Det behövs en kämpande hbtq-rörelse

Av Louise Strömbäck
Vårdbiträde och kandidat nr 6 på Rättvisepartiet Socialisternas valsedel till kommunfullmäktige i Haninge

Nu under tiden för Stockholm Pride uppmärksammas hbtq-frågor mer än vanligt, och särskilt då det snart är val till riksdag, landsting och kommuner. Det är nu riksdagspartierna diskuterar hbtq-frågor, men utvecklingen går annars inte mycket framåt.

RFSL och RFSL Ungdom har startat en kampanj som heter Rösta för allas lika rätt, där de sammanfattar frågor som just nu är viktiga. Frågorna är indelade i de fem områdena ”Alla har rätt till en rättssäker asylprövning”, ”Alla har rätt att få sin könsidentitet erkänd och respekterad”, ”Alla har rätt att leva tryggt med sin familj”, ”Alla har rätt till bästa möjliga hälsa och ett liv fritt från våld” och ”Alla har rätt till en utbildning utan diskriminering och trakasserier”.

Indien: Demonstration mot homofobi och för sexuellt likaberättande i lagen 

Kampanjens syfte är att uppmana alla att rösta i valet ”för mänskliga rättigheter och för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet”, enligt Ulrika Westerlund, RFSL:s förbundsordförande. Däremot uppmanar inte RFSL till en röst på något specifikt parti, utan menar bara att det är viktigt att använda sin rösträtt.

Priderörelsen har generellt sett tappat det mesta av sin politiska sida. Rörelsen började som en kamp för hbtq-personers rätt att existera. I år är det 45 år sedan Stonewallupproret; ett uppror som skedde mellan 27-29 juni år 1969 i New York efter en razzia som polisen gjorde på Stonewall Inn som var en bar för hbtq-personer.
Under 1970-talet demonstrerade folk varje sommar till minne av Stonewallupproret och mot polisvåld och trakasserier mot hbtq-personer.
Under 1980-talet började demonstrationerna förändras och blev mer lika folkfestivaler vilket utvecklats till de Prideparader som idag sker runt om i världen – och inom landet till allt fler orter.

I många länder där repressionen mot hbtq-personer är stark är Pride fortfarande mycket politiskt, som bland annat i Uganda där det enligt lag är dödsstraff på homosexualitet.
Men i Sverige och många andra västländer har politiken försvunnit nästan helt ur rörelsen som nu mer och mer är en kommersiell folkfest om än med enstaka politiska inslag. Ett exempel på hur avpolitiserat Pride har blivit i Sverige är att Pridekommittén i våras hittade på kampanjen jag festar mot, eller #jagfestarmot, till exempel mot ”Bögstryk i tunnelbanan. En god anledning att festa” och liknande saker. Intrycket man får är att de anser att festandet löser alla problem, istället för att faktiskt ta tag i frågan politiskt.
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och vår international CWI (Committee for a Workers’ International) deltar aktivt i hbtq-kampen världen över. Den ter sig naturligtvis annorlunda i olika länder; i Ryssland kämpar hbtq-personer mot den statliga repression som innebär ett förbud av ”homosexuell propaganda”, i USA har kampen de senaste åren främst handlat om en jämställd äktenskapslag och i Uganda handlar kampen om rätten till att få leva.
I Sverige har den politiska hbtq­-kampen de senaste åren bland annat handlat om den tvångssterilisering av transsexuella personer som skett fram till förra året. Tvångssteriliseringar ses som något mörkt från vårt förflutna men det har skett fram tills så pass nyligen som 2013. Att lagen äntligen ändrades var en enorm seger för transsexuella, men däremot var det ingen som beviljades något skadestånd då de ansågs ha genomgått steriliseringen frivilligt. Och den politiska frågan som nu diskuteras är alltså en ny lagstiftning som tillåter fler än två juridiska föräldrar, där en utredning i frågan absolut bör göras.

RS deltar i kampen för hbtq-personers rättigheter, mot all form av diskriminering med krav bland annat på hbtq-kompetens inom vård, skola, socialtjänst, rättsväsende och för fackligt förtroendevalda. RS kräver också ett stopp på obligatorisk skilsmässa för personer som byter kön, vilket är ännu mer absurt idag när äktenskapslagstiftningen i Sverige är jämställd även för samkönade par.
En av de viktigaste hbtq-frågorna RS kämpat för de senaste åren har varit hbtq-flyktingars rätt till asyl. Folk som flyr på grund av förföljelse, trakasserier och hot måste få asyl, vilket idag i praktiken inte är fallet. Regeringen utvisar mer än gärna hbtq-flyktingar till döden, men RS har tillsammans med asylrörelsen demonstrerat, ockuperat och samlat in tusentals namnunderskrifter de senaste åren för att stoppa utvisningarna.
RS kräver sexuellt likaberättigande,  och kämpar mot diskriminering på bostads- och arbetsmarknaden, mot nazism och hatbrott och mot det heteronormativa samhället.
■

2008: Halv seger för RS motion
I Luleå lyckades RS få igenom viktiga punkter i en motion i kommunfullmäktige om sexuellt likaberättigande: att kommunal personal ska få kompetens inom genus- och HBT-perspektiv; alla skolors likabehandlingsplaner ska innehålla direktiv på hur sexism och homofobi ska motverkas; och att allt materiel som berör sex och sexualitet inom undervisningen inventeras i samråd med t ex RFSL. Punkterna som kostade pengar röstades dock ned: att kommunen skulle garantera att kurator eller skolsköterska finns tillgänglig på varje skola minst halva skoldagen och att kommunen skulle ut elevvården med kamratstödjare. Förbättringar och förändringar kan vinnas genom kamp och när en stark rörelse sätter press bakom kraven.