Oberoende utredning av självmord i arrest: "Sercan borde vara i livet"

Oberoende utredning av självmord i arrest (på engelska längre ned)

Av Mattias Bernhardsson, ombud för den avlidnes föräldrar och kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
> Delseger - polisen sparkar Mediblå

Läs också:
> JO-anmälan
> Debattartikel i Dagens Samhälle
> Debattartikel i Polistidningen
> Debattartikel i ST-fackets tidning Publikt
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Sercan Budakçı

Lördagen den 9 juli, kl 21.15 hittades Sercan Budakçı livlös i arresten på Handens polisstation i Haninge. Han hade hängt sig i sin cell. Sercan avled senare på sjukhus. Han blev 27 år gammal.

Hur kunde detta ske? Hur kan en förvarstagen begå självmord genom hängning i en svensk arrestlokal? Föräldrarna upplevde att de inte fick svar på sina frågor av polisen. När lokaltidningen Mitt i Haninge konstaterade att polisen inte skulle inleda en förundersökning, i en artikel med rubriken ”Självmord i arresten utreds inte”, anmälde polisen tidningen för ’förtal’; de hävdade att de visst hade utrett. Polisens interna utredning om tjänstefel lades ner efter endast 4 dagars utredning med slutsatsen att ingen hade begått något fel.

Mattias Bernhardsson går igenom polisens utredning

De anhöriga kontaktade mig och bad mig undersöka vad som som hade hänt. Jag utsågs till föräldrarnas ombud och krävde att få ta del av internutredningen. CU, interna utredningar, tillhandahöll allt material och jag har tagit del av detta samt genomfört en rekonstruktion av händelserna i den cell Sercan satt förvarstagen i. Jag har också tagit del av Rättsmedicialverkets protokoll, bilder och analys från obduktionen. Min utredning har varit förutsättningslös. Men då Södertörns polismästardistrikt inte varit lika tillmötesgående mot de anhörigas vilja att få klarhet i händelserna och avslagit min begäran att ta del av deras material av ’sekretesskäl’, återstår fortfarande många frågor och svar.

Rekonstruktion
Under min rekonstruktion av händelserna i cell nr 6 på polisstationen i Handen – utefter det förlopp och av de fyndigheter som finns i internutredningen – fann jag följande:
a. Den stol som är fastskruvad i väggen sitter nästan rakt under ventilationsgallret i taket. Inga möbler i cellen går att flytta. 
b. Genom att ställa mig på stolen kunde jag trä lakanet (av samma modell som finns beskrivet i utredningen) genom gallret. Det tog mindre än två minuter.
c. Lakanet som finns i cellen är av tyg och har en rivhållfasthet på 10,6 kg per cm2 samt draghållfasthet på 44,5/43,2 daN (dekanewton); ett kvalitetsmaterial som med stor marginal kan hålla för kroppsvikten av en fullvuxen man.

Stolens placering är under all kritik och valet av lakan bygger på ett tvivelaktigt resonemang. Polisens förklaring till att tyglakan används istället för papperslakan (som är vanliga på arrestlokaler) är att tyglakanet håller bra brandkrav (M1) samt att papperslakan går att riva sönder, väta i handfatet, tvinna och knyta ihop till en mer hållbar snara. Resonemanget håller inte. Vad gäller brandrisken ska förvarstagna visiteras och tas ifrån föremål som går att använda till att tända eld eller skada sig med. Möjligheten att sätta eld på något måste alltså ses som minimal jämfört med risken att använda något som polisen själv tillhandahåller, d v s lakanet. Att riva sönder ett papperslakan, väta de olika delarna i handfatet, tvinna och sedan kryta ihop de olika delarna för att få hållfasthet i en konstruktion med tjocka knutar som sedan ska dras genom ett 6x6 mm trångt utrymme i gallret måste ses som långt mer tidskrävande.
Ingen miljö är helt självmordssäker. Men arrestlokalerna på Handens polisstation är långtifrån säkra.

Arrestpersonalens bedömning och tillsyn
Arrestpersonalen ska göra regelbunden tillsyn, oftast halvtimmesvis och anmäla tecken på självmordsbenägehet, sjukdom m m till vakthavande befäl. En person som anses självmordbenägen ska få tätare tillsyn, oftast var 15:e eller var 10:e minut.
Polisen hävdar att Sercan inte behövde tätare tillsyn. Efter att ha tagit del av vaktens tillsynskommentarer får jag en helt annan bild. Några uttdrag av vaktens tidsangivna anteckningar lyder: ”bankar på dörren”, ”ringer celltele konstant”, ”Står vid dörren”, ”bankar på dörren”, ”gråter”, ”vill ringa psyk & soc”, ”uppger att han har psykoser som kommer & går”, ”bankar i vägg”, ”ligger, gråter”, ”Ringer på celltel, vill till psykakut”, ”vaken, ligger, gråter”.
Den regelbundna tillsynen görs inte av en utbildad polis utan av en vakt. I arrestliggaren finns följande anteckning från cell nr 6: ”Mycket störig”. Sercan var förvarstagen från kl 21.45 den 8 juli till 21.15 den 9 juli då vakten hittade honom livlös, d v s 23,5 timmar. Med undantag av några korta besök på rastgården, poliförhör och läkarbesök var Sercan isolerad i cellen och mådde dåligt. Det vakthavande befälet meddelades visserligen vid ett antal tillfällen och Sercan fick träffa en läkare. Men trots att Sercan berättat om psykoser och begärt att föras till psykakuten återfördes han istället till isolering i cellen.
Läkaren var en jourläkare utan rätt utbildning. När Mediblå AB, som jourläkaren tillhörde, vann upphandlingen kritiserades företagets kompetens. Länsrätten uppmanade Rikspolisstyrelsen i en dom att inte ta Mediblås anbud, bl a då läkarna är ortopeder utan erfarenhet av arrestvård.

Omständigheterna kring gripandet
Sercan greps kl 20.42 den 8 juli efter en dispyt med en busschaufför i centrala Handen och förvarstogs i polisarresten kl 21.10. Sercan anhölls kl 00.16 den 9 juli av kammaråklagare. Varför greps Sercan och varför begärdes han anhållen? Dessa frågor har jag inte kunnat få svar på.
Enligt ett vittne som inte vill framträda var det en dispyt mellan en busschaufför och Sercan kring en sms-biljett. Sercan ska ha skvätt vatten på busschauffören och sagt något i stil med: ”svalka dig”. Busschauffören ska då ha hållt fast Sercan och ringt efter polis.
En mer klar bild går inte att få då Södertörns polismästardistrikt beslutade att vägra både mig själv som ombud och även Sercans mor att ta del av busschaufförens utsaga och Sercans polisanmälan mot busschauffören. Polisen hävdar alltså att Sercans mor inte får ta del av sin egen sons polisanmälan av ”sekretesskäl”.
Sercan ringde sin mor från förhörsrummet samma dag som han begick självmord och berättade att han har blivit slagen, att han kände sig orättvist behandlad och att han inte hade gjort något. Tidigare under samma dag meddelade Sercan att han ville polisanmäla busschauffören och att han ville prata med läkare. ”Varför vill han ej säga” skriver vakten i tillsynsanteckningarna. Anteckningen indikerar att vakten (som varken är polis, läkare eller psykolog) ifrågasatte rätten till läkare och egen polisanmälan samt frågade ut Sercan.

Den rättsmedicinska obduktionen i relation till omständigheterna vid gripandet
I protokollet över frihetsberövandet står det: ”Inga synliga skador...”. Men Rättsmedicinalverkets rapport och fotografier från den rättsmedicinska obduktionen – som jag tagit del av – visar något helt annat.
I den yttre undersökningen framgår att Sercan utsatts för våld: ”På hjässan bakre del med centrum c:a 3 cm till höger om medellinjen ses en svullnad som mäter cirka 4 x 5 cm i storlek. Vid dess mitt ses en oregelbunden formad, rödbrun ca 1 cm stor sårskorpa”. ”Vid vänstra ögonhålans yttre kant ses en snett nedåt, mot örat riktat en cirka 1 x 0,3 cm stor, oregelbunden formad avbruten rödbrun sårskorpa”. Det fanns även blåmärken och överhudsavskrapningar på benen.
Rättsläkarens utlåtande kommer fram till att revbrensbrotten kommer från återupplivningsförsöket, men inte såren på bakhuvudet, ansikten eller blåmärkena på benen. Rättsläkarens utlåtande menar att utseendet av dessa skador (som jag beskrivit i citat från rapporten här ovan) ”talar för att de orsakats av ospecifikt trubbigt våld uppskattningsvis inom några dagar före döden”.
Polisen måste förklara varför det i protokollet över frihetsberövandet står att Sercan inte hade några synliga skador.

Polisens hemlighetsmakeri
Om det var busschauffören, polisen eller någon annan som tillfogade Sercan dessa skador går inte att få svar på utan det material polisen förnekat oss att ta del av. Oavsett vem det var så visar obduktionen att ett slag utdelats bakifrån mot bakhuvudet.
Sercans anhöriga förtjänar att få svar på sina frågor så att de kan sörja sin son och få ett avslut. Polisens hemlighetsmakeri och behandling av de anhöriga kan enbart bero på att de försöker två sina händer från ansvar. En helt öppen utredning hade kunnat visa – utöver de uppenbara bristerna i arrestlokalen och tillsynen – att Sercan kanske inte ens borde ha gripits, eller åtminstonde inte begärts anhållen och isolerats i en cell under så lång tid.
Därför kräver jag och Sercans anhöriga att polisen omedelbart lägger samtliga papper på bordet.

Mattias Bernhardsson
Föräldrarnas ombud och kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge

- - - - - - - - - - - - - - - -
Sveriges Radio: "Säkerhetsbrister i polisarresterna" (15 min långt reportage, intervju med anhöriga och Mattias Bernhardsson)
Sveriges Radio: "Dålig kontroll på farliga arrestceller"
Sveriges Radio: "Det är en kostnadsfråga"
- - - - - - - - - - - - - - - -

> Read in English