Dags att ta strid för att rädda jobb och välfärd

Av Per Olsson
- - - - - - - - - - - - - -
SvD
- - - - - - - - - - - - - -
Denna vecka har varit en vecka av varsel och chockbesked. Först kom dödsstöten för den inhemska glasindustrin: Orrefors glasbruk läggs ned och 130 anställda vid Orrefors och Åfors har varslats om uppsägning. Samma dag (den 2 oktober) kom beskedet att Holmen Hallstavik lägger ner sin äldsta pappersmaskin och ytterligare 230 anställda vid pappersbruket förlorar jobbet. Sedan följde dråpslaget mot värmländska Säffle: Volvo Bussar flyttar fabriken i Säffle till polska Wroclaw och 400 jobb försvinner på en ort där redan mer än var tionde är arbetslös. I fjol redovisade Volvo Bussar rekordförsäljning och gjorde sitt bästa resultat på 15 år.

På bara två dagar har industrin varslat fler anställda än det finns lediga jobb i sektorn i hela landet. I takt med att den svenska kapitalismen tappar fart intensifieras jobbslakten. Under årets första 7 månader ökade antalet varslade med 50 procent jämfört med samma tid året innan. På ett år har antalet arbetslösa blivit 30 000 fler. Idag går det 14 sökande på varje ledigt jobb.
Redan innan Volvo avkunnade sin dom mot Säffle fanns det knapp ett enda ledigt industrijobb i Värmland och det fanns lika många arbetslösa i länet som i antalet invånare i Kil – 11 624 personer.

Regeringens så kallade jobbpolitik är ett enda långt misslyckande. Sysselsättningsgraden är fortfarande lägre än när regeringen tillträdde i september 2006. Om kvinnors sysselsättningsgrad hade varit som männens skulle 190 000 fler kvinnor varit sysselsatta idag.
Inte ens under de relativt starka tillväxtåren 2010 och 2011 med hög BNP-tillväxt – 5,5 procent 2010 respektive 3,9 procent 2011 – pressades arbetslösheten ned till under 7 procent.
”Sedan hösten 2008 har de som stått utan jobb i två år eller mer ökat från knappt 25 000 till 70 000 personer. För ungdomar har siffran sjufaldigats under samma tidsperiod” (nyhetsbyrån TT den 33 september).

Nu stiger arbetslösheten igen och beräknas ”ligga i intervallet 7,8 - 8,3 procent under 2013 -14”, enligt en färsk prognos från Handelsbanken. De satsningar som finansminister Anders Borg aviserade i höstbudgeten är för små och kommer för sent för att få ner arbetslösheten och dämpa effekterna av den nya ekonomiska kris som börjat utvecklas. Dessutom utgör den sänka bolagsskatten på 16 miljarder kronor merparten (70 procent) av de påstått expansiva ”reformprogrammet” för 2013. Till det ska läggas att Borg utgår från glädjekalkyler som blåser upp skatteinkomster och tillväxt.

Den svenska kapitalismen är extremt exportinriktad och till följd av exportens sammansättning – investeringsvaror och mineraler – märks världsmarknadens upp- och nedgångar mycket snabbt. Den inhemska industrikonjunkturen har kraftigt försvagats i år.
Krisen i Europa och samtidigt tydliga stagnationstendenser i Kina, som fram till i år varit en global tillväxtmotor, har satt sina spår i fallande svensk exporttillväxt. En starkare krona, inte minst gentemot euron, tenderar dessutom att ytterligare att dämpa exporttillväxten.
Som svar på sviktande efterfrågan utomlands drar industrin ned antalet anställda att för om möjligt öka produktiviteten och hålla den exceptionellt höga vinstnivån uppe.
Närmare 10 000 industrijobb försvinner i år.

Även inom gruv- och stålnäringen, som stått för en stor del av den växande exporten, märks effekterna av minskad efterfrågan i Europa och inte minst Kina. Konkurrensen tilltar, råvarupriserna faller och kan falla ännu mer när bolagen dumpar sina överskott på marknaderna.
Priset på järnmalm har börjat att sjunka och Handelsbanken Capital Markets förutser fortsatt prisras, vilket drar med sig stålpriserna nedåt.
Kina har ett väldigt överskott av järnmalm – Kinas lager av järnmalm har stigit med 40 procent sedan hösten 2011 – och en ”stålindustri som producerar 15 procent mer stål än vad som behövs” (di.se den 1 oktober).

Under senare år har det skapats en väldig global överkapacitetskris i jänmalm- och stålnäringen. Som vanligt under kapitalismen har produktion och kapacitet utvecklats mycket snabbare än efterfrågan, vilket är en oundviklig följd av profitjakten och marknadens anarki.
”Frågan är om inte denna tillväxtstory och dess tillhörande råvarurace börjar komma in på slutkapitlet och att slutet kan bli likartat som för så många andra tillgångar där priset rakat i höjden. Det kraschar. Huvudförklaringen brukar oftast vara att en lång period av hög lönsamhet leder till att utbudet skjuter i höjden samtidigt som efterfrågan inte utvecklas som man tänkt sig. Det finns tecken på att båda dessa faktorer kan förklara varför järnmalmspriset har brakat genom golvet” (SvD Näringsliv den 10 september).

Det är inte bara över industrin och gruvorna som orosmolnen hopar sig. Även den privata tjänstesektorn, som idag sysselsätter flest i Sverige och som expanderat snabbt de senaste 20 åren, stagnerar. Under andra kvartalet i år  upphörde, för första gången sedan krisåret 2009, det som kallas företagstjänster att bidra till ökad sysselsättning.
Symptomatiskt är att det är de fortsatta privatiseringarna som nu nästan ensamt står för privata tjänstesektorns expansion. ”Starkast tillväxt hittills i år har hälso-, sjukvård och omsorg [I privat regi], med 8,2 procent jämfört med motsvarande period förra året”, (arbetsgivarorganisationen Almegas “Tjänsteindikator Q3”, från september i år).

Privatiseringarna betingar ett enormt pris. Privata utförare inom branscherna hälso- och
sjukvård, utbildning och omsorg hade ett sammanlagt rörelseresultat efter avskrivningar på 13,3 miljarder kronor. Det rörelseresultat som genererats av skattemedel uppgick uppskattningsvis till 8,7 miljarder kronor. Detta motsvarar lön och sociala avgifter för till exempel 22 000 undersköterskor, enligt beräkningar gjord av Vänsterpartiet.
Samtidigt redovisar inte minst landstingen stora underskott och drar ned på personal och vårdplatser.
I 18 av 21 landsting kommer sjukvården att gå back under 2012. Minusresultatet ser ut att landa på omkring 2,5 miljarder kronor, alltså 2 500 miljoner kronor. Den summan motsvarar lön i ett år för 2 500 läkare eller 5 000 sjuksköterskor, rapporterade radions Ekot den 26 september.

Byggandet av nya bostäder är nu nere på en rekordlåg nivå. Sedan högeralliansen kom till makten hösten 2006 har bostadsbyggandet minskat med nästan 74 procent. Första halvåret i år var nybyggnationen av lägenheter i småhus och flerbostadshus 34 procent lägre än samma period i fjol.
Det var länge sedan Byggnads i Skåne hade så många förhandlingar om varsel liggande på skrivbordet.
– Det rör sig om ett hundratal som riskerar att gå ut i arbetslöshet i hela Skåne, säger Roland Ljungdell, ordförande för Byggnads Skåne”, rapporterade Sydsvenskan den 4 oktober och samma dag förlorade 40 byggarbetare vid NCC i Uppsala sina jobb.
En ny nedgång för svensk kapitalism resulterar snabbt i förvärrad social kris och utbredd nyfattigdom, som en följd av nedmonteringen av välfärd, inte minst försämringarna av arbetslöshets- och socialförsäkringen, och ökade klyftor.

Det krävs omedelbara offensiva satsningar på välfärd, infrastruktur och ett program för en grön omställning av produktionen. Det är satsningar som inte låter sig göras med mindre än kamp för en total omfördelning av samhällets resurser – avskaffa kapitalismen.
Det är inte så att samhället blivit fattigare, men sant är att en allt mindre del av inkomster och som gemensamt produceras går till vanliga människor, investeringar, välfärd och satsningar för att skapa varaktiga förbättringar. De växande rikedomarna märks framför allt i bolagens och bankernas vinster, rekordutdelningar till aktieägarna samt växande inkomst- och förmögenhetsklyftor.Enbart de vinster som storbankerna beräknas göra i år – 88 miljarder kronor – skulle ensamt kunna finansiera ett program för 200 000 nya välfärdsjobb.
Istället för övertid (det samlade övertidsuttaget motsvarar 115 000 heltidstjänster) varför inte dela på jobben? En omedelbar förkortning av arbetstiden utan lönesänkning och försämrade arbetsvillkor skulle ge fler jobb och större trivsel.Fackföreningarna måste omgående inleda en kamp för att stoppa jobbslakten och svara varslen med att mobilisera de berörda orternas invånare till demonstrationer och andra massaktioner, inkluderat om så krävs ockupationer och strejker.

Rättvisepartiet Socialisterna står för:
• Stoppa varslen – kamp för arbete åt alla genom att dela på jobben med kortad arbetstid och utbildning, 6-timmars arbetsdag utan lönesänkning.
• Öppna räkenskapsböckerna och ta kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.
• Stopp för alla nedskärningar och privatiseringar – anställ 200 000 fler inom vård, skola och omsorg, kollektivtrafik, fritid och kultur o s v.
• Låt de rika betala – stopp för alla aktieutdelningar, chefsbonusar och fallskärmar; återinför skatter på arv och förmögenheter. Höj skatten för höginkomsttagare och avskaffa RUT.  Riv upp regeringens skattelättnader för egnahemsägare i välbärgade områden.
• Bygg bort bostadsbristen genom att satsa på nybyggnationer av främst hyresrätter. Energibesparing och renovering av miljonprogrammet till kostnader som de boende har råd med.
• Återta privatiserade verksamheter i statlig och kommunal ägo.
• Ge alla vuxenstuderande rätt och möjlighet till fullständig gymnasieutbildning, arbetsmarknadsutbildning och vidareutbildning med studielön.
• För en massiv facklig och politisk kampanj för jobb, välfärd och en snabb klimatomställning av transporter, energiförsörjningen och byggandet m m – förstatliga bankerna, bilindustrin, energijättarna och de stora byggbolagen.
• En socialistisk och global grön omställning baserad på en demokratiskt planerad socialistisk ekonomi, under kontroll av arbetarnas organisationer och sociala rörelser som exempelvis miljöorganisationer.Per Olsson