På plats vid de rikas bord

I marginalen
Av Per Olsson

I tisdags inledde världens maktelit sin årliga firmafest i Davos, Schweiz. Arrangemanget som går under namnet World Economic Forum (WEF) samlar i år 2 500 superrika från världens alla hörn. Från Sverige deltar bland annat Jakob Wallenberg, storbanken SEB:s vd Annika Falkengren och tre från regeringen: statsminister Fredrik Reinfeldt, finansminister Anders Borg och integrationsminister Gunilla Carlsson. Alla är de moderata ministrar.

De är många ämnen och diskussioner som ska avhandlas mellan skål och vägg. Reinfeldt ska exempelvis delta i vad som benämns som en central debatt om hur skapa 600 miljoner nya ”produktiva jobb” i världen under de kommande tio åren. Vad han har att säga i den debatten efter fiaskot med ”arbetslinjen” är förstås ingenting. Men kan sockerbomben Coca Colas vd och styrelseordförande leda WEF:s möte om fetman i världen så kan väl Reinfeldt prata ”jobbskapade åtgärder” och Borg anses ses som expert på hur ”Europa ska bli konkurrenskraftigt igen”.

I vilket fall, så ser WEF:s huvuddokument många hot mot kapitalismens framtid. Det största hotet är de växande klasskillnaderna och den groteska ojämlikheten i världen. Av de 50 risker som WEF-dokumentet listar, utgör växande inkomstskillnader det största hotet mot den globala kapitalismens stabilitet. Äv­en i fjol ansågs växande inkomstskillnader vara det främsta hotet, men eftersom inget har hänt förutom att gapet mellan rik och fattig blivit större har hotet vuxit. Vad de på WEF kan göra åt det är förstås en annan fråga. Men lag­om till mötet har hjälporganisationen Oxfam lagt fram en rapport som visar att världens 100 rikaste, varav några deltar på årets WEF, har sammanlagda tillgångar som är fyra gånger större än vad det skulle kosta att avskaffa den globala massfattigdomen. Under de senaste 20 åren har det skett en extrem ökning av inkomst- och förmögenhetsskillnaderna noterar Oxfam.

Om man satte åt de bolag och enskilda som gömt sina miljarder i skatteparadis, som exempelvis de svenska riskkapitalisterna, skulle man få tillräckligt med pengar för att både garantera alla människor mat, utbyggd offentlig välfärd och service enligt Oxfam.

Man kan nästan höra Reinfeldt med flera på WEF stöna och ifrågasätta om fattigdom överhuvudtaget finns. Och SVT:s Janne Josefsson lär redan börjat göra ett nytt avsnitt av Utan granskning som ”avslöjar myten om massfattigdomen och växande klyftor”.