Högerns 'vägval' i flyktingfrågan är falsk antirasism

Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge svarar Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg

Anna Dahlbergs ledare på Expressen
Relaterat: SvD AB AB2 AB3 AB4 AB5 SvD2 SR Ekot GP GP2

Mattias Bernhardsson svarar: 

När Expressens ledarsida tar upp frågan om Sveriges flyktingmottagande låter det så här: "Vi kan inte låta Sverigedemokraterna hålla flyktingfrågan som gisslan. Vi behöver prata om den växande strömmen av asylsökande till Sverige." Det konstaterar Expressens politiske redaktör Anna Dahlberg med en tydlig vink till att andra saker i Sverige får lida p g a flyktingmottandet. Hon menar att ett vägval behövs: låglönejobb eller stramare flyktingpolitik. Utspelet är inte unikt. Artikeln är ett skolexempel på den falska 'antirasism' som högerdebattörer producerar för att rikta bort uppmärksamheten från vilken roll deras egen politik spelar.

Mattias Bernhardsson (RS)

För det första kan man inte säga att SD har fel genom att ge dem rätt. När Anna Dahlberg skriver på etablissemangets och SD problemformulering - att flyktingmottagande står i konflikt med Sveriges ekonomi och välfärd - så bidrar hon de facto till att befästa lögnen om att så skulle vara fallet. När har mindre flyktingmottagande någonsin lett till mer resurser till vården eller fler jobb till 'svenskar'? Asylrätten har urholkats och försämrats alltjämt under samma period som skola, vård, omsorg och service har rånats på resurser och klassklyftorna ökat i Sverige. Varför skriver inte Dahlberg en artikel med ingressmaningen att "vi behöver prata om den växande strömmen av skattepengar från gemensam välfärd till vinstdrivande företag"?

Dahlberg hittar på att det skulle finnas ett vägval: "Vi måste förr eller senare välja väg. Vill vi förbli ett ledande flyktingmottagarland måste vi ge människor möjlighet att försörja sig med hjälp av lågkvalificerade och lågavlönade jobb. Alternativet är att omvärdera vår öppenhet." Här pratar hon som arbetsgivarnas lobbyist. Lönedumpning för att pressa ner allas löner är storföretagens våta dröm. 'Låt oss göra det i namn av en solidarisk migrationspolitik', skrattade högern. Vari finns 'antirasismen' med lågavlönade jobb? (SD ska ju hållas borta!) Dahlbergs förslag underlättar återigen för SD som i sin propaganda ställer 'svenskarnas' rätt till jobb mot 'främlingarna' som gör jobbet billigare. Nej, sann antirasism är att kämpa för rätten till asyl och allmän amnesti åt alla gömda såväl som för lika villkor på arbetsmarknaden. Det behövs gemensam kamp för lika löner och villkor för att det ligger i alla löntagares intresse försvara sina intressen kollektivt och sätta stopp för den kapplöpning mot botten som arbetsgivarna och högern eftersträvar. Alla ska ha svenska kollektivavtal precis som under 1950- och -60-talens arbetskraftsinvandring.

De som hävdar att det inte finns resurser i samhället till samma schysta villkor som då bör ta en titt på den det senaste årtiondets utveckling: Mellan 2001 och 2009 ökade vinsten per anställd med 118 procent för de 20 större industriföretagen (Dagens Arbete). De som påstår att det inte finns jobb åt alla har inte förstått de enorma behoven, t ex i de kommande årens äldreomsorg eller renovering av hela landets miljonprogramsbostäder bara för att nämna två exempel. För att klara av detta måste dagens enorma slöseri på vapen, spekulation och privata vinster riktas om till offentliga investeringar.
En del av regeringens migrationspolitik har redan varit att privatisera arbetskraftsinvandringen, d v s gett rodret till några storföretag. 'Jaså, du är kvinnorättsaktivist med en dödsdom hängande över dig. Men vilken utbildning har du och hur billigt säljer du din arbetskraft?'.

Enligt Dahlberg är kritiken mot flyktingpolitiken orättvis: "Den som följer debatten får lätt intrycket att Sverige bedriver en hänsynslös flyktingpolitik. Ensam­kommande barn kastas ut hjärtlöst och gamla mormödrar portas utan till­stymmelse till medmänsklighet. Symbolerna för denna hårdhänta hantering är Migrationsverket och migrations­ministern, som får paradera i medierna som känslokalla principryttare." Det är med sådan sarkasm Dahlberg avfärdar den senaste tidens medierapportering om tvångsutvisningar och tortyrskandaler som överdriven. Hon har inget att säga om att Sverige utvisar homosexualla till länder som avrättar homosexuella, utvisar politiska och fackliga flyktingar till diktaturer som Iran eller massdeporterar irakiska flyktingar i strid mot FN, EU, Amnesty såväl som Iraks parlament.

Inte heller tas det ställning till metoderna som används när människor som är rädda för sina liv ska skickas tillbaka; Demokratikämpar handfängslas som om de vore brottslingar och misshandlas. Som erfaren asylaktivist kan jag berätta för redaktören att polisen ibland använder ett sådant övervåld att passagerare protesterar och kaptenen till slut får kasta ut polisen och avbryta tvångsutvisningen. Artikelförfattaren vill inte kännas vid att Sverige dömts fler gånger än något annat land av FN:s tortyrkommitté; Om hon nämnde det skulle skulle resten av hennes text lukta mer uppenbart illa. I veckan anmäler jag själv Sverige till kommittéen som ombud åt demokratiaktivisten Fares Mahmud som utvisades till fängelse och tortyr i Syrien.

Denna verklighet viftar Dahlberg bort med statistik från UNHCR som skulle placera Sverige i topp som "världens främsta mottagare av flyktingar". Sverige jämförs med bottenländer som Danmark, Finland och övriga västvärlden. Det globala perspektivet är ordentligt skevt; Hon förstår inte att det är de fattiga länderna som tar emot de allra flesta flyktingarna. Enligt UNHCR tvingas åtta människor på flykt varje minut. Det finns färre asylsökande i hela den industrialiserade världen än vad som bor i ett enda flyktingläger, Dadaab, i nordöstra Kenya (FNs flyktingkommissarie António Guterrez). Men åter till generösa Sverige som 2010 tog emot 8,8 flyktingar per 1000 invånare jämfört med Pakistans 71,4. Sedan 2010 har det svenska flyktingmottagandet faktiskt ökat, men det rubbar inte den stora bilden att både sett till befolkningsmängd och rikedom så tar Sverige inte alls emot många flyktingar. Det är lätt att från sin TV-apparat i Sverige tro att en ökning av flyktingar från Syrien och Afghanistan på vardera 70 procent under första halvåret är en 'invasion' om det samtidigt inte rapporterades att flyktingströmmarna från en rad andra länder minskat kraftigt. Befolkningsstatistik från SCB för de första 6 månaderna under 2012 visar att det invandrade 45 270 personer till Sverige, vilket är lite mer än under samma period 2011.

Syftet med Dahlbergs faktapresentation, eller snarare urval av fakta att presentera, är de självgoda slutsatserna: "Gång på gång har vi öppnat våra portar för människor på flykt - från Iran-Irak-kriget på 80-talet, Balkankrigen på 90-talet, Irakkriget på 2000-talet och nu från krigen i Afgha­nistan, Somalia och Syrien", skryter Dahlberg. Hon har inget att säga om svenska Bofors AB:s vapensmuggling till Iran-Irak-kriget, den svenska krigshetsen bakom bombningarna av Serbien 1999, de svenska truppernas roll som polismakt åt den USA-ledda ockupationen i Afghanistan eller att Sveriges nuvarande Utrikesminister Carl Bildt (M) tillsammans med en rad andra krigshökar som lobbade för 2003 års Irakkrig (Försvarets Radioanstalt erkänner nu för tiden att man visste att USA:s skäl för krig var falskt) tjänat miljoner på kriget. Det finns inte ett enda krig som i namn av religion, demokrati eller anti-terrorsim inte i själva verket handlat om kapitalistisk plundring av naturresurser eller geo-politiska intressen i plundringens syfte. Sverige är i högsta grad en del av detta rofferi, om inte som krigshök så som handelsnation.

Anna Dahlberg har rätt i att det finns ett vägval: man kan antingen tala för överhetens intressen i flyktingfrågan eller tala för flyktingarnas.
- - - -

Liknande artiklar av Mattias Bernhardsson:
> Stoppa miljonvinsterna på vården av flyktingbarn
> Högern i Danmark och Sverige trappar upp rasismen