Se Momo på RoJ-teatern i Handen

RoJ-teatern: Momo eller kampen om tiden
Handen: Gamla Folkets Hus
Webb: rojteatern.nu

Alla i Haninge och Stockholm: ta er tid att se Momo eller kampen om tiden. RoJ-teatern tar fasta på det filosofiska och antikapitalistiska budskapet i Michael Endes klassiker.
För mig är det nostalgi. Jag var kanske nio år och låg där nedbäddad och njöt av min fasters högläsning tillsammans med jämnåriga kusinen. En märkvärdigare flickidol än Momo är svårt att hitta – i tovigt hår och en för stor herrkostym med den speciella superkraften att kunna lyssna på sina medmänniskor. Hon är ett hundraårigt barn som trollbinder alla åldrar.
Men när Roj sätter upp Momo är det inte på något sätt 70-tals-nostalgi utan helt tidlöst riktigt.
Ensemblen lyckas verkligen så en tankeställare i publiken. Vem drar nytta av att man hela tiden arbetar snabbare och snabbare? Vem lägger beslag på de inarbetade timmarna och till vilken nytta?
Gatusoparen Beppo sopade förut gatorna som ett konststycke men sedan tidsagenterna, som lever på stulen tid, belägrade staden jäktar han fram utan att knappt hinna andas. Det är en iscensättning av Marx teorier både om det obetalda arbetet och alienationen, fast så att alla förstår.
”Har du verkligen tid med det här?” frågar programbladet trotsigt. Men tänk istället vad häftigt det är att den 38 personer stora ensemblen lagt ner så mycket gratis tid åt något de verkligen tror på. Skådespeleriet är riktigt bra och den största insatsen gör barnen. De är fantastiska under de 2,5 timmarna, men så har Ende och regissörerna Marmegård och Tirzitis vigt en alldeles speciell roll åt barnen.

Elin Gauffin