Afghanistan efter 11 år av krig

Av Per Olsson

När USA i oktober 2001 inledde sitt krig mot Afghanistan lovade den dåvarande presidenten George W Bush en snabb seger. Men kriget i Afghanistan har blivit det längsta som USA-imperialismen varit indraget i. Kriget är nu inne på sitt tolfte år och det ständigt närvarande våldet skördar allt fler offer.
Trots löften om att de utländska trupperna ska dras bort från Afghanistan i slutet av 2014 ämnar USA och exempelvis Sverige behålla en militär närvaro även efter 2014.

Under president Barack Obama trappade USA upp kriget och som mest hade man över 100 000 man i Afghanistan och det totala antalet NATO-soldater i ISAF-styrkan räknades till över 140 000. Idag har USA börjat dra tillbaka en del av sin styrka och enligt Vita huset ska antalet USA-soldater vid årsskiftet vara 68 000. Det finns ingen konkret plan om när, i vilken takt och i vilket omfång denna styrka ska dras bort. Obama har bara gett ett allmänt löfte om att de allra flesta amerikanska soldater ska ha lämnat Afghanistan innan utgången av 2014, men även efter 2014 kommer USA att militärt finnas kvar i Afghanistan. Enligt pressuppgifter den 26 november kommer USA efter 2014 att ha en trupp om minst 10 000 soldater i landet.
Våldet är ständigt närvarande. I början av detta år rapporterade FN att antalet döda i Afghanistan ökade för femte året i rad i fjol. Drygt 3 000 civila dödades 2011 enligt FN, mot 2 790 året innan och 2 400 år 2009.
I oktober i  år larmade Röda Korset om att situationen för civila ­ständigt blir sämre och att över hela landet ökar antalet väpnade grupper.
”Folket inte bara lider av konsekvenserna av den väpnade konflikten, utan även av de umbäranden som följer av extremt väder och naturkatastrofer. Framtidshoppet har stadigt minskat”, summerade Röda Korsets avgående chef i Afghanistan, Reto Stocker, den 8 oktober.
Den extrema fattigdomen är utbredd och landet rankas som världens näst mest kurrupta. Varje dag växer antalet internflyktingar med 400 personer, enligt Amnesty International. Det finns minst 500 000 internflyktingar och antalet har ökat snabbt under de senaste åren.
I Afghanistan dör ett av sex barn innan det har fyllt fem år och mödradödligheten är bland den högsta i världen.

Graden av samhällets frigörelse och utveckling mäts i kvinnans ställning. Nyligen konstaterade de tre organisationerna Svenska Afghanistan­kommittén, Kvinna till Kvinna och Operation 1325 att: ”Trots löften och insatser för att skydda och stärka kvinnors rättigheter i Afghanistan så har lite förändrats till det bättre för afghanska kvinnor. Säkerhetssituationen för kvinnor är om möjligt ännu sämre än tidigare.”
Efter 12 års krig står det klart att USA och NATO inte kan segra militärt och inte heller kan hitta någon politisk/diplomatisk väg framåt.
USA-imperialismens försök att nå en förhandlingslösning med talibanerna, som inte är en grupp utan flera, har misslyckats. Samtidigt som den amerikanska krigsledningen i en hemlig rapport benämnd The State of the Taliban 2012, varnar för att talibanernas inflytande växer på Kabulregeringens bekostnad. ”Rapportens slutsats är att talibanernas styrka och moral är intakt trots ­upptrappningen samt att ett stort antal av de afghanska soldaterna går över till dem. Detta i skarp kontrast till NATO:s officiella linje om att motståndet har försvagats och demoraliserats” (brittiska Guardian den 1 februari).

Enligt USA:s, NATO:s och den svenska regeringens ­krigspropaganda, har säkerhetsläget i landet ­förbättrats och den växande afghanska armén och poliskåren står beredd att ta över 2014. Men verkligheten talar ett ­annat språk. Det är bara på papperet som den inhemska väpnade kåren kan räkna hundratusentals man.
Enligt International Crisis Group finns det ingen enhetlig armé eller poliskår, utan den domineras av olika fraktioner och grupper och bara de utländska truppernas närvaro gör att marionettregeringen i Kabul kan ­sitta kvar.
I år har allt fler NATO-soldater dödats av den inhemska afghanska polisen och armén. Hittills har ­nästan en sjättedel av de utländska soldater, från ISAF:s styrka, som har förlorat sina liv i Afghanistan dödats av sina påstått allierade i den afghanska armén. USA tvingades till och med, i september, avbryta nyrekryteringen till den afgahnska poliskåren på grund av att man inte ville öka risken av att dödas av sina allierade.
Eftersom kriget inte kan vinnas har USA och NATO febrilt sökt en exitstrategi som ska kunna dölja misslyckandet i Afghanistan. Men en sådan går inte att finna och därför skyndar sig allt fler länder att dra sig ur i hopp om att kunna rädda ansiktet. Efter sig lämnar de ett land som riskerar att blodigt falla samman och ett allt mer destabiliserat Pakistan.
Afghanistankriget kastar sin mörka skugga över den fortsatta utvecklingen i Pakistan. Under senare år har Afghanistankriget krävt allt fler offer i Pakistan.
Enbart USA:s drönarkrig har dödat närmare 900 civila i Pakistan sedan 2004. Drönare är obemannade flygfarkoster, ofast fjärrstyrda, med uppgift att spåra och döda. År 2001 hade USA 50 drönare i sin krigsarse­nal, idag 7 500.
”Den senaste tiden har USA:s drönarangrepp i jakten på talibaner i nordvästra Pakistan intensifierats så till den milda grad att en hel befolkning lever i skräck”, skrev Sydsvenskan den 2 november.
I samma tidning påtalar Clive Stafford Smith, som har granskat USA:s drönarkrig i Pakistan sedan 2004, att:
– Drönarattackerna går mycket längre än att bara döda oskyldiga civila. En hel region terroriseras av ett konstant hot om döden från skyn.
Från första stund har de svenska regeringarna slutit upp och aktivt deltagit i USA:s och NATO:s krig i Afghanistan.

Det var en enig riksdag, även Vänsterpartiet röstade för, som i juni 2002 beslöt att ge förlängt mandat till den första svenska truppinsatsen till Af­ghanistan (det handlade om 45 man) som hade skickats dit ett halvår tidigare
Sedan dess har antalet svenska  soldater kontinuerligt ökat. I novem­ber 2009 beslutade riksdagen om ytterligare upptrappning om 855 soldater och kostnaden för den ­militära insatsen har stigit (officiellt) till 1,3 miljarder kronor.
Krigsinsatsen i Afghanistan var  dels en följd av närmandet till NATO och dels en följd av att militären och politikerna ville öva strid utomlands eftersom man omvandlat det ”svenska försvaret” till en insatsstyrka för utlandsuppdrag.
Tiotusentals afghaner har dödats sedan 2001. Över 3 200 utländska soldater har förlorat sina liv i Afghanistan, USA har förlorat merparten, 2 029, och 5 svenska soldater har dött.
Det problemfria uttåg som imperialismen hoppats på är än mer avläg­set nu än tidigare. Men uttåget har inletts och misslyckandet i Afghanistan har ytterligare försvagat USA-imperialismen.

De utländska trupperna måste villkorslöst dras bort från Afghani­stan. Det afghanska folket måste själva få bestämma sin framtid.
Men hand i hand med kampen för ett omedelbart slut på kriget och ockupationen, går arbetet på att avskaffa kapitalismen i Afghanistan och i hela regionen.
Särskilt brännande och avgörande är bygget av oberoende massorga­nisationer som kan förena de fattiga i en gemensam kamp mot imperialism, krigsherrar, terror och ­sekterism – för socialism och demokrati.

RS / CWI står för:
> Stoppa kriget och ockupationen av Afghanistan. Omedelbart tillbakadragande av alla utländska styrkor.
> Nej till talibanernas terror och religiös extremism.
> Det afghanska folket måste själva få bestämma sin framtid – allt stöd till varje strävan att bygga en afghansk kamprörelse och en försvarsstyrka som kan förena massorna i en gemensam kamp mot alla former av förtryck, terror och våld.
> Kamp för en demokratisk och socialistisk federation i Afghani­stan, Pakistan och södra Asiens länder.