Barnfattigdomen och klyftorna mellan rika och fattiga ökar drastiskt. Nästan 12 procent, 220 000 barn lever i fattigdom. De mest välbärgade 10 procenten av barnfamiljerna har blivit rikare och har det så bra ställt att varje familj skulle kunna försörja tre lika stora familjer, säger Rädda Barnen.
Bland barn till ensamstående är 24,7 procent av barnen fattiga. Nästan hälften av alla barn till ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund lever i fattigdom.
”Grannar, hjälp oss vi är slavar och är hungriga” stod det att läsa på en skylt vid en byggarbetsplats i Sollentuna. De lettiska byggnadsarbetare har arbetat för cirka 27 kronor i timmen och har inte haft tillräckligt med pengar att äta sig mätta är bara en en av många exempel på hur människor utnyttjas.
Högerregeringens tal om att de tar barnfattigdomen på allvar klingar falskt då finansminister Anders Borg säger att han vill sänka de lägsta lönerna.
Skillnaderna mellan rika och fattiga områden är också större än någonsin, främst i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Haninge kommun rankas på 212 plats i jämförelse med Sveriges 290 kommuner. I Jordbro är medelinkomsten endast 65 procent av kommunens genomsnitt vilket i sin tur är lågt i förhållande till landet. I vissa kommundelar är medelinkomsten mellan dubbelt och tredubbelt så stor som i Jordbro.
– Det sorgliga är att Haninge kommun i många år hävdat att man sätter barnets främsta i centrum, säger Kajsa Höber Kaijansinkko, ordförande för Rädda Barnen i Västerhaninge.
Sedan 2008 har den ekonomiska krisen, försämringarna i trygghetssystemen och attackerna på offentlig välfärd slagit mot än fler familjer än vad dessa siffror visar.
Barn som växer upp under svåra ekonomiska förhållanden drabbas på många olika plan; sämre hälsa, sämre chanser att lyckas i skolan och därpå sämre chanser att få ett arbete med en lön att leva på.
Många familjer har inte ekonomiskt utrymme att låta sina barn ägna sig åt idrotter eller följa med sina klasskamrater på utflykt eller andra aktiviteter. När Moderaterna i Stockholm minskar stödet till idrotten med 25 procent höjs också avgifterna och än fler barn och unga exkluderas.
Även matvanor styrs av i vilken utsträckning föräldrar har tid eller ork att laga nyttig mat eller bara ”röra ihop något”.
I takt med högerregeringens attacker på fasta anställningar tvingas många ta fler jobb än ett och arbeta på obekväma tider för att få ekonomin att gå ihop. Stressen och bristen på tid innebär att möjligheten att engagera sig i barnens skolgång beskärs. Föräldrarnas akademiska bakgrund spelar också in i vilket stöd arbetarbarn får hemifrån då deras föräldrar i högre utsträckning valt att arbeta istället för att välja högre studier.
Barn från arbetarklassen är alltså mer beroende av det stöd som finns i skolans undervisning. Detta gäller speciellt invandrarbarn då språket spelar in. Med två decennier av stora nedskärningar på lärare, pedagoger och läxhjälp ökar klyftorna i studieresultaten enligt klass- och etnisk bakgrund. Nedskärningarna på hemspråken skapar sämre förutsättningar för invandrarbarnen att lära sig svenska och riskerar en framtid där de varken behärskar någon av språken.
Risken att leva i ett fattigt hushåll är numera drygt fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund jämfört med barn med svensk bakgrund (5,46 gånger så hög jämfört med 3,99 för år 2000).
Klyftorna mellan grupper av barn har ökat sedan 1991, oavsett om det har varit en socialdemokratisk eller borgerlig regering som styrt landet.
Barnfattigdomen ökar trots att Sverige är rikare än någonsin. Men den rikdedomen går till de rikaste och bygger i sin tur på ökad utsugning av vanligt folks arbete, att jobba mer för mindre i lön.
Mattias Bernhardsson
Kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge
RS står för:
> Riv upp försämringarna av sjukförsäkringen och a-kassan – ge alla rätt till rehabilitering och friskvård.
> Kraftig utbyggnad av skola, vård och omsorg.
> Sänkta avgifter i förskola och skolbarnsomsorg.
> Fasta anställningar med rätt till heltid.
> Arbete åt alla – inför 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
> Inför minimilön på 19 000 kr.
> Ge flyktingbarn rätt till kommunal service och sjukvård på lika villkor.
> Sätt stopp för de olagliga avgifterna i skolan – alla barn har rätt till utflykter och aktiviteter oavsett föräldrarnas inkomst.
> Satsa på modersmålsundervisningen i grundskolan och modersmålsstöd redan i förskolan.
> Allas rätt till sommaraktiviteter, sommarjobb och kolloverksamhet.
> Fler fritidsgårdar och drogria mötesplatser för unga, även för äldre ungdomar.
> Fler parklekar, familjecentraler och öppna förskolor, med flerspråkig personal.
> Omfördela samhällets enorma rikedomar! Barnfattigdom och klassklyftor kan avskaffas med ett socialistiskt samhälle – där kapitalisters utsugning av arbetare och kortsiktiga plundring av samhällets resurser stoppas och ersätts med demokratisk planering utifrån människors behov.
Relaterat:
Aftonbladet1 2 3 Expressen SvD
