Amnesty förstår ingenting

Amnesty Internationals ledning har köpt alla myter om prostitution

Lina Rigney Thörnblom (RS)

Av Lina Rigney Thörnblom

Förra veckan läckte Amnesty International-ledningens förslag till policy gällande avkriminalisering av prostituerade och även sexköpare. Efter det har kritiken haglat.
Förslaget kommer från sekretariatet i London och den enda rimliga slutsatsen efter att ha läst dokumentet är att kritiken minst sagt är berättigad.
Amnestys ledning har fallit för flertalet, om inte alla, myter gällande prostitutionen och vad värre är går de patriarkatets ärenden.

I dokumentet går att läsa följande: ”Sexuell lust och aktivitet är ett fundamentalt mänskligt behov. Att kriminalisera de som är inkapabla eller ovilliga att fylla det behovet på mer traditionellt erkända sätt och därför köper sex, kan innebära ett brott mot rättigheten till integritet och underminera rätten till fritt uttryck och hälsa”.

– Menar Amnesty att någon har en skyldighet att erbjuda sex då eller? Eller ska staten gå in och tillgodose denna rättighet? För vad är väl en rättighet värd om det inte finns en korresponderande skyldighet att skydda eller tillgodose den rättigheten? Ifrågasätter Susanna Eriksson som är jurist och doktorand i straffrätt vid Umeå universitet.

På Amnestys ledning låter det som att prostitutionen är något som är lika fördelat mellan kvinnor och män. Man vägrar att se det som en kvinnofråga. Detta trots att det är väldigt tydligt att en majoritet av de prostituerade är kvinnor, och en majoritet av sexköparna är män. Det bortses också ifrån varför det finns prostitution. Man skriver visserligen att ”Amnesty International förstår det defekta sammanhanget i vilket individer väljer att bli sexarbetare” men fortsätter i nästa andetag ”eller gruvarbetare eller hembiträden i utlandet”. Det vill säga, man har inte förstått någonting.
Man har inte förstått att genomsnittsåldern för inträde i prostitution är 14 år i världen. Man har inte förstått att en majoritet av prostituerade har utsatts för sexuella övergrepp. Man har framförallt inte förstått att i samband med ekonomisk nedgång så ökar prostitutionen, vilket exempelvis syns i Grekland.

Det finns flera faktorer som ligger bakom prostitutionen, bland annat fattigdom. Världsbanken beräknar att när ekonomin faller med 1 procent så ökar spädbarnsdödligheten med 7,4 dödsfall per tusende flicka jämfört med1,5 dödsfall per tusende pojke. Den senaste ekonomiska krisen har lett till ett 29-procentigt dropp i antalet flickor som går klart grundskolan globalt, jämfört med ett dropp på 22 procent för pojkarna.
En annan stor faktor är kvinnoförtrycket och sexismen. Den senare har tagit allt större plats, framför allt i media, där kvinnors kroppar målas upp som just objekt och skönhetsindustrin tjänar miljarder på kvinnors självbild.

Men Amnestys ledning drar inte de här parallellerna och väljer att vända ryggen till forskningen och inleder istället dokumentet med att frivilligt sex mellan två vuxna aldrig får inskränkas av staten. Denna ställning kan ses som märklig med tanke på att Amnesty ofta ställer krav på stater i andra sammanhang.
Man tar upp att trafficking självklart ska vara kriminellt men att kriminalisera prostitutionen, vare sig det är de som säljer eller de som köper, skulle leda till att misstänkliggöra de prostituerade och att utsätta de för fara. En av myterna som i alla fall någon inom Amnestys ledning har gått på är den att sexhandel kan liknas vid ett frivilligt avtal mellan två vuxna. För det första tar man för givet att den som säljer är den prostituerade, vilket i många fall inte stämmer. I många fall säljer hallicken den prostituerade (varan) till köparen.
Det är vanligt förekommande att våld används av både ”kunder” och hallickar för att tvinga de prostituerade till underkastelse. Michael Karlsson och Nujin Tasci skriver på SvD Opinion som svar till Amnesty om hur en amerikansk studie från 2007, efter intervjuer med 71 prostituerade kvinnor, visade att tre fjärdedelar utsatts för uppsåtligt våld från sina hallickar. Drygt hälften av kvinnorna hade blivit våldtagna av sina hallickar. Mönstret ses även i andra studier.

Diskussionen om förslaget till policy kommer att diskuteras först i juni och eventuellt beslutas om nästa år. Förhoppningsvis fortsätter många av de starka protester som dykt upp, särskilt från kvinnoorganisationer. Amnesty säger själva att de ska ta hänsyn till vad just kvinnoorganisationer säger. Frågan är vilka.
Flertalet av de organisationer som startats för prostituerades rättigheter har i själva verket visat sig vara lobbyorganisationer bestående av prostituerade, men även av deras hallickar och andra prostitutionsförespråkare.
Amnesty Sverige kommer också att ställas inför en prövning då detta förslag går emot utvecklingen i Sverige, som var första land som kriminaliserade just köparna men inte de prostituerade, där av begreppet ”den svenska modellen”. Amnesty Sverige har gjort ett väldigt intetsägande uttalande och hänvisar till att inget är beslutat.

Som socialister måste vi understryka att den prostituerade aldrig ska kriminaliseras. Vi ger kritiskt stöd till den svenska lagen där köparen av en annan människas kropp begår ett brott. Samtidigt kommer den lagen vara långt ifrån tillräcklig så länge det inte sker en kamp för inte bara jämställdhet mellan könen men också för en social upprustning.
Det måste finnas ett säkerhetsnät för prostituerade, de ska har rätt att organisera sig fackligt. Det måste ske statliga investeringar i center för prostituerade där de har tillgång till preventivmedel, rådgivning, sjukvård, svenskutbildning, medicinsk hjälp vid drogberoende men också till särskilt utbildade representanter från polisen där de kan anmäla trakasserier, misshandel eller sexuellt våld.
Men det är också avgörande med statliga investeringar i fler billiga bostäder och fler arbetstillfällenför att det ska finnas ett verkligt val.

Relaterad läsning:
> Ett nej är ett nej
> Graviditet och barn är inga varor
> När fakta möter dumhet: RS debatterade vårdnadsbidrag med den kvinnofientliga högern
> Ett socialistiskt nej till surrogatmödraskap
> RS kräver åtgärder mot hedersförtryck och mäns våld mot kvinnor
> Trafficing - den moderna slavhandeln