I fel händer och fickor

"en procent av världens befolkning har större privata tillgångar än de resterande 99 procenten"

I marginalen
Av Per Olsson

De superrika drar ifrån på ett sätt som saknar motstycke, både vad gäller omfång och hastighet. I oktober i år stod det klart att en procent av världens befolkning har större privata tillgångar än de resterande 99 procenten, enligt den schweiziska storbanken Credit Suisse.
Världens tillgångar brukar beräknas till 250 000 miljarder USA-­dollar, vilket i kronor blir ett sextonsiffrigt belopp. Om summan fördelades jämnt på alla världens vuxna (4,8 miljarder människor) skulle var och en ha tillgångar på drygt en halv miljon kronor.

Inkomster och förmögenheter är dock allt annat än rättvist fördelade. Dryga två tredjedelar av världens vuxna befolkning, 3,4 miljarder människor, förfogar endast över 3 procent av världens samlade tillgångar. Många har ingenting.
Trots framstegen inom fattigdomsbekämpningen, som alla nu är hotade, lever 2,2 miljarder människor i, eller nära, vad FN benämner som ”multidimensionell fattigdom, med överlappande brister inom hälsa, utbildning och levnadsstandard”.  Var tredje invånare i världen saknar fortfarande tillgång till en toalett.

Närmare 800 miljoner människor svälter. Den siffran kan snabbt öka till följd av de hungerkatastrofer som hotar de närmaste månaderna på grund av den rekordtorka som den globala uppvärmningen, i kombination med El Niño, har orsakat.
Det beräknas att det krävs 3 300 till 4 500 miljarder USA-dollar (dryga 28 000 till 39 000 miljarder kronor) årligen för att nå FN:s hållbarhetsmål (Agenda 2030), som inkluderar att fattigdomen år 2030 ska vara avskaffad och grunden vara lagd för en fredlig, jämlik och hållbar utveckling globalt.
Idag påstås det att det inte finns pengar till denna nödvändiga investering för framtiden. Ett bisarrt påstående, men under kapitalismen blir FN-målen en utopi. Regeringar och kapitalister talar om hållbarhet, samtidigt som man satsar lika mycket på militären och stöd till kol- och oljebolagen som FN:s program årligen kostar.

Storbolag, banker och superrika kan betala. De har makt, resurser  och framför allt råd. Världens 1 826 rikaste individer har tillsammans tillgångar som skulle räcka för att finansiera FN:s hållbarhetsmål i inte bara ett år, utan två år. I fjol rapporterade brittiska Daily Telegraph att världens storbolag och riskkapitalister sitter på en ”krigskassa” innehållande 7 000 miljarder USA-dollar (61 000 miljarder kronor) – nog för att finansiera FN:s hållbarhetsmål i två år.
Pengar finns, men i fel händer och i fel fickor, vilket är en ordning som planeten inte alls har råd med. För att ta pengarna där de finns krävs kamp för en socialistisk värld och en planerad ekonomi för behov och hållbar utveckling. ■