”Till den som har frusit”

En julkrönika 
av Mattias Bernhardsson

Julen är här. Tid att träffa släkt och vänner, laga god mat och mysa med min systers fina barn. Jag har alltid älskat julen, jag tindrar fortfarande som ett barn när jag pyntar hemma till ljudet av Tommy Körbergs och Sissel Kyrkjebøs duett ”Julen är här”.

”Julen är här
i våra mörka länder
Kom, låt oss ta varandras händer
när julen är här
Och jag vill tända en stjärna till
den som har frusit och gått vill i världen”

Men i år har det inte blivit så mycket julmys än. Hemma är det opyntat och julmusiken ligger väl i en låda nånstans. Faktum är att jag på senare år fått allt svårare att finna någon julstämning.
Jag tror det har haft med klimatet att göra. Samhällsklimatet.
Det blir allt svårare att leva i Sverige. Vilken sorts jul har alla de föräldrar som enbart känner panik inför jul, skammen över att inte kunna ge sina barn en jul som de andra barnen i klassen? Vilken sorts jul har de hemlösa i Sverige? Vilken sorts jul har alla de flyktingar som sitter inlåsta på Migrationsverkets förvar?

Över 230 000 barn lever i fattigdom i Sverige. 34 000 människor är hemlösa. 4 500 av dem befinner sig i akut hemlöshet, med ingenstans att ta vägen förutom härbärgen, trappuppgångar, olåsta cykelrum eller tält. Papperslösa och gömda flyktingar ingår inte Socialtjänstens hemlöshetssiffror, inte heller EU-migranter. Varje vinter dör några hemlösa av kylan.
Det är inte bara kylan i form av celsius, utan den kyla som köpcentrumägarna – julkommersens vinnare – uppvisar när de slänger ut hemlösa i vintern. Kylan på Migrationsverket som håller barn förvarstagna längre än vad reglerna tillåter. Kylan i moderata kanslier som först försämrar för de som har det sämst och sen gör utspel om att förbjuda tiggeri och kasta de som tigger i fängelse. Kylan i de mest välställda kommunernas kommunledningar som till varje pris inte vill ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Faktum är att kylan gör det svårare att leva i Sverige för de flesta människor, inte bara de mest utsatta. Och jag menar inte bara varsel, sämre arbetsvillkor och chockhyreshöjningar; Jag pratar om det mentala klimatet.

Högern projicerar sin egen egoism och sitt eget människoförakt på resten av samhället. Detta gäller i olika utsträckning och former både moderater och sverigedemokrater. Hetsen mot sjuka, arbetslösa, människor som tigger och lever gömda (som reva) får en respons hos de som inte ser eller inte vill se strukturerna i samhället.
Det är inte svårt att förstå hur en vanlig människa kan ondgöra sig över en tiggare på tunnelbanan när en moderat minister själv gör detsamma i tv-rutan. Människor som skriker åt den romska kvinnan på pendeltåget för att hon ”lurar folk på pengar”, men bara rycker på axlarna åt att en riskkapitalist plundrade välfärden på några miljarder. De som skyller sin arbetslöshet eller varsel på den syriska flyktingen som kom in på bemanningen på klart sämre villkor och bor i ett rum med tio andra – men inte ifrågasätter företagets vinstprognos och rekordvinstutdelningar.

Rasism frodas där den politiska medvetenheten är låg. Ju mer höger folk röstar ju mer korkade blir de, eller tvärtom, att rösten på Sverigedemokraterna är själva kvittot på hur dumma människor låtit sig själva bli.
Till slut blir de nättroll som förstör sina egna barns julafton när de mitt i Kalle Anka börjar gorma om hur 'PK-maffian, feministerna och invandrarlobbyn gått ihop' och 'förstört den största av alla svenska jultraditioner'. När barnen oförstående anmärker att de faktiskt tar bort och lägger till saker i varje års Kalle Ankas jul, börjar de mata sina barn med argument om varför 1800-talets amerikanska nidbildskaraktärer av en jude, en blondin och en afro-amerikansks flicka är jätteviktiga delar av den svenska julen.

Förra julen kännetecknades också förnekandet av barnfattigdom i Sverige. Under flera veckor gottade sig ledande högerpolitiker i Josefssons upptäckt: Det finns ingen barnfattigdom. Medier och Facebook översvämmades av självgoda inlägg av moderater, sverigedemokrater och annan höger om hur bra vi har det i Sverige.
När sjukförsäkringen och a-kassan skars ner och människor kastades ut i Fas3 ökade barnfattigdomen för första gången på tio år. Naturligtvis var då Uppdrag gransknings (ingen vidare granskning att kritisera en reklamkampanj som Rädda Barnen själva redan stoppat) mästrande drev goda nyheter för just de partier som är ansvariga för högerpolitiken och de ökade klyftorna.
Att FN, EU och Sverige använder sig av ett relativt fattigdomsbegrepp, var mindre viktigt i högerns resonemang. Att förneka att fattigdom är något relativt är lika dumt som att säga att det inte finns några fattiga i Etiopien för att det är mycket värre i Sydsudan.
Josefsson, som tjänar en miljon om året, åkte ut i utsatta förorter och konstaterade att ingen svalt eller pulsade i snön i trasiga skor. För att det finns ju så jättemånga som när de får en kamera i ansiktet tar tillfället i akt att basunera ut hur de har det ställt inför en masspublik.

I Rädda Barnens material 'På marginalen' berättar barn och föräldrar själva om sin vardag, anonymt.
”I skolan som jag går på nu blir jag rätt mobbad för mina kläder. Jag vet inte riktigt varför. Jag vill gärna gå på en annan skola, men då måste jag åka buss dit och vi har inte råd med bussavgiften idag.” (Tjej, 12 år)

”Alla i klassen har inte förstått hur jag har det men vissa tjejer har nog fattat, men de kan ju inte göra något åt det. Jag har inte sagt något men en del har nog sett på mig att jag inte har pengar. Exempelvis, ibland har jag inte haft råd med tvål eller schampo och då blir mitt hår klibbigt och smutsigt och så. Då brukar en del säga ”inte för att vara taskig, men du luktar illa”. Så då har jag gått hem till någon annan kompis och duschat där. Men killarna mobbade mig mycket, de brukade
alltid skrika lortgris efter mig och så. Det var då jag började skolka.” (Tjej, 16 år)

”Jag kände att barnen inte kunde gå på födelsedagsfester hos andra barn, vi hade ju inte pengar att köpa presenter för. När andra föräldrar frågade varför mitt barn inte kom sa jag snabbt: Oj det har jag helt glömt bort.” (Förälder)

”Jag har förlorat många vänner på grund av att vi inte har tillräckligt med pengar. De tror inte att jag vill umgås med dem på grund av att jag inte kan följa med på saker. Men det vill jag! Jag har bara inte de resurserna.” (Tjej, 17 år)

Fattigdom blir extra kännbart vid högtider, som julen, då det ska köpas presenter:
”Jag säger till mamma att hon inte behöver köpa något, att jag hellre har mat på
bordet.” (Tjej, 16 år)

Förra julen passerade i fattigdomsförnekandets och nätrasismens tecken. Denna jul i 'extremismens' tecken. Faktum är att denna text är vänsterextrem. Jag är vänsterextrem eftersom jag skrev texten. Du är antagligen vänsterextrem om du delar den på Facebook.

Att med våld tvångsutvisa en politisk flykting till tortyr är extremt, men det anser inte beslutsfattarna eller högern som bestämt att det ska gå till så. Extrem blir du däremot om du protesterar mot tvångsutvisningen. Eller samlas i en fredlig demonstration med barnvagnar mot nazistvåldet i Kärrtorp. ”Ni är ju inte mycket bättre ni” skrek en polis till en småbarnmamma som just räddat sitt barn från nazistiska SMR:s attack på torget. Hon hade frågat varför polisen inte grep nazisterna.
En vecka senare slöt uppemot 20 000 upp i en mäktig antinazistisk manifestation i Kärrtorp och tusentals demonstrerade runt om i landet i solidaritet. Det handlade inte bara om det nazistiska våldet och rasismen; De mest öronbedövande applåderna kom när lokala och fackliga talare samt artister talade om rasismens grogrund i nyliberalismen och klassamhället, vilket fick borgerliga ledarskribenter att sätta i halsen.

Låt vår allas nyårslöfte bli att bygga på denna solidaritet och med en stark rörelse driva bort rasismen från både gator och riksdag. Att säga nej till högerns hets mot hemlösa, flyktingar, sjuka och arbetslösa. Att sluta sparka nedåt och tillsammans börja slå uppåt.

Mattias Bernhardsson


"När jag ger de fattiga mat kallas jag för helgon. När jag frågar varför de fattiga inte har någon mat kallas jag för kommunist". Biskop Dom Helder Camara

Läs också:
> Barnfattigdomen utbredd