I Offensiv nr 966, den 16 september i år, recenserades SNS:s (Studieförbundet Näringsliv och samhälle) nya forskningsrapport Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?
En rapport som har kommit till slutsatsen att: ”Utifrån befintliga studier kan vi inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden har infriats. Inom de flesta områden har vare sig kvaliteten eller effektiviteten ökat av konkurrensen”, menade SNS-forskningschef Laura Hartman på DN Debatt den 7 september, samma dag som rapporten offentliggjordes.
Slutsatsen fick borgarna att gå i taket och det som kanske retade högern allra mest var att slutsatserna om privatiseringarnas effekter kom från det egna ledet, skrev Offensiv i sin recension. Men vi kunde inte ana att högern skulle bli så till sig att man såg till att Laura Hartman sparkades från SNS tre veckor efter publiceringen. Innan hon avgick ”på egen begäran”, tro det den som vill, hade hon belagts med munkavle av SNS-vd:n Anders Vredin, han som häromdagen fick sparken för att om möjligt rädda ansiktet på SNS.
Sanningen om privatiseringarna var inte något som högern och det s k näringslivet, som sponsrar SNS, ville höra. Den skulle tystas ner. Fri forskning och kapitalism går inte ihop.
SNS-rapporten ”förolämpar entreprenörerna”, påstod Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström. Till saken hör att samme Bergström numera jobbar som PR-konsult åt Sveriges sjätte största friskolekoncern Internationella Engelska skolan. Han är dessutom gift med Internationella Engelska skolans grundare och ensamägare Barbara Bergström.
Arbetsgivarorganisationen Almega som, förutom att kräva sänkta löner och sämre anställningsskydd, bedriver påkostade kampanjer för mer privatiseringar påstod att rapportens forskare och Laura Hartman hade en ”dold politisk agenda”. Enligt Almega borde SNS numera utläsas som Socialister i Nutidsamhället.
SNS-ledningen fick panik och i sin iver att vara husse till lags sparkade man sin forskningschef. SNS ”har fallit undan för påtryckningar från näringslivet i stället för att stå upp för den akademiska friheten”, skrev sju ledamöter av SNS:s högsta beslutande organ i en protest och påtalade att det hela avslöjat vad kapitalisterna åsyftar med ”politisk korrekthet”. Och det kan man ju hålla med om.
Per Olsson
Expressen SvD
onsdag 28 september 2011
måndag 26 september 2011
RS svarar kommunledningens yttande till Förvaltningsrätten efter vår överklagan mot nedläggningen av Jordbromalmsskolan
Läs RS överklagan här
Till Förvaltningsdomstolen i Stockholm
Mål nr 5987-11, Enhet 16
Från Mattias Bernhardsson
Jordbromalmsskolan: Yttrande över Haninge kommuns yttrande samt slutförande av talan
Jag vill först fästa uppmärksamheten på att "kommunens yttrande" är ett yttrande från en majoritet i kommunstyrelsen, 9 ledamöter av 15. Sex ledamöter har reserverat sig.
Yttrandet gör en sammanfattning av min överklagan av beslutet om avveckling av Jordbromalmsskolan. Kommunledningen skriver att jag gör gällande att beslutet 1) "strider mot likställighetsprincipen", 2) har "en 'tillbakaverkande' effekt" samt 3) vill att "förvaltningsrätten utreder om förfarandet kring nedläggningen skett i enlighet med kommunallagen". Detta är en i huvudsak korrekt sammanfattning. Men därefter undviker kommunstyrelsen att svara på mina konkreta fakta.
I fråga om likställighetsprincipen svarar kommunstyrelsen Goddag yxskaft. Yttrandet säger att "Innebörden i likställighetsprincipens krav på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna kan dock vara olika inom olika verksamhetsområden."
Men min överklagan handlar inte om "olika verksamhetsområden", utan om ett specifikt fall, Jordbromalmsskolan. Kommunens uppgift är att på ett konkret sätt visa att barn och ungdomar i Jordbro har lika möjligheter vad gäller utbildning som barn och ungdomar i andra stadsdelar efter en nedläggning av skolan. Det vill säga, vad är grunden för att lägga ner just Jordbromalmsskolan? Denna grund redovisas lika lite i yttrandet som i de många bilagorna. Jordbro är en av Haninges största kommundelar, skriver jag - kommunstyrelsen är tyst på denna punkt.
Lite senare i sitt yttrande säger kommunstyrelsen att "Förändningen av befolkningssammansättning inom olika stadsdelar... gör att kommuner runt om i landet beslutar om att lägga ner skolor och att starta nya skolor. Därutöver påverkar det fria skolvalet i storstockholmsområdet...".
Detta är knappast relevant i detta ärende. Jordbros befolkningssammansättning har inte förändrats. Att använda skolvalet som argument är än mer absurt. Om en minoritet av elever och föräldrar väljer en annan skola än den närmaste är inte svaret att lägga ner denna skola, utan att rusta upp och förbättra den. Jag påpekar i min överklagan att 60 procent av eleverna i södra Jordbro valt Jordbromalmsskolan, vilket förbigås med tystnad av kommunstyrelsens yttrande.
I ytterligare några meningar sägs "politiska överväganden" räcka som skäl för nedläggning. Vilka dessa övervägande skulle vara i detta fall sägs dock inte.
Därefter bekräftar kommunledningen den bakvända beslutsgång som innebar att föräldrar, elever och personal - och alla jordbrobor - ställdes inför fullbordat faktum. Det framgår tydligt att grund- och förskolenämnden beslutade att stoppa intagningen tre månader innan beslutet om nedläggning togs. Att personal och föräldrar meddelats om nedläggningen som ett faktum ännu tidigare, fyra månader innan, nämns inte ens i kommunstyrelsens yttrande.
Under hela denna process fanns en ovilja att "ta fram underlag, att göra korrekta konsekvensanalyser för skolbarnen och ... att redovisa ekonomiska konsekvenser för både ansvarig nämnd och kommunen som helhet", för att citera de sex ledamöter i kommunstyrelsen som reserverat sig mot kommunstyrelsens yttrande.
Kommunstyrelsens yttrande säger att min överklagan missuppfattat innebörden av "tillbakaverkande kraft". Kommunstyrelsen menar att 2 kap 3 paragrafen kommunallagen främst handlar om taxor som förändras retroaktivt. Därmed försöker man undvika sakfrågan - innebär inte nedläggningen av Jordbromalmsskolan att förutsättningarna i Jordbro drastiskt förändras? Familjer som bosatt sig i Jordbro enligt vissa förutsättningar får, liksom elever som valt Jordbromalmsskolan, "nya och förhöjda pålagor" enligt beslut de inte informerats om och som saknar saklig grund.
Inte heller besvarar kommunstyrelsen frågorna om hur en nedläggning kommer att påverkar elevers hälsa och studieresultat; vad som kommer att hända med aspbergerklasserna på Jordbromalmsskolan; elevernas restider mm.
Kommunstyrelsens yttrande undviker alla sakfrågor. Med en stor bilagesamling därtill vill kommunledningen ge intryck av en demokratisk process bakom beslutet att lägga ner Jordbromalmsskolan.
Min överklagan kvarstår.
Jordbro 26 september 2011
Mattias Bernhardsson
gruppledare och kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge
Till Förvaltningsdomstolen i Stockholm
Mål nr 5987-11, Enhet 16
Från Mattias Bernhardsson
Jordbromalmsskolan: Yttrande över Haninge kommuns yttrande samt slutförande av talan
Jag vill först fästa uppmärksamheten på att "kommunens yttrande" är ett yttrande från en majoritet i kommunstyrelsen, 9 ledamöter av 15. Sex ledamöter har reserverat sig.
Yttrandet gör en sammanfattning av min överklagan av beslutet om avveckling av Jordbromalmsskolan. Kommunledningen skriver att jag gör gällande att beslutet 1) "strider mot likställighetsprincipen", 2) har "en 'tillbakaverkande' effekt" samt 3) vill att "förvaltningsrätten utreder om förfarandet kring nedläggningen skett i enlighet med kommunallagen". Detta är en i huvudsak korrekt sammanfattning. Men därefter undviker kommunstyrelsen att svara på mina konkreta fakta.
I fråga om likställighetsprincipen svarar kommunstyrelsen Goddag yxskaft. Yttrandet säger att "Innebörden i likställighetsprincipens krav på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna kan dock vara olika inom olika verksamhetsområden."
Men min överklagan handlar inte om "olika verksamhetsområden", utan om ett specifikt fall, Jordbromalmsskolan. Kommunens uppgift är att på ett konkret sätt visa att barn och ungdomar i Jordbro har lika möjligheter vad gäller utbildning som barn och ungdomar i andra stadsdelar efter en nedläggning av skolan. Det vill säga, vad är grunden för att lägga ner just Jordbromalmsskolan? Denna grund redovisas lika lite i yttrandet som i de många bilagorna. Jordbro är en av Haninges största kommundelar, skriver jag - kommunstyrelsen är tyst på denna punkt.
Lite senare i sitt yttrande säger kommunstyrelsen att "Förändningen av befolkningssammansättning inom olika stadsdelar... gör att kommuner runt om i landet beslutar om att lägga ner skolor och att starta nya skolor. Därutöver påverkar det fria skolvalet i storstockholmsområdet...".
Detta är knappast relevant i detta ärende. Jordbros befolkningssammansättning har inte förändrats. Att använda skolvalet som argument är än mer absurt. Om en minoritet av elever och föräldrar väljer en annan skola än den närmaste är inte svaret att lägga ner denna skola, utan att rusta upp och förbättra den. Jag påpekar i min överklagan att 60 procent av eleverna i södra Jordbro valt Jordbromalmsskolan, vilket förbigås med tystnad av kommunstyrelsens yttrande.
I ytterligare några meningar sägs "politiska överväganden" räcka som skäl för nedläggning. Vilka dessa övervägande skulle vara i detta fall sägs dock inte.
Därefter bekräftar kommunledningen den bakvända beslutsgång som innebar att föräldrar, elever och personal - och alla jordbrobor - ställdes inför fullbordat faktum. Det framgår tydligt att grund- och förskolenämnden beslutade att stoppa intagningen tre månader innan beslutet om nedläggning togs. Att personal och föräldrar meddelats om nedläggningen som ett faktum ännu tidigare, fyra månader innan, nämns inte ens i kommunstyrelsens yttrande.
Under hela denna process fanns en ovilja att "ta fram underlag, att göra korrekta konsekvensanalyser för skolbarnen och ... att redovisa ekonomiska konsekvenser för både ansvarig nämnd och kommunen som helhet", för att citera de sex ledamöter i kommunstyrelsen som reserverat sig mot kommunstyrelsens yttrande.
Kommunstyrelsens yttrande säger att min överklagan missuppfattat innebörden av "tillbakaverkande kraft". Kommunstyrelsen menar att 2 kap 3 paragrafen kommunallagen främst handlar om taxor som förändras retroaktivt. Därmed försöker man undvika sakfrågan - innebär inte nedläggningen av Jordbromalmsskolan att förutsättningarna i Jordbro drastiskt förändras? Familjer som bosatt sig i Jordbro enligt vissa förutsättningar får, liksom elever som valt Jordbromalmsskolan, "nya och förhöjda pålagor" enligt beslut de inte informerats om och som saknar saklig grund.
Inte heller besvarar kommunstyrelsen frågorna om hur en nedläggning kommer att påverkar elevers hälsa och studieresultat; vad som kommer att hända med aspbergerklasserna på Jordbromalmsskolan; elevernas restider mm.
Kommunstyrelsens yttrande undviker alla sakfrågor. Med en stor bilagesamling därtill vill kommunledningen ge intryck av en demokratisk process bakom beslutet att lägga ner Jordbromalmsskolan.
Min överklagan kvarstår.
Jordbro 26 september 2011
Mattias Bernhardsson
gruppledare och kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge
lördag 24 september 2011
Migrationsverket vägrar låta Ali Mansouri träffa läkare
Igår försökte polisen utvisa den politiska flyktingen Ali Mansouri till Iran, i hemlighet och med våld. Men Ali gjorde motstånd och fick med sig passagerarna.
Foujan Rouzbeh och Mattias Bernhardsson från Asylrörelsen besökte Ali Mansouri på förvaret i Märsta idag.
- Hans röst är förstörd och han har ont i hela kroppen. Utöver de uppenbara fysiska skadorna är han även obeskrivligt medtagen psykiskt, berättar Foujan Rouzbeh.
Foujan Rouzbeh och Mattias Bernhardsson från Asylrörelsen besökte Ali Mansouri på förvaret i Märsta idag.
 |
| Ali Mansouri och Mattias Bernhardsson Foto: Foujan Rouzbeh |
Polisens olagliga försök att utvisa Ali Mansouri avbröts efter motstånd
 |
| Ali Mansouri är starkt medtagen men tillbaka på förvaret i Märsta. Foto: Nasi Payghambarian |
torsdag 22 september 2011
Höga bolagsvinster trots kris
Ekonomins vändning nedåt märks inte i storbolagens vinster. Vinsterna för helåret 2011 väntas ligga på samma höga nivå som 2010. Det fjärde kvartalet i år kommer att bli mer lönsamt än något annat kvartal sedan 2005. Det visar fackförbundet Unionens granskning av 25 svenska storbolag inom industri, tjänstesektor och handel som presenterades i måndags.
Unionens granskning visar att 2011 hittills har varit ett bra år för de 25 storbolagen. Deras sammanlagda rörelseresultat för årets två första kvartal blev 168 miljarder kronor.
Bara en gång tidigare var resultatet bättre under den period (2005-2011) som Unionen har granskat. Under första halvåret 2011 var lönsamheten i form av bolagens rörelsemarginal mellan 13 och 14 procent, vilket endast har överträffats det första halvåret 2010.
Per Olsson
Unionens granskning visar att 2011 hittills har varit ett bra år för de 25 storbolagen. Deras sammanlagda rörelseresultat för årets två första kvartal blev 168 miljarder kronor.
Bara en gång tidigare var resultatet bättre under den period (2005-2011) som Unionen har granskat. Under första halvåret 2011 var lönsamheten i form av bolagens rörelsemarginal mellan 13 och 14 procent, vilket endast har överträffats det första halvåret 2010.
Per Olsson
onsdag 21 september 2011
Ny massutvisning till Irak efter 7 timmars blockad
Ett 50-tal aktivister från Asylrörelsen i Stockholm och Aktion mot Deportation blockerade Migrationsverkets förvar i Märsta under 7 timmar igår eftermiddag och natten mot idag för att försöka stoppa en massdeportation av flyktingar till Irak.
Efter ett massivt polispådrag på ca 10 radio- och piketbilar mot de fyra blockaderna vid Märsta och senare vid Cargo City på Arlanda, genomfördes deportationen. Uppskattningsvis 17 flyktingar från förvaren i Märsta och Flen sattes på ett specialchartrat flyg för att slutligen föras till ett krigsdrabbat Irak.
Polisens insats var vid flera tillfällen mycket våldsam. I skrivande stund har hälften av de ca 10 aktivister som omhändertogs av polisen släppts, inklusive Rättvisepartiet Socialisternas Ruben Derkert och Karin Wallmark som sitter som ersättare för RS i Haninge kommunfullmäktige.
Sverige har på senare år utvisat tusentals flyktingar till Irak, inklusive religiösa minoriteter vilka förföljs systematiskt som ett resultat av den uppsplittring och de motsättningar imperialismens krig lett till.
Efter ett massivt polispådrag på ca 10 radio- och piketbilar mot de fyra blockaderna vid Märsta och senare vid Cargo City på Arlanda, genomfördes deportationen. Uppskattningsvis 17 flyktingar från förvaren i Märsta och Flen sattes på ett specialchartrat flyg för att slutligen föras till ett krigsdrabbat Irak.
Polisens insats var vid flera tillfällen mycket våldsam. I skrivande stund har hälften av de ca 10 aktivister som omhändertogs av polisen släppts, inklusive Rättvisepartiet Socialisternas Ruben Derkert och Karin Wallmark som sitter som ersättare för RS i Haninge kommunfullmäktige.
Sverige har på senare år utvisat tusentals flyktingar till Irak, inklusive religiösa minoriteter vilka förföljs systematiskt som ett resultat av den uppsplittring och de motsättningar imperialismens krig lett till.
På ett år har massdeportationerna ökat med 20 procent. Det beror inte på asylskäl, prövningar eller säkerhetsläget i Irak, utan på högerregeringens vilja samt att rasistiska Sverigedemokraternas platser i riksdagen gett högerregeringen en ursäkt att trappa jakten på flyktingar. En genomgång av domar från Migrationsdomstolen i Stockholm visade på att likartade asylskäl gav olika resultat. Experter varnade i Ekot för rättsosäkerhet och godtycklighet.
Men med ökad jakt på flyktingar kommer ökat motstånd. Under gårdagen lyckades Asylrörelsen i Göteborg hindra försök att utvisa flyktingar till krigets Afghanistan efter flera timmars blockad. Sent igår kväll bekräftade polisen att minst 5 av de 7 flyktingarna var kvar på förvaret i Kållered. Läs mer på RS Göteborg, Göteborgs Fria, GP, Västnytt och Expressen
 |
| Mänskliga kedjor mot batongbeväpnade poliser |
 |
 |
tisdag 20 september 2011
Privatiseringarnas misslyckande
Det som kanske retat högern allra mest är att kritiken och inte minst slutsatserna om privatiseringarnas effekter kommer från det egna ledet.
SNS är ingen antikapitalistisk bastion. Snarare tvärtom.
SNS-rapporten är inte heller någon stridsskrift mot privatiseringar. Istället för att kräva det enda rätta – ett stopp på privatiseringarna och nedskärningarna – efterlyser rapporten mer reglering, kvalitetskontroll, tillsyn, uppföljning och även bestraffningar av ”oseriösa aktörer”. Allt i hopp om att det ska få ordning på marknaden.
Detta trots att forskningsrapportens slutsatser visar att marknaden inte låter sig kontrolleras och att högerns tal om ”valfrihet” saknar substans.
Trots att SNS-rapportens slutsatser ofta formuleras i försiktiga ordalag, kan de inte tolkas på annat sätt än att det är politiska/ ideologiska motiv som ligger bakom privatiseringarna.
Av de forskningsresultat som SNS-rapporten redovisar, framgår att den så kallade ”valfrihetsrevolutionen” inte gett några förbättringar. Tvärtom. Välfärden har urholkats av såväl privatiseringar som nedskärningar.
Det finns inga ”entydiga effektivitetsvinster” eller ”tydliga kvalitetsvinster”, skriver rapporten.
Däremot har högerns så kallade ”valfrihetsrevolution” öppnat nya marknader för vinstdrivna bolag och det finns tydliga tendenser till ”oligopol” – att ett fåtal stora koncerner, oftast ägda av riskkapitalister, tar över driften av vård, skola och omsorg.
SNS-rapporten slår också fast att privatiseringarna oftast genomförts i politiskt samförstånd. Det politiska etablissemanget har stått enat bakom det borgerliga systemskiftet.
Antalet privatanställda inom välfärdstjänstsektorn (skola, vård och omsorg) har ökat från 568 000 (11,1 procent) år 2002 till närmare 745 000 år 2010 (17,2 procent). I storstäderna är andelen privatanställda som störst.
Med fakta och sifferunderlag samt med exempel från andra länder, visar SNS-rapporten att det man benämner som dagens välfärdssamhälle, ”med marknadslösningar som ett centralt medel”, inte alls gett vad politikerna lovat.
Privatiseringarna har gett privata bolag en chans att få skattesubventionerade vinster. Produktion av välfärdstjänster är i regel mer lönsamt än annan verksamhet. Det är därför inte förvånande att riskkapitalister och spekulanter tar över välfärden och infrastrukturen.
Genom lägre personaltäthet, fler outbildade och sämre villkor, pressar de privata bolagen sina kostnader och kammar hem allt högre vinster.
I exempelvis de privata förskolorna finns färre förskollärare och fler outbildade än i kommunala. I friskolorna är lärartätheten lägre än i den kommunala. ”Lärartätheten bland de vinstdrivna friskolorna är relativt låg, samtidigt som elever från vinstdrivna grundskolor tenderar att prestera något sämre på gymnasiet än elever med motsvarande betyg från kommunala grundskolor”.
Med hänvisning till siffror från Socialstyrelsen, påpekas att personaltätheten hos kommunala äldreboenden är 10 procent högre än i privata äldreboenden.
Trots sina slutsatser är det bara på ett område som SNS-rapporten menar att privatiseringarna kan vara direkt skadliga och det är individ- och familjeomsorgen; barn- och ungdomsvård samt missbrukarvården. ”På detta område kan ekonomiska incitament [vinstjakten] inverka menligt för de brukare som berörs”.
Avsnitten om sjukvårdens privatiseringar är kanske det svagaste. SNS-rapporten köper oreserverat högerns påstående om att ”vårdvalsreformen” ökat tillgängligheten och hänvisar till en utvärdering som gjorts av Vårdval Stockholm och som presenterades i fjol.
Det är sant att antalet läkarbesök ökat, men det är knappast förvånande med tanke på att vårdcentralerna tjänar mest på att läkarbesöken blir många. ”I intervjuer med primärvårdsläkare i utsatta områden har några vittnat om att de måste prioritera lätta, okomplicerade och ibland onödiga läkarbesök för att få vårdcentralen att ekonomiskt överleva... Att just läkarbesöken ökat medan det skett en viss minskning av sjuksköterskebesöken, talar för att en del besök som tidigare klarats av hussköterska nu av ekonomiska skäl hänvisas till läkare”, skrev läkaren Jan Halldin i Läkartidningen den 16 september 2010 om varför läkarbesöken blivit fler.
Vårdval Stockholm har inneburit att antalet sjuksköterskor och undersköterskor blivit färre när förorternas vårdcentraler tvingats skära ner i brist på pengar.
Dessutom, vilket SNS-rapporten förbiser rakt igenom, är privatiseringarna en del av nedskärningspolitiken – det borgerliga systemskiftet.
Andra väsentliga anledningar till privatiseringarna, som SNS-rapporten också missar, är att försvaga fackföreningarna och splittra upp de anställda samt inskränka demokratin.
Men alla dessa brister till trots: SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?, blir till ett väldokumenterat bokslut över högerpolitikens misslyckande.
Högerpolitikerna och ledarskribenternas kommentarer till SNS-rapporten har rört sig över hela den borgerliga skalan. Det har varit både blint raseri och påståenden om att oavsett brister är privatiseringar något positivt i sig.
För det blinda raseriet står exempelvis Centerns Anders W Jonsson,” som snabbt avfärdade rapporten som oseriös forskning byggd på okunskap.
Dagens Nyheter å sin sida hävdade i en ledare den 8 september att: ”Privatiseringarna i välfärden har inte alltid skötts på bästa sätt. Men valfriheten har ändå gjort Sverige till ett bättre land”. Det vill säga, samma gamla lögn om att privatiseringar och påstådd valfrihet gjort landet bättre oavsett verklighet och forskning.
En annan typiskt borgerlig kommentar stod Svenska Dagbladet för när man skrev att privatiseringarna egentligen inte handlat om att spara pengar, utan ”istället medborgarnas önskan om ökat inflytande”. Vilka medborgare?
Med obligatoriska floskler om ”valfrihet” försöker Svenska Dagbladet och andra högermegafoner dölja det faktum att privatiseringarna främst varit ideologiskt motiverade med syfte att ge privata bolag nya vinstrika marknader.
Eller som det heter i SNS-rapporten: ”Kundvalet inom äldreomsorgen kan ses som en vidareutveckling av 1990-talets anbudskonkurrens och har haft ideologiska drivkrafter snarare än drivits av krav från de äldre själva”.
Per Olsson
GP
SNS är ingen antikapitalistisk bastion. Snarare tvärtom.
SNS-rapporten är inte heller någon stridsskrift mot privatiseringar. Istället för att kräva det enda rätta – ett stopp på privatiseringarna och nedskärningarna – efterlyser rapporten mer reglering, kvalitetskontroll, tillsyn, uppföljning och även bestraffningar av ”oseriösa aktörer”. Allt i hopp om att det ska få ordning på marknaden.
Detta trots att forskningsrapportens slutsatser visar att marknaden inte låter sig kontrolleras och att högerns tal om ”valfrihet” saknar substans.
Trots att SNS-rapportens slutsatser ofta formuleras i försiktiga ordalag, kan de inte tolkas på annat sätt än att det är politiska/ ideologiska motiv som ligger bakom privatiseringarna.
Av de forskningsresultat som SNS-rapporten redovisar, framgår att den så kallade ”valfrihetsrevolutionen” inte gett några förbättringar. Tvärtom. Välfärden har urholkats av såväl privatiseringar som nedskärningar.
Det finns inga ”entydiga effektivitetsvinster” eller ”tydliga kvalitetsvinster”, skriver rapporten.
Däremot har högerns så kallade ”valfrihetsrevolution” öppnat nya marknader för vinstdrivna bolag och det finns tydliga tendenser till ”oligopol” – att ett fåtal stora koncerner, oftast ägda av riskkapitalister, tar över driften av vård, skola och omsorg.
SNS-rapporten slår också fast att privatiseringarna oftast genomförts i politiskt samförstånd. Det politiska etablissemanget har stått enat bakom det borgerliga systemskiftet.
Antalet privatanställda inom välfärdstjänstsektorn (skola, vård och omsorg) har ökat från 568 000 (11,1 procent) år 2002 till närmare 745 000 år 2010 (17,2 procent). I storstäderna är andelen privatanställda som störst.
Med fakta och sifferunderlag samt med exempel från andra länder, visar SNS-rapporten att det man benämner som dagens välfärdssamhälle, ”med marknadslösningar som ett centralt medel”, inte alls gett vad politikerna lovat.
Privatiseringarna har gett privata bolag en chans att få skattesubventionerade vinster. Produktion av välfärdstjänster är i regel mer lönsamt än annan verksamhet. Det är därför inte förvånande att riskkapitalister och spekulanter tar över välfärden och infrastrukturen.
Genom lägre personaltäthet, fler outbildade och sämre villkor, pressar de privata bolagen sina kostnader och kammar hem allt högre vinster.
I exempelvis de privata förskolorna finns färre förskollärare och fler outbildade än i kommunala. I friskolorna är lärartätheten lägre än i den kommunala. ”Lärartätheten bland de vinstdrivna friskolorna är relativt låg, samtidigt som elever från vinstdrivna grundskolor tenderar att prestera något sämre på gymnasiet än elever med motsvarande betyg från kommunala grundskolor”.
Med hänvisning till siffror från Socialstyrelsen, påpekas att personaltätheten hos kommunala äldreboenden är 10 procent högre än i privata äldreboenden.
Trots sina slutsatser är det bara på ett område som SNS-rapporten menar att privatiseringarna kan vara direkt skadliga och det är individ- och familjeomsorgen; barn- och ungdomsvård samt missbrukarvården. ”På detta område kan ekonomiska incitament [vinstjakten] inverka menligt för de brukare som berörs”.
Avsnitten om sjukvårdens privatiseringar är kanske det svagaste. SNS-rapporten köper oreserverat högerns påstående om att ”vårdvalsreformen” ökat tillgängligheten och hänvisar till en utvärdering som gjorts av Vårdval Stockholm och som presenterades i fjol.
Det är sant att antalet läkarbesök ökat, men det är knappast förvånande med tanke på att vårdcentralerna tjänar mest på att läkarbesöken blir många. ”I intervjuer med primärvårdsläkare i utsatta områden har några vittnat om att de måste prioritera lätta, okomplicerade och ibland onödiga läkarbesök för att få vårdcentralen att ekonomiskt överleva... Att just läkarbesöken ökat medan det skett en viss minskning av sjuksköterskebesöken, talar för att en del besök som tidigare klarats av hussköterska nu av ekonomiska skäl hänvisas till läkare”, skrev läkaren Jan Halldin i Läkartidningen den 16 september 2010 om varför läkarbesöken blivit fler.
Vårdval Stockholm har inneburit att antalet sjuksköterskor och undersköterskor blivit färre när förorternas vårdcentraler tvingats skära ner i brist på pengar.
Dessutom, vilket SNS-rapporten förbiser rakt igenom, är privatiseringarna en del av nedskärningspolitiken – det borgerliga systemskiftet.
Andra väsentliga anledningar till privatiseringarna, som SNS-rapporten också missar, är att försvaga fackföreningarna och splittra upp de anställda samt inskränka demokratin.
Men alla dessa brister till trots: SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?, blir till ett väldokumenterat bokslut över högerpolitikens misslyckande.
Högerpolitikerna och ledarskribenternas kommentarer till SNS-rapporten har rört sig över hela den borgerliga skalan. Det har varit både blint raseri och påståenden om att oavsett brister är privatiseringar något positivt i sig.
För det blinda raseriet står exempelvis Centerns Anders W Jonsson,” som snabbt avfärdade rapporten som oseriös forskning byggd på okunskap.
Dagens Nyheter å sin sida hävdade i en ledare den 8 september att: ”Privatiseringarna i välfärden har inte alltid skötts på bästa sätt. Men valfriheten har ändå gjort Sverige till ett bättre land”. Det vill säga, samma gamla lögn om att privatiseringar och påstådd valfrihet gjort landet bättre oavsett verklighet och forskning.
En annan typiskt borgerlig kommentar stod Svenska Dagbladet för när man skrev att privatiseringarna egentligen inte handlat om att spara pengar, utan ”istället medborgarnas önskan om ökat inflytande”. Vilka medborgare?
Med obligatoriska floskler om ”valfrihet” försöker Svenska Dagbladet och andra högermegafoner dölja det faktum att privatiseringarna främst varit ideologiskt motiverade med syfte att ge privata bolag nya vinstrika marknader.
Eller som det heter i SNS-rapporten: ”Kundvalet inom äldreomsorgen kan ses som en vidareutveckling av 1990-talets anbudskonkurrens och har haft ideologiska drivkrafter snarare än drivits av krav från de äldre själva”.
Per Olsson
GP
Karl Marx hetare än någonsin
Ett mått på krisens djup och allvar är att företagsledare i Europa kräver att de måste beskattas hårdare och att en rad kapitalistiska ekonomer samt kommentatorer erkänner att Karl Marx hade rätt i sin analys av kapitalismen och dess kriser.
”Karl Marx is hot” skriver internationella affärstidningar och hänvisar bland annat till investmentbanken UBS chefsguru George Magnus och den välkände ekonomen Nouriel Roubini.
I en längre artikel med rubriken Give Karl Marx a Chance to Save the World [Ge Karl Marx en chans att rädda världen] – nyhetssajten Bloomberg den 28 augusti – skriver samme Magnus att de politiker som vill hitta förklaringar till dagens finanskris och proteststormar, bör vända sig till Marx. Det är först efter att ha läst Marx som man kan förstå att dagens kapitalistiska kris är av historiska dimensioner, menar Magnus och hänvisar till Kapitalets första bok där Marx beskriver hur kapitalismens vinstjakt betyder ökad arbetslöshet, växande klyftor och fattigdom.
”Ackumulationen av rikedom vid den ena polen, betyder ackumulation av elände vid motpolen”, citerar Magnus och påpekar att det är en träffande beskrivning av dagens USA där bolagsvinsternas andel av det samlade produktionsvärdet är den högsta på 60 år samtidigt som arbetarnas reallöner sjunker, en av tio står utan jobb och det amerikanska samhället har blivit lika ojämlikt som på 1920-talet.
Med hjälp av krediter försökte vanliga hushåll i USA länge hålla köpkraften uppe. Men låneexplosionen har skapat nya problem och kriser som är här för att stanna anmärker Magnus.
Magnus lånar också rejält från Marx när han skriver att det speciella med kapitalismens kriser är att de uttrycks som överproduktion. Inte i förhållande till behov utan till vad marknaden kan konsumera. Lönenedpressningar och skuldkris begränsar köpkraften, vilket visas av att det nu byggs 75 procent färre nya hus i USA än för fem år sedan och att bilförsäljningen fortfarande ligger 30 procent under 2006 års nivå, skriver Magnus och citerar Marx ännu en gång: ”Den yttersta grunden till alla verkliga kriser förblir alltid massornas fattigdom och begränsade konsumtion” (Kapitalets tredje bok).
Att sedan Magnus och andra likasinnade inte hänvisar till vad Marx menade var lösningen på krisen – samhälleligt övertagande av storföretag och banker, arbetarstyre och planerad ekonomi – är avslöjande. Intresset ljuger aldrig, som Marx sa.
Per Olsson
”Karl Marx is hot” skriver internationella affärstidningar och hänvisar bland annat till investmentbanken UBS chefsguru George Magnus och den välkände ekonomen Nouriel Roubini.
I en längre artikel med rubriken Give Karl Marx a Chance to Save the World [Ge Karl Marx en chans att rädda världen] – nyhetssajten Bloomberg den 28 augusti – skriver samme Magnus att de politiker som vill hitta förklaringar till dagens finanskris och proteststormar, bör vända sig till Marx. Det är först efter att ha läst Marx som man kan förstå att dagens kapitalistiska kris är av historiska dimensioner, menar Magnus och hänvisar till Kapitalets första bok där Marx beskriver hur kapitalismens vinstjakt betyder ökad arbetslöshet, växande klyftor och fattigdom.
”Ackumulationen av rikedom vid den ena polen, betyder ackumulation av elände vid motpolen”, citerar Magnus och påpekar att det är en träffande beskrivning av dagens USA där bolagsvinsternas andel av det samlade produktionsvärdet är den högsta på 60 år samtidigt som arbetarnas reallöner sjunker, en av tio står utan jobb och det amerikanska samhället har blivit lika ojämlikt som på 1920-talet.
Med hjälp av krediter försökte vanliga hushåll i USA länge hålla köpkraften uppe. Men låneexplosionen har skapat nya problem och kriser som är här för att stanna anmärker Magnus.
Magnus lånar också rejält från Marx när han skriver att det speciella med kapitalismens kriser är att de uttrycks som överproduktion. Inte i förhållande till behov utan till vad marknaden kan konsumera. Lönenedpressningar och skuldkris begränsar köpkraften, vilket visas av att det nu byggs 75 procent färre nya hus i USA än för fem år sedan och att bilförsäljningen fortfarande ligger 30 procent under 2006 års nivå, skriver Magnus och citerar Marx ännu en gång: ”Den yttersta grunden till alla verkliga kriser förblir alltid massornas fattigdom och begränsade konsumtion” (Kapitalets tredje bok).
Att sedan Magnus och andra likasinnade inte hänvisar till vad Marx menade var lösningen på krisen – samhälleligt övertagande av storföretag och banker, arbetarstyre och planerad ekonomi – är avslöjande. Intresset ljuger aldrig, som Marx sa.
Per Olsson
söndag 18 september 2011
Stoppa utvisningarna av politiska flyktingar
I fredags demonstrerade Asylrörelsen mot Migrationsverkets beslut att utvisa Mitrah Kohram, Ali Mansouri, Fuad Velzi och Namjo Tehmi till Iran samt Ahmad Azizi till Afghansitan. På plats var Rättvisepartiet Socialisterna, Iranska flyktingars riksförbund och riksorganisation, Liberation front of Iran och Afghanska föreningen i Sverige.
Apeller hölls av Ruben Derkert från RS och Rasoul Benavand från Iranska flyktingars riksorganisation.
Iran är det land efter Kina som avrättar flest meningsmotståndare av alla diktaturer i världen.
Mitrah Kohram är med i Liberation Front of Iran och känd av de Iranska myndigheterna genom sin aktivitet i Sverige.
Ali Mansouri tillhör den arabisktalande minoriteten, har kämpat för dess rättigheter i Iran och har själv utsatts för tortyr.
Namjo Tehmi var med i den väpnade motståndsrörelsen Komale.
Fuad Velzi var aktiv i DPIK, Democratic Party of Iranian Kurdistan, som liksom alla andra partier i Iran är förbjudna.
Ahmad Azizi tillhör Hazarminotiteten i Afghanistan och kämpade mot talibanerna under 1990-talet. Hans pappa och bror var med i kommunistpartiet men mördades av Karzaianhängare på 1980-talet. Ahmad är fortfarande efterlyst.
Asylrörelsen kräver att Migrationsverket släpper samtliga av dessa flyktingar och att de ska få asyl i Sverige. Fler protester är inplanerade under de kommande veckorna - mot utvisningarna och mot den rasistiska asylpolitiken.
RS Haninge
Apeller hölls av Ruben Derkert från RS och Rasoul Benavand från Iranska flyktingars riksorganisation.
Iran är det land efter Kina som avrättar flest meningsmotståndare av alla diktaturer i världen.
Mitrah Kohram är med i Liberation Front of Iran och känd av de Iranska myndigheterna genom sin aktivitet i Sverige.
Ali Mansouri tillhör den arabisktalande minoriteten, har kämpat för dess rättigheter i Iran och har själv utsatts för tortyr.
Namjo Tehmi var med i den väpnade motståndsrörelsen Komale.
Fuad Velzi var aktiv i DPIK, Democratic Party of Iranian Kurdistan, som liksom alla andra partier i Iran är förbjudna.
Ahmad Azizi tillhör Hazarminotiteten i Afghanistan och kämpade mot talibanerna under 1990-talet. Hans pappa och bror var med i kommunistpartiet men mördades av Karzaianhängare på 1980-talet. Ahmad är fortfarande efterlyst.
Asylrörelsen kräver att Migrationsverket släpper samtliga av dessa flyktingar och att de ska få asyl i Sverige. Fler protester är inplanerade under de kommande veckorna - mot utvisningarna och mot den rasistiska asylpolitiken.
RS Haninge
torsdag 15 september 2011
S14: "Dags att resa oss"
– När de rika blir rikare och de fattiga bara blir fattigare har vi nått botten. Det är dags att resa oss, manade läkaren Arvin Yarollah, som tog initiativet till uppropet NEJ till nedskärningar inom vården, när han talade vid Septemberalliansens manifestation mot högerpolitik och rasism i Stockholm den 14 september. Dagen innan riksdagen öppnade.
Det var drygt 500 som slöt upp i årets manifestation, som formade sig till en kraftfull protest mot högerpolitik och växande klassklyftor.
– Utförsäkra de som utförsäkrar. Ingen som blir sjuk blir frisk av att man utförsäkras. De som utförsäkras diskrimineras och torteras av det nya regelsystemet, sa Charlotte Therese Björnström, initiativtagare till Påskuppropet mot utförsäkringarna i sjukförsäkringen, i sitt tal.Ett genomgående tema i alla tal var att vi måste resa oss och kämpa tillsammans.
Mattias Bernhardsson från Rättvisepartiet Socialisterna drog ner starka applåder när han sa att:– Vi vägrar acceptera att högern och rasisterna ställer utsatta grupper mot varandra. Jag har själv, tillsammans med asylrörelsen i Stockholm, varit med och stoppat åtta utvisningar av politiska flyktingar till Iran. Kampen för asylrätten är en viktig del av kampen mot rasismen.
Även Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot (V), tog upp kampen för rätten till asyl och de papperslösas rättigheter.
Hon förklarade också att:– Det är kapitalismens utugning som är orsaken till dagens orättvisor och socialismen är vägen framåt.
Amineh Kakabaveh och flera andra talare, som Jannis Konstantis, Sekos ordförande inom tunnelbanan och Tallayeh Nasir, poängterade vikten av att följa kampexemplen från andra länder. Inte minst de revolutionära rörelserna i Mellanöstern/Nordafrika, massrevolten i Chile, arbetarnas och ungdomens inspirerande kamp i Grekland.
Nedskärningar och privatiseringar river ner och plundrar den offentliga sektorn, vilket flera talare vittnade om utifrån sina egna erfarenheter.
– Återkommande nedskärningar har betytt att det är färre som delar ut posten idag, vilket betyder sämre service för allmänheten, berättade Jens-Hugo Nyberg från gräsrotsnätverket Postarbetaraktionen.
 |
| Sanna Tefke talar |
– Det finns pengar. De privata vårdföretagen gör miljardvinster med hjälp av skattepengar. Vinster som sedan försvinner utomlands, till skatteparadis.
Om kampen för att rädda hyresrätten talade Anita Salven, som är en de många som kämpar mot utförsäljningen av allmännyttan i Bredäng och Kärrtorp.
Det var inte bara tal och talkörer. Det bjöds på musik också av Hakan & Istanbul, samt Pernilla Norén som sjöng Cornelius Vreeswijks klassiker Somliga går med trasiga skor.
Manifestationen avslutades av Septemberalliansens Arne Johansson:
– Vi bygger en gemensam front mot klassamhället. Precis som i andra länder krävs att vi går ut på gatorna och tar striden mot regeringens försök att offra välfärd, löner och jobb på kapitalismens krisaltare.
Per Olsson
tisdag 13 september 2011
RS krävde rätt till likvärdig utbildning på kommunfullmäktige
Ett tema för debatt på gåradgens kommunfullmäktigemöte i Haninge blev rätten till likvärdig utbildning när Rättvisepartiet Socialisternas (RS) Karin Wallmark frågade ut Gymnasie- och Vuxenutbildningsnämndens ordförande Ebbe Pettersson (MP):
- Jag har fått reda på att alla elever som har ansökt om att läsa kurser som går i andra kommuner får avslag från centrumvux, med motiveringen att det saknas pengar. Det blir ett problem eftersom kursutbudet i den gymnasiala vuxenutbildningen i Haninge är bristfälligt. Det gäller till exempel moderna språk, där det endast är franska upp till steg två som erbjuds. Resultatet av detta är att elever i Haninge inte får rätt till en utbildning som är likvärdig den som finns i andra kommuner, konstaterade Karin Wallmark (RS) och krävde svar på vad nämndordförande skulle göra för att åtgärda detta.
- Vi var tvungna att strama åt, sa nämndordföranden Ebbe Pettersson (MP) och hänvisade till ett underskott på 6 miljoner kronor.
 |
| Karin Wallmark (RS) |
- Vi var tvungna att strama åt, sa nämndordföranden Ebbe Pettersson (MP) och hänvisade till ett underskott på 6 miljoner kronor.
- Det finns inget som säger att man måste strama åt (Haninge har stora överskott). Effekterna av det här problemet blir allvarliga, det blir olika förutsättningar till utbildning beroende på var man bor. Det ökar klassklyftorna, bland annat begränsas möjligheten att läsa vidare på universitet. Jag vill veta om pengarna som fattas kommer att skjutas till så att problemet inte görs permanent, replikerade Karin Wallmark (RS).
Svaret från Ebbe Pettersson (MP) blev en svävande 'förhoppning' om att de ska lösa diskrimineringen nästa år.
Debatt om barn och ungas hälsa på kommunfullmäktige
På kommunfullmäktiges debattimme om barn och ungas hälsa i Haninge tävlade de etablerade partierna om vem som kunde kasta sig med finast formuleringar och citera barnkonventionen. Det var först när Lina Thörnblom (RS) äntrade talarstolen som konkreta verklighetsbeskrivningar om barnfattigdomen, klassklyftor och högerpolitikens ansvar blev gällande.
- Skillnaden mellan rika och fattiga områden är större än någonsin, framförallt i storstäderna. Haninge rankas på plats 212 av landets 290 kommuner. I Jordbro är medelinkomsten 65 procent av kommunens genomsnitt. I vissa kommundelar är medelinkomsten mellan dubbelt och tredubbelt så stor som i Jordbro. Det skulle kosta 15 miljarder kronor att avskaffa barnfattigdomen, konstaterade Lina Thörnblom (RS) och jämförde med 20 storbolags aktieutdelningar i år på 88 miljarder kronor.
 |
| Lina Thörnblom (RS) |
- Skillnaden mellan rika och fattiga områden är större än någonsin, framförallt i storstäderna. Haninge rankas på plats 212 av landets 290 kommuner. I Jordbro är medelinkomsten 65 procent av kommunens genomsnitt. I vissa kommundelar är medelinkomsten mellan dubbelt och tredubbelt så stor som i Jordbro. Det skulle kosta 15 miljarder kronor att avskaffa barnfattigdomen, konstaterade Lina Thörnblom (RS) och jämförde med 20 storbolags aktieutdelningar i år på 88 miljarder kronor.
Mattias Bernhardsson (RS) synliggjorde de upptill 3 000 barn som idag inte har rätt att gå i skola för att de är gömda flyktingar och fördomde den omänskliga högerpolitiken:
- Rättvisepartiet Socialisterna står för att alla ska ha samma rätt till skola och utbildning samt att alla, oavsett bakgrund ska ha rätt till svenska kollektivavtal. Bara de skattepengar kommuner och lansting ger till de privata vårdbolagens vinster skulle flera gånger om avskaffa barnfattigdomen, sa Mattias Bernhardsson (RS).
Hård debatt om skolan på kommunfullmäktige
 |
| Mattias Bernhardsson (RS) |
- Vi i Rättvisepartiet Socialisterna varnade i budgetdebatten för att dessa nämnder var underfinansierade. Vi varnade för att nedläggningen av Jordbromalmsskolan i själva verket skulle leda till högre lokalkostnader och dyrare skolskjutsar, varav de största kostnaderna inte syns än, förklarade Mattias Bernhardsson (RS) och krävde att nämnden även i fortsättningen ska kompenseras för skolskjutsarna.
Mötet hettedes till när borgarnas skulle svara på Nafi Cilgins (V) motion att höja lärartätheten i Haninge till rikssnittet.
- Vi satsar på starkt pedagogiskt ledarskap, sa Grund- och förskolenämndens ordförande Alexandra Anstrell (M) och hänvisade till 'forskning' som skulle visa att det inte finns något samband mellan små klasser och skolresultat.
- Starkt pedagogiskt ledaskap förutsätter att lärarna inte är tröttkörda, kontrade Mattias Bernhardsson (RS).
Han citerade också en debattartikel där en förälder berättar hur hennes dotter gråter när hon kommer hem från skolan där det går 29 elever i en matteklass och hur sonen som har dyslexi inte får hjälp.
- Borgarna i Haninge kan ju ringa upp dessa elever och säga att de har fel, att de visst kan om de bara vill och att personaltäthet inte alls spelar nån roll. Och om Moderaternas sk 'forskning' har vi sagt många gånger tidigare att ni inte kan jämföra små specialklasser med normalklasser för att fuska fram ett negativt samband mellan små klasser och resultat. Ni fuskar ju värre än någon elev någonsin fuskat i skolan, attackerade Mattias Bernhardsson (RS).
Yvonne Radestam som nyligen hoppat av Miljöpartiet konstaterade att hon nu äntligen kunde säga vad hon ville och argumenterade för att det max ska finnas 20 elever i en klass och att barn med olika svårigheter ska få gå i normalklass istället för att isoleras i specialgrupper där de hamnar än mer bakom.
Mattias Bernhardsson (RS) fyllde på med att ta Nossebro skola (gick från att ha näst lägst behöriga till gymnasium till högst) som exempel, där nivågrupperingarna i olika ämnen avskaffades och alla elever istället fick stöd i klassrummet för att de stoppat in specialpedagoger:
- Detta hjälper inte bara de som behöver extra stöd. Elever som kommit längre och har lättare för sig utvecklas också av att få träda ur elevrollen och träda in i en lärarroll - därför är det viktigt med integrerade klasser, sa Mattias Bernhardsson (RS) med en känga mot borgarnas vilja att dela upp elever i elitklasser, normalklasser och särklasser.
Alexandra Anstrell gick till angrepp mot de argument RS, S, V och Yvonne Radestam förde fram med att likna anställning av fler lärare som att "kasta pengar i ett svart hål" och att citera en 'politikerkollega' (vem kan det egentligen vara?) i stil med att man inte vill "anställa 100 idioter" och "hoppas på det bästa".
Detta borde ge en bild av den borgerliga majoritetens svagheter i politik och argument. Rasistiska Sverigedemokraterna röstade i vanlig ordning med borgarna, d v s att avslå motionen om att höja lärtätheten.
fredag 9 september 2011
Gaddafi och Väst i samma tält
Medan ledarna i Väst gör allt för att framställa sig som ”Libyens befriare”, kommer avslöjanden om USA:s och Storbritanniens täta kontakter med Muammar Gaddafi.
Brittiska regeringstjänstemän skrev Gaddafis tal och både den brittiska säkerhetstjänsten (MI6) och amerikanska CIA lämnade över oppositionella till Gaddafi, enligt brittiska Independent.
Och den förre brittiska primärministern Tony Blair ville inget hellre än att träffa Gaddafi i dennes tält. Gaddafiregimen fick ett tag allt man begärde och lite till. Två av Gaddafis söner, Khamis och Saadi Gaddafi, blev till exempel bjudna till en ”VIP-demonstration” hos Special Air Service (SAS) och dess systerförband Special Boat Service (SBS) för att få en lektion i hur man bäst tar ihjäl sina egna.
Brittisk säkerhetstjänst samt polis, Scotland Yard, ska dessutom ha genomfört en gemensam operation för att rädda en annan av Gaddafis söner, Saif al-Islam, från att mördas av islamister som fått stöd av regimen i Qatar, rapporterade Independent i måndags. Operationen genomfördes på begäran av de libyska myndigheterna och då ansågs Qatar vara lite av en ”skurkstat”,
Saif al-Islam och hans så kallade modernisering av Libyen fick Västledarna att jubla. ”Saif al-Islam försök att få bort Libyens pariastatus benämns i ett av de brittiska dokumenten som ’mycket konstruktivt och måste välkomnas’. Att han måste stämma Daily Telegraph år 2002, efter att tidningen anklagat honom för pengatvätt, beskriver de höga tjänstemännen som ’olyckligt’ men påpekar att denna affär fick en lycklig utgång”, uppger Independent vidare. Den lyckliga utgången var att tidningen förlorade och Saif ”vann”.
Saif al-Islam hade extremt goda förbindelser med den brittiska överklassen. Han bjöds in till kungafamiljen på Buckingham Palace och räknades som en av prins Andrew (hertig av York) nära vänner.
Även i Washington sjöng man hyllningskörer till Saif samtidigt som CIA lämnade ut oppositionella till Gaddafi, som sågs som en viktig allierad i ”kriget mot terrorismen”. Ett Libyen som man tidigare anklagat för att härbärga terrorister. För bara drygt ett år sedan beskrevs samme Saif av New York Times som ”Libyens västvänliga ansikte, en symbol för hopp, reformer och öppenhet”.
Imperialism kan också beskrivas som diktaturkrameri och dubbelmoral.
Per Olsson
Brittiska regeringstjänstemän skrev Gaddafis tal och både den brittiska säkerhetstjänsten (MI6) och amerikanska CIA lämnade över oppositionella till Gaddafi, enligt brittiska Independent.
Och den förre brittiska primärministern Tony Blair ville inget hellre än att träffa Gaddafi i dennes tält. Gaddafiregimen fick ett tag allt man begärde och lite till. Två av Gaddafis söner, Khamis och Saadi Gaddafi, blev till exempel bjudna till en ”VIP-demonstration” hos Special Air Service (SAS) och dess systerförband Special Boat Service (SBS) för att få en lektion i hur man bäst tar ihjäl sina egna.
Brittisk säkerhetstjänst samt polis, Scotland Yard, ska dessutom ha genomfört en gemensam operation för att rädda en annan av Gaddafis söner, Saif al-Islam, från att mördas av islamister som fått stöd av regimen i Qatar, rapporterade Independent i måndags. Operationen genomfördes på begäran av de libyska myndigheterna och då ansågs Qatar vara lite av en ”skurkstat”,
Saif al-Islam och hans så kallade modernisering av Libyen fick Västledarna att jubla. ”Saif al-Islam försök att få bort Libyens pariastatus benämns i ett av de brittiska dokumenten som ’mycket konstruktivt och måste välkomnas’. Att han måste stämma Daily Telegraph år 2002, efter att tidningen anklagat honom för pengatvätt, beskriver de höga tjänstemännen som ’olyckligt’ men påpekar att denna affär fick en lycklig utgång”, uppger Independent vidare. Den lyckliga utgången var att tidningen förlorade och Saif ”vann”.
Saif al-Islam hade extremt goda förbindelser med den brittiska överklassen. Han bjöds in till kungafamiljen på Buckingham Palace och räknades som en av prins Andrew (hertig av York) nära vänner.
Även i Washington sjöng man hyllningskörer till Saif samtidigt som CIA lämnade ut oppositionella till Gaddafi, som sågs som en viktig allierad i ”kriget mot terrorismen”. Ett Libyen som man tidigare anklagat för att härbärga terrorister. För bara drygt ett år sedan beskrevs samme Saif av New York Times som ”Libyens västvänliga ansikte, en symbol för hopp, reformer och öppenhet”.
Imperialism kan också beskrivas som diktaturkrameri och dubbelmoral.
Per Olsson
torsdag 8 september 2011
Högerpolitikens pris: Barnfattigdomen ökar
När skolan och förskolan åter är igång efter sommaren ska det pratas sommarminnen och allt det roliga som upplevdes under lovet. För en del barn och ungdomar bestod sommaren av att fördriva tiden. Organisationen Majblommans årsrapport 2011 med den träffande titeln Alla kunde följa med – utom jag visar att barn och ungdomar i ekonomiskt utsatta familjer lider av sysslolöshet och ensamhet under sommarlovet.
Mer än vart tionde barn, omkring 220 000, lever i fattigdom i Sverige. Andelen fattiga barnfamiljer har ökat från 8-9 procent för tio år sedan, till 15 procent i dag, enligt Rädda Barnen.
I sin rapport Välfärd – men inte för alla, visar Rädda Barnen att den svenska familjepolitiken har havererat.
Läs resten
Katja Raetz
Mer än vart tionde barn, omkring 220 000, lever i fattigdom i Sverige. Andelen fattiga barnfamiljer har ökat från 8-9 procent för tio år sedan, till 15 procent i dag, enligt Rädda Barnen.
I sin rapport Välfärd – men inte för alla, visar Rädda Barnen att den svenska familjepolitiken har havererat.
Läs resten
Katja Raetz
måndag 5 september 2011
Arbetare utnyttjas som 'praktikanter' i företagens Haninge
Haninge kommun förser företag med gratis arbetskraft. Ett av företagen är Myrorna som ägs av Frälsningsarmén och har satt i system att utnyttja arbetare som praktikanter istället för att anställa dem.
Nu har Rättvisepartiet Socialisterna kontaktats för att
- När min pappa ifrågasatte villkoren drogs försörjningsstödet in. De sa att han tackat nej trots att han ville jobba, berättar Kassim som bor Haninge och kontaktade Rättvisepartiet Socialisterna om deras situation.
Pappan, Abdul, hade gjort fyra månaders praktik på Myrorna i Haninge när arbetsförmedlingen underrättade att han bara behövde göra tre. De sa att han skulle få en ny praktik (så att företag inte sätter praktikanter i system). Men på 'Matchning Södertörn' (gemensamt projekt mellan södertörnskommunerna) och av Haninge kommun fick han veta att han skulle fortsätta på Myrorna men med nya villkor. Han skulle jobba 8 timmar (från tidigare fyra timmar) plus fortsätta med 4 timmars SFI-utbildning om dagen. Med andra ord krävde de 12 timmar om dagen av Abdul för sina 2 700 kronor.
Familjen är van att leva på minimum; de är fyra personer i hushållet som delar på 7 000 kronor i månaden - 1 750 kr per person efter hyra.
Abdul har en cysta i höger njure som orsakar blödningar om han lyfter eller anstränger sig för mycket. Han kan helt enkelt inte jobba 8+4 timmar varje dag. Nu har försörjningsstödet dragits in och familjen har nästan inget att leva på.
Detta är en skandal. Om de vill att han ska jobba 8 timmar på Myrorna måste de erbjuda honom anställning med en riktig lön. Rättvisepartiet Socialisterna hjälper dem nu att överklaga beslutet och kommer att ta upp utnyttjandet av praktikanter på nästa kommunfullmäktigemöte.
Karin Wallmark
Nu har Rättvisepartiet Socialisterna kontaktats för att
- När min pappa ifrågasatte villkoren drogs försörjningsstödet in. De sa att han tackat nej trots att han ville jobba, berättar Kassim som bor Haninge och kontaktade Rättvisepartiet Socialisterna om deras situation.
Pappan, Abdul, hade gjort fyra månaders praktik på Myrorna i Haninge när arbetsförmedlingen underrättade att han bara behövde göra tre. De sa att han skulle få en ny praktik (så att företag inte sätter praktikanter i system). Men på 'Matchning Södertörn' (gemensamt projekt mellan södertörnskommunerna) och av Haninge kommun fick han veta att han skulle fortsätta på Myrorna men med nya villkor. Han skulle jobba 8 timmar (från tidigare fyra timmar) plus fortsätta med 4 timmars SFI-utbildning om dagen. Med andra ord krävde de 12 timmar om dagen av Abdul för sina 2 700 kronor.
Familjen är van att leva på minimum; de är fyra personer i hushållet som delar på 7 000 kronor i månaden - 1 750 kr per person efter hyra.
Abdul har en cysta i höger njure som orsakar blödningar om han lyfter eller anstränger sig för mycket. Han kan helt enkelt inte jobba 8+4 timmar varje dag. Nu har försörjningsstödet dragits in och familjen har nästan inget att leva på.
Detta är en skandal. Om de vill att han ska jobba 8 timmar på Myrorna måste de erbjuda honom anställning med en riktig lön. Rättvisepartiet Socialisterna hjälper dem nu att överklaga beslutet och kommer att ta upp utnyttjandet av praktikanter på nästa kommunfullmäktigemöte.
Karin Wallmark
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)