"På väg mot en tredje Intifada"

68 procent av palestinierna vill att Abbas avgår och 60 procent vill se en tredje Intifada

Foto: Rusty Stewart /Flickr CC

Under den sista veckan i januari höll Committee for a Workers’ International (CWI) sin elfte världskongress. Rättvisepartiet Socialisternas (RS) kommunfullmäktigeledamot i Haninge, Mattias Bernhardsson intervjuade Yasha Marmer och Or Dar från systerorganisationen Tnua’t Maavak Sozialisti / Harakat Nidal Eshtaraki (Den socialistiska kamprörelsen) i Israel/Palestina.
- - -

Den israeliska ockupationsmaktens våld och förtryck har trappats upp avsevärt under den senaste tiden. Nästan tre fjärdedelar av israelerna har i opinionsmätningar uttryckt missnöje över Israels premiärminister Netanyahu och hans ”nya linje mot terrorism”: Att avrätta utan rättegång för varje ickejudisk misstänkt.
Den socialistiska kamprörelsen (CWI Israel/Palestina) har varit aktiva i otaliga protester mot den israeliska statens krig och bosättningar i de palestinska områdena under de senaste åren. De ser hur det laddas upp för en ny revolt.

– En ny palestinsk Intifada (uppror) är på gång. Det diskuteras överallt. Många har fått nog av ockupationsmaktens kontrollpunkter, rättsvidriga avrättningar och nya bosättningar. Förtrycket innebär desperation. Palestinska ungdomar har tagit till gatorna vid flera tillfällen i de ockuperade områdena i östra Jerusalem och Hebron samt stormat taggtrådsstängsel med bara händerna i Gaza, berättar Yasha Marmer.

– Israels säkerhetsstyrkor, polisen, regeringen, ja, hela statens förtryckarapparat diskuterar hur de kan undvika att en masskamp utvecklas, men man häller bara bensin på elden. De använder kollektiva bestraffningar, flygande kontrollpunkter och belägringar av hela palestinska städer för att försöka hålla isär olika grupper av ungdomar för att förhindra att de organiserar sig. Men det kommer inte att hålla, säger Or Dar.

En del av den kollektiva bestraffningen är att män under 40 år inte får passera vägspärrarna i Hebron. De kan inte komma till jobbet längre. Desperationen ökar för varje dag som går och det dödliga våldet i de ockuperade områdena är den högsta på 10 år.
I media beskrivs våldsamheterna ofta helt utan koppling till att det faktiskt pågår en ockupation. Sedan oktober har 27 israeliska bosättare dödats. Under samma tid har hela 165 palestinier dödats. Våldet mot israeliska bosättare måste sättas in i ett sammanhang, berättar Yasha:

– Hebrons 200 000 palestinier lever med militär närvaro, trakasserier och kontrollpunkter varje dag. Detta medan 500 israeliska bosättare har tillskansat sig Hebrons stadskärna. Bosättarna, som är högerextrema fascister, attackerar palestinier – även små barn – varje dag. När en bosättare dödar en palestinier skyddas mördarna av ockupationsmakten. Om de grips sker det inte våldsamt och de straffas sällan. När en bosättare dödas skjuter ockupationsmakten mot alla palestinier inom synhåll, utan urskiljning, utan rättegång.

Det växande och alltmer förekommande protesterna bland palestinska ungdomar är helt utan ledning.

– Det finns ett stort politiskt vakuum. 68 procent av palestinierna vill att Abbas avgår och 60 procent vill se en tredje Intifada. Den palestinska myndigheten och Fatah [största organisationen inom Palestinska befrielseorganisationen PLO] saknar stöd och försöker stoppa ungdomarna från att protestera och organisera sig, säger Or och fortsätter: 

– Högerextrema Hamas talar om en intifada, men det som då avses är att ungdomar ska ta på sig bombbälten och begå självmordsattacker. Det är dessa lönlösa attacker som den israeliska regimen bygger sitt stöd på. Aldrig tidigare har behovet av socialistiska kamp­alternativ varit så stora.

Medan övriga vänstern har en klasslös syn i frågan om Palestina – vilket ofta leder till okritiskt stöd till de palestinska ledarna som är höger – försöker Socialistiska kamprörelsen länka samman kampen för bostäder, arbete och välfärd med den palestinska befrielsekampen och för fram ett socialistiskt program.
Den socialistiska kamprörelsen har kampanjat för höjda minimilöner, dels genom Koach LaOvdim-facket (”Makt åt arbetarna”) som de också var med om att bilda, dels genom att med andra radikala fackliga pressa Histadrut (LO) att ta strid – vilket ledde till en begränsad seger och en viss höjning av minimilönen.

2011 spreds den arabiska våren till Israel, där främst judar, men även palestinier gick ut i masskamp mot de skenande levnadskostnadsökningarna och bostadskrisen.

– Tältrörelsen samlade hundratusentals och gav hopp om att regeringen kunde utmanas. Tyvärr reste inte rörelsen paroller mot ockupationen, vilket begränsade rörelsen från den kraft den hade kunnat få från miljoner palestinier. Nu är den tredje palestinska Intifadan på gång att utvecklas. Och vi kommer att fortsätta att mana till enad kamp mot både ockupationen och de sociala orättvisorna, avslutar Yasha. ■

Läs mer:
> Massrörelse skakar om Israel (Mattias Bernhardssons artikel från 2011)