Graviditet och barn är inga varor

”När du är fattig har du inte lyxen att tänka på obehag”

Lina Rigney Thörnblom (RS)

Av Lina Rigney Thörnblom
Kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge

Flera rapporter har kommit det senaste året om surrogatmödrar som har dött i och med sin graviditet. Men storleken på mörkertalet är oklart till exempel i Indien där livmoderindustrin blomstrar.
I april i år skrev Offensiv om varför man som socialist måste vara emot surrogatmödraskap (Läs 'Ett socialistiskt nej till surrogatmödraskap'). Vi lever i ett samhälle där allt som går görs till varor, från vapen, droger och sex till DNA-koder i genmodifieringsindustrin.
Efter det har debatten fortsatt att gå varm om huruvida Sverige ska införa ett altruistiskt surrogatmödraskap, vilket kommer att utredas av regeringen.
Norges kronprinsessa Mette-Marit utlöste en debatt om norskt surrogatmödraskap när hon i oktober 2012 bestämde sig för att hjälpa sin vän och hans man som beställt barn av en surrogatmamma i Indien. Deras visum blev försenat och de kunde inte resa till Indien i tid till tvillingfödseln.
Istället åkte Mette-Marit dit för att agera barnflicka tills barnen kom till Norge.
I Norge är lagen utformad likt den i Sverige. Man får inte använda sig av en surrogatmor, men det finns kryphål som gör att till exempel mamman som burit barnet, frånsäger sig vårdnaden och partnern till den andra biologiska föräldern gör en närståendeadoption.
Sharmila Rudrappa vid departementet för sociologi och även anställd på Centret för asienamerikanska studier vid Texas universitet har gjort studien Indiens rullande band i reproduktionen (India’s reproductive assembly line).

70 kvinnor från Bangalore i södra Indien som har varit eller är surrogatmödrar har intervjuats om sin livssituation och varför de gjort valet att föda barn åt någon annan.
Surrogatförespråkare gör allt för att måla upp en bild av att surrogatmammorna inte är fattiga kvinnor som tvingas att sälja graviditeter. Hemsidan surrogat.nu, som lobbar för att surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige, citerar kvinnor och hur de älskar att vara surrogatmödrar: ”Jag hade en svår förlossning, kejsarsnitt. En lunga kollapsade eftersom jag hade influensa. Men det var värt var­enda minut. Om jag skulle ha dött så skulle det vara det bästa sättet att dö på.”
I Indien hittas och värvas de flesta surrogatmödrar i textilindustrin. På grund av att staten slutat subventionera mat, utbildning och vård och på grund av den globala finanskrisen är fabriksjobben osäkra med låga löner. I textilfabrikerna kan kvinnorna jobba upp till 16 timmar per dag och sexuella trakasserier är mer regel än undantag. Efter skiftet på fabriken fortsätter arbetet i hushållet. Många kvinnor tjänar inte mer än 100 till 110 dollar per månad.
Reproduktionsindustrin i Bangalore tillåter kvinnor att få ut mer av sina kroppar efter att de tappat sitt produktionsvärde inom textilindustrin. Surrogatmödraskapet ses mer meningsfullt, även om det är exploaterande, än att bli uttnyttjad i en fabrik.
När Rudrappa frågade en av kvinnorna, Indirani, om det inte var smärtsamt eller läskigt med hormonbehandlingarna och äggledarsköljningar så blev svaret att ”När du är fattig har du inte lyxen att tänka på obehag”.

Det är tydligt att den industri som har skapats för att producera barn är baserad på en än värre industri med slavlika förhållanden. Men systemet är detsamma. Indirani får 4 000 dollar för att vara gravid i nio månader (ett arbete som pågår dygnet runt) och föda ett barn åt någon annan. Surrogatagenturen tar 7 000 dollar i betalt av det beställande paret för barnet.
Eftervården kostar också pengar så de flesta kvinnor åker hem till sina familjer och fortsätter att arbeta på textilfabrikerna några dagar efter förlossningen.
I kölvattnet av fattigdom och exploatering växer en ny kapitalistisk industri fram. Och även om Statens medicinsk-etiska råd uttalar sig mot ett kommersiellt surrogatmödraskap, att det bara är det altruistiska som ska tillåtas, leder ofta det till en ökad efterfrågan av just det kommersiella.
Storbritannien tillåter redan altruistiskt surrogatmödraskap, men britter tillsammans med amerikaner är ändå de som utgör majoriteten beställare av surrogatmödrar från Indien.
Ett av de skäl som brukar anges för altruistiskt surrogatmödraskap är just att det skulle kunna förhindra att kvinnor i fattiga länder utnyttjas. Men enligt det brittiska exemplet stämmer inte det. De altruistiska surrogatmödrarna räcker inte till. Genom att tillåta surrogatmödraskap, även om det inte är mot betalning, skapar man en efterfrågan.
Det är fortfarande billigare för en amerikan att köpa en livmoder i Indien än att köpa en i USA. Ungefär halva priset.

Men det finns också andra anledningar till valet att använda en surrogatmor. Både Nicole Kidman och Sarah Jessica Parker har anlitat någon att föda deras barn. Pressen blir högre och högre på att kvinnor ska se smala och unga ut. Kvinnor riskerar att förlora sin karriär med en graviditet.
FN-organet UNDP har rapporterat om att människohandel i syfte att skaffa fram kvinnor för surrogatmödraskap förekommer.
Enligt Confederation of Indian Industries beräknades omsättningen för surrogatmödraindustrin i Indien bli 13,5 miljarder kronor 2012. Det visar att surrogatmödraskap inte  handlar om att ett antal barnlösa par får hjälp att förverkliga sin familjedröm. Det handlar om en industri som är global, så som alla andra industrier.
En del som kallar sig feminister förespråkar surrogatmödraskap som en form av kvinnlig frigörelse, att det är ett nytt sätt att se på moderskap och graviditet. På samma sätt argumenterar de för prostitution, att det ska ses som ett arbete, och använder sig av ordet sexarbetare. Skillnaden med surrogatmödraskapet är att varan inte är något abstrakt, det vill säga sex, utan att varan är barnet.

Frågan om ett införande av surrogatmödraskap är inte en hbtq-fråga. Det är främst en kvinnokamps-fråga. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) kämpar för homo-, bi- och transsexuella personers möjligheter att få barn. Men de rättigheterna kan inte vinnas på bekostnad av kvinnors och barns rättigheter.
RS/Offensiv kräver att adoptionsmöjligheter införs på riktigt för homosexuella. Idag har man som homosexuell rätt att adoptera i Sverige, men knappt några andra länder accepterar homosexuella par som föräldrar. IVF-behandlingar måste också göras möjliga för samkönade par och ensamstående på samma villkor som för heterosexuella par.
Kampen för hbtq-personers och kvinnors rättigheter måste gå hand i hand. Det är bara genom en gemensam kamp mot kapitalismen och för ett samhälle som befriar människor och ger tillbaka rätten till sina egna liv som också kommer ge kvinnor och hbtq-personer sina fulla rättigheter.

Läs också:
> Ett socialistiskt nej till surrogatmödraskap