Lördagen den 9 juli, kl 21.15 hittades Sercan Budakçı livlös i arresten på Handens polistation i Haninge. Sercan avled senare på sjukhus. Han blev 27 år gammal och lämnar en stor saknad efter sig.
Hundratals deltog vid minnestunden på ängen i Jordbro, lämnade blommor vid hans bild och tände ljus.
Många har läst om tragedin i nyhetsartiklar om ’självmord i arrest’. Men bara hans vänner kan berätta vem Sercan var:
”Varje dag som går så tänker man på dig och hur du spred all den positiva, glada energin, ditt leende och dina galenskaper och du ville alla väl. Med alla dessa egenskaper som person som du hade fick du oss alla att må bra hur nere man än var.”
”Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar dig. Skulle göra allt för att ha dig tillbaka. Behöver dig som danstränare och charmcoach ;) Saknaden dränker mig.”
En polisiär internutredning ska utreda om tjänstefel har begåtts. Polisen säger att Sercan hängde sig i cellen. Men många frågor plågar oss som sörjer. Hur kunde de låta detta ske?
Självmord i svenska arrestlokaler och häkten är ingen ny diskussion. FN:s människorättskommitté har riktat hård kritik mot de svenska förhållandena, t ex den bristfälliga utbildningen av personal. SEKO har pekat på hur bemmanningen försämrats och kritiska röster har höjts mot hur långvarig isolering bidrar till att många mår dåligt.
Polisen har en hel del att förklara kring Sercans död. Flera tror inte att han tog sitt liv. Sercan ringde till sin mor från arresten och sa bl a att han skulle komma hem, men att han inte hade nyckel och frågade om hon var hemma. Senare ringer polisen och säger att han har begått självmord.
Magnus Stridh, stationsbefälet som uttalade sig i media, har inte kunnat nås för en kommentar då han enligt Handenpolisen är på semester.
Det är mycket vi inte vet. Desto större behov av att kräva svar. Polisens interna utredning måste göras offentlig och granskas. Sercans familj och vänner förjänar att veta vad som hände och varför.
Oavsett vad som hände i arresten och tiden innan det, kommer jag alltid att minnas min vän som den leende och varma glädjespridaren han var.
Mattias Bernhardsson
Jag kunde inte ha skrivit de bättre själv
SvaraRadera