Efter hijabuppropet: Ta kamp mot det rasistiska våldet!

"Det primitiva näthat och de glåpord på stan som mötte slöjbärande kvinnor och män under måndagen och därefter är en dörröppnare för insikten i hur muslimska kvinnor har det"

SvD SvD2 SR 

Rasismen mot muslimer orsakade ännu ett offer i lördags kväll i och med misshandeln av den slöjbeklädda kvinnan i Farsta Centrum i Stockholm, som dessutom var gravid. Därefter har svaret – hijabuppropet i solidaritet med kvinnan – i sin tur provocerat fram så mycket rasism att det borde bli en väckarklocka för alla antirasister.

Måndagen 19 augusti utlystes som protestdag för hijabuppropet, på initiativ från bland andra artisten Nabila Abdul Fattah. Då bar folk över hela landet slöja, även ickemuslimer, för att visa att de inte accepterar våld mot muslimer och mot kvinnor.
Kvinnoförtrycket tar sig olika skepnader över världen och över tidsepoker. En grund har alltid varit striden om kvinnors kroppar, allt från kvinnans kropp som sexobjekt i reklamen till den brutala våldtäkten, från slöjförbud till slöjtvång. I kvinnokampens krav på rätten till sina egna kroppar ingår rätten att bära de kläder man själv önskar.
Det primitiva näthat och de glåpord på stan som mötte slöjbärande kvinnor och män under måndagen och därefter är en dörröppnare för insikten i hur muslimska kvinnor har det. Anna Haagen från Uppsala berättar för Metro att hon letade fram en sjal i måndags och satte den på sig i solidaritet. Bara efter två timmar tog hon dock av sig slöjan, bland annat efter att ha blivit utskälld och kallad könsord inför sina barn på tåget av en man. Han blev fruktansvärt provocerad av ”tramset”– att ta avstånd från hatbrott.

En av den misshandlade kvinnans vänner, Samira som också bär slöja, berättar för Sveriges Radio att hon alltid känner sig osäker när hon är ute och att hon aldrig reser längre sträckor själv. På midsommarafton förra året blev hon jagad hem av två berusade män med barn.
Inte minst misshandeln i Farsta talar sitt eget språk. Den unga kvinnan var höggravid med sitt fjärde barn. Våldsverkaren dunkade hennes huvud mot en bil tills hon tappade medvetandet och han skrek ”sådana som du ska inte vara här”. Polisen kom först efter tre påringningar och sa då att det inte fanns fog att utreda händelsen.

Enligt Nationella trygghetsundersökningen utsattes 86 000 personer för främlingsfientliga hatbrott 2012 därutöver utsattes 28 000 för specifikt antireligiösa hatbrott (alla religioner inräknat). De senaste dagarna har många dessutom uttalat sig om hur påtagligt det är att trakasserierna har ökat de senaste åren.
Trots detta allvarliga läge vimlar det av kommentarer på nätet som ensidigt och dumdristigt slår fast att en sjal på en kvinna alltid är kvinnoförtryck. Kommentarer som ”det var säkert hennes man som misshandlade henne” är inte heller ovanliga.
Men även kvinnor som har tagit kamp mot förtryck i religionens namn har argumenterat emot hijabuppropet med argument som att det uppmuntrar en beslöjning av kvinnor.

En sjal är en bit tyg som förstås kan ha en mängd olika innebörder utifrån omständigheterna. Slöjtvånget i vissa länder, funktionen av könsseparering och starka påtryckningar för slöja i en del familjer (även i Sverige) innebär inte att alla som bär slöja är tvingade till det. Miljoner kvinnor har slöjan som vilket klädesplagg som helst eller som ett religiöst uttryck eller som identitetsskapande eller av andra skäl. I måndags var tygbiten ett starkt uttryck för antirasism.
Det kommer inte räcka att gå med en kravlista till justitieminister Beatrice Ask, som initiativtagarna till hijabuppropet gjort. Regeringens politik är en av förklaringarna till både ökad rasism och ökad sexism. Högerregeringen genomför ständiga nedskärningar och anklagar samtidigt invandringen för att kosta för mycket pengar (trots privata företags miljardvinster).
Vad som krävs är uppbygget av en massiv antirasistisk kvinnorörelse som tar kamp för en omfördelning av samhällets resurser och på så sätt jämställdhet för alla.

Elin Gauffin