Hosni Mubaraks fall och det egyptiska folkets obeskrivliga glädje över segern har gett outplånliga intryck till en hel världs förtryckta och utsugna, som i många fall har kunnat följa revolutionen live genom internet.
Avgången kom efter en tredje vecka av de hittills väldigaste och växande massprotesterna, som kulminerade på fredagen sedan Mubarak väckt en enorm vrede genom att vägra ge upp i sitt tal kvällen innan.
Denna gång, efter mångmiljondemonstrationer och en växande generalstrejksrörelse i hela landet, blev det andra gången gillt för vad som redan i förväg kallades ”avskedets dag”. Alternativet hade varit att anställa en massaker på tusentals som var fast beslutna att inta maktens byggnader, något som antagligen skulle ha splittrat armén.
Liksom i Tunisien är diktatorns fall bara den första ronden. Medan ”Ali Baba fällts finns de 40 rövarna kvar”, som man säger i Tunisien, där kampen fortsätter för bröd, jobb, demokratiska fack, demokratiska val, organisering underifrån och att sparka den gamla regimens politiker och chefer, osv.
Liksom i Tunisien har Egyptens arbetare spelat en allt viktigare och till slut avgörande roll för att till slut få diktatorn på fall. Ändå är detta bara början, och arméns generaler kommer att göra allt för att försvara den bestående sociala oordningen.
Den världshistoriska revolution, som började bland Tunisiens fattiga och som redan efter två månader har fällt två diktatorer, har bara börjat och skakar redan den rådande imperialistiska maktförhållanden. USA, med en gigantisk militär närvaro i Mellanöstern har inte haft någon reell möjlighet att hejda revolutionens kraft.
Medan revolutionerna i Östeuropa 1989 innebar en kollaps för den andra stalinistiska supermakten markerar revolutionerna i Nordafrika om inte en kollaps för USA, så ett gigantiskt bakslag för hela den imperialistiska och kapitalistiska världsordningen med dess nyliberala politik som gjort rövarnas rika men blivit en social katastrof för Nordafrikas fattiga och många arbetslösa.
Egyptens och Tunisiens revolutioner har med all säkerhet inspirerats av Latinamerikas tidigare vänstervåg och förra årets arbetarprotester i Europa och innebär nu en mäktig inspiration för arbetare och förtryckta i en hel värld att ta kampen för sina rättigheter.
Arne Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.