EU:s flyktingmurar skördar liv – Riv Fort Europa

Flyktingläger vid den turk-­syriska gränsen. Bilden visar barnens lekplats.

Av Per Olsson

Aldrig någonsin sedan andra världskrigets slut har så många människor i världen varit på flykt som nu. Det är skälet till varför allt fler människor på flykt försöker nå Europa trots Fort Europas nya murar, regeringarnas inhumana flyktingpolitik och stigmatisering av flyktingar samt migranter.

Krig, förtryck, fattigdom och växande klassorättvisor har resulterat i att antalet flyktingar i världen ökar med 42 000 per dag, vilket är fyra gånger fler än år 2010. Totalt finns det i världen över 60 miljoner människor som har tvingats lämna sina hem och som antingen lever som flykting inne i landet eller i ett annat land. År 2013 räknades antalet flyktingar till 51,2 miljoner. Under inget annat år har antalet flyktingar ökat så snabbt som i fjol.
De fattiga länderna hyser flest flyktingar, 86 procent, den högsta andelen på 20 år. Bara en bråkdel av världens flyktingar har en chans att nå Europa och ännu färre får stanna.
I fjol var det dryga 625 000 som sökte asyl i EU, varav mindre än hälften fick ja när deras ansökan behandlades i första instans. Av EU:s 28 medlemsländer var det egentligen bara en handfull, främst Tyskland och Sverige, som var beredda att ge asyl till fler än året innan.

Fort Europa omges av murar och lagar som dödar. Det skakande dramat som nu utspelar sig vid EU:s gränser och exempelvis de grekiska öarna är en följd av att det inte finns några säkra och legala vägar in i Europa i kombination med den undermåliga, omänskliga flyktingmottagningen. De hinder som EU har lagt i vägen har hittills i år skördat närmare 2 700 flyktingars liv – elva per dag.
Orsaken är inte antalet flyktingar, utan EU-regeringarnas politik. Fort Europas murar måste rivas. Om inte kommer fler att drunkna i Medelhavet, dödas i sina försök att ta sig från franska Calais till engelska Dover (genom kanaltunneln) eller kvävas till döds i lastbilar som de 71 som hittades döda i en övergiven lastbil på en motorväg i Österrike i förra veckan.
Mottagningsvillkoren för migranter och flyktingar som kommer till Europa är katastrofala. Det menar exempelvis Läkare Utan Gränser och uppmanar EU-länderna att ompröva sin migrationspolitik, erbjuda människor lagliga och säkra sätt att söka skydd i Europa och att förbättra mottagningsvillkoren.

– EU har själv skapat denna humanitära kris som är resultatet av en fullständigt misslyckad migrationspolitik, säger Aurelie Ponthieu, Läkare Utan Gränsers rådgivare i migrationsfrågor, och fortsätter:
– Problemet är inte det ökande antalet migranter och flyktingar. Problemet är att man inte har lyckats införa ett fungerande mottagningssystem. Istället ägnar sig medlemsstaterna åt diskussioner om att stänga gränserna, bygga staket och att ställa olika ultimatum till varandra. Det kommer inte att hindra människor från att komma till Europa.

EU:s inhumana flyktingpolitik göder de flyktingsmugglare man säger sig vilja bekämpa.
Samtidigt som EU-länderna bygger faktiska murar och sätter upp taggtrådsstängsel, som exempelvis det 175 kilometer långa och fyra meter höga taggtrådsstängsel som Ungern bygger vid gränsen mot Serbien, har nästan alla EU-länder infört eller planerar att införa nya lagar som ytterligare skärper flyktingpolitiken och gör det möjligt att snabbutvisa fler.
Det gäller även Tyskland som säger ja till fler flyktingar från Syrien, men ämnar säga nej till alla flyktingar som exempelvis kommer från Kosovo, Montenegro och Albanien samt skär ned på det ekonomiska stödet till flyktingar. Likt flera andra EU-regeringar har den tyska startat en kampanj på sociala medier med budskapet ”Kom inte hit” riktad mot flyktingar och migranter från Balkanhalvön.
Långt ifrån de 800 000 flyktingar som i år beräknas komma till Tyskland kommer alltså att få stanna.
Den danska regeringen har nyligen genomfört nya drakoniska lagar för att stoppa flyktingar från att bo och leva i Danmark. Slovakien, Tjeckien och Polen säger att man bara är beredda att ta emot flyktingar om de kan bevisa att de är kristna.
Denna hårda linje betyder oundvikligen mer repression och en militarisering av flyktingpolitiken. Den ungerska regeringen har förutom att man mobiliserat 2 000 poliser och tårgas mot flyktingar sagt sig vara beredd att sätta in armén mot flyktingar.

När EU:s ledare möttes den 31 augusti för att diskutera flyktingmottagandet stod nya regler för att snabbt kunna avvisa flyktingar högst på dagordningen. EU-pamparna talar om ”solidaritet” och ”humanism”, men driver en politik som syftar till att göra det allt svårare och farligare för flyktingar att ta komma till Europa. Flyktingar skuldbeläggs och stämplas som ”en svärm”, vilket var den brittiska premiärministern David Camerons ord om de desperata flyktingarna vid Calais.
I Tyskland talar Horst Seehofer, som är ledaren för CSU, regeringspartiet CDU:s bayerska systerparti, om att landet svämmar över av människor som missbrukar asylrätten och efterlyser hårdare gränskontroller och fler snabbavvisningar. Den österrikiske inrikesministern Johanna Mikl-Leitner (ÖVP, landets motsvarighet till Moderaterna) säger att man måste stoppa ”asylexpressen” och landets regering, en koalition mellan socialdemokratiska SPÖ och ÖVP, har målet att göra ”Österrike mindre attraktivt för flyktingar”.
Dessa uttalanden tillsammans med regeringarnas handlanden spelar rasisterna och de högerextrema i händerna. Tyskland har exempelvis under året skakats av dagliga attacker mot flyktingförläggningar och i spåren på vårens Pegidamarscher har de tyska nazisterna trappat upp sin våldskampanj.

Men rasismen och skuldbeläggningen av flyktingar föder också ett motstånd och en vilja att visa solidaritet samt organisera stöd och bistånd underifrån. ”Det är inte myndigheterna som bistår flyktingarna med mat, kläder, mediciner och andra förnödenheter, utan lokalinvånarna och aktivister från när och fjärran”, rapporterade Global Voices från Grekland den 25 augusti och bilden är densamma i många andra länder.
I Tyskland finns exempelvis en omfattande organisering på gräsrotsplanet för att bistå och ge skydd till flyktingar och opinionsundersökningar visar att en stor majoritet är för att landet ska ta emot fler flyktingar. Till det ska läggas att hundratusentals demonstrerat mot rasism och främlingsfientlighet i Tyskland i år.
Men det krävs också ett politiskt svar – i form av kampanjer för jobb, bostäder och lika villkor. Fort Europa är en del av högerpolitiken och rasismen syftar till att splittra och försvaga arbetarklassens möjligheter att kämpa. Därför är kampen mot rasismen en kamp mot kapitalismen.

Under sommaren har närmare 300 000 flyktingar tagit sig över Medelhavet med målet att nå ett EU-land. Merparten av dem har tagit havsvägen från Turkiet till någon grekisk ö och sedan till det grekiska fastlandet och vidare in i Europa (denna väg är kortare än havsvägen från Nordafrika till Italien). En tredjedel av dem som flyr över Medelhavet kommer från Syrien. Övriga kommer i huvudsak från krigets Afghanistan, diktaturens Eritrea och  ett av världens fattigaste länder  samt krigshärjade länder som Irak och våldets Pakistan. Även från Kosovo, som efter Moldavien är Europas fattigaste land, är många på flykt, främst romer.
Av de som flyr är det bara de från Syrien och Eritrea som kan räkna med att få asyl i något EU-land. Övriga riskerar att utvisas eller tvingas leva som papperslösa.
Flyktingkatastroferna har skapat en ny kris för EU och på nytt avslöjat att det finns ingen eller liten skillnad mellan de etablerade partierna. Alla regeringar står samlade bakom Fort Europa och förenas i en gemensam strävan att inskränka flyktingars rätt till asyl och skydd. Vad som skiljer är hur långt regeringarna är beredda att gå i denna strävan.
Det var endast efter vårens dödskatastrofer och under tryck från opinionen som EU-ledarna beslöt att tillfälligt genomföra fler räddningsinsatser i Medelhavet. Men det beslutet kom efter att man först hade avvecklat de tidigare massiva räddningsinsatserna – Mare Nostrum – med skälet att det var för dyrt och uppmuntrade människor att fly till EU.

EU-ledarna har kommit överens om att upp till 32 500 flyktingar från Syrien och Eritrea som har anlänt till Grekland och Italien ska vidare­bosättas i andra EU-länder. Det är bara en tredjedel av antalet flyktingar som nådde EU och dess gränser i juli.  De 32 500 som EU-länderna vill vidarebosätta ska jämföras med att kriget i Syrien har drivit en miljon människor på flykt under de senaste tio månaderna och att Etiopien, ett av världens fattigaste länder, tog emot över 40 000 flyktingar från Eritrea i fjol.
Det mer än fyra år långa kriget i Syrien har tvingat över hälften av landets 23 miljoner invånare på flykt. Nära åtta miljoner är på flykt inom landet. Var femte syrier, det vill säga drygt fyra miljoner människor, lever som flyktingar utanför Syriens gränser, varav de allra flesta (95 procent) i angränsande länder som Turkiet, Jordanien och Libanon. Den flyktingkatastrof som Syrienkriget har skapat saknar motstycke i modern tid.
Var fjärde som lever i Libanon idag har flytt från Syrien och i Turkiet finns två miljoner flyktingar från Syrien. Inget enskilt land hyser så många flyktingar som Turkiet.
Trots alla hinder som regeringarna nu reser väntas 1–2 miljoner nya flyktingar till Syriens grannländer innan årets slut. När läget i Syrien stadigt förvärras och fler tvingas på flykt, samtidigt som grannländerna börjar stänga sina gränser, är det fler som för sin överlevnad försöker nå Europa.

Bakom dagens flyktingkatastrofer finns imperialismens förtryck, plundring, krig och militarism. Imperialismens krig mot Afghanistan och Irak jämte Nato:s krig mot Libyen och de rivaliserande imperialistiska makternas militärpolitiska ingripande i Syrien, som avledde den folkliga revolten år 2011 mot Assaddiktaturen och öppnade vägen till dagens sekteristiska inbördeskrig och en terror utan slut.
Under senare år har antalet krig och väpnade konflikter ökat. ”En värld i krig” var den talande rubriken på UNHCR:s senaste rapport som larmade om att dagens flyktingströmmar kräver insatser utan motstycke. UNHCR efterlyste ”ökat engagemang för att skydda dem som flyr från konflikter och förföljelse” från regeringarna. Regeringarna i exempelvis EU har svarat med att fortsätta bygget av ett Fort Europa. Men skälen till varför människor tvingas på flykt består, och därmed även skälen till varför flyktingar också kommer att vilja nå Europa där många idag har familjemedlemmar och släktingar.

EU:s alla flyktingmurar måste rivas; Återupprätta asylrätten, stoppa utvisningarna och ersätt Dublinförordningen med rätten att söka asyl i det land man vill bosätta sig i samt avskaffa de regler som förhindrar anhöriginvandring. EU:s flyktingmurar dödar och tvingar flyktingar i händerna på människosmugglare.
EU-ledarna skyller högerpolitikens och kapitalismens misslyckande på flyktingar. Istället för att skapa jobb, bygga ut välfärden, lösa bostadskrisen och genomföra en klimatomställning rustar EU-länderna ned välfärden samtidigt som man rustar upp polis och militär samt deltar i imperialismens krig och nykoloniala utsugning av de fattiga länderna, vilket tvingar allt fler på flykt. Svaret är gemensam kamp mot högerpolitik och rasism.

• Riv Fort Europa – kamp för rätten till asyl.
• Stoppa EU:s högerpolitik – gemensam kamp för jobb, klimatomställning, välfärd och bostad. Låt de rika, storföretag och banker betala.
• Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.
• Internationell solidaritet: Global kamp mot imperialismens krig och plundring.
• Skrota kapitalets EU & EMU.
• För ett demokratiskt och socialistiskt Europa i en socialistisk värld. ■