"Så länge som djurindustrin går ut på att göra största möjliga vinst kommer dessa missförhållanden att vara normen"
Av Sanna Tefke
Under påskveckan konsumerar vi svenskar cirka 2 000 ton ägg, ungefär dubbelt så mycket som vi gör annars. De flesta av oss är medvetna om hur vidriga förhållanden många djur lever under i djurindustrin, och fallet är såklart inte annorlunda i äggindustrin.
Nedan följer verkligheten för de djur som ser till att vi får våra frukostägg och omeletter.
Det finns cirka 6 miljoner värphöns i Sverige. Endast 6 procent av hönsen finns i ekologisk djurhållning.
60 procent av hönorna finns i frigående system och 40 procent i inredda burar. Märkningen delas upp i ekologiska, frigående och burhöns.
När det gäller burhöns skiljer man inte på de gamla, i Sverige förbjudna burarna, och så kallade inredda burar. I Sverige har burhöns 750 kvadratcentimeter tillgänglig yta per höna inräknat ströbädd och värprede. I övriga EU gäller 550 kvadratcentimeter tillgänglig yta per höna. De nya så kallade ”inredda burarna” skiljer sig från de gamla burarna genom att de är marginellt större och har värprede, sittpinne och ströbädd. Hönorna kan dock fortfarande inte bete sig naturligt i de nya burarna. Sverige importerar ägg som kommer från förbjudna burar från övriga EU-länder så länge som de har samma salmonellastatus, som till exempel Finland.
Frigående höns är också ett långt ifrån problemfritt område. När man håller höns inomhus i stora flockar uppstår risk för fjäderplockning och kannibalism. Genom att hönsen har kontakt med sitt eget gödsel ökar också risken för spridning av parasiter och sjukdomar. Vilket var skälet till att man en gång i tiden satte hönsen i små burar. Ekologiska höns måste ges möjlighet att gå ut. Genom att flytta hus och byta grönytor kan man undvika parasitproblem.
Ekologiska och frigående höns utomhus har det bättre genom att de har större ytor att röra sig på. De lever dock största delen av sina liv inomhus och tillåts vara ute endast en liten del av året. Ekologiska höns har dock tillgång till en så kallad berikad vinterträdgård under vintern.
Som inom de flesta industrier finns en restprodukt även inom äggindustrin. Vad händer med alla tuppar som föds till exempel? Varje dag är det 15 000 tuppkycklingar som gasas, eldas eller mals ner levande i Sverige eftersom de inte fyller något äggkläckande syfte. Det blir ungefär 5,5 miljoner tuppar per år som dödas på detta vidriga vis. I detta fall spelar det ingen roll om det är ekologisk uppfödning eller inte, eftersom äggkläckningen inte regleras i KRAV:s regler.
Hönor förs naturligtvis till slakteriet den dagen då deras äggproduktion dalar – de packas i lådor för transporten dit, hängs upp och ner på ett löpande band och får halsen avskuren.
Så länge som djurindustrin går ut på att göra största möjliga vinst kommer dessa missförhållanden att vara normen, eftersom det är ekonomiskt försvarbart.
Läs också:
> Nya avslöjanden i hästköttshärvan, av Louise Strömbäck
> Tema: Socialistisk jordbrukspolitik, av Mattias Bernhardsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.