”LO får inte backa om vinstförbud i välfärden”

”LO kommer inte att kräva ett totalt vinstförbud för företag inom välfärden. Men mycket kraftiga vinstbegränsningar”. Det skriver LO:s tidning Arbetet som ingress till en intervju med LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin, som leder den välfärdspolitiska arbetsgrupp inom LO som ska vara klar senast i december.
Samma tolkning görs i en stor DN-intervju av Baudin, med rubriken ”LO kräver att Löfven ändrar sig om vinst i välfärd”.
Utspelet får kritik inom nätverket Välfärd utan vinst, som driver en ­växande kampanj i den just nu hetaste politiska frågan.

– Baudin talar emot sig själv och medlemmarnas vilja när han i ena stunden säger att varje skattekrona ska gå till det den är avsedd för och i den andra säger att LO inte kommer att kräva ett totalt vinstförbud, utan tycker att vinst är okej så länge den är på ”rimliga nivåer”, säger Sanna Tefke (RS), som är en av initiativtagarna till nätverket och fackligt aktiv inom Kommunal i Stockholm.

– Det är av yttersta vikt att LO-medlemmarna sätter stor press på Baudin och arbetsgruppen om att följa och inte urvattna LO-kongressens beslut i sin utredning. Beslutet var att kämpa för ”non profit” inte ”some profit”.

LO-kongressens beslut i maj var tydligt: att verka för en non profit-princip inom välfärden och att ­lagen om valfrihet, LOV, rivs upp. Det dröjde bara två dagar innan Svenskt Näringsliv, Almega, Friskolornas Riksförbund och Vårdföretagarna offent­liggjorde en tvåårig kampanj för att försvara sin plundring av den skatte­finansierade välfärden.
Är nu Baudin på väg att backa? ”LO-kongressens beslut, att en non profit-princip ska vara rådande, skulle kunna tolkas som ett absolut vinstförbud. Ett sådant vore inte otänkbart – det gäller för friskolor i bland ­annat Norge och Storbritannien – men så långt kommer alltså LO:s arbetsgrupp inte att gå”, konstaterar Arbetets reporter Mårten Martis Nilsson.
Baudin föreslår en kraftig vinstbegränsning, till exempel enligt den modell som redan finns i det fåtal företag som är aktiebolag med särskild vinstbegränsning (svb-bolag).

Det är idag en mycket ovanlig bolagsform som infördes av Göran Persson 2005 och som applåderats av både Vänsterpartiet och SSU. I svb-bolagen begränsas rätten till vinstuttag till statslåneräntan plus en procent (i dag: 2,5 procent) av det investerade kapitalet.
Tobias Baudin uttalar sig också för en striktare reglering mot kryphål i stil med möjligheten att gömma undan vinsten inom koncernen, till exempel genom så kallade räntesnurror eller genom att betala höga hyror och dyra tjänster till närstående företag.
När välfärdsbolag som Academedia inom skolan eller Capio inom vården i vissa fall harmset invänder att de inte alls tar ut så höga aktieutdelningar, berättar de så klart inte att deras ”återinvesteringar” ofta handlar om att snabbt köpa upp allt fler företag både inom och utom landet. Klippen görs när de säljer företaget vidare.

Både DN och Arbetet hävdar att Baudins linje går längre än de skärpta kvalitetskrav eller etiska koder som Stefan Löfven och S-toppen liksom MP talar om, i skön förening med Vårdföretagarna.
Baudin inser att kvalitetskrav är så vanskliga att de blir ett slag i luften:
– Vet man vad kvalitet är? Och kan man mäta den? Vi har sett mycket på forskningen, och den visar att det är väldigt, väldigt svårt att mäta hur bra man exempelvis vårdar en dement människa, säger Baudin.

Om att ”reglera hårdare” på ett sätt som ändå inte skrämmer bort särskilt många företag blir den ”kraftfulla” linje som LO:s ledning landar i, har Stefan Löfvens linje vunnit den första ronden.
Precis som när det gällde löntagar­fonderna skulle självklart kapitalisterna ta strid även mot ett urvattnat förslag som svb-bolag.
Det skulle ”vara ett dråpslag mot alternativ vård och omsorg”, säger Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna, enligt Dagens Opinion.

Kanske hoppas LO-ledningen med rubriker om kraftfulla begränsningar och larmet om ”dråpslag” från företagarna på att kunna dämpa och splittra den vinstkritiska opinionen.
För såväl LO som för landets arbetare, unga och gamla är det därför både en social och politisk överlevnadsfråga att ta strid för en lex Care­ma och därmed bryta handlingsförlamningen inför den privatisering, urholkning och sociala segregering av välfärden som idag pågår med full kraft.

Arne Johansson