Som en del av högerregeringens kampanj för att massutvisa flyktingar har migrationsmyndigheterna försökt deportera flera högprofilerade polititiska flyktingar till Iran. Migrationsverket försöker pressa gränserna och ändra praxis för de brutalaste diktaturregimerna. Men den senaste tiden har asylkampen visat att det går att stoppa utvisningar; staten har tvingats till reträtt; och flera politiska flyktingar från Iran har vunnit uppehållstillstånd.
Migrationsverket har i flera av fallen drivit på för utvisning trots att verket inte kunnat motbevisa politisk aktivitet, medlemsskap i förbjudna organisationer eller att de utsatts för tortyr. Argumenten för avslag har varit t ex att den politiska aktiviteten varit på en 'låg nivå' och att de kan hålla 'låg profil' vid återvändandet.
Socialister, motståndsmän, fackliga aktivister, strejkande och andra politiska fångar avrättas hela tiden. På bara ett år har ett tiotal kurdiska socialister avrättats i Iran. Förra året dömdes Sverige av EU:s domstol för mänskliga rättigheter i Strasbourg för att de utvisade en politisk flykting – trots starka och bevisade asylskäl – till Iran där han torterades. När Norge utvisade tonåringen Rahim Rostami till Iran greps han omedelbart på flygplatsen i Teheran och fördes till Evin-fängelset med hänvisning till paragraf 7 i Irans straffbalk: att alla som ansökt om asyl på politiska grunder är politiska hot och därmed kriminella.
De politiska flyktingar vars utvisningar stoppats efter protester den senaste tiden har liknande asylskäl:
* Sanan Ashrafi är kurd och har varit aktiv sedan 2002 i Irans arbetarkommunistiska parti - Hekmatist, där flera andra medlemmar avrättats av regimen. När Sanan fängslades år 2006 blev han "förhörd" 25 gånger. I förhör ingår riktade slag mot njuren, slag mot hela kroppen, sparkar mot bålen, upphängning med armarna över huvudet och hängning av tyngder i könsorganet.
* Marzieh Kamangar var peshmergaaktivist i den kurdiska och socialistiska motståndsrörelsen Komale. Hon var fyra år när regimen mördade hennes far. Marzieh har fortsatt sin politiska verksamhet i Sverige med Komale-TV som sänds i Iran via satellit och som har sin bas i Sverige.
* Mehdi Malaki drev en regimkritisk hemsida i Iran och greps vid tre tillfällen. Han har forsatt vara aktiv i hekmatisterna sedan han kom till Sverige 2008. Under april i år har Mehdi deltagit i fyra radio- och tv-sändningar där han kritiserat den iranska regimen. Han har medverkat i sändningar i den USA-baserade tv-stationen Nahaad Mar-domi samt i de Sverigebaserade radiokanalerna Sedaa ye Panaahjoo, Iran e Empooz och Hamsafar - samtliga med bred publik internationellt.
* Mohammad Sirvan Forotan var peshmergaaktivist i motståndsrörelsen Komale och ertappades av polisen när han organiserade en flygbladsutdelning. Sivan har förlorat sitt högra öga och flytt från både Iran och Irak innan han slutligen kom till Sverige.
Samtliga har haft väldigt starka asylskäl och deras aktivitet har kunnat bevisas trots Migrationsverkets försök att undervärdera skriftliga bevis och vittnesmål.
Att utvisningarna av Sanan, Marzieh, Mehdi och Sirvan stoppades var dock långt ifrån en fråga om bevis. Det avgörande har varit att sätta politisk press; med demonstrationer vid riksdagen, förvaret och Arlanda; att komma ut i media med deras fall; att få många människor att protestera till Migrationsverket och regeringen via mail och telefon. Att riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) agerat i flera av fallen och att anmälningar gjorts till Europadomsolen har också varit viktiga.
Men det räcker inte. Det är väldigt sällan flyktingar, även politiska, kan bevisa sin sak enligt Migrationsverkets hårda bestämmelser och användandet av juridiska verktyg är väldigt begränsade. Det behövs en stor asylrörelse som kräver amnesti åt alla gömda flyktingar och att asylrätten återinförs. Amnestirörelsen 2005 tvingade fram 17 000 uppehållstillstånd p g a att den lyckades samla till stora demonstationer och engagagera ett stort skikt av folket. De som idag kämpar mot utvisningarna gör det ofta isolerade från varandra och nästan enbart i enskilda fall.
Vi måste ta protesterna till regeringen och mot hela högerpolitiken. Därför samlar vi genom Septemberalliansen till en stor demonstration vid riksdagens öppnande den 14 september där vi bjuder in alla fackliga, asylaktivister och lokala kampanjer runt om i landet.
Mattias Bernhardsson
