Vänsterpartiets Nja till privata vinster

Vinstförbud eller begränsning av vinster?

Av Mattias Bernhardsson

Det finns en enorm opinion för att stoppa dagens plundring av våra gemensamma skattemedel.
Vänsterpartiet profilerar sig nu alltmer mot vinster i välfärden samtidigt som det finns en klyfta mellan ord och handling. Vänsterpartiet säger nej till LOV (lagen om 'valfrihetssystem') men har själva deltagit i kommunala majoritetsstyren som infört LOV. Två år efter förra valet hade Vänsterpartiet deltagit i att genomföra LOV i 34 kommuner där de är med och styr. På många orter deltar Vänsterpartiet i nedskärningsbeslut istället för att delta i de kampanjer som bildas för att stoppa nedskärningarna.

Folkkampanj för gemensam välfärd demonstrerar
Foto: Natalia Medina

Vänsterpartiet kommer trots detta att vinna mycket på att de nu gör frågan om vinster i välfärden till sin huvudvalfråga. Men vad är Vänsterpartiets linje? De flesta delar nog Vänsterpartiets sammanfattning på deras hemsida, under 'Välfärd istället för vinster' på fliken om deras politik: ”Vänsterpartiet säger nej till vinster i välfärden. Vi tycker att varje skattekrona ska användas där den behövs bäst. Det betyder att vi gärna betalar skatt till verksamhet, men inte till riskkapitalbolag med bankkonton på Jersey.”
Men i praktiken handlar Vänsterpartiets förslag inte om att förbjuda de privata vinstuttagen, utan om att ”begränsa” dem.
”Vänsterpartiet välkomnar dem som vill driva välfärdsföretag. Men vinstutdelningen till ägarna ska kraftigt begränsas och pengarna återinvesteras”, skriver Vänsterpartiets Ulla Andersson i en replik till Vårdföretagarna på Dagens Arena.

Vänsterpartiet för fram SVB-bolagen (aktiebolag med särskild vinstudelningsbegränsning) som ett  alternativ. I dessa bolag tillåts maximalt en utdelning på satsat kapital på en procent över den vid räkenskapsårets sista dag gällande statslåneräntan. Vänsterpartiets argumentationshandledning (om hur man argumenterar i kommunfullmäktige, nämndmöten etc) förklarar:
”SVB-bolag är en form av aktiebolag. Banker och andra som kan tänkas låna ut pengar till ett företag vet vad ett aktiebolag är och det finns en tydlig lagstiftning. Många privata företag är idag vanliga aktiebolag, även små företag som inte har samma vinstfokus som de som ägs av riskkapitalbolag. Skillnaden är begränsningen av vinstutdelning. Mindre företag kan vara så kallade privata aktiebolag, normalt med högst 200 ägare. Stora aktiebolag är publika aktiebolag. SVB-bolag kan endast vara privata aktiebolag... Det är en bolagsform som fungerar om en privat aktör har en särskild idé som skulle berika välfärden. Vill man låna pengar från banken, fungerar det bra med den bolagsformen. Om drivkraften är att driva en skola med särskild pedagogik eller ett äldreboende med en viss inriktning, kan man fortsätta att göra det i den här formen.”

Vänsterpartiets Rossana Dinamarca konkretiserade detta i ett pressmeddelande från 28 september 2013: ”De aktiebolag som idag driver skolor och som inte har en särskild vinstutdelningsbegränsning ska erbjudas möjligheten att göra om sina bolagsordningar under en övergångsperiod, väljer företaget att inte göra det så dras tillståndet in”.
Förslaget är en utopi. Ett välfärdsföretag som går ut på att göra vinst kommer att göra allt för att fortsätta göra så. Och kryphålen finns. Företag kan t ex köpa varor och licenser till medvetet högre priser av ägarbolaget för att vinster ska bli mindre på pappret. En koncern kan driva ett SVB-bolag som driftsbolag, men låta ett bemanningsföretag hyra ut personal mot en högre vinstnivå. Detta är några exempel. Och vem ska kontrollera att så inte sker?
Pengar söker sig dit mest vinst kan göras. Ett konkret bevis på hur denna kapitalistiska grundregel fungerar är att det idag enbart finns 40 SVB-bolag trots att det varit möjligt att omvandla eller skapa sådana sedan 2006.

En röd tråd i alla Vänsterpartiets lösningar är att skapa tekniska sätt för rättvisare fördelning utan att utmana kapitalismen. Under finanskrisen föreslog de en bankdelningslag (istället för förstatligande), ett förslag som egentligen kom från en expertgrupp inom EU-kommissionen, där bankernas verksamhet skulle delas i två delar. En för den gamla tidens traditionella verksamhet som bolån, sparande och företagskrediter och en annan för spekulation (valutor, hedgefonder etc). Med detta system ansåg de att den spekulativa sidan (som inte skulle få räddningspaket från staten) skulle kunna gå i konkurs.
Problemet med att dela upp kapitalistiska verksamheter i 'bra' och 'dåliga' är att det inte finns en 'bra' och en 'dålig' kapitalistisk marknad. Den centrala drivkraften inom kapitalismen, att öka vinsten, innebär att de mest lukrativa sektorerna vinner mot de mindre lukrativa. Detta kan inte ändras genom tekniska lösningar, minst av allt i ett enskilt land eller företag som är integrerade delar i ett globalt ekonomiskt system.
Den logiska slutsatsen av att vara mot vinster i välfärden är att återta dessa privatiserade verksamheter i offentlig ägo. Och det är inte en fråga om att lägga fram förslag på ett sätt att det kan få stöd av andra riksdagspartier från ett rent tekniskt perpektiv – det är en fråga om att bygga kamp och rörelser.

Det handlar om att ta initiativ till facklig rörelse och protester på gator och torg. Sanna Tefke, fackligt aktiv i Kommunal och ersättare för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge kommunfullmäktige, fick under Carema-skandalen stöd av sin sektion för ett initiativ som i november 2011 fick med sig Kommunal Stockholms län att anordna manifestation mot privatiseringarna och vinster i välfärden. Sanna Tefke och Göran Gustavsson, som argumenterat för detta på representantskapet, tog också initiativet till ett nytt nätverk med namnet Välfärd utan vinst – vilken varit viktig i att få igång facklig aktivitet samt pressa igenom non-profitlinjen inom LO.
Det behövs också ett klart politiskt alternativ i valet mot vinster i välfärden, mot samtliga nedskärningar och som kräver återtagande av alla privatiserade verksamheter i gemensam ägo. Detta är omöjligt att genomföra utan kamp och rörelsen underifrån, något ett arbetarparti måste vara en del utav.

Relaterat:
> Socialister i kommunfullmäktige del 2: Skillnaden mellan RS, S och V 

Vänsterpartiet: Ja till privata vinster för apoteken

Privata apotek får göra vinst. Det har nu Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt klargjort.
Utspelet om apoteken är en klar vink till Socialdemokraterna att Vänsterpartiet är 'regeringsdugliga'.
 ”Apotek är en annan typ av verksamhet. Även om apotek säljer subventionerade läkemedel får de inte löpande skattefinansiering som vårdavgifter”, säger Sjöstedt till Dagens Industri.
Han anser att kapitalister inte ska få göra vinst på skola och omsorg, men att det däremot är helt ok att göra privata vinster på läkemedel till sjuka.

Sedan statliga Apoteket – världens då bästa apoteksverksamhet – såldes ut av högerregeringen 2009 har tillgängligheten minskat (trots fler apotek) till förmån för privata vinster. 24-timmarsregeln efterföljs inte och apoteken kan av konkurrensskäl inte berätta för kunden på vilket annat apotek de kan hitta det läkemedel de behöver. Priserna stegrade med 10 procent i snitt bara på några månader efter avregleringen, vissa läkemedel med upp till 40 procent.

Farmaciförbudet säger att apotekens vinstmaximering ett hot mot patientsäkerheten. Fackets arbetsmiljöbarometer visar att vinstkraven gett sämre arbetsvillkor för personalen.
Naturligtvis finns det en brasklapp i Vänsterpartiets Ja till vinster i apoteken: ”Men målet är att stegvis även ta tillbaka apoteken", menar Jonas Sjöstedt.
Att säga att staten ska ta tillbaka apoteken 'stegvis' är inte förankrat med några exempel på hur det ska gå till. Men det håller säkert som fikonlöv mot väljarna och medlemmarna fram tills valet, då Vänsterpartiet hoppas få en plats vid köttgrytan.