SD är ett direktörsparti

SD i knä på storbolag och klimatförnekare

Av Per Olsson

Rasistiska Sverigedemokraterna trivs bäst i sällskap med direktörer och ”näringslivets” lobbyister. De välavlönade SD-politikerna lät sig villigt köpas över välfärdsprofitörerna och arbetsgivarorganisationer som Svenskt Näringsliv.

Oscar Sjöstedt, ekonomisk-politisk talesperson för SD, erkände till och med att det var lätt för ”näringslivet att påverka oss”. Det krävds bara några samtal och ett par lyxmiddagar, sedan var SD ett vinstkramarparti i klass med Moderaterna.
I måndags avslöjade Expressen att ”näringslivet” köper SD-röster med hjälp av lyxmiddagar på exklusiva hotell, whiskykrog och kändisrestaurang. Expressen har kommit över interna mejl ”som visar hur lobbyister från näringslivsorganisationer, storbolag, klimatförnekare och tobaksindustrin släppts in på SD:s riksdagskansli, servat partiet med då sekretessbelagt underlag – och fått spökskriva delar av en riksdagsmotion”.
”Sånt är livet som riksdagsledamot”, hävdar de välavlönade SD:arna till sitt försvar och medger att man ibland själv tar kontakt med lobbyisterna.

”Det gäller bland annat SD-ledamoten Josef Franssons kontakt med IT-entreprenören Per Welander, som är känd inom så kallade klimatförnekar­kretsar och kopplad till sajten Stockholmsinitiativet – Klimatupplysningen.”

På sajten Stockholmsinitativet-Klimatupplysning finns ingen ”upplysning”. Här släcks famtiden för planeten. Bland sajtens färskaste artiklar finns en med titeln Klimatmodellerna överskattar uppvärmningen och en annan som heter Demonen, vetenskapen och klimatpolitiken.
Den förstnämnda hävdar att temperaturökningen är överdriven och den sistnämnda menar på fullt allvar att anledningen till varför fossila bränslen har så få anhängare beror på att världens har tagits över av en ”politiserad och utvecklingsfientlig miljörörelse”.

”Säg mig vem dina vänner är och jag ska säga dig vem du är”. I SD:s fall betyder det en politik för och av direktörer i kombination med ett energipolitiskt program som förenar hyllningar till kärnkraften med formuleringar som ”vi måste acceptera att vi använder fossila bränslen” och lovsånger till den avreglerade krisande elmarknaden.