Major Björklund på krigsstigen

I marginalen
Av Per Olsson

Ju mindre de borgerliga partierna blir desto mer vill de ge till militären. Under den gångna helgen dammade majoren, tillika Folkpartiets ledare, Jan Björklund av det gamla rysspöket och föreslog både mer pengar till militären och att USA-robotar skulle placeras på Gotland.
Sverige borde genast köpa in några amerikanska Patriotrobotar för att skrämma slag på Ryssland, förslog Jan Björklund och lät som krigsgalningen George W Bush innan han startade Irakkriget 2003.

Efter ett nytt svindyrt JAS-stridsflygplan vill alltså Björklund också bygga ett missilförsvar med Patriotrobotar på Gotland. Han säger inte hur många Patriotrobotar han vill införskaffa.
I fjol köpte Kuwait 60 Patriotrobotar med tillbehör (radarsystem, instruktörer och reservdelar från USA till en kostnad av 4,2 miljarder dollar, eller 27 miljarder kronor). Men då ska man veta att Kuwait redan var bestyckat med flera hundra sådana robotar.
Patriotrobotar finns för övrigt i tolv länder, och listan över dessa länder inkluderar, förutom Kuwait, diktaturer som Saudiarabien och Förenade arabemiraten. Björklund vill att Sverige ska bli det trettonde. Skrockfull är han i alla fall inte.

Förslaget om Patriotrobotar på Gotland ska egentligen ses som att Folkpartiet nu åter tänker börja driva sitt gamla krav om att Sverige ska ta steget fullt ut och gå med i Nato.
Om Kristdemokraterna också vill ha med Sverige i Nato är oklart, men klart är dock att även KD-ledaren vill höja militäranslagen från nuvarande 40 miljarder kronor.
Kristdemokraternas försvarspolitiske talesperson Mikael Oscarsson efterlyser till och med en ”kontinuerlig militär närvaro” på Gotland. Tänker han låta Överbefälhavaren (ÖB) ockupera Gotland?
Det s k försvaret har för övrigt många vänner: Socialdemokraterna kryper numera både för välfärdsprofitörer och penninghungriga generaler samt vapenindustrin. Frågan är också vad Stefan Löfven egentligen gjorde i Sydafrika när JAS skulle säljas?

Till sist. Det är ingen hemlighet att Alliansregeringen vill se en låglönemarknad, men man vill helst inte säga det rakt ut.
Det erkände statsministern häromveckan när han sa:
– Jag säger inte att jag vill ha en större andel låglönejobb, för det låter inte så trevligt.