Alla till Arlanda på onsdag: Stoppa utvisningen av Fatemeh Hosseini till Iran

Fatemeh Hosseini, är en kristen konvertit och riskerar fängslande och avrättning i Iran. Ändå har Migrationsverket beslutat att utvisa henne.
Iranian Minorities Human Rights Organisation, IMHRO rapporterar att på kort tid har fyra män gripits i al-Ahwaz i sydvästra Iran av den iranska säkerhetstjänsten enbart för att ha konverterat från islam till kristendomen.

FN:s särskilda rapport, ‘The situation of human rights in the Islamic Republic of Iran’ från 23 september uppmärksammar att Högsta domstolen utfärdade en dödsdom för Yousef Nadarkhani, för att ha konverterat till kristendomen. 

Att Fatemehs liv svävar i stor fara om hon skickas står utom allt rimligt tvivel.

På onsdag, 2 november ska polisen utvisa Fatemeh. Asylrörelsen i Stockholm samlas på onsdag kl 11.30 utanför terminal 5 på Arlanda för att försöka stoppa utvisningen genom att informera och uppmana passagerarna att protestera på flyget.

Elever i Haninge utan lärare i flera månader

Förra veckan avslöjades det hur elever på VVS-programmet på Fredrika Bremer-gymnasiet i Haninge fått gå utan lärare i flera månader samt nekats praktikplats trots att detta varit en stor del av utbildningen. Kommunen medger att de elever på VVS-programmet endast hade 40 procent undervisning istället för heltid som det ska vara men lovar att de eleverna som drabbats kommer att kompenseras. Men hur och på vilket sätt framgår inte.

- Det är inte så att eleverna tappat något i utbildningen. De har heltidsundervisning nu och VVS-programmet kommer att komma igång igen till våren säger Robert Alpfors, Fredrika Bremers rektor till Mitt i Haninge. Hur det går ihop med att elever inte haft någon undervisning i flera månader tills det uppmärksammats samt blivit nekade praktikplatser är minst sagt underligt.

Att Haninge är en av de kommunerna som ger minst pengar till sina gymnasieskolor är under all kritik. Haninge Hade ett överskott på 146 miljoner kronor förra året. Sen sänkte borgarna skatten istället för att rusta upp skolan. Rättvisepartiet Socialisterna kräver att Haninge kommun satsar mer på skolorna, att eleverna får rätt till de utbildningar de vill ha, samt mer inflytande över undervisningen samt fler lärare och praktikplatser. Men för detta krävs protester och ett motstånd från elever och lärare.

Ruben Derkert

500 i asylmarsch

På fredagen den 28 oktober demonstrerade 500 personer i centrala Stockholm mot utvisningarna och mot rasismen. Talade gjorde bland andra Hassan Salehi från Iranska flyktingars riksförbund, initiativtagare till demonstrationen. Hassan belyste den svenska asylpolitiken där man skickar människor till döden, som till exempel till Iran.

Talkörerna ekade: ”Kamp mot stat och kapital – ingen människa är illegal!” och ”återinför rätten till asyl!” varvat med musik av hiphopartisten Young Pac. Demonstrationen gick till Mynttorget vid riksdagen.

Mattias Bernhardsson från Rättvisepartiet Socialisterna belyste fallet med Khaled Khodena som utvisades till Irak och som dödades där för bara några veckor sedan. Mattias tog upp hur det finns ett blodrött spår från regeringen i Sverige till de blodiga diktaturena; från polisens våld mot flyktingarna här hemma samt mot de som försöker blockera utvisningarna med sina kroppar; till det våld, den tortyr och död som möter flyktingar i länder som Irak, Iran och Syrien. Mattias tog också upp om att fackföreningarna måste ta kampen för allas rätt till svenska kollektivavtal och uppehållstillstånd; att få med sin vanliga arbetare och tjänstemän i asylkampen är avgörande; då piloter har visat att kan vägra lyfta flyg med flyktingar på, kan busschaufförer också vägrar köra åt Migrationverket, lastare kan vägra lasta åt dem etc. Mattias menade att man måste resa sig mot den rasistiska politiken där olika grupper ställs mot varandra istället för de som skapat krisen: spekulanterna och Svenskt Näringsliv.

Talade gjorde också Amineh Kakabaveh från Vänsterpartiet som berättade om utvisningarna till Iran, och det senaste fallet med Rahim som utvisades förra veckan trots att han torterats i Iran och varit i aktiv i motståndsrörelsen Mujahedin. Hon berättade också om asylrörelsens lyckade stormöte och att alla borde sluta upp med asylrörelsen.

Rasool Benavand från Iranska flyktingars riksorganisation svarade på Miljöpartiets talare och upplyste henne om MP:s svek mot flyktingar för att få komma närmare makten.

Demonstrationen var den största för asylrätten på flera år och markerar att asylkampen reser sig och växer.

Ruben Derkert

Trafficking - den moderna slavhandeln

Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot i Haninge, Lina Thörnblom skriver om dagens utbredda sexhandel och svarar de som vill legalisera sexköparna.

År 2002 öppnades ögonen på många svenskar efter att Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever gick upp på biograferna. Den moderna slavhandeln, trafficking, fick ett ansikte för många.

Ur Lilja 4-ever

Men Lilja är inte ett isolerat fall, eller en av några få flickor som drabbas. International Labour Organisation (ILO) uppger att vinsten från endast trafficking utgör 28,7 miljarder dollar (188 miljarder kronor) varje år.

FN uppskattar att omkring 1,2 miljoner barn utsätts för människohandel varje år. Rapporten Global Report on Trafficking in Persons från 2009 är den första globala jämförelsen av sitt slag och bygger på statistik från 155 länder. Enligt rapporten är sexuellt utnyttjande den vanligaste formen av människohandel, den står för 78 procent av fallen och offren är till största delen kvinnor och flickor.

Europaparlamentets studie National legislation on prostitution and the trafficking in women and children från 2005 visar att de länder som tillåter prostitution eller baraförbjuder bordeller har en högre grad av våld mot prosti­tuerade.
I Sverige är sexhandeln mest omfattande i de tre storstadsregionerna, enligt Socialstyrelsen. De uppger även att den synliga prostitutionen på gatan har minskat från 1 300 personer 1977 till 300 personer 2007. Men statistiken runt prostitution är väldigt osäker och det finns stora mörkertal. Man kan dock misstänka att i och med teknikens utveckling har prostitutionen förflyttats. Internet står för en stor del av marknaden.
I juni i år publicerade USA:s utrikesdepartement en undersökning som placerar Israel bland de tre värsta länderna när det kommer till människohandel. Tusentals människor kommer varje år till Israel i hopp om att få jobb, eller smugglas in olagligt. Väl i Israel tvingas de till antingen hushållsarbete under slavliknande förhållanden eller till prostitution.
De flesta utländska prostituerade i Israel kommer från ­Ukraina, Moldavien, Uzbekistan och Ryssland och många smugglas in öv­er den egyptiska gränsen.

År 2003 införde Israel en lag som tillåter staten att konfiskera vinsterna från dem som står bakom människohandeln, men enligt granskande ideella grupper används den sällan.
Men den sortens lag är heller ingen lösning. I Tyskland, där prostitution är lagligt och ett yrke som man betalar skatt för, har man till exempel i staden Bonn infört något som liknar P-automater där prostituerade kan betala sin skatt på gatan. Sex euro (50 kronor) ska en prostituerad betala per natt annars riskerar hon böter. Detta leder endast till att staten tjänar pengar på prostitutionen. Staten blir en hallick som enligt svensk lag skulle kunna dömas för koppleri. 1998 rekommenderade ILO en legalisering av prostitution för att nationalstater skulle kunna ta del av vinsterna från prostitutionsindustrin. Världshälsoorganisationen (WHO) har även den manat till en avkriminalisering. Sedan dess har Tyskland, Nya Zeeland och delar av Australien legaliserat prostitution. I ­Tyskland finns det till exempel så kallade ”sexbås” på bensinstationerna där kvinnor står och väntar. Det finns även stora bordeller som liknar hotellkomplex. Men det har inte lett till en bättre situation för de prostituerade kvinnorna.

Legaliseringen har heller inte lett till en minskad människohandel. ”Motviljan mot att kriminalisera sexköp är uppenbar, trots att forskning från bland annat Nederländerna och Australien (delstaten Victoria) visar att legalisering av prostitution driver på grov kriminalitet, illegal prostitution och människohandel. De ’lokala’ kvinnorna räcker helt enkelt inte till. Man måste importera”, skrev Anna Hedh och Margareta Winberg på Brännpunkt i SvD appropå debatter i EU-parlamentet. Kapitalistisk handel betyder alltid att söka efter den största profiten med hjälp av lägsta möjliga utgifter. Det vill säga, utländsk, illegal arbetskraft är billigare än inhemsk laglig. Enligt utredningen Prostitution i Sverige 1999-2008 har kriminalisering­en av sexköpare minskat marknaden för människohandel i Sverige även om den fortfarande finns kvar.

Det är viktigt att komma ihåg att prostitution inte är något annat än en kapitalisering av den gamla synen att kvinnans kropp tillhör mannen. Men det finns ett nytt sätt att prata om sexarbete. Fokus i debatten ligger inte på de som köper sex utan på kvinnorna, som utgör majoriteten av de prostituerade. Argument som ”de [prostituerade] ska ha rätt till sin livsstil” hörs till exempel. En annan argumentation är att det är normbrytande att sälja sex.
98 procent av dem som säljs i trafficking är kvinnor och flickor. 71 procent av alla kvinnor i prostitution har fallit offer för fysiskt våld, 63 procent för våldtäkt. I Nederländerna mördas en pros­tituerad i ett butiksfönster varje år.
Bland prostituerade kvinnor är dödsstatistiken högre än i någon annan grupp i samhället, inklusive alkoholister, drogmissbrukare och hemlösa. Det gäller i alla länder i hela världen, från Kenya där fattigdomen är överhängande, till Tyskland där prostitution är lagligt.
Prostitutionsmotståndare blir ofta anklagade för att offerstämpla den prostituerade och utmåla henne som en svag person. De som pratar om sexarbetare vill definiera de prostituerade som starka, självständiga kvinnor som har gjort ett karriärval.

Den nyliberala ordningen hatar offer, precis som alla system som accepterar ojämlikheter. För om man pratar om den utsatta människan pekar man också på behovet av ett rättvist samhälle och ett socialt skyddsnät.
Enligt dem som förespråkar sexarbete är det fel att se pros­tituerade som svaga, passiva, hjälplösa offer. Det här är personlighetsdrag som endast nämns från förespråkarna. Ett ”offer” enligt Svenska Akademiens ordlista definieras som ”någon eller något som blir ett byte för någon eller något” eller ”drabbas av något”. Det sägs ingenting om hur personen som utsätts är, det handlar om vad någon annan gör mot en. Och med den argumentationen, att offer skulle vara ett personlighetsdrag, innebär det i längden att ­bara en viss sorts personer skulle kunna utsättas för olika brott. Skulle då endast kvinnor med dessa särskilda personlighetsdrag kunna falla offer för en våldtäktsman? Saknar man dessa personlighetsdrag kan man enligt dessa offerhatande argument inte vara ett offer.
Och om det då enligt prostitutionsförespråkarna inte finns några offer, då finns det heller inte några förövare. Man har i sin argumentation helt glömt bort sexköparna.

Under 1800-talet och under början av 1900-talet var prostitutionen reglementerad i Europa genom staten för att förhindra spridning av sjukdomar.
Trots att reg­lementeringen var till för att begränsa och kontrollera prostitutionen växte den och i början av 1900-talet blom­strade ”den vita slavhandeln”. Europeiska kvinnortransporterades till Amerika, Egypten, Turkiet och Tunisien och såldes i prostitution.
Nederländerna var först i Europa med att avskaffa den reglementerade prostitutionen 1910. I Sverige avskaffades den 1918. ”På 50-talet trodde många att prostitutionen var på väg att försvinna, i likhet andra röster från en ojämlik tid”, skriver Kajsa Ekis Ekman i Varat och Varan, en efterlängtad bok i debatten. Men vid slutet av 1900-talet ­hade den återigen vuxit till jätteproportioner.
Mellan två och fyra miljoner personer beräknas vara offer för trafficking och sexuella ändamål enligt FN och ILO.
Prostitutionens form har inte förändrats särskilt mycket. Det är generellt män som köper kvinnor på samma sorts platser. Det är samma sorts fattigdom och våld inblandat och fattiga kvinnor transporteras fortfarande till andra delar av världen för att säljas.
Idag försvaras prostitutionen på ett annat sätt. Förr användes moraliska argument så som att pros­titution var något naturligt och något som behövdes för att bevara äktenskapet och civilisationen. Nu pratar riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (M), debattören Petra Östergren m fl om kvinnans fria val och att det är ett brott mot könsrollerna och radikalt.

Det var i och med Vietnamkriget som grunden lades för sexturismen och även handeln av barn. År 1967 lät USA bygga bordeller, så kallade rekreationskomplex, i Pattaya och Bangkok efter avtal med den thailändska ­regeringen. Bordellerna blev kvar efter ­krigets slut och tog emot de första turist­strömmarna. Amerikanska soldater tog också över kaféer och tehus i Bangkok och började driva nattklubbar och bordeller.
Under sjuttiotalet avskaffade också stora delar av den kapitalistiska världen lagar mot pornografi. Det öppnade för en jättemarknad och ledde bland annat till att Red Light District i Amster­dam gick från att vara ett sjaskigt gathörn till att bli en hel gata med sexbutiker, strippklubbar och porrbiografer. Det är där kvinnor nu står i skyltfönstren som levande skyltdockor och det som säljs är inte deras kläder utan deras kroppar. Men det fanns också motstånd mot den här utveck­lingen. Porrblockader ägde rum för att stänga porrklubbar. Kvinnogrupper demonstrerade runt­om i världen.

Under sjuttiotalet men främst under åttiotalet började det bildas organisationer för de prostituera­des rättigheter. Sedan bildades också så kallade fackföreningar. Dessa fackföreningar är ett kärt argument för prostitutionsförespråkare. Den röda tråden i dessa organisationer eller fackföre­ningar är att de har få medlemmar och att toppen består av män som inte alltför sällan har ena benet i bordellverksamhet. Detta gås igenom noggrant i Varat och Varan.
Brittiska IUSW startades år 2000. De har varit talare på Labourpartiets HBT-konferens och bjöds även in att utforma det brittiska miljöpartiets prostitutionspolicy. Efter bara ett år fick de bli en del av fackföre­ningen GMB. IUSW:s mest aktiva medlem är Douglas Fox som skriver i princip alla inlägg på hemsidan. Han talar i media i de prostituerades namn. Men han är själv inte prostituerad eller eskort. Han är tvärtemot grundaren till en av Englands största eskortfirmor som i dagsläget har hundratals kvinnor (till salu).
Australiens nationella sexarbetaror­ganisation, Scarlet Alliance, ger prostituerade kvinnorrådet om de råkar ut för en våldsam man att stanna och fortsätta hetsa upp mannen.
Många av de här organisationerna får stora bidrag av stat eller EU för att motverka HIV/AIDS-smitta. De jobbar i själva verket inte med någon facklig kamp över huvud taget utan använder bidragen för lobbyverk­samhet tillsammans med kondomutdelning. Det är inget annat än tillbaks till den gamla reglementerade prostitutionen där kvinnorna ska förhindras att sprida smitta.

Fackföreningar för prostituerade har attraherat vänsterorganisationer till att försvara en legalisering av prostitution. Vänstergruppen Arbetarmakt skriver till exempel att ”I början av mars lanserade GMB en avdelning för sexarbetare i London. Detta är ett viktigt steg framåt i kampen för arbetarnas rättigheter i denna stora och expanderande industri”. De fortsät­ter: ”Svaret på denna exploatering är att avkriminalisera prostitutionen och ge sexarbetare samma rättigheter som andra arbetare”.

Centerpartiets ungdomsförbunds sekreterare Leo Pierini hyllade idén om fackföreningar för prostituerade i Expressen: ”Om de prostituerade finge A-kassa, fackföreningar, kollektivav­tal och dylikt skulle deras situation utan tvekan bli bättre och de skulle kunna skriva lagliga avtal med hallickar.” Men dessa krav var såklart bara gällande i prostitutionsfrågan. I klassisk centerpartistisk anda skrev samma Leo Pierini några månader senare: ”Det måste vara dags att avskaffa kollektivavtal, LAS och andra av fackföreningarnas exklusiva rättigheter nu när det blivit tydligt på vilket sätt de faktiskt lamslår den svenska arbetsmark­naden”.
En av frågorna man måste ställa sig är; vad ska dessa fackföreningar kräva för avtal? Hur många är det mänskligt att ligga med på en dag? Är det rimligt att bli piskad på arbetstid? Om det skulle finnas riktiga fackfö­reningar för prostituerade idag, som inte endast verkade som lobbyorganisationer, skulle deras enda uppgift vara att kämpa för prostitutionens upplösande.

Det är, inte desto mindre, viktigt att prostituerade organiserar sig och tar kamp mot kvinnoförtryck­et, som en del av kvinnorörelsen.
Det kapitalistiska systemet är beroende av en könsmaktsordning och dess politik stärker patriarkatet som prostitutionen vilar på. För att bekämpa det är en aktiv kvinnorörelse, som en del av arbetarrörelsen, nödvändig. En kamprörelse där både män och kvinnor spelar en roll.

Svensk Lag säger: ▼
År 1999 trädde lagen om förbud mot köp av sexuell tjänst i kraft vilket innebär att det är olagligt att köpa sex i Sverige. Straffskalan är böter eller fängelse upp till sex månader. Det är däremot inte olagligt att sälja sexuella tjänster.
Den som understöder att en individ säljer sexuella tjänster till en annan individ gör sig skyldig till koppleri. Koppleri är ­exempelvis att driva bordellverksamhet eller ta delar av den prostituerades inkomster.
Straffskalan för koppleri är fängelse i högst fyra år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst två år och högst åtta år.

Statistik ▼
1,2 miljoner barn utsätts för människohandel varje år.
Vinsten från endast trafficking utgör 28,7 miljarder dollar varje år.
98 procent av de som säljs i trafficking är kvinnor och flickor.
71 procent av alla kvinnor i prostitution har fallit offer för fysiskt våld, 63 procent för våldtäkt.

Asylrörelsen i Stockholm samlade 110 till möte om asylkampen

110 personer deltog på det första mötet med Asylrörelsen i Stockholm. Syftet med mötet var att samordna alla som kämpar för att stoppa utvisningar och för att rätten till asyl ska återinföras.
Första talare var Foujan Rouzbeh, aktiv i Asylrörelsen i Stockholm. Hon berättade att Sveriges utvisningar är en del av den alltmer inhumana flyktingpolitik som EU driver. EU:s flyktingmurar innebär att folk dör på väg till Europa.

Foujan Rouzbeh, Asylrörelsen

– Vi har hört Billström prata om ”kostsamma konsekvenser” för att låta flyktingar stanna. Samtidigt befinner sig hela EU:s politiska etablissemang i en förtroendekris. Folk protesterar och strejkar, och etablissemanget behöver en syndabock.
–EU samordnar deportationer. Asylrörelsen måste samordna motståndet, konstaterade Foujan.

Många talare visade på hur katastrofal situationen är för de asylsökande som nekas uppehållstillstånd. Bland annat nämndes Migrationsverkets vidriga behandling av Ali Mansouri, som nu suttit inlåst på flyktingförvaret i Märsta 71 dagar, blivit utsatt för två försök till tvångsutvisning samt misshandlad och nekad läkarvård. Allt detta trots att han har solklara asylskäl. Det konstaterades att Sverige gång på gång bryter mot den FN-konvention som säger att personer som löper risk för tortyr inte får utvisas.

Samtidigt genomsyrades mötet av optimism om möjligheterna för Asylrörelsen. Fokus sattes på att nå ut till fler för att bygga en massrörelse, som drar ut tusentals på gatorna i protest mot den omänskliga flyktingpolitiken. I många av talen refererades det till den stora rörelsen för flyktingamnesti 2005, då 10 000-tals runt om i landet gick ut och demonstrerade till stöd för de apatiska flyktingbarnen och för en allmän flyktingamnesti.

– 2005 fick 10 000-tals asylsökande uppehållstillstånd, vi ska göra om det. Vi ska tvinga dem att ändra lagen, sa Sara Nakhaei från Iranska flyktingars riksförbund.
– Vi måste få med oss så många som möjligt i rörelsen, oavsett vilket parti de är med i, sa Anna Otto, som kämpat för att hennes mormor Ganna ska få stanna i Sverige.

Amineh Kakabaveh (V)

Talade på mötet gjorde också Amineh Kakabaveh, som är riksdagsledamot för Vänsterpartiet samt ordförande för Varken hora eller kuvad. Hon förklarade att de hot som finns mot hbt-personer och kvinnors säkerhet ignoreras av Migrationsverket. Hon berättade om två homosexuella tjejer som flytt från Irak, där myndigheterna redan har dödsförklarat dem.
– Att vara utsatt för könsrelaterat våld eller förföljelse på grund av att man är hbt-person räknas inte som skäl för att få stanna i Sverige. Inte ens att vara dödsförklarad i sitt hemland räknas som skäl nog, sa Amineh.
– Vi ska inte vara rädda. Vi måste organisera oss. Med tanke på att det här händer varje dag måste vi bli fler i den här gruppen, fortsatte Amineh.

Stefan Berg som är aktiv i Aktion mot deportion i Göteborg och Rättvisepartiet Socialisterna, berättade om erfarenheter från deras arbete. Aktion mot deportation lyckades i början av deras kamp mot massutvisningar av irakiska flyktingar att hålla Migrationsverkets förvar blockerat i tre dagar. Sedan dess har polisens repression hårdnat, men kampen för asylrätten fortsätter och engagerar fler.

Stefan Berg (RS)

– Vi har gjort stora framsteg. Elva personer har fått asyl efter våra kampanjer och vi har vänt debatten till att handla om massutvisningar i stället för massinvandring, sa Stefan, och fortsatte med att peka på att kampen måste föras på olika fronter. Dels kan man stoppa utvisningar genom direktaktioner, dels genom politiska påtryckningar. Även juridiska påtryckningar är viktiga för att köpa sig tid.

Stormötet beslutade att Asylrörelsen ska delta på demonstrationen för asylrätten den 28:e oktober (idag), samt anordna en stor demonstration för asylrätten och mot rasismen lördagen den 3:e december. Det togs också beslut om att stödja och delta i demonstrationen mot mazistmarchen den 10:e december.

Såväl privatpersoner som en lång rad organisationer anslöt sig till Asylrörelsens samordningsgrupp. De organisationerna är Iranska flyktingars riksorganisation, Rättvisepartiet Socialisterna, Iranska flyktingars riksförbund, Ethiopian refugee association, Casa Peru, Kurdiska framtidsrörelsen i Syrien, och Afghanska föreningen. Fler organisationer och privatpersoner är välkomna att ansluta sig till Asylrörelsen.

Karin Wallmark

För stort vinstuttag av Haninge Bostäder

Haninge kommun kritiseras för sitt vinstuttag ur det kommunalt ägda bostadsbolaget, Haninge Bostäder. Kommunen disponerar genom bolaget endast 2000 bostäder; resten är privat ägt, framförallt av Graflunds och Akelius, vilket innebär att Haninge har minst antal kommunalt ägda hyresrätter i Stockholms län. Bara till de kommunala bostäderna finns det över 20 000 sökande. Medan behovet av att bygga nya bostäder och att rusta upp de befintliga växer avslöjas nu att kommunen tar ut för mycket pengar från bolaget.
Det är Hyresgästföreningen som kritiserar de kommunala bostadsbolagens vinster och enorma koncernbidrag eller aktieutdelningar till ägarna av Haninge Bostäder, Botkyrkabyggen, Telge Bostäder och Sollentunahem.

Det är tidningen Bofast som avslöjat de enorma vinster som görs av de kommunala bostadsbolagen. Deras granskning visar att Haninge Bostäder gav Haninge kommun koncernbidrag under 2009 på totalt 5,6 miljoner kronor. Men enligt Christoph Vejde som är vd på Haninge Bostäder är det räntekostnader för ett lån som Haninge Bostäder har till Haninge kommun.

Enligt Hyresgästföreningen har Haninge Bostäder lämnat utdelning alternativt koncernbidrag som överstiger den högsta tillåtna utdelningen. Detta innebär att ägare tjänar stora pengar på bostadsbolaget istället för att bostäder rustas upp. Det spenderas alldeles för lite pengar på upprustning i jämförelse med hur stora vinster som Haninge Bostäder drar in.

Rättvisepartiet Socialisterna tar strid för omedelbar upprustning av hyresrätterna på de boendes villkor, och utan ytterligare hyreshöjningar.
 
Louise Strömbäck

"Därför gick jag med i Rättvisepartiet Socialisterna"

Sanan Ashrafi, ny medlem i RS Jordbro.
Varför gick du med i Rättvisepartiet Socialisterna?

- Framförallt för allt det partiet gör i asylkampen, kämpar mot utvisningar och för asylrätten. Men också för att RS är ett internationalistiskt, socialistiskt parti med samma politik i alla delar av världen och som alla kämpar för samma sak.
Jag har varit i kontakt med olika vänstergrupper, både svenska och iranska. RS är det parti som kämpar mest och är mest konsekvent. RS är det parti som kämpar mest mot klassklyftorna och för oss som bor i förorten.

För att veta mer om att bli medlem i RS:
Ring 08-605 94 02

Visstidsanställda tjänar 12 procent mindre

Sanna Tefke

Kommunals rapport ”Ständigt standby- en rapport om visstidsanställdas villkor” slår hål på de myter regering och arbetsgivare för fram och visar tydligt konsekvenserna av visstidsanställningarna. Att det skulle vara ett ungdomsfenomen, önskemål från arbetstagaren, snabbare väg till fast jobb för unga eller ett flexiblare sätt att arbeta är ingenting som stämmer överens med verkligheten.
Bara de tre senaste åren har antalet visstidsanställda inom Kommunals organisationsområde ökat från 25 procent till 28 procent. Den senaste 10-års perioden har antalet ökat med 40 000 personer.

Till skillnad från vad många tror är det inte längre ett ungdomsfenomen, år 2010 var 639 300 personer visstidsanställda på hela arbetsmarknaden, och över hälften av dem var äldre än 25 år.
Inom Kommunals område är siffran ännu högre då två tredjedelar av de visstidsanställda är äldre än 25 år och medelåldern är 35 år. Det är i denna ålder som många skaffar barn och bostad, och var tionde man och var femte kvinna uppger att deras beslut att skaffa barn påverkas av anställningsformen.
Rapporten visar även att det inte är en genväg till fast jobb som en del vill få det till. Av de som någon gång får en fast anställning, är hälften fortfarande visstidsanställda efter tre års anställning.
I Kommunals branscher är de visstidsanställdas löner i genomsnitt 12 procent lägre än de tillsvidareanställdas, beräknat på grundlön för heltid. Tar man dessutom hänsyn till att de visstidsanställda i större utsträckning arbetar deltid, blir siffran så låg som 56 procent i faktisk arbetsinkomst. År 2010 tjänade de visstidsanställda i genomsnitt 9 150 kr i månaden, före skatt.

Tre av fyra av kommunalarnas visstidsanställda är kvinnor och det finns ett tydligt samband mellan kvinnodominerade yrken och visstidsanställningar. Ju fler kvinnor som arbetar inom ett avtalsområde, desto fler visstidsanställningar. Ett exempel är barnskötare där 93 procent är kvinnor och andelen visstidsanställda är 36 procent. Det kan jämföras med brandmän, varav 3 procent är kvinnor och 8 procent är visstidsanställda. Utomeuropeiskt födda är också starkt överrepresenterade. Det är dubbelt så vanligt att en utomeuropeisk invandrare har en visstidsanställning som en infödd svensk.
Hälften av de tillfrågade timavlönade i rapporten uppger att de får veta mindre än en vecka innan när de ska jobba. En av tio svarar att de blir inkallade att jobba samma dag. Detta gör det svårt att planera sociala aktiviteter, ledigheter och framförallt slår det mot de visstidsanställda föräldrarna som får svårigheter med barnomsorg.
Arbetsgivare och regering vill ibland få det till att tillsvidareanställning är något som, framförallt ungdomar, vill ha då det ger mer flexibilitet, men rapporten visar att sju av tio på hela arbetsmarknaden faktiskt vill ha en fast anställning med månadslön.

Inför vårens kommande avtalsrörelse har Kommunal som krav att minska andelen visstidsanställningar, bland annat vill man att avtal om visstidsanställning endast får göras under 12 månader på en femårsperiod, istället för dagens två år. Ett annat krav gäller att den sammanlagda anställningstiden för allmän visstidsanställning och vikariat inte får överstiga två år på en femårsperiod till skillnad från idag då man räknar tiden separat för de olika anställningsformerna. Det krävs även hårdare bevakning att lagen efterföljs. Visstidsanställda får inte diskrimineras löne- eller arbetsvillkorsmässigt i jämförelse med tillsvidareanställda.
Fasta, trygga jobb och rätt till heltid är de absolut viktigaste kraven för Kommunals medlemmar. Förra avtalsrörelsen misslyckades förbundet totalt med dessa krav. Det är dags att visa musklerna och på allvar ”ta fajten”.

Sanna Tefke, facklig förtoendevald i Kommunal, ersättare för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge kommunfullmäktige

Svårt tortyrskadade Rahim misshandlades och utvisades till Iran imorse

Imorse kl 06:30 utvisades Rahim Sadrolfozalaey, politisk flykting, till Iran från Arlanda. Asylrörelsen var på plats och uppmanade passagerarna att agera på planet. Trots att Rahim har varit väldigt aktiv mot den iranska regimen, har torterats i tre i år i iranskt fängelse, har krigsskador från kriget mellan Iran och Irak på 80- talet och dessutom opererat ryggen för bara några månader sedan, utvisades han efter bara tre dagar i förvaret.

När polisen stormade in i Rahims cell på förvaret och förde iväg honom, talade representanter från Asylrörelsen i Stockholm med en annan politisk flykting på förvaret och hörde över telefonen hur Rahim skrek när polisen misshandlade honom.

Att utvisa människor som har varit politiskt aktiva och har enormt starka asylskäl, till Iran, som är en av de regimer som avrättar mest politiska motståndare av alla diktaturer i världen är under all kritik. Nu krävs det att regeringen och migrationsminister Tobias Billström ställs till svars för den inhumana och rättsvidriga migrationspolitiken som de för.

Jag och Ali Mahmoudi från Rättvisepartiet Socialisterna besökte Rahim på förvaret igår. Han hade svårt att lyfta sig från stolen och man såg att han led. Han är beroende av ett 10-tal mediciner. Han visade oss ett läkarintyg om hans hälsotillstånd vilket beskriver hur Rahim regelbundet måste gå under behandling och medicinering. Om det skulle avbrytas kan han hamna i en livshotande situation
I Sverige råkade han också ut för en arbetsplatsolycka så allvarlig att han var tvungen att operera ryggen - kostnader som migrationsverket vägrade täcka. Enligt Iransk lag kommer de heller inte ta ansvar för hans skador och inte fortsätta behandlingarna.

Han visade oss skottskador från tiden i Iran. Han har blivit beskjuten ett flertal gånger, bl a i magen, ryggen, armen och foten samt träffats av granatsplitter. Han har också blivit torterad under tre år i fängelse i Iran. Han beskrev hur han hängdes upp i armarna och att de lät honom hänga så under länga perioder, fått piskrap på ryggen och mycket mer. Detta igen bekräftas i läkarintyget från överläkare Torsten Gordh på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Torsten fortsätter att vädja om Rahims svåra fysiska och psykiska hälsa och uppmanar att man inte utvisar honom eftersom detta kommer att sätta Rahim i en livshotande situation.

Rahim kom till Sverige 2001, har jobbat och betalat skatt under alla år. Dock har han inte kunnat fått uppehållstillstånd genom sitt jobb p g a att Migrationsverket har krävt att han ska han ett iranskt pass/medborgarskap som den iranska ambassaden har vägrat ge honom.

– Låt mig stanna i alla fall tills regimen störtas. Iran har blivit jättesvårt just nu och hela världen och migrationsverket vet det. Man kan knappt andas i Iran längre.

Innan han kom till Sverige har Rahim varit politisk aktiv i partiet Mojahedin, som är ett oppositionellt parti som för väpnad kamp mot Irans regimen. Men även här i Sverige har han fortsatt att vara aktiv även om inte organisationsbunden och fortsatt jobbat hårt emot regimen i Iran. Han har varit med på protester utanför Irans ambassad och kritiserat regimen offentligt. På en av protesterna vid ambassaden blev Rahim gripen av polisen, där det visade sig att de hade dokumenterat vilka som var där och sedan lämnat ut informationen till ambassadspersonalen. Medlemmar och före detta medlemmar av Mojahedin förföljs aktivt av regimen inte bara i Iran utan också i Irak och Europa. I flera fall har man sökt upp flyktingars anhöriga som är kvar i Iran för att trakassera dem.

I skrivande stund behandlas ärendet i Europadomstolen. Trots det skyndar Migrationsverket på i ärendet och utvisar Rahim innan ärendet är helt avgjort. Även våld ska ha förekommit mot Rahim när gränspolisen eskorterade honom till Arlanda, och då handlar det om en människa som knappt kan gå på grund av sin smärta.
Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och aktiv i Asylrörelsen i Stockholm, arbetade febrilt inatt gentemot Migrationsverket och UD för att utvisningen skulle stoppas då ärendet gått till Europadomstolen.

– Migrationsverkets och gränspolisens behandling av Rahim måste fram i dagsljuset och anmälas. Aldrig någonsin tidigare har behovet av en landsomfattande proteströrelse varit mer skriande än idag. En rörelse som återinför asylrätten, stoppar utvisningarna och gör slut på den omänskliga politiken som Billström för, säger Ruben Derkert från Asylrörelsen i Stockholm som deltog i aktionen på Arlanda.

Hugo Witting

Rättvisepartiet Socialisterna i Sveriges Radios fördjupade reportage i Studio Ett

RS kommunfullmäktigeledamöter Mattias Bernhardsson och Lina Thörnblom

Lyssna på Sveriges Radio HÄR

Ali Mansouri fortfarande inlåst i förvar: “Detta är en rättsskandal”

“Jag har sett döden i ögonen två gånger, bara den senaste månaden. Jag orkar inte kämpa för mitt liv längre”.
Ali Mansouri sitter idag på förvaret i Märsta. Det har han gjort i 60 dagar, och idag kom beslutet om att han ska hållas på slutet förvar i 60 dagar till.

Ali Mansouri har vid två tillfällen varit hisnande nära att utvisas till Iran, en av världens sista teokratiska diktaturer. Tack vare hans eget motstånd och med hjälp av Asylrörelsen har båda utvisningarnas stoppats i sista sekunden – första gången på Arlanda och andra gången när planet mellanlandde i Amsterdam. Han har suttit på slutet förvar i 60 dagar, och endast varit utomhus vid de två utvisningsförsöken. Idag kom beslutet att han kommer att hållas på slutet förvar i 60 dagar till.

“Den 19 augusti sattes jag i förvar och den 26 augusti försökte de verkställa [utvisa] mig, de har försökt att verkställa mig vid två olika tillfällen. Jag mår dåligt, kan inte sova. Hoppas att jag kan bli befriad från den rådande situationen”. Det sade Ali i förhandlingen om fortsatt förvar. Han sade vid upprepade tillfällen att han mår psykiskt dåligt och att han inte kan sova. “För mig är det hela en fråga om liv och död”.

Ali säger själv i förhandlingen att han respekterar Sveriges lagar och förordningar. “Jag har bott i Sverige i fyra år och några månader. Jag uppfattar det här landet som mitt land”. “Jag har ingen annanstans, jag har inget annat land”. Han är beredd att samarbeta med polisen och Migrationsverket på alla plan, så länge det inte innebär att han skickas tillbaka till diktaturens Iran. “Jag har politiska problem i Iran. Jag väntar fängelsestraff och tortyr där”.

Ali har själv berättat om tortyren han har utsatts för, på order av den iranska regimen, i Iran. Han har blivit fastkedjad och bakbunden, upphängd tre meter upp i luften, och piskats över hela kroppen. Hans tånaglar har dragits ut med tång. Han har utsatts för batongslag mot huvudet och vattentortyr. Han har under förhören fått kvinnoskrik uppspelat för sig som påstods vara hans mamma och syster som torterades och våldtogs i rummet bredvid, på grund av hans sk sammarbetsovilja. Detta är endast ett fåtal exempel på de extrema övergrepp som han utsatts för – vilket regeringen och Migrationsverket vill utvisa honom till. Ali har fått bestående men av tortyren, både psykiska och fysiska.

Ändå väljer Migrationsverket att förlänga Alis slutna förvarstagande med ytterligare två månader, ett beslut som ses som ett extremt hårt ingrepp av Alis offentliga försvarare. Det finns dessutom inga rimliga grunder för det fortsatta slutna förvarstagandet, eftersom att han hittlls varit i verkställighetsförvar – då verkställighetsbeslut om utvisning inte längre gäller saknar förvarstagandet alltså motivering enligt lagen.

Det kan inte ses som något annat en en rättsskandal. Enligt utlänningslagens regler ska ett förvarssbeslut omedelbart upphävas då det, precis som i Alis fall, inte längre finns skäl för förvarstagande. Möjligheten att hålla en asylsökande under uppsikt är ett fördelaktigt alternativ till det slutna förvaret. Detta ska kunna tillämpas för personer i Alis situation, men varför han själv inte kan beviljas detta istället framgår inte i förhöret, trots att Alis offentliga försvarare understryker det alternativet.
“Enligt praxis är det unikt att man hamnar i den situationen att man inte upphäver förvarsbeslutet. Det är inte heller rättssäkert”, säger hon.

Att Ali Mansouri ännu inte beviljats asyl är skamligt. Att han fortfarande hålls kvar på förvaret i Märsta är inget annat än en skandal. Hans aktiva ställningstagande som motståndare till den islamistiska diktaturen i Iran är vida känt – såväl i Sverige och Iran som i övriga världen. Ali Mansouris asylskäl är vattentäta, det finns ingen som helst laglig grund för vare sig hans förvarstagande eller uteblivna asyl.

Representanter för Asylrörelsen är ytterst oroliga  för Ali Mansouris psykiska och fyskiska välbefinnande. Läget är alarmerande och akut. Vi kräver att Ali Mansouri omebelbart släpps från förvaret och beviljas asyl.
“För min del är det bara två alternativ kvar. Det ena är att åka tillbaka till Iran och fängslas och torteras. Det andra alternativet är att svenska staten hjälper mig. Något annat alternativ har jag inte.”

Foujan Rouzbeh, Asylrörelsen i Stockholm
Anna Löfgren, Rättvisepartiet Socialisterna

Läs också:
Migrationsverket vägrar låta Ali Mansouri träffa läkare

RS i debatt om Årsta Havsbad på fullmäktige: "Måste ske på de boendes villkor"

Under gårdagens kommunfullmäktigemöte i Haninge klubbades en ny detaljplan för Årsta Havsbad. Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Lina Thörnblom, som lade ett viktigt ändingsförslag, varnade i flera inlägg och replikskiften för alltför hård exploatering och höjda kostnader för de boende i området.

Årsta Havsbad är ett unikt sommarstugeprojekt från 1930-talet för att möjliggöra för vanliga arbetare att bo nära natur och rekreation. Sedan dess har mycket hänt: tomterna har friköpts och en femtedel av stugorna är permanentbostäder. Därför vill den borgerliga kommunledningen dra in kommunalt vatten och avlopp (VA). Det finns också viktiga miljöaspekter på behovet att lösa dagens hantering av just avlopp.
Men 80 procent av de boende bor kvar i de äldre sommaranpassade stugorna. Många av dem befarar inte bara långtgående förändringar och exploatering i området, utan att de inte kommer att ha råd att bo kvar när räkningarna för anslutningsavgiften m m dimper ner i brevlådan.
En av de flera boende på havsbadet vilka satt på åhörarläktaren under debatten i kommunfullmäktige berättade hur hon bott där i hela sitt liv, nästan 80 år, men kommer tvingas flytta om VA dras in; hon har som många andra helt enkelt inte råd.

Trots att inget beslut skulle tas om VA på gårdagens sammanträde hade den borgerliga majoriteten ändå smygit in formuleringar i den planbeskrivning som skulle beslutas om. Lina Thörnblom (RS) föreslog att formuleringen om VA skulle ersättas med en formulering om 'miljövänligare vatten och avlopp till permanentbostäder'; Med andra ord att hålla öppet vilken lösning som blir aktuell, speciellt då boende i området lämnat in ett medborgarförlag till just kommunfullmäktige där andra tekniska lösningar förs fram; alternativ vilka förslagsställarna menar är mer miljövänliga än det LTA-system som utvecklades på 1970-talet och kommunen nu är inriktade på. Dessutom, menade Lina Thörnblom (RS), att om kommunalt vatten och avlopp visar sig vara den bästa tekniska lösningen då den diskussionen tas, måste kommunen se till att kostnaden inte vältras över dem som får VA anslutet till sig ofrivilligt. Detta möttes av applåder från åhörarna.

Rättvisepartiet Socialisternas ändringsförslag gick inte igenom. Men det finns tid att påverka fram tills det verkliga beslutet i den frågan kommer upp i kommunfullmäktige. Lina Thörnblom (RS) förde även i gårdagens debatt fram vikten att skydda stränderna, kulturbebyggelsen samt varna för okontrollerad exploatering, med andra havsbad som varnande exempel.

RS tog strid för äldreomsorgen i kommunfullmäktige

Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot i Haninge, Mattias Bernhardsson, debatterade under gårdagens kommunfullmäktigesammanträde förslaget till ny Äldreplan. Här är hans öppningsanförande:

”Haninges äldreplan måste innehålla konkreta mål och åtgärder för att kommunen ska kunna möta upp den stora ökningen av antalet äldre. Det behövs t ex fler boenden i olika boendeformer. För att planera utbyggnaden av äldreomsorgen behövs en kartläggning av befolkningsutvecklingen i stadsdelarna. Jordbro står idag helt utan boende trots områdets storlek.
Äldreplanen saknar helt och hållet personalperspektiv. Personalens villkor är avgörande för kvaliteten på omsorgen. För att ge bästa möjliga äldreomsorg borde äldreplanen sätta upp mål för att förvandla ofrivilliga deltider och timanställningar till heltider. Idag motsvarar de timanställda 20 heltidsthänster. Vi i Rättvisepartiet Socialisterna tycker att riktiga anställningar är viktiga, inte bara för personalen i sig utan för kontinuiteten i kontakten med de äldre och för att tillvarata den expertis personalen besitter samt värna kompetensen i äldrevården; Detta kräver riktiga anställningar. Äldreplanen borde också slå fast att kommunen inte ska luta sig tillbaka på anhörighjälp och frivilligarbete.
Äldreplanen borde exakt ange hur kommunens koststrategi ser ut och hur undernäringen bland äldre på särskilt boende ska minska. Idag är är ca 50 procent äv de äldre på särsilt boende undernärda jämfört med 5 procent av de som bor hemma. Det är otydligt vad den borgerliga majoriteten menar när de skriver att de vill införa ”fritt matval”. Om det är ’friheten’ att välja mellan olika ’flygplansmatlådor’ med halvfabrikat och tillsatser tror vi det inte upplevs som verklig valfrihet. Rättvisepartiet Socialisterna vill att maten lagas på plats på respektive boende och att de äldre ska erbjudas att både göra menyerna samt delta i uppläggning och dukning.
Äldreplanen borde också utvärdera effrekterna av privatiseringarna av hemtjänsten. Stockholms läns landsting, som exempel, hade näst dyrast vård och näst sämst effektivitet som ett resultat av den höga andelen privat vård när Dagens Samhälle jämförde. Vi vill se här i Haninge jämförelser mellan kommunal och privat hemtjänst vad gäller personalens arbetsvillkor och hur stor kvalitetstid som läggs på de äldre.”

Debatten avslutades med en omröstning där Rättvisepartiet Socialisterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet röstade igenom en minoritets-återremiss, vilket innebär att förslaget till Äldreplan skickas tillbaka till Kommunstyrelsen för översyn. Beslut om Äldreplan debatteras på nytt under nästa kommunfullmäktige då beslut tas.

Utvisningen av svårt sjuka Ganna stoppades av proteststormen

Foto: Ali Aksoy

Den enorma proteststormen, mot utvisningen av den 91 år gamla och svårt sjuka Ganna Chyzhevska till Ukraina, gav resultat.
I sista stund ingrep Europadomstolen. Nu får hon en en ny prövning.
Ganna är hjärtsjuka, nästan blind och gravt dement samt saknar anhöriga i Ukraina. Enbart flygningen kunde varit livshotande. Ändå drev Migrationsverket på för att genomföra utvisningen. Men nu är den stoppad.

Det var Gannas familj här i Sverige, främst dotterdottern Anna Otto som tog strid och lyckades mobilisera ett enormt stöd från allmännheten.

Idag samlades aktivister vid terminal 5 på Arlanda för att protestera. På plats fanns Anna Otto, facebook-kampanjen "Stoppa utvisningen av Ganna Chyzhevska", Asylrörelsen i Stockholm, Aktion mot Deportation Uppsala, Vänsterpartiets riksdagsledamot Christina Höj Larsen, Centerpartiets riksdagsledamot Abir Alsahlami, Svenska kyrkan, Ung vänster och SSU.

– Vi kommer införmera passagerarna som ska stiga på flyget om vad som håller på att hända, att en svårt sjuk 91-årig kvinna ska utvisas. Vi tycker att flygbolaget och kaptenen har det här i sina händer, och att de ansvarar för att se till att inte vara en del i det här. Vi tror att utvisningen kan stoppas. Det har hänt tidigare, säger Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna och aktiv i Asylrörelsen i Stockholm, i dagens Aftonbladet.

Att utvisningen stoppades visar att protester är avgörande. Asylrörelsen i Stockholm tänker fortsätta ta kampen mot högerregeringens inhumana flyktingpolitik.
 
Aftonbladet Expressen Expressen2 Expressen3 DN SVT GP

Utvisning av politisk flykting till Syrien stoppades

Natten till den måndagen den 17 oktober skulle demokratikämpen Fares Mahmud utvisats till Syrien. Fares är kurd och har kämpat för kurders rättigheter i Syrien och har varit aktiv i oppositionspartiet Framtisdsrörelsen.

Syrien har de senaste månaderna präglats av blodig repression där fredliga protester slås ned och beskjuts av regimen. Efter att Asylrörelsen i Stockholm mobiliserade till en blockad vid flyktingförvaret i Märsta flyttades Fars till Kronobergshäktet istället.
Aktivisterna åkte då istället till Arlanda för att dela ut flygblad med information om Fares Mahmud till passagerarna med uppmaningar att be kaptenen att inte lyfta planet. Alla passagerare på planet till Schweiz blev informerade. Minuter innan planet lyftes avbröts utvisningen.

Fares Mahmuds liv är fortfarande i fara så länge Sverige håller honom inlåst i väntan på nästa utvisningsförsök. Asylrörelsen i Stockholm återkommer med mer info om vad som planeras i hans fall.
Asylrörelsen i Stockholm samlar nu alla krafter till stormötet om asylkampen den 27 oktober (event på facebook här) där ett kalendarium för demonstrationer och aktioner de kommande månaderna ska tas fram. Tillsammans kan vi bygga en stark, bred och enad rörelse som gör slut på regeringens rasistiska flyktingpolitik.

Ruben Derkert

Dagens aktioner, vi delar asylrörelsens resurser enligt följande:
1. Samling kl 12.00 vid flyktingförvaret i Märsta för att blockera utvisningen av Jean Kabuidibuidi - trebarnspappa, kristen pastor och regim-kritiker från Kongo.
2. Samling kl 13.00 utanför terminal 5 på Arlanda för att stoppa utvisningen av 91-åriga och svårt sjuka Ganna Chyzhevska till Ukraina. FLYGINFO: 11-10-18, 15:55, Kiev, VV216, JZ3216, AEROSVIT AIRLINES
Skriv gärna på denna namninsamling som ordnas av Gannas barnbarn.
Här är en länk så att man kan maila direkt till migrationsminister Tobias Billström.
Skriv vad ni tycker och ange Gannas för och efternamn ( Ganna Chyzhevska) samt Ärendenummer 6944314.
Ring flygbolaget ‎och kräv att de stoppar utvisningen: 08-229907

Borgarnas politik raserar Haninges skolor

Lina Thörnblom (RS) talar i kommunfullmäktige

Lärarförbundet har jämfört skolor i landets kommuner. Haninge rankas på plats 280 av 290.

Inom Stockholms län är Haninge tredje sämsta kommun efter Södertälje och Upplands Väsby. I fråga om lärartätheten rankas Haninge på plats 288.
Förra året (2010) rankades Haninge på plats 259 av Sveriges 290 kommuner. I statistiken jämförs 14 olika kriterier – resurser, utbildade lärare, lärartäthet m m.

Vad är det då som gör att Haninge rankas så lågt? Haninge kommuns politiker, vare sig det har rört sig om socialdemokratiskt eller moderatlett styre, har under lång tid ”glömt bort” ekonomins roll i skolan. I debatter det senaste året i kommunfullmäktige har moderata politiker flera gånger påstått att kvalitén i skolan inte har med pengar att göra. Eller att klasstorlekarna inte har någon betydelse för elevernas resultat. Samtidigt försöker Socialdemokraterna med Robert Noord i spetsen göra skolan till sin profilfråga, men istället för att tydligt kräva mer resurser har man bland annat fokuserat på att införa betygsliknande omdömen redan i förskolan.

Skolan har lidit i Haninge sedan konkurshotet av kommunen under 90-talets tidiga år och för det betalar elever och personal fortfarande.
Men kommunens satsningar varierar. Det visades under den pågående skandalen med nedläggningen av Jordbromalmsskolan. Kommunledningen har vid flera tillfällen argumenterat att skolan är en ekonomisk belastning då för få elever har valt den. Men Jordbromalmsskolan gick med plus 2009 och 2010, medan t ex Dalarö skola gick back med nästan två miljoner kronor . 340 elever valde Jordbromalmsskolan medan 92 valde Dalarö skola.
Det har nu uppdagats att de elever från årskurs 6 som ­tvingas att gå i skolor utanför Jordbro inte har rätt till fria busskort. Enligt lagen ska kommunen erbjuda fri skolskjuts bl a om avståndet så kräver. Haninge kommuns avståndsgräns för årskurs 6-9 är sex kilometer. Från Jordbro till Ribbyskolan i Västerhaninge och till Söderbymalmsskolan i Handen som eleverna hänvisas till, är det cirka 5 km respektive 4,5 km. Föräldrar i Jordbro måste alltså i praktiken betala för skolresorna (510 kr/kvartal), just för att de bor i Jordbro som snart helt står utan högstadium.

Skolpolitiken i Haninge är ideologisk. Det är borgarnas ideologi som ligger bakom valet att lägga ner det kommunala högstadi­et i Jordbro, samtidigt som kommunledningen drev igenom 3 000 kronors högre elevpeng per elev för nyetablerade friskolor.
RS kräver att det ska finnas ett högstadium i Höglundaskolan som just nu byggs i Jordbro.

Lina Thörnblom
Kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge

Nya segrar i asylkampen

Namjo Tehmi med sitt uppehållstillstånd

De politiska flyktingarna från Iran, Namjo Tehmi och Mitra Kahrom, har fått uppehållstillstånd och släpps ur flyktingförvaret i Märsta.
Samtidigt har advokaten Maria Ivic och Asylrörelsen i Stockholm lämnat in nytt material i Ali Mansouris fall med en yrkan om verkställdhetshinder. De nya materialen visar att Alis politiska aktivitet, även från Sverige är väl känd för den Iranska regimen.

– Detta är en stor seger. Våra protester har varit viktiga men också Alis motstånd och vilja att kämpa, säger Rasool Benavand från Iranska Flyktingars Riksorganisation.

– Idag lämnar vi dessutom in ett brev som bevisar Alis politiska aktivitet mot regimen i Iran, säger Foujan Rouzbeh från Asylrörelsen som har varit i kontakt med hans organisation 'The Cultural Society of Alahwaz'.

– På måndag har Ali Mansouri suttit inlåst i förvar i 60 dagar. Då måste de släppa honom eller ompröva beslutet om förvarstagande. Ali har utsatts för våld och extrem stress under två utvisningsförsök – vilket är polisanmält – och dessutom förvägrats sjukvård av Migrationsverket, säger Mattias Bernhardsson, Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot i Haninge.

Nu försöker Asylrörelsen få ut Ali genom att ordna så att en läkare och psykolog kan göra ett utlåtande som kräver att han släpps fri.

– Vi ger oss inte förrän Ali har uppehållstillståndet i handen, betonar Rättvisepartiet Socialisternas Ruben Derkert och uppmanar alla att mobilisera till det stora mötet om asylkampen den 27 oktober i Stockholm.

Kampen fortsätter nu för de hungerstrejkande iranska flyktingarna i Stockholm, mot tvångsutvisningarna till Irak och för alla flyktingars rätt till asyl.

Stormöte om Asylkampen
Torsdagen 27 oktober
19.00 Tyska församlingen (Tyska kyrkan i Gamla stan)
Svartmansgatan 16, Stockholm, T-bana gamla stan
Anmälan till facebook-event

LÄS OCKSÅ:
Asylrörelsens debattartikel på SVT Debatt
Utvisningen av Fuad stoppades
Migrationsverket nekar Ali Mansouri vård
Polisens olagliga försök att utvisa Ali Mansouri avbröts efter motstånd
Utvisningen av Ali Mansouri stoppad på Arlanda

Kommunerna ökar antalet visstidsanställda

Sanna Tefke, fackligt förtroendevald i Kommunal och ersättare för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge kommunfullmäktige, intervjuas i dagens Svenska Dagbladet Näringsliv om hur kommunerna utnyttjar visstidsanställda.
Läs intervjun HÄR

Stoppa utvisningarna till Iran



Foto: Foujan Rouzbeh

Igår demonstrerade runt 200 personer vid mynttorget till stöd för de hungerstrejkande iranska kurderna på Sergels torg. De hungerstrejkande var självklart där och också andra flyktingar som ville uppmärksamma sin situation. På plats var Rättvisepartiet Socialisterna, Iranska flyktingars riksorganisation, Iranska flyktingars riksförbund, Barnen Först, Kurdiska Rådet, Irans Arbetar kommunistiska Parti - Hekmatist mfl. Talade gjorde Rasool Benavand från Iranska flyktingars riksorganisation, Mattias Bernhardsson från Rättvisepartiet Socialisterna samt representanter från Socialdemokraterna. Mattias Bernhardsson belyste den statliga rasismen som växt sig starkare efter SD:s intåg i riksdagen och att riksdagsmän ofta tar avstånd från SD men inte tar strid i de frågor som regeringen faktiskt anpassat sig efter vilket är just delar av SD:s flyktingpolitik.

Nu måste asylrörelsen ta sikte på att samla alla flykting och -vänsterorgansiationer att gå samman för att sätta stopp för den rasistiska asylpolitiken, stoppa massutvisningarna och återinföra asylrätten. Därför ber vi alla sluta upp i demonstrationen för flyktingars rättigheter den 28 oktober kl 17:00 Sergels torg. Men också att alla organisationer och enskilda aktivister kommer till mötet den 27 oktober (annons kommer strax) där asylrörelsen kommer att lanseras och kampen för asylrätten breddas och kommer ut på gatorna.
Ruben Derkert

Läs: Utvisningen av Fuad stoppades
Läs: Nobelpristagare kritiserar Sveriges omänskliga flyktingpolitik
Läs: Asylrörelsens debattartikel på SVT Debatt

Nobelpristagare riktar kritik mot Sveriges omänskliga flyktingpolitik

Nobelpristagaren träffar hungerstrejkande
flyktingar
Foto: Foujan Rouzbeh

Shirin Ebadi, Nobels fredspristagare 2003, landade på lördagen i Sverige för en blixtvisit i samband med inbjudan om föreläsning vid Uppsala Universitet. Asylrörelsen fick chansen att träffa och följa henne under dagens gång.

Juristen och människorättsaktivisten Ebadi föddes 1947 i Iran. Mellan 1975 och fram till dess att hon blev avsatt av islamister efter revolutionen 1979, arbetade hon som chefsdomare i Iran. Hon har suttit fängslad flertalet gånger på grund av den kamp hon drivit. Ebadi var den första Iranier samt första muslimska kvinna att tilldelas Nobelpriset. Sedan 2009 har hon tvingats leva i exil, på grund av den upptrappade förföljelsen av medborgare som är regimkritiska. Hon har tilldelats otaligt många utmärkelser för sitt arbete, och fortsätter trots regimens påtryckningar mot henne och hennes familj, att aktivt arbeta för mänskliga rättigheter samt föreläsa och undervisa.

Tre kvart inpå att ha landat på Arlanda inledde Shirin Ebadi sitt besök i Sverige med att uppsöka de hungerstrejkande Iranska kurder som sedan två veckor tillbaka slagit tält vid Sergels torg. Med tårfyllda ögon vädjade hon på plats till en av dessa att avbryta sin hungerstrejk.

– Vad finns det för anledning för flyktingar att slå upp tält vid vemodets torg? Undrade hon.

– Hade dessa medmänniskor ett val hade dem säkerligen inte tagit till sådana extrema medel såsom att sy igen sina läppar för att göra sina röster hörda, och jag vädjar till den svenska regeringen att noggrant granska dessa personers fall samt ha i beaktelse hur de Iranska kurdernas situation ser ut.

Hon uppmanade även den svenska regeringen att se på flyktingar som bidragande till det svenska samhället.

– Vi får inte glömma att de individer som tar till flykt är inte här för att de vill, utan på grund av att deras situationer inte har tillåtit något annat.

Kvinnors, barns och flyktingars rättigheter var de tre ledorden som genomsyrade gårdagen. Väl på plats i Uppsala Universitets aula hade hundratals samlats för att höra Ebadi tala. Hon inledde med att nämna den arabiska våren.

– Än är det inte över! Demokrati uppnås först då kvinnors lika rättigheter infrias. Det patriarkala systemet måste avskaffas som ett godtaget kulturellt fenomen. Vi måste utbilda och stärka kvinnor i samhället.

Ebadi lyfte även fram det faktum att FN utsett en specialrapportör vad gäller frånvaron av mänskliga rättigheter i Iran.

– Hjälp flyktigar!, påpekade hon på nytt, och menade att ingen kommer hit som verkligen inte behöver. Världen har förvandlats till en global by, och allt drabbar alla! Ni kan inte längre vara likgiltiga till det som händer längre bort, fortsatte hon.

Igår var också årsdagen då barnkonventionen stiftades och skrevs under av FNs medlemsländer. Men i Iran är straffåldern 9 och 15 år för flickor respektive pojkar, och Iran är det land där man avrättar flest minderåriga i hela världen.

– Rättvisa och lagar måste vara tidsenliga, och utövas i sitt tidsenliga sammanhang.

Vad gäller handelsrelationer med diktaturer riktade Ebadi stor kritik mot väst.

– När en diktator blir avsatt tar ni emot honom med öppna armar och tar in hans pengar i era banker. Gör inte det! Avsluta handelsrelationer med dessa diktaturer såsom Iran, snarare än att införa sanktioner som i slutändan bara drabbar landets befolkning, uttryckte Ebadi.

Som ett exempel på detta nämnde hon den censur av utländsk radio och television som lyckats genomföras i Iran tack vare förhandlingar som det franska bolaget Eutelsat ingått med regimen, varigenom man omöjliggjort för befolkningen att ha tillgång till utländsk media via en satellit som Eutelsat äger. Det svenskägda Ericsson nämndes som ytterligare ett exempel på företag som handlar med den Iranska regimen.

– Det ni inte inser är att den mjukvara ni säljer till regimen utnyttjas för att förfölja människor, och att detta som resultat ödelägger deras liv.

Ebadi avslutade föreläsningen med att uppmana regeringar och medborgare i världens länder till att hjälpa folket som drabbats av diktaturer.

– Hjälp människorättsaktivister att skapa demokrati. Var människornas röst, inte diktaturernas!

Efter föreläsningen fick Asylrörelsen i Stockholm chans att sitta ner med Ebadi, som uppenbart utmattad efter en lång och slitsam dag ändå utstrålade ett beundransvärt engagemang. Vi tog tillfället i akt att presentera oss, och lämnade inledningsvis de glädjande beskeden om hittills 9 stoppade utvisningar till Iran sedan maj i år, vilket mottogs väl av henne. Vi nämnde även fallet Ali Mansouri, politisk flykting från Iran, som Migrationsverket försökt utvisa med våld vid två tillfällen med mer eller mindre rättsvidriga metoder.

I september lämnade UNHCR rapporten ”Kvalitet i svensk asylprövning”, där man granskat svensk asylpolitik och Migrationsverkets bristfälliga arbete. På frågan om vad hon anser om den kraftiga kritik som lämnats, svarade Ebadi att den svenska regeringen bör ta denna kritik på fullaste allvar och åtgärda de brister som påpekats. Vidare menade Ebadi att vi i Asylrörelsen kan fortsätta att arbeta för flyktingars rättigheter, bland annat genom att förse dem med erfarna försvarare som kan driva deras sak på rätt sätt.


Från vänster: Foujan Rouzbeh,
Shirin Ebadi och Hugo Witting.
Foto: Ruben Derkert

– Detta med tanke på att en asylsökande i de allra flesta fall kan ha en uppenbar grund för att få asyl, men svårigheter med att på bästa sätt presentera detta i juridiska sammanhang. Bristande informationsframställan kan därmed vara ödesdigert för en asylsökande, fortsatte hon.

Ebadi ville också att vi skulle påminna oss om den sociala och psykologiska aspekten av en asylsökandes situation.

– Läkarutlåtanden av den asylsökandes tillstånd som ett exempel kan vara av största vikt i en asylprocess.

 Efter sex timmar var vi till slut tvungna att lämna fredspristagaren, vars schema trots det sena klockslaget ännu inte var över. Att en nobelpristagare utdelar hård kritik mot svensk flyktingpolitik borde slås upp stort i svensk och internationell media. Vi vill tacka Shirin Ebadi för denna intervju, och hoppas att fler följer hennes exempel i att fördöma den skandalösa behandlingen av flyktingar. Asylrörelsen ger sin röst till alla flyktingar vars röster idag inte blir hörda, genom att fortsätta ta kampen.

Foujan Rouzbeh

Ruben Derkert

Hugo Witting

Asylrörelsen i Stockholm

Utvisningen av Fuad Velzi stoppades

Möte med asylaktivister

Ondagen den 5 oktober fick Fuad Velzi - demokratikämpe och politisk flykting från iranska Kurdistan - reda på att han skulle utvisas till Iran på fredagen. Asylrörelsen bestämde sig snabbt att ha en demonstration utanför Migrationsverket i Solna och en blockad vid förvaret ifall utvisningen inte stoppats tidigare.

På plats vid Migrationsverket i Solna var Iranska flyktingars riksorganisation och riksförbund, Rättvisepartiet Socialisterna mfl. På demonstrationen talade Rasool Benavand från Iranska flyktingars riksorganisation som belyste att Fuad Velzi har varit med i KDP, kurdiska demokratiska partiet och att han varit samordnare för kampanjer mot den iranska regimen. Asylrörelsen satte också press på de ansvariga genom att ringa dem under hela dagen igår. Runt 15:00 kom beskedet att Fuad Velzis fall ska omprövas och han släpptes strax efteråt.

- Det här visar på att asylrörelsens arbete är avgörande, hade inte de ansvariga pressats och utvisningsbeslutet inte mött motstånd hade utvisningen verkställts, säger Foujan Rouzbeh som tillsammans med advokaten Maria Ivic ordnade fram nya och avgörande bevis på Fuads politiska aktivitet strax innan utvisningen skulle ha skett.

Det här är den nionde utvisningen till Iran som Asylrörelsen i Stockholm stoppar. Nu måste vi ta sikte på den 27 oktober för att samla alla flyktingorganisationer och vänsterorganisationer till ett möte för att skapa en landsomfattande proteströrelse mot den rasistiska asylpolitiken som den svenska regeringen bedriver. Samtidigt fortsätter kampen för att frige de polititiska flyktingarna Ali Mansouri, Namjo Tehmi och Mitra Kahrom.

Ruben Derkert
Hugo Witting


Läs Foujan Rouzbehs artikel om Fuad Velzi HÄR

Migrationsverket fortsätter försöka utvisa till förtryckets Iran

Fuad Velzi är aktiv i Kurdiska Demokratiska Partiet i Iran, och trots sin oppositionella aktivitet mot den iranska regimen nekas han asyl i Sverige. Migrationsverket, som till synes utövar ny praxis dagligen, hänvisar till att politiska flyktingar som söker asyl i Sverige måste ha haft en ledande roll i den organisation man varit medlem. Fuad har en väldokumenterad historia av aktivism mot den islamiska republiken, och trots att bevisningen har lagts fram till migrationsverket har man inte tagit tillbaka verkställighetsbeslutet om hans utvisning.

Alla kurder som är sympatisörer av och medlemmar i något av de kurdiska partierna i Iran riskerar förföljelse, fängelse och sina liv om de återvänder till Iran. Personer som Fuad klassas av den Islamiska regimen som ett hot mot rikets säkerhet, och straffas för detta utan undantag - med döden. Innan Fuad lyckades fly till Sverige hade han redan torterats, skenavrättats, och tvingats att underteckna en bekännelse om hans koppling till ”kontrarevolutionära organisationer och moharebin”. Detta vill migrationsverket sända honom tillbaka till.

Iran avrättar just kurdiska demokratikämpar och politiska motståndare i allmänhet, och bara de senaste 10 dagarna har 37 personer avrättats av den iranska regimen. På vägen till, och med döden som ett sista steg i ledet av allt man riskerar som politiskt aktiv i Iran, finns tortyren som i de iranska fängelserna är av den värsta tänkbara sort. Grova våldtäkter som ett tortyredskap, mot kvinnor som män, är sedvanligt använt av regimens lakejer. Om utvisningen verkställs och han överlämnas till den iranska regimen, kommer Fuad, efter att ha utsatts för allt det otänkbara som försiggår i de Iranska fängelserna, slutligen att avrättas.

Den Iranska regimen har utfärdat nya direktiv enlig artikel 7 i Irans straffbalk; att fängsla och åtala politiska flyktingar som återvänder till Iran. Detta ska också gälla brott de anses begått i andra länder (t e x i Sverige) exempelvis ‘hädelse’ och liknande. Irans chefsåklagare Mohsen Eje’i har nu sagt att alla som ansökt om asyl på politiska grunder kan åtalas då det räknas som fällande bevis i sig. Ett tydligt exempel på det är när Norge utvisade tonåringen Rahim Rostami den 9 februari i år varpå han åtaldes och dömdes och nu sitter i Evin-fängelset. Detta visar på att det enligt den iranska regimen räcker med att personen har sökt asyl i ett annat land för att det ska räknas som ett bevis och att han eller hon därför ska fängslas. Sverige är ett av få länder i Europa som utvisar politiska flyktingar till Iran.

Den svenska regeringen och migrationsverkets totala förbiseende av mänskliga rättigheter, samt internationell lag, har fler än en gång tvingat flyktingar att ta till desperata åtgärder för att få stanna i Sverige. I dagsläget hungerstrejkar 20 kurdiska flyktingar från Iran i centrala Stockholm, sedan två veckor tillbaka. De protesterar mot migrationsverkets beslut om utvisning.

En av de 20 hungerstrejkande, Fraidon Hassan Azarpoor, har sytt ihop sina läppar i protest sedan en vecka tillbaka, uppger fffi.se (Förenade Föreningar för ett Fritt Iran) som träffat de hungerstrejkande.

– Vi har inlett en hungerstrejk för att uppmärksamma den brutala situationen som råder i Iran. Samtidig vill vi även skicka budskapet till den svenska regeringen om att avstå från att utvisa politiska asylsökande till Iran, säger de hungerstrejkandes talesperson Fateh Ibrahimzadian till FFFI. Hon meddelar också att de kommer fortsätta att kämpa för asyl:

– Men vi fortsätter vår hungerstrejk tills vi får besked från Migrationsverket eller regeringen.

Kravet på att Migrationsverket ska komma med en uppföljande rapportering kring säkerställandet av redan genomförda utvisningar har inte uppfyllts. Att Migrationsverket inte kan påvisa det man argumenterar för, dvs att de politiska flyktingar som utvisas till Iran inte riskerar sina liv, talar sitt tydliga språk. Med allt detta i beaktande, kräver vi därför ett omedelbart stopp av utvisningen av Fuad Velzi, samt alla andra politiska flyktingar till Iran.

Foujan Rouzbeh, Asylrörelsen i Stockholm

Läs debattartikeln på SVT Debatt av Foujan Rouzbeh, Amineh Kakabaveh och Mattias Bernhardsson HÄR

Två kungar och en påve

Hur gick det till när kungen åkte till Saudiarabien och delade ut en scoutmedalj till kung Ab­dullah?

Carl Gustaf:
– Va, finns det ett land som heter Saudiarabien? Har dom också en kung? Ska han få en utmärkelse från scouterna? Samma som jag fick i början på 1980-talet? Okej, alltid redo.

Hur gick det till när scoutrörelsen beslutade att dela ut medaljen?
Scoutgeneral John Geoghegan:
– Kung Abdullah leder ett land som är i förändring. Det har absolut inget att göra med att han skänker scoutrörelsen 44 miljoner dollar [310 miljoner kronor]. Vadå, avrättas politiska och fackliga aktivister, hbt-personer och kvinnokämpar? Det står det inget om på checken.

Hur gick det till när regeringen inte hade något emot kungens resa?
Carl Bildt:
– Saudiarabien är ju ett oljeland. Svenska storföretag exporterar till Saudarabien. Behöver jag säga mer?

När alla andra partier byter ledare måste väl vi också, tyckte några kristdemokrater. Vad hette han som fick sparken som biträdande finansminister? Kan vi inte ta honom? Mats Odell, javisst ja. Sämre än Göran Hägglund kan han ju knappast vara.
Då uppstod sanningens ögonblick för Marcus Birro. Vad kan ge mer publicitet för landets mest kände kristdemokrat än att ställa upp för partiledarposten? Ja, i stort sett vad som helst, men det förstod inte Birro.
Han förstod inte heller att det skulle leda till att TV4 sparkade honom från Kvällsöppet. Att han snabbt som en påve drog tillbaka ansökan hjälpte inte.
Om KD får ny partiledare eller inte återstår att se. En del kristdemokrater tvekar, av rädsla för ”Juholteffekten”. Annars kan det ju gå som i en annan känd tävling – ”ingen vann”.
För övrigt är det tydligt att Odell har stöd av Livets Ord- och pingstkyrkefalangen inom KD, Sveriges svar på Teapartytokarna. De som säger att kriminalitet och fattigdom beror på djävulen. Så snart kommer Göran Hägglund att anklagas för att vara kommunist.
Per Olsson

Regeringen privatiserar arbetskraftsinvandringen

Migrationsverket kom förra veckan ut med ett nytt system för arbetskraftsinvandring som börjar gälla från och med den här veckan.

Systemet går ut på att invandrare som söker arbetstillstånd i Sverige söker det via olika företag, bl a Ikea och Ericsson, istället för att Migrationsverket har hand om ärendena.

Systemet kallas för certifiering och går helt enkelt ut på att Migrationsverket lämnar över delar av sin verksamhet direkt till företagen. De har då själva bland ­annat hand om kontakten med fackföreningarna.
Migrationsverket uppger att de kräver att företagen lämnar ut alla uppgifter om de arbetssökande till branchens lokala fack så de får insyn i om anställningsvillkoren överensstämmer med svenska kollektivavtal.

Efter fyra år kan arbetstagaren beviljas permanent uppehållstillstånd, trots att den ­längsta tiden för arbetstillstånd är ­fyra år och i många fall kan vara betydligt kortare.
Den nya arbetskraftslagen innebär att svenska företag kan utnyttja invandrad arbetskraft billigt. Sedan, om företaget inte är tillfredställt med arbetstagarens arbete, kan det neka personen anställning, vilket kan göra att personen utvisas eller att arbets­tillståndet bara förnyas år för år.

Senast förra året sa Ingenjörsfacket ifrån och sa upp sitt avtal med Migrationsverket för att Migrationsverket hade godkänt arbetstillstånd för invandrade arbetstagare utan att kontrollera om de hade fått ta del av svenska kollektivavtal.
Migrationsverket skickar samtidigt tillbaka asylsökande som har flytt från krigsdrabbade länder och som riskerar att bli förfölj­da och torterade – endast för att de svenska företagen inte har samma vinstintresse av dem.
Aldrig någonsin tidigare har behovet av en enad asylrörelse varit så skriande.Nu måste alla flyktingorganisa­tioner, sociala rörelser och vänsterorganisationer gå samman för att kräva att asylrätten återinförs och ett stopp på den rasistiska asylpolitik som Migrationsverket och regeringen bedriver.
Ruben Derkert