EU talar med dubbla tungor

I marginalen
Av Per Olsson

Inom EU talar man vanligtvis med dubbla tungor.
Det betyder till exempel att EU under lång tid påstod sig bekämpa överfisket och rädda våra hav och samtidigt satte frikostiga fiskekvoter som till och med överskred den faktiska årsfångsten. I de flesta fall struntade man i larmrapporter och forskarnas och miljöorganisationernas uppfattning. I snitt satte man under perioden 1987-2011 fiskekvoter som låg 33 procent högre än de som forskarna rekommenderade (vetenskapligt hållbara fiskekvoter).

Och sent, alltför sent, röstade en majoritet i Europaparlamentets fiskeriutskott i december i fjol för ett förbud mot överfiske, förbud mot dumpning av fisk och hållbara fiskeriavtal. Om sedan EU:s fiskeriministrar, som fattar slutgiltigt beslut, också ställer upp på detta återstår att se.
Men ”i EU:s vatten är över 70 procent av våra vanligaste fiskar överfiskade eller utom biologiskt säkra gränser. Många marina ekosystem är allvarligt skadade eller förstörda” (Greenpeace 2012).

Först ser man till att förstöra livet i havet och sedan ska man plötsligt rädda detsamma. Knappast trovärdigt.
När det gäller utsläppen av växthusgaser kan det se ut som om EU sätter ner foten. Men allt är inte som det ser ut eller låter. De bolag som förgiftar miljön stryker EU medhårs genom sin generösa utdelning av utsläppsrätter och handeln med desamma. Vid årsskiftet drog EU igång en tredje handelsperiod med utsläppsrätter och denna gång skulle man, påstods det, strama upp gratisutdelningen. ”Men fyra av Sveriges anläggningar med störst koldioxidutsläpp kan pusta ut – de kommer fortsatt att få nästan lika många gratis rätter som tidigare. Trots att samma anläggningar tidigare har fått miljontals fler rätter än vad de använt”, konstaterade Svenska Dagbladet i måndags.

Dessa många nya och gratis utsläppsrätter ger bolagen hundratals miljoner i vinst när de säljs vidare. Och åtminstone pappers- och massabolagen kommer att tjäna än mer på EU:s tilldelning 2013 än tidigare.
Detta sker samtidigt som Naturvårdsverket tvingats erkänna att: Utsläppen minskat betydligt långsammare i de sektorer som omfattas av utsläppshandeln än i icke-handlande sektorer. Praktfiasko med andra ord för EU:s marknadsmässiga satsningar, som belönar nedsmutsarna på miljöns bekostnad.