Var är klassperspektivet, RFSU?

RS svarar RFSU:s analys av sexköpslagens effekter

Lina Rigney Thörnblom (RS)

av Lina Rigney Thörnblom
Kommunfullmäktigeledamot Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge

Inför sin kongress i år beställde RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) en forskningsrapport om sexköpslagens avsedda och oavsedda konsekvenser. Förbundsstyrelsen har nu valt att tolka den helt utifrån sin egen syn.
År 1999, till följd av en politisk debatt och en feministisk rörelse underifrån, infördes en ny sexköpslag och Sverige blev först med att kriminalisera enbart sexköpare. Syftet var att minska prostitutionens omfattning och åstadkomma en normativ förändring gällande attityder till sexköp samt för att minska förekomsten av människohandel.
I sitt uttalande efter att forskningsrapporten släpptes skriver RFSU:s förbundsstyrelse att de ”förstår intentionerna bakom den lagstiftning vi har i Sverige, men rapporten visar att kriminalisering kan vara problematiskt ur flera aspekter. Evidensen för att den svenska lagen haft avsedd effekt är svag och kan ifrågasättas”. Man poängterar att man inte vill avskaffa lagen men att den behöver förändras.

Uppenbarligen har RFSU:s styrelse och jag inte läst samma 48 sidor. Rapporten sammanfattar olika studier sedan sexköpslagen infördes i Sverige år 1999. Det som är tydligt är att de alla är osäkra och att det är svårt att dra några definitiva slutsatser. Däremot bekräftas att prostitutionen har minskat sedan lagen infördes och att människohandeln är mindre i länder där prostitution i någon utsträckning är illegalt.
En kritik som ofta används mot just den så kallade svenska modellen är att de prostituerade har tvingats undan från gatan då sexköpare inte vill synas. Det skulle innebära att prostituerade utsätts för fler risker i och med att prostitutionen har flyttat inomhus.
Det stämmer att den har flyttat. Men det är omöjligt att avgöra, vilket rapportförfattaren Charlotta Holmström påpekar, om det beror på sexköpslagen eller på teknikens utveckling, att internet och telefonin har utvecklats på allvar och förändrat förutsättningarna för prostitutionen.
Det går inte att bortse ifrån att det finns ett stigma när det kommer till att sälja sex, eller kvinnors sexualitet överhuvudtaget. Prostitutionen kommer därför alltid att dra sig till de dunkla platserna.
Sexköpslagen både bör och förtjänar att utvärderas. Problemet är att både den här rapporten och RFSU:s styrelse helt saknar ett klassperspektiv i sin analys, vilket är helt avgörande. En lag i sig kommer aldrig att få slut på prostitution, sexuellt våld eller ojämställdhet mellan könen. Så länge det finns ett klassförtryck och människor lever i fattigdom kommer försäljning av människors kroppar att fortgå. Däremot är det en viktig markör att endast kriminalisera de som köper en annan människas kropp.

Kriminalisering av köparen ger säljaren möjligheten att anmäla köparen för övergrepp utan att själv riskera juridiska påföljder. Den svenska sexköplagen bidrar därmed till en viss maktförskjutning från köpare till säljare, från exploatör till exploaterad.
Opinionen för kriminalisering av prostitution, både av köpare och säljare, har ökat mellan år 1999 och 2008. RFSU drar felaktigt slutsatsen att stigmatiseringen av säljaren därför skulle ha ökat. Prostituerade vittnar om utbredd stigmatisering och dåligt bemötande inom sociala verksamheter och av myndigheter.
Däremot stödjer varken den aktuella rapporten eller annan empirisk forskning att stigmatiseringen skulle ha ökat på grund av kriminalisering av sexköp.

Det är oerhört viktigt att det satsas pengar på sociala hjälpinsatser för prostituerade men det allra viktigaste för att möjliggöra för kvinnor att ta sig ur prostitution är en återuppbyggnad av välfärdssamhället. Fri sjukvård, rätt till trygga jobb med kollektivavtal, utbildning och rätt till bostad är avgörande.
RFSU är en organisation som trots allt har en relativt stor makt. Det finns intern kritik inom organisationen mot styrelsens uttalande och vi bör med intresse följa hur kongressdiskussionen går i år. ■