Under hösten blossade en folkrörelse för flyktingars rättigheter upp som regering, media och det övriga etablissemanget senare gjorde allt för att stoppa. |
Av Per Olsson
Förändringarnas vindar blåste snabbt under 2015 och Sverige gled allt mer isär, såväl socialt som politiskt. Det finns en utbredd känsla av att utvecklingen inte går åt rätt håll. Det är ett i mångt och mycket annat land som nu står på tröskeln till 2016 än det Sverige som gick in i 2015.
Världens flyktingkatastrof stod i fokus för år 2015, men det skulle ta en bit in på året innan flyktingkatastrofen satte sin prägel på utvecklingen i EU och Sverige.
I början av året var det fortfarande lite av en eftervalsstämning: En avvaktan och väntan på vad som skulle ske efter att extravalet, som skulle ha ägt rum i mars, ställdes in. Extravalet var statsministerns och regeringens svar på att Sverigedemokraterna och Alliansen hade röstat ned den förslagna höstbudgeten 2014. Men varken regeringen eller Alliansen ville ha ett till val, utan slöt istället den så kallade Decemberöverenskommelsen som bland annat skulle möjliggöra att minoritetsregeringar fick igenom sina budgetar.
Men Decemberöverenskommelsen, som sträckte sig fram till valdagen 2022, blev redan efter tio månader ett offer för den politiska kris som den påstods förhindra.
"Storbankerna har alltså ett direkt intresse av att fortsätta blåsa upp den bostadsbubbla som under året bara blev ännu större och mer riskfylld"
Efter åtta år med Alliansen fanns det förväntningar och ett hopp om att regeringsskiftet skulle innebära en politisk kursändring. Regeringen svarade inte alls upp till dessa förväntningar. Från första stund var budskapet att ”ladan är tom” och ”borden avskrapade”, för att citera finansminister Magdalena Andersson.
Men visst fanns och finns det pengar, även i statskassan. Men istället för offentliga satsningar på jobb, välfärd och bostäder var regeringen beredd att spendera mer än sina företrädare på militären. Försvarsmakten fick mer pengar än någonsin.
I den försvarsuppgörelse som regeringen slöt med Allianspartierna C, M och KD i våras fick militären ett tillskott på 10,2 miljarder kronor åren 2016-20, vilket i det närmaste var exakt den summa som Moderaterna krävde från början av förhandlingarna, som det moderata husorganet Svenska Dagbladet kommenterade den 17 april. Det skulle inte bli första gången som Moderaterna fick i det närmaste exakt vad man hade krävt av regeringen.
S-MP-regeringen var heller inte villig att ta tillbaka åtminstone en del av de många skattegåvor som Alliansen gav till de rika, storbolag och banker. Det blev bara några justeringar i marginalen, plus några utredningar för att slippa ta tag i brännande frågor som återförstatligande av järnvägsunderhållet, vinster i välfärden och särskild bankskatt.
Samtidigt som regeringen sade att det inte fanns pengar redovisade de fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – en sammanlagd vinst på dryga 81 miljarder kronor. Det är en fördubbling jämfört med för tio år sedan.