åtgärder för minskad lönespridning, att nyanlända kan komma i arbete fortare samt att bra villkor och löner såväl som satsning på utbildning är viktigt för integrationen av de nyanlända – en skarp kontrast till borgarnas enkla retorik om "enkla jobb" och där utbildning varken behövs ses som viktigt för att inkludera nyanlända i samhället.
LO:s program skulle kunna bli verkligt om det sattes muskler bakom kraven med stora mobiliseringar av hela arbetarrörelsen.

Läs också:
> Det är dags att ta strid mot lönesänkarna (feb 2016)
> Ta strid för trygga jobb – åt alla! (okt 2015)