Nobelpristagaren träffar hungerstrejkande flyktingar Foto: Foujan Rouzbeh |
Juristen och människorättsaktivisten Ebadi föddes 1947 i Iran. Mellan 1975 och fram till dess att hon blev avsatt av islamister efter revolutionen 1979, arbetade hon som chefsdomare i Iran. Hon har suttit fängslad flertalet gånger på grund av den kamp hon drivit. Ebadi var den första Iranier samt första muslimska kvinna att tilldelas Nobelpriset. Sedan 2009 har hon tvingats leva i exil, på grund av den upptrappade förföljelsen av medborgare som är regimkritiska. Hon har tilldelats otaligt många utmärkelser för sitt arbete, och fortsätter trots regimens påtryckningar mot henne och hennes familj, att aktivt arbeta för mänskliga rättigheter samt föreläsa och undervisa.
Tre kvart inpå att ha landat på Arlanda inledde Shirin Ebadi sitt besök i Sverige med att uppsöka de hungerstrejkande Iranska kurder som sedan två veckor tillbaka slagit tält vid Sergels torg. Med tårfyllda ögon vädjade hon på plats till en av dessa att avbryta sin hungerstrejk.
– Vad finns det för anledning för flyktingar att slå upp tält vid vemodets torg? Undrade hon.
– Hade dessa medmänniskor ett val hade dem säkerligen inte tagit till sådana extrema medel såsom att sy igen sina läppar för att göra sina röster hörda, och jag vädjar till den svenska regeringen att noggrant granska dessa personers fall samt ha i beaktelse hur de Iranska kurdernas situation ser ut.
Hon uppmanade även den svenska regeringen att se på flyktingar som bidragande till det svenska samhället.
– Vi får inte glömma att de individer som tar till flykt är inte här för att de vill, utan på grund av att deras situationer inte har tillåtit något annat.
Kvinnors, barns och flyktingars rättigheter var de tre ledorden som genomsyrade gårdagen. Väl på plats i Uppsala Universitets aula hade hundratals samlats för att höra Ebadi tala. Hon inledde med att nämna den arabiska våren.
– Än är det inte över! Demokrati uppnås först då kvinnors lika rättigheter infrias. Det patriarkala systemet måste avskaffas som ett godtaget kulturellt fenomen. Vi måste utbilda och stärka kvinnor i samhället.
Ebadi lyfte även fram det faktum att FN utsett en specialrapportör vad gäller frånvaron av mänskliga rättigheter i Iran.
– Hjälp flyktigar!, påpekade hon på nytt, och menade att ingen kommer hit som verkligen inte behöver. Världen har förvandlats till en global by, och allt drabbar alla! Ni kan inte längre vara likgiltiga till det som händer längre bort, fortsatte hon.
Igår var också årsdagen då barnkonventionen stiftades och skrevs under av FNs medlemsländer. Men i Iran är straffåldern 9 och 15 år för flickor respektive pojkar, och Iran är det land där man avrättar flest minderåriga i hela världen.
– Rättvisa och lagar måste vara tidsenliga, och utövas i sitt tidsenliga sammanhang.
Vad gäller handelsrelationer med diktaturer riktade Ebadi stor kritik mot väst.
– När en diktator blir avsatt tar ni emot honom med öppna armar och tar in hans pengar i era banker. Gör inte det! Avsluta handelsrelationer med dessa diktaturer såsom Iran, snarare än att införa sanktioner som i slutändan bara drabbar landets befolkning, uttryckte Ebadi.
Som ett exempel på detta nämnde hon den censur av utländsk radio och television som lyckats genomföras i Iran tack vare förhandlingar som det franska bolaget Eutelsat ingått med regimen, varigenom man omöjliggjort för befolkningen att ha tillgång till utländsk media via en satellit som Eutelsat äger. Det svenskägda Ericsson nämndes som ytterligare ett exempel på företag som handlar med den Iranska regimen.
– Det ni inte inser är att den mjukvara ni säljer till regimen utnyttjas för att förfölja människor, och att detta som resultat ödelägger deras liv.
Ebadi avslutade föreläsningen med att uppmana regeringar och medborgare i världens länder till att hjälpa folket som drabbats av diktaturer.
– Hjälp människorättsaktivister att skapa demokrati. Var människornas röst, inte diktaturernas!
Efter föreläsningen fick Asylrörelsen i Stockholm chans att sitta ner med Ebadi, som uppenbart utmattad efter en lång och slitsam dag ändå utstrålade ett beundransvärt engagemang. Vi tog tillfället i akt att presentera oss, och lämnade inledningsvis de glädjande beskeden om hittills 9 stoppade utvisningar till Iran sedan maj i år, vilket mottogs väl av henne. Vi nämnde även fallet Ali Mansouri, politisk flykting från Iran, som Migrationsverket försökt utvisa med våld vid två tillfällen med mer eller mindre rättsvidriga metoder.
I september lämnade UNHCR rapporten ”Kvalitet i svensk asylprövning”, där man granskat svensk asylpolitik och Migrationsverkets bristfälliga arbete. På frågan om vad hon anser om den kraftiga kritik som lämnats, svarade Ebadi att den svenska regeringen bör ta denna kritik på fullaste allvar och åtgärda de brister som påpekats. Vidare menade Ebadi att vi i Asylrörelsen kan fortsätta att arbeta för flyktingars rättigheter, bland annat genom att förse dem med erfarna försvarare som kan driva deras sak på rätt sätt.
Från vänster: Foujan Rouzbeh, Shirin Ebadi och Hugo Witting. Foto: Ruben Derkert |
– Detta med tanke på att en asylsökande i de allra flesta fall kan ha en uppenbar grund för att få asyl, men svårigheter med att på bästa sätt presentera detta i juridiska sammanhang. Bristande informationsframställan kan därmed vara ödesdigert för en asylsökande, fortsatte hon.
Ebadi ville också att vi skulle påminna oss om den sociala och psykologiska aspekten av en asylsökandes situation.
– Läkarutlåtanden av den asylsökandes tillstånd som ett exempel kan vara av största vikt i en asylprocess.
Efter sex timmar var vi till slut tvungna att lämna fredspristagaren, vars schema trots det sena klockslaget ännu inte var över. Att en nobelpristagare utdelar hård kritik mot svensk flyktingpolitik borde slås upp stort i svensk och internationell media. Vi vill tacka Shirin Ebadi för denna intervju, och hoppas att fler följer hennes exempel i att fördöma den skandalösa behandlingen av flyktingar. Asylrörelsen ger sin röst till alla flyktingar vars röster idag inte blir hörda, genom att fortsätta ta kampen. Foujan Rouzbeh
Ruben Derkert
Hugo WittingAsylrörelsen i Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.