Varsla kungen – skrota monarkin

I marginalen
Av Per Olsson

I söndags (den 15 september) gjorde media sitt bästa för att blåsa upp att kung Carl XIV Gustaf firade 40 år på tronen.
Det blev många inslag och intervjuer samt en i det närmaste obligatorisk tv-sänd hyllningskonsert på kvällen.
Men inte var det speciellt många som samlats på Kungliga slottet i Stockholm för att hylla jubilaren.

Monarkin förlorar i stöd. Sverige är, tillsammans med Storbritannien, det land i Västeuropa där stödet för monarkin är svagast, enligt Sydsvenskan i fjol.
På jubileumsdagen sa kungen att han inte ångrade ett enda av sina uttalanden och att han skulle sitta kvar på tronen tills han fick bäras bort.
Det är kungamakt av Guds nåde som går igen närhelst monarken uttalar sig. Enligt kungen borde Kungssångens ord ”Var honom trofast och hans ätt, gör kronan på hans hjässa lätt, och all din tro till honom sätt” präntas in i varje medborgare panna.
Inte för inte är den superrike sultanen av Brunei en av kungen närmaste vänner.
”Han har ju en kolossal närhet till folket”, sa kungen om sultanen, som är en diktator som till och med har låtit skriva in i landets konstitution att han är ”ofelbar”.

Under sina år som resande reklampelare för svensk kapitalism har kungen lyckats skrapa ihop en privat förmögenhet på 300 miljoner kronor.
I fjol fick monarkin totalt 122 miljoner kronor i anslag från statskassan. Den ena hälften av pengarna gick till driften av de kungliga slotten och egendomarna och den andra hälften till kungen och hans representation, samt löner till hovets alla anställda.
Men som om inte det var nog så tyckte högerstyret i Stockholms stad, som samtidigt drar in eller kraftigt min-skar stödet till funktionsnedsatta elever, att man kunde sponra kungens 40-års-firande med tre miljoner kronor.

Tre miljoner kronor bara slängdes i sjön för att huvudstadens moderata finansborgarråd Sten Nordin skulle få utbringa ett fyrfaldigt leve och skåla för kungen i söndags.
Om Sten Nordin med flera skrevs det redan 1955: ”I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk.” (Wilhelm Moberg: Därför är jag republikan).
Skrota monarkin!