|
Per Olsson inledde diskussionen
om svenska perspektiv på
RS partistyrelse i helgen. |
Av Per Olsson
När Sverige går till EU-val i maj och till riksdags-, landsting- och kommunval i september i år sker det mot bakgrund av en markant omsvängning i opinionen – mot det borgerliga systemskiftet och de försämringar samt marknadskaos som följt i dess spår.
Även om ilskan och missnöjet ännu väntar på att omsättas i omfattande kamp och organisering finns en ökad vilja att aktivt protestera och solidarisera sig med de mest utsatta.
Nazistattacken i Kärrtorp den 15 december i fjol fick som svar den största antirasistiska demonstrationen någonsin när minst 20 000 demonstrerade i Kärrtorp veckan efter och ytterligare 20 000 deltog i de antirasistiska demonstrationer som hölls på dryga 30 platser i december och januari. Och över 3 000 demonstrerade mot sexism och våldtäkter i Stockholm den 18 januari. Det var den största demonstrationen mot sexistiskt våld på länge och bara två veckor senare hade alla riksdagspartierna utom Moderaterna svängt och var för en samtyckeslag i sexualbrottslagstiftningen.
Det finns en utbredd uppfattning, även inom det som brukar kallas medelklassen, att samhällsutvecklingen går åt fel hål och att landet håller på att glida isär. Till och med Expressen tvingades i en ledarkommentar, under rubriken ”Baksmällan efter privatiseringsfesten” den 3 november, konstatera att: ”Borgerligheten vacklar som en groggy boxare i privatiseringsfrågan… Man får gå tillbaka till 90-talskrisen för att hitta en parallell till dagens stämningsläge. Högervågen är över.”
Men inte bara de traditionellt borgerliga partierna, utan också Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt facktopparna ”vacklar som en groggy boxare i privatiseringsfrågan”. Och om Vänsterpartiet skulle nå sitt mål att få bilda regering med Socialdemokraterna kommer man att golvas av de egna eftergifterna i privatiseringsfrågan – vinster utan välfärd.
Det massiva stödet till en välfärd utan vinst är kanske det klaraste uttrycket för den folkliga reaktion som håller på att formeras mot det snart 30-åriga borgerliga systemskiftet som har gjort Sverige till ett av världens mest avreglerade, marknadsanpassade länder och med katastrofalt resultat som följd.