måndag 28 februari 2011
onsdag 23 februari 2011
Lärarvikarien Åke Almli svarar tidningen Mitt i Haninges artikel om Jordbromalmsskolan
Angående nämnda artikel är den mer eller mindre en avskrivning av en politisk hållning.
Mina kommentarer till citat från denna artikel är följande;
"Grundproblemet är att vi har för många 6-9-skolor och för litet elevunderlag. Årskullarna är just nu mindre. Därför måste vi stänga en skola, förklarar grundskolenämndens ordförande Alexandra Anstrell." (Moderaterna)
Ett "litet elevunderlag" är inget särskilt aktuellt i just Jordbro utan i hela kommunen. Varför ska den enda 6-9 skolan som finns i Jordbro stängas? Andra skolor finns där elevunderlaget är lika lågt och där det finns mer närliggande ersättningsskolor än för eleverna i Jordbro.
"Enligt en elevundersökning vill cirka 90 procent i första hand gå på Söderbymalmsskolan." samt "Det fria skolvalet gäller alla, även Jordbromalmsskolans elever, säger Alexandra Anstrell."
Vad är det för statistik? Hade istället för Söderbymalmskolan en skola i Lappland funnits som alternativ hade 90% av eleverna "velat" gått där. Kan man på något sätt anse att "det fria skolvalet gäller alla, även Jordbromalmsskolan" då Jordbromalmsskolan inte ens var ett valbart alternativ? Fråga alla, samt kommande högstadieelever, om de vill gå högstadiet i den nya Höglundaskolan eller i Söderbymalmsskolan så ser nog utfallet helt annorlunda ut.
"Det har under åren förgäves genomförts olika satsningar för att öka trivseln på skolan. Det känns jättetråkigt att lägga ner en skola, men vi var tvungna att agera. 70 procent av eleverna väljer i dag bort skolan, säger Alexandra Anstrell."
Jag är ytterligt nyfiken på vilka konkreta satsningar som gjorts för att öka trivseln på Jordbromalmsskolan. Menar man att man gång efter annan gör den till en arbetsplats för ombyggnationer då lokalhyran höjs av kommunens eget fastighetsbolag och skolorna inte får tillskott för de ökade kostnaderna? Menar man piffa upp skolans väggar o.s.v. med elevernas egna arbeten? Menar man att genomföra undermåliga reperationsarbeten som att inte lyckas täta taket i gymnastikhallen? Det finns fler exempel.
Märkligt är att i undersökningar under flera år i rad, visar Jordbromalmsskolan toppresultat i bland annat elevernas trivsel(!) trygghetskänsla och att personalen där är grunden till just detta. Att sådant ej framkommer i artiklar och/eller tas hänsyn till i underlaget för detta nedläggningsförslag är skrämmande.
Jordbro är ett område där många har invandrarbakgrund, en del som under svåra omständigheter flytt sina hemländer och har en otrygghet i botten att hantera. I beaktande av detta är det intressant att skolungdomarna där inte har några motsättningar sig mellan trots sina olika kuturella, religiösa och sociala bakgrunder. De trivs, gör goda resultat och känner sig trygga trots den dåliga satsningen kommunen överlag gör i skolorna i jämförelse med övriga kommuner. Är inte det en fungerande skola med engagerade lärare så vet jag inte vad som är det. Då tycker jag att det är rent skamligt att kommunen framhärdar i att förstöra denna verksamhet och äventyra skolungdomarnas väl genom att förstöra deras tillvaro i Jordbromalmsskolan. Verkligen ett steg bakåt och ett slag i ansiktet mot allt som har att göra med integration, barnens rättigheter, personalomsorg.
Jag undrar också hur det kan bli billigare att bygga om Söderbymalmsskolan (vilket förmodligen inte hinns färdigt inför höstterminens start) och få extra skolskjutskostnader än att justera/kompensera hyrorna för befintliga skollokaler?
Ett mer sunt ekonomiskt tänkande borde vara att låta även högstadiet ingå i den nya Höglundaskolan som det var sagt förut. En sådan nysatsning skulle förmodligen få alla kommande mellanstadielever i Jordbro att vara kvar i sitt eget närområde och därmed minska andra kostnader för kommunen. DET skulle vara en länge efterlängtad konkret satsning på Jordbro som en kommundel med förmodade goda synergieffekter gällande boendemiljö och ett levande företagande.
Det dåliga betygsgenomsnittet anförs också som ett slags ytterligare skäl till att lägga ned Jordbromalmsskolan. Man kan ju förledas av rapporterad statistik tro att eleverna är synnerligen dåliga eller att lärarna inte kompetenta nog. Vid närmare granskning finner man att sammanräknat i denna statistik finns betygen från helt nyanlända skolungdomar till Sverige. Dessa elever kommer från HELA kommunen och får alltså sina betyg satta i Jordbromalmsskolan. Det krävs ingen större insikt att se att dessa betyg markant drar ned det totala betygsunderlaget i Jordbromalmsskolan i jämförelse med andra skolor i kommunen. Tar man ut dessa betyg ur statistiken blir plötsligt eleverna mycket bättre och lärarna riktigt professionella, särskilt med tanke på att i skolan finns ändå en stor del elever födda i Sverige med en invandrarbakgrund.
Lärare i gymnasieskolan Fredrika Bremer menar ofta att Jordbromalmsskolans betyg stämmer väl överens med verkligheten till skillnad från andra skolor, där en del glädjebetyg verkar satta. Har sådan "positiv" betygssättning att göra med att skapa en slags popularitet i skolnämnden och locka till sig fler elever och därmed mer skolpeng? Var är då rättvisan med en korrekt betygssättning när skolpengen indirekt påverkar elevantalet?
Vad som helt har försvunnit ur politikernas sinne är att det faktiskt handlar om skolbarn/ungdomar och deras rättigheter till att ha en skola i sitt närområde. Att det finns vinster i att ha nära till sin skola, sina kamrater att gå till efter skolan och känna sig trygg i sitt bostadsområde och skola.
Jag undrar om de involverade politikerna, oavsett partitillhörighet, i sina beslutsunderlag har sett till hela bilden och fått med annan viktig fakta och information som faktiskt föreligger, utöver helt eller delvis felaktig fakta och statistik som basunerats ut. Om man nu har tagit hänsyn till detta, när man skall kommentera denna information och när skall dessa frågor ställas av journalister involverade i ämnet?
Avslutningsvis, angående det jag anförde i början, så är jag mycket besviken på hur artikelförfattaren uppenbarligen inte engagerat sig i ämnet utan okritiskt återger förvrängd fakta och statisik uttalat av en politiker, medvetet eller i okunskap, uttalar sig för att passa den politiska sanning partiet företräder.
Åke Almli
Läs tidigare artikel: Nedläggningen av Jordbromalmsskolan är en del av borgarnas klass- och segregationspolitik
Mina kommentarer till citat från denna artikel är följande;
"Grundproblemet är att vi har för många 6-9-skolor och för litet elevunderlag. Årskullarna är just nu mindre. Därför måste vi stänga en skola, förklarar grundskolenämndens ordförande Alexandra Anstrell." (Moderaterna)
Ett "litet elevunderlag" är inget särskilt aktuellt i just Jordbro utan i hela kommunen. Varför ska den enda 6-9 skolan som finns i Jordbro stängas? Andra skolor finns där elevunderlaget är lika lågt och där det finns mer närliggande ersättningsskolor än för eleverna i Jordbro.
"Enligt en elevundersökning vill cirka 90 procent i första hand gå på Söderbymalmsskolan." samt "Det fria skolvalet gäller alla, även Jordbromalmsskolans elever, säger Alexandra Anstrell."
Vad är det för statistik? Hade istället för Söderbymalmskolan en skola i Lappland funnits som alternativ hade 90% av eleverna "velat" gått där. Kan man på något sätt anse att "det fria skolvalet gäller alla, även Jordbromalmsskolan" då Jordbromalmsskolan inte ens var ett valbart alternativ? Fråga alla, samt kommande högstadieelever, om de vill gå högstadiet i den nya Höglundaskolan eller i Söderbymalmsskolan så ser nog utfallet helt annorlunda ut.
"Det har under åren förgäves genomförts olika satsningar för att öka trivseln på skolan. Det känns jättetråkigt att lägga ner en skola, men vi var tvungna att agera. 70 procent av eleverna väljer i dag bort skolan, säger Alexandra Anstrell."
Jag är ytterligt nyfiken på vilka konkreta satsningar som gjorts för att öka trivseln på Jordbromalmsskolan. Menar man att man gång efter annan gör den till en arbetsplats för ombyggnationer då lokalhyran höjs av kommunens eget fastighetsbolag och skolorna inte får tillskott för de ökade kostnaderna? Menar man piffa upp skolans väggar o.s.v. med elevernas egna arbeten? Menar man att genomföra undermåliga reperationsarbeten som att inte lyckas täta taket i gymnastikhallen? Det finns fler exempel.
Märkligt är att i undersökningar under flera år i rad, visar Jordbromalmsskolan toppresultat i bland annat elevernas trivsel(!) trygghetskänsla och att personalen där är grunden till just detta. Att sådant ej framkommer i artiklar och/eller tas hänsyn till i underlaget för detta nedläggningsförslag är skrämmande.
Jordbro är ett område där många har invandrarbakgrund, en del som under svåra omständigheter flytt sina hemländer och har en otrygghet i botten att hantera. I beaktande av detta är det intressant att skolungdomarna där inte har några motsättningar sig mellan trots sina olika kuturella, religiösa och sociala bakgrunder. De trivs, gör goda resultat och känner sig trygga trots den dåliga satsningen kommunen överlag gör i skolorna i jämförelse med övriga kommuner. Är inte det en fungerande skola med engagerade lärare så vet jag inte vad som är det. Då tycker jag att det är rent skamligt att kommunen framhärdar i att förstöra denna verksamhet och äventyra skolungdomarnas väl genom att förstöra deras tillvaro i Jordbromalmsskolan. Verkligen ett steg bakåt och ett slag i ansiktet mot allt som har att göra med integration, barnens rättigheter, personalomsorg.
Jag undrar också hur det kan bli billigare att bygga om Söderbymalmsskolan (vilket förmodligen inte hinns färdigt inför höstterminens start) och få extra skolskjutskostnader än att justera/kompensera hyrorna för befintliga skollokaler?
Ett mer sunt ekonomiskt tänkande borde vara att låta även högstadiet ingå i den nya Höglundaskolan som det var sagt förut. En sådan nysatsning skulle förmodligen få alla kommande mellanstadielever i Jordbro att vara kvar i sitt eget närområde och därmed minska andra kostnader för kommunen. DET skulle vara en länge efterlängtad konkret satsning på Jordbro som en kommundel med förmodade goda synergieffekter gällande boendemiljö och ett levande företagande.
Det dåliga betygsgenomsnittet anförs också som ett slags ytterligare skäl till att lägga ned Jordbromalmsskolan. Man kan ju förledas av rapporterad statistik tro att eleverna är synnerligen dåliga eller att lärarna inte kompetenta nog. Vid närmare granskning finner man att sammanräknat i denna statistik finns betygen från helt nyanlända skolungdomar till Sverige. Dessa elever kommer från HELA kommunen och får alltså sina betyg satta i Jordbromalmsskolan. Det krävs ingen större insikt att se att dessa betyg markant drar ned det totala betygsunderlaget i Jordbromalmsskolan i jämförelse med andra skolor i kommunen. Tar man ut dessa betyg ur statistiken blir plötsligt eleverna mycket bättre och lärarna riktigt professionella, särskilt med tanke på att i skolan finns ändå en stor del elever födda i Sverige med en invandrarbakgrund.
Lärare i gymnasieskolan Fredrika Bremer menar ofta att Jordbromalmsskolans betyg stämmer väl överens med verkligheten till skillnad från andra skolor, där en del glädjebetyg verkar satta. Har sådan "positiv" betygssättning att göra med att skapa en slags popularitet i skolnämnden och locka till sig fler elever och därmed mer skolpeng? Var är då rättvisan med en korrekt betygssättning när skolpengen indirekt påverkar elevantalet?
Vad som helt har försvunnit ur politikernas sinne är att det faktiskt handlar om skolbarn/ungdomar och deras rättigheter till att ha en skola i sitt närområde. Att det finns vinster i att ha nära till sin skola, sina kamrater att gå till efter skolan och känna sig trygg i sitt bostadsområde och skola.
Jag undrar om de involverade politikerna, oavsett partitillhörighet, i sina beslutsunderlag har sett till hela bilden och fått med annan viktig fakta och information som faktiskt föreligger, utöver helt eller delvis felaktig fakta och statistik som basunerats ut. Om man nu har tagit hänsyn till detta, när man skall kommentera denna information och när skall dessa frågor ställas av journalister involverade i ämnet?
Avslutningsvis, angående det jag anförde i början, så är jag mycket besviken på hur artikelförfattaren uppenbarligen inte engagerat sig i ämnet utan okritiskt återger förvrängd fakta och statisik uttalat av en politiker, medvetet eller i okunskap, uttalar sig för att passa den politiska sanning partiet företräder.
Åke Almli
Läs tidigare artikel: Nedläggningen av Jordbromalmsskolan är en del av borgarnas klass- och segregationspolitik
Höj lönerna på vinsternas bekostnad
På sidan fem i detta nummer av Offensiv berättar vi om eljättarnas abnorma vinster per anställd. Fortum står i klass för sig med otroliga 6,4 miljoner kronor i vinst per anställd.
Men inte bara eljättarna kammar hem miljonvinster per anställd på sin verksamhet i Finland och Sverige. Och affärsområdets vinst är med all sannolikhet ännu större i den svenska delen, enligt beräkningar som gjorts av E24:s börskrönikör Torbjörn Isacson.
Fortum är ett av de bolag som tjänat mest på avregleringarna. Köpet av Stockholm Energi tjänade man snabbt in. ”För sex år sedan såldes Stockholm Energi till Finland. Totalt betalade Fortum cirka 20 miljarder kronor för Stockholmsbolaget. Redan året efter försäljningen kunde Fortum plocka ut 7 miljarder kronor från bolaget som 2003 hade upparbetade vinster på mer än dubbelt så mycket. Det vill säga mer än vad Fortum betalade för halva företaget 2002”, kunde Dagens Nyheter berätta år 2008.
Två år innan hade en rapport från Vänsterpartiet i Stockholm stad konstaterat att: ”Privatiseringen av Stockholms energibolag (Birka Energi) har lett till kraftigt höjda priser såväl för el som fjärrvärme. Priset för förbränningen av avfall i Högdalenverket har chockhöjts med över 5 000 procent på ett par år. Fjärrvärmebolaget i Stockholm, Fortum Värme, har sedan privatiseringen höjt sina priser mest i hela landet”. Privatiseringarnas pris märks inte minst i Fortums rekordvinst.
Det är emellertid inte bara eljättarna som gör supervinster per anställd. Det gör även andra storbolag. Det statliga gruvbolaget LKAB, som fortsätter att skicka järnmalm till Libyens bödlar, gjorde i fjol en vinst på över 3 miljoner kronor per anställd.
Det ska jämföras med att för cirka 25 år sedan gjorde LKAB en vinst på 77 000 kronor per anställd. Utsugningen har alltså ökat rejält sedan 1980-talet, vilket i sin tur resulterat i dagens jättevinster och växande klassklyftor. Sällan har väl den gamla parollen ”Höj lönerna på vinsternas bekostnad” varit så aktuell.
Enligt Silvio Berlusconi var Egyptens Mubarak ”den klokaste av alla män” och så sent som i lördags kallade han Libyens Gadaffi för ”en nära vän som han inte ville störa med frågor om vad som händer”. Men vännernas fall har tiden äntligen hunnit i kapp Berlusconi, hans dagar är nu lätt räknade.
Per Olsson
Läs mer: DN SvD
Men inte bara eljättarna kammar hem miljonvinster per anställd på sin verksamhet i Finland och Sverige. Och affärsområdets vinst är med all sannolikhet ännu större i den svenska delen, enligt beräkningar som gjorts av E24:s börskrönikör Torbjörn Isacson.
Fortum är ett av de bolag som tjänat mest på avregleringarna. Köpet av Stockholm Energi tjänade man snabbt in. ”För sex år sedan såldes Stockholm Energi till Finland. Totalt betalade Fortum cirka 20 miljarder kronor för Stockholmsbolaget. Redan året efter försäljningen kunde Fortum plocka ut 7 miljarder kronor från bolaget som 2003 hade upparbetade vinster på mer än dubbelt så mycket. Det vill säga mer än vad Fortum betalade för halva företaget 2002”, kunde Dagens Nyheter berätta år 2008.
Två år innan hade en rapport från Vänsterpartiet i Stockholm stad konstaterat att: ”Privatiseringen av Stockholms energibolag (Birka Energi) har lett till kraftigt höjda priser såväl för el som fjärrvärme. Priset för förbränningen av avfall i Högdalenverket har chockhöjts med över 5 000 procent på ett par år. Fjärrvärmebolaget i Stockholm, Fortum Värme, har sedan privatiseringen höjt sina priser mest i hela landet”. Privatiseringarnas pris märks inte minst i Fortums rekordvinst.
Det är emellertid inte bara eljättarna som gör supervinster per anställd. Det gör även andra storbolag. Det statliga gruvbolaget LKAB, som fortsätter att skicka järnmalm till Libyens bödlar, gjorde i fjol en vinst på över 3 miljoner kronor per anställd.
Det ska jämföras med att för cirka 25 år sedan gjorde LKAB en vinst på 77 000 kronor per anställd. Utsugningen har alltså ökat rejält sedan 1980-talet, vilket i sin tur resulterat i dagens jättevinster och växande klassklyftor. Sällan har väl den gamla parollen ”Höj lönerna på vinsternas bekostnad” varit så aktuell.
Enligt Silvio Berlusconi var Egyptens Mubarak ”den klokaste av alla män” och så sent som i lördags kallade han Libyens Gadaffi för ”en nära vän som han inte ville störa med frågor om vad som händer”. Men vännernas fall har tiden äntligen hunnit i kapp Berlusconi, hans dagar är nu lätt räknade.
Per Olsson
Läs mer: DN SvD
tisdag 22 februari 2011
Nedläggningen av Jordbromalmsskolan är en del av borgarnas klass- och segregationspolitik
Nedläggningen av Jordbromlamsskolan har uppmärksammat segregationen i hela skolan och hur "det fria skolvalet", d v s att skolor ska konkurrera med varandra, slår hårt mot arbetarområden och arbetarbarn. Friskolorna har exploderat i antal medan kommunala skolor, främst i förorten dräneras på resurser. Nu vill borgarna även ge konkurrensfördelar, 3000 kr extra per elev, till nyetablerade friskolor.
Borgarna i Haninge tog chansen att föreslå nedläggning när färre än väntat valde Jordbromalmsksolan i höstens skolval. Men de 240 elever som valde skolan berövas sitt skolval.
Eleverna i Jordbromalmsskolan har i genomsnitt högre betygsgenomsnitt än elever från samma område som gått i andra högstadieskolor i kommunen. Skolresultaten har förbättrats i takt med att antalet elever sjunkit. Många upplever att det blivit mindre stökigt och att eleverna fått mer uppmärksamhet. På andra skolor där elevantalet ökat har skolresultaten påverkats negativt.
Då kommer borgarna med de ekonomiska argumenten. Men bara vad gäller Jordbro. Borgarna har inte föreslagit nedläggning av Dalarö skola trots att de har ännu färre elever. Det är tydligt att små skolor och små klasser bara passar i mer välbärgade områden där borgarnas väljare bor och deras egna barn går i skolan.
Dalarö skola har t o m undantagits fran att ta emot elever från Jordbro vid nedläggningen medan andra skolor som redan är överfulla ska ta emot. I Grund- och förskolenämndens konsekvensanalys finns scenariot att skolorna kan stoppa in elever i redan befintliga klasser. Resultatet blir rekordstora klasser där alla elever drabbas och att eleverna från Jordbromalm splittras upp.
Nämndens åtgärdsplan är en pappersprodukt som saknar varje form av verklighet eller förståelse för skolpersonalen. T e x ska eventuell oro, ångest eller sorg bland lärarna åtgärdas genom gemensam fika på tisdagar! Som om ingen skulle behöva tänka på vem som kommer hamna på övertalighetslistan det talas om. Om ett "vi och dem"-tänkande uppstår bland lärarna ska rektor svara med att förmedla en "vi-känsla"! Som om lärarna som förlorar sina elever och inte vet om de kommer ha jobb skulle stämma in i ett "ja nu lägger VI ner skolan" och blir bästa vän med kommunalrådet.
Striden om högstadieskolan i Jordbro är inte över. Kampanjen "Uppror för Jordbros framtid" mobiliserar till ännu en demonstration utanför det avgörande kommunfullmäktigemötet den 7 mars.
Borgarna i Haninge tog chansen att föreslå nedläggning när färre än väntat valde Jordbromalmsksolan i höstens skolval. Men de 240 elever som valde skolan berövas sitt skolval.
Eleverna i Jordbromalmsskolan har i genomsnitt högre betygsgenomsnitt än elever från samma område som gått i andra högstadieskolor i kommunen. Skolresultaten har förbättrats i takt med att antalet elever sjunkit. Många upplever att det blivit mindre stökigt och att eleverna fått mer uppmärksamhet. På andra skolor där elevantalet ökat har skolresultaten påverkats negativt.
Då kommer borgarna med de ekonomiska argumenten. Men bara vad gäller Jordbro. Borgarna har inte föreslagit nedläggning av Dalarö skola trots att de har ännu färre elever. Det är tydligt att små skolor och små klasser bara passar i mer välbärgade områden där borgarnas väljare bor och deras egna barn går i skolan.
Dalarö skola har t o m undantagits fran att ta emot elever från Jordbro vid nedläggningen medan andra skolor som redan är överfulla ska ta emot. I Grund- och förskolenämndens konsekvensanalys finns scenariot att skolorna kan stoppa in elever i redan befintliga klasser. Resultatet blir rekordstora klasser där alla elever drabbas och att eleverna från Jordbromalm splittras upp.
Nämndens åtgärdsplan är en pappersprodukt som saknar varje form av verklighet eller förståelse för skolpersonalen. T e x ska eventuell oro, ångest eller sorg bland lärarna åtgärdas genom gemensam fika på tisdagar! Som om ingen skulle behöva tänka på vem som kommer hamna på övertalighetslistan det talas om. Om ett "vi och dem"-tänkande uppstår bland lärarna ska rektor svara med att förmedla en "vi-känsla"! Som om lärarna som förlorar sina elever och inte vet om de kommer ha jobb skulle stämma in i ett "ja nu lägger VI ner skolan" och blir bästa vän med kommunalrådet.
Striden om högstadieskolan i Jordbro är inte över. Kampanjen "Uppror för Jordbros framtid" mobiliserar till ännu en demonstration utanför det avgörande kommunfullmäktigemötet den 7 mars.
onsdag 16 februari 2011
Haninge gör vinst medan skola och service går på svältkur
Kommunstyrelsens moderate ordförande Martina Mossberg skryter på kommunledningens blogg om att Haninge preliminärt gjort en vinst på 143 miljoner under 2010. Men förklaringen att "utfallet av skatter är bättre än förväntat" är långt ifrån hela sanningen. 
- Vi kräver att skattesänkningen dras tillbaka, att politikerarvoderna sänks och att överskotten ges tillbaka till verksamheterna, säger Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Lina Thörnblom (bilden).
Stora delar av överskottet kommer från att nämnderna satts på svältkur. Pengar som skulle gått till skolan och servicen för kommuninvånarna har lagts på hög.
Upp till 45 miljoner kronor slumpas bort på en skattesänkning som främst gynnar höginkomsttagare. Låginkomstagare får nöja sig med en eller två extra tjugor i plånboken medan deras barns skolor blir än mer överfulla.
Löner och arvoden för politikerna har höjts i alla politiska organ och kommunla bolagsstyrelser.
- Vi kräver att skattesänkningen dras tillbaka, att politikerarvoderna sänks och att överskotten ges tillbaka till verksamheterna, säger Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Lina Thörnblom (bilden).Det stora bankrånet
Enbart Sveriges banker gjorde en sammanlagd vinst på otroliga 65 miljarder kronor i fjol. Den summan är större än vad förskolan (dagis) och fritids kostar under ett år.
Bankernas vinster i fjol är mycket en följd av det frikostiga miljardstöd som regeringen ställde upp med krisåren 2008-2009, då det var bankakut men ingen jobbakut.
En tredjedel av bankernas vinster 2010 – nära 22 miljarder kronor – kommer att pytsas ut till aktieägarna. De pengar som bankernas ägare får skulle räcka till anställa tiotusentals nya lärare, pedagoger och barnskötare. Bankerna tjänar också allt mer på råna sina sparare. Inte minst kundernas lönekonton, som inte ens ger en promille i ränta, har blivit en mjölkko.
Bakom bankernas vinst ligger emellertid höga utlåningsräntor och samtidigt låga sparräntor, ibland nollräntor. Skillnaden mellan in- och utlåningsräntan kallas för räntenetto. Växer räntenettot ökar bankerna vinster. Och idag växer räntenettot rekordsnabbt. För varje gång som Riksbanken höjer sin styrränta, som i tisdags, passar bankerna på att höja sina räntor lite mer. Särskilt bolånen blir allt dyrare. Boräntorna ökar betydligt mer än vad Riksbanken höjer reporäntan och det ökade gapet kommer att bestå. Det ska till och med bli värre, varnade Finansinspektionens chefekonom Lars Frisell i måndags.
Storvinst för banken är dyrare lån för oss andra. ”De billiga boräntorna innan finanskrisen är ett minne blott och bolånetagarna måste nu vänja sig vid högre nivåer på räntorna”, konstaterar Aftonbladet samma dag.
Enligt Nordea kommer hushållens ränteutgifter fördubblas mellan 2010 och 2012, enligt Nordeas beräkningar. Storbankernas strävan efter fortsatt vinstökning ger räntechock; bankkunderna kläms åt allt mer. ”Under finanskrisen ansågs bankerna, oavsett storlek, så viktiga att de måste räddas av skattebetalarna. Bankerna anses vara systemviktiga men den viktigheten är inte precis ömsesidig. Kunderna är inte bankviktiga utan reducerade till en marknad som ska mjölkas”, skrev Svenska Dagbladet i förra veckan med anledning av denan ytterst motbjudande kapitalistiska svindel. Svenska Dagbladets skribent måste ha tjuvläst Offensiv.
• För ett allmännyttigt statligt ägande av storbankerna, demokratiskt styrda av samhället under kontroll av de anställda och brukare.
Per Olsson
Bankernas vinster i fjol är mycket en följd av det frikostiga miljardstöd som regeringen ställde upp med krisåren 2008-2009, då det var bankakut men ingen jobbakut.
En tredjedel av bankernas vinster 2010 – nära 22 miljarder kronor – kommer att pytsas ut till aktieägarna. De pengar som bankernas ägare får skulle räcka till anställa tiotusentals nya lärare, pedagoger och barnskötare. Bankerna tjänar också allt mer på råna sina sparare. Inte minst kundernas lönekonton, som inte ens ger en promille i ränta, har blivit en mjölkko.
Bakom bankernas vinst ligger emellertid höga utlåningsräntor och samtidigt låga sparräntor, ibland nollräntor. Skillnaden mellan in- och utlåningsräntan kallas för räntenetto. Växer räntenettot ökar bankerna vinster. Och idag växer räntenettot rekordsnabbt. För varje gång som Riksbanken höjer sin styrränta, som i tisdags, passar bankerna på att höja sina räntor lite mer. Särskilt bolånen blir allt dyrare. Boräntorna ökar betydligt mer än vad Riksbanken höjer reporäntan och det ökade gapet kommer att bestå. Det ska till och med bli värre, varnade Finansinspektionens chefekonom Lars Frisell i måndags.
Storvinst för banken är dyrare lån för oss andra. ”De billiga boräntorna innan finanskrisen är ett minne blott och bolånetagarna måste nu vänja sig vid högre nivåer på räntorna”, konstaterar Aftonbladet samma dag.
Enligt Nordea kommer hushållens ränteutgifter fördubblas mellan 2010 och 2012, enligt Nordeas beräkningar. Storbankernas strävan efter fortsatt vinstökning ger räntechock; bankkunderna kläms åt allt mer. ”Under finanskrisen ansågs bankerna, oavsett storlek, så viktiga att de måste räddas av skattebetalarna. Bankerna anses vara systemviktiga men den viktigheten är inte precis ömsesidig. Kunderna är inte bankviktiga utan reducerade till en marknad som ska mjölkas”, skrev Svenska Dagbladet i förra veckan med anledning av denan ytterst motbjudande kapitalistiska svindel. Svenska Dagbladets skribent måste ha tjuvläst Offensiv.
• För ett allmännyttigt statligt ägande av storbankerna, demokratiskt styrda av samhället under kontroll av de anställda och brukare.
Per Olsson
Inspirerande kongress för RS
Uppemot 120 delegater och besökare deltog på Rättvisepartiet Socialisternas kongress i Stockholm under helgen. Partiet var representat från Luleå, Piteå, Boden, Umeå, Östersund, Sundsvall, Gävle, Stockholm, Haninge, Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Göteborg, Mölnlycke, Kinna, Uddevalla, Helsingborg, Malmö och Lund samt internationella gäster.
Revolutionerna i Egypten och Tunisen samt den tilltagande masskampen i hela arabvärlden kom att prägla diskussionen om perspektiv på omvärlden. Men inläggen handlade också om världsekonomin, krisen på Irland, USA:s statsunderskott och socialistiska alternativ till kapitalismens kris.
Diskussionen om Sverige handlade hade fokus på perspektiven för nya arbetaralternativ. Den svenska ekonomins diskuterades, åtehämtningens bräcklighet och hur arbetsmarknaden fortsätter osäkras.
- Klyftorna är samtidigt rekordstora. Barnfattigdomen ökar medan storföretagens och bankerna aktieutdelning ökar med 60 procent till 148 miljarder kronor, berättade Per Olsson på tidningen Offensiv som inledde punkten.
- Det behövs en ny kvinnorörelse som tar strid mot t e x vårdnadsbidraget, pigavdraget och det ökade våldet mot kvinnor, sa Sanna Tefke, fackligt aktiv i Kommunal och ersättare för RS i Haninge kommunfullmäktige.
Kongressen antog efter diskussion perspektivdokumentet "Sverige 2011" samt ytterligare två resolutioner om partibygget.
Rättvisepartiet Socialisternas andra dag inleddes med temat ”Partibygget och partiets roll” som kännetecknades av att partiet har haft ett framgångsrikt år med 105 nya medlemmar, valframgångar i alla val partiet ställde upp i och viktiga kampanjer runt om i landet. Kommissioner hölls också om ungdomsarbete, arbetsplatsarbete och kampanjer.
Niall Mulholland från CWI:s (Committée for a Workers' International) internationella sekreteriat rapporterade från RS systerpartier världen runt. Nya sektioner finns i t ex Quebec, Spanien, Libanon, Hongkong och Argentina.
Bild: Katja Raetz talar på temat om nya arbetaralternativ
Revolutionerna i Egypten och Tunisen samt den tilltagande masskampen i hela arabvärlden kom att prägla diskussionen om perspektiv på omvärlden. Men inläggen handlade också om världsekonomin, krisen på Irland, USA:s statsunderskott och socialistiska alternativ till kapitalismens kris.
Diskussionen om Sverige handlade hade fokus på perspektiven för nya arbetaralternativ. Den svenska ekonomins diskuterades, åtehämtningens bräcklighet och hur arbetsmarknaden fortsätter osäkras.
- Klyftorna är samtidigt rekordstora. Barnfattigdomen ökar medan storföretagens och bankerna aktieutdelning ökar med 60 procent till 148 miljarder kronor, berättade Per Olsson på tidningen Offensiv som inledde punkten.
- Det behövs en ny kvinnorörelse som tar strid mot t e x vårdnadsbidraget, pigavdraget och det ökade våldet mot kvinnor, sa Sanna Tefke, fackligt aktiv i Kommunal och ersättare för RS i Haninge kommunfullmäktige.
Kongressen antog efter diskussion perspektivdokumentet "Sverige 2011" samt ytterligare två resolutioner om partibygget.
Rättvisepartiet Socialisternas andra dag inleddes med temat ”Partibygget och partiets roll” som kännetecknades av att partiet har haft ett framgångsrikt år med 105 nya medlemmar, valframgångar i alla val partiet ställde upp i och viktiga kampanjer runt om i landet. Kommissioner hölls också om ungdomsarbete, arbetsplatsarbete och kampanjer.
Niall Mulholland från CWI:s (Committée for a Workers' International) internationella sekreteriat rapporterade från RS systerpartier världen runt. Nya sektioner finns i t ex Quebec, Spanien, Libanon, Hongkong och Argentina.Bild: Katja Raetz talar på temat om nya arbetaralternativ
fredag 11 februari 2011
Mubarak störtad – Seger i första ronden för Egyptens revolution
Hosni Mubaraks fall och det egyptiska folkets obeskrivliga glädje över segern har gett outplånliga intryck till en hel världs förtryckta och utsugna, som i många fall har kunnat följa revolutionen live genom internet.
Avgången kom efter en tredje vecka av de hittills väldigaste och växande massprotesterna, som kulminerade på fredagen sedan Mubarak väckt en enorm vrede genom att vägra ge upp i sitt tal kvällen innan.
Denna gång, efter mångmiljondemonstrationer och en växande generalstrejksrörelse i hela landet, blev det andra gången gillt för vad som redan i förväg kallades ”avskedets dag”. Alternativet hade varit att anställa en massaker på tusentals som var fast beslutna att inta maktens byggnader, något som antagligen skulle ha splittrat armén.
Liksom i Tunisien är diktatorns fall bara den första ronden. Medan ”Ali Baba fällts finns de 40 rövarna kvar”, som man säger i Tunisien, där kampen fortsätter för bröd, jobb, demokratiska fack, demokratiska val, organisering underifrån och att sparka den gamla regimens politiker och chefer, osv.
Liksom i Tunisien har Egyptens arbetare spelat en allt viktigare och till slut avgörande roll för att till slut få diktatorn på fall. Ändå är detta bara början, och arméns generaler kommer att göra allt för att försvara den bestående sociala oordningen.
Den världshistoriska revolution, som började bland Tunisiens fattiga och som redan efter två månader har fällt två diktatorer, har bara börjat och skakar redan den rådande imperialistiska maktförhållanden. USA, med en gigantisk militär närvaro i Mellanöstern har inte haft någon reell möjlighet att hejda revolutionens kraft.
Medan revolutionerna i Östeuropa 1989 innebar en kollaps för den andra stalinistiska supermakten markerar revolutionerna i Nordafrika om inte en kollaps för USA, så ett gigantiskt bakslag för hela den imperialistiska och kapitalistiska världsordningen med dess nyliberala politik som gjort rövarnas rika men blivit en social katastrof för Nordafrikas fattiga och många arbetslösa.
Egyptens och Tunisiens revolutioner har med all säkerhet inspirerats av Latinamerikas tidigare vänstervåg och förra årets arbetarprotester i Europa och innebär nu en mäktig inspiration för arbetare och förtryckta i en hel värld att ta kampen för sina rättigheter.
Arne Johansson
onsdag 9 februari 2011
Protest för att rädda högstadieskolan i Jordbro - då gömde sig borgarna
De borgerliga politikerna i Grund- och förskolenämnden tvingades passera lärare, elever, föräldrar och föreningsfolk som samlats till protest utanför kommunhuset för att försvara sin högstadieskola. Men de hade flyttat nämndsammanträdet till våning 7, bakom säkerhetsdörr och inhyrda vakter för att försäkra sig att ingen kunde ta sig in.
– Nedläggningen splittrar och slår mot de som redan ligger, konstaterade Cecilia Cruzat, lärare på Jordbromalmsskolan, som talade om hur skolgången segregeras allt mer.
– Jordbromalmsskolan är en skola med bra resultat. Man spelar med ungdomarnas möjligheter om att få en bra framtid, sa vikarieläraren Åke Almli om majoritetens stängningsplaner.
– Ingen från Jordbro ska behöva bli tvungen att åka pendel för att ta sig till skolan, tyckte Josefin Andersson som själv är skolelev.
– Vi är alla mot nedläggningen, sa Abdimain Mahamud från Somaliska föreningen som nyligen anslutit sig till kampanjen.
– I december försökte borgarna lägga ner skolan utan diskussion, för de är rädda. Idag har de nämndmöte med stängda dörrar, för de är rädda, förklarade Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Lina Thörnblom.
Lina påminde om att högerpolitikerna har tvingats backa från stora skolnedskärningar tidigare, under den enorma pressen från föräldrar, lärare och elever.
Kampanjen fortsätter med siktet inställt på kommunfullmäktigemötet måndagen den 7 mars då det slutgiltliga beslutet ska tas.
Kvinnokamp mot högern
Inför årets 8 mars – internationella kvinnodagen – har ett nytt nätverk bildats: Kvinnokamp mot högern, med första uppgift att organisera en demonstration från Mariatorget i Stockholm.
Huvudparoller för demonstrationen är: Nej till privatiseringar – gör slut med RUT. Trygga och fasta jobb – gemensam välfärd. Ingen profit på kvinnors kroppar – skrota sexismen. Internationell kvinnosolidaritet – global rättvisa.
Efter drygt fyra år med Reinfeldt är jämställdheten på väg att pressas tillbaka på många områden. Skattesänkningarna har ökat inkomstskillnaden mellan kvinnor och män med 1 000 kronor. Nu har till och med även sysselsättningsgapet börjat öka. Det är idag det största på 20 år, 230 000 fler män än kvinnor har jobb, ett bottenbetyg för en regering som säger sig stå för ”arbetslinjen”.
Arbete och gemensam välfärd, offentlig sektor, är grunden för jämställdheten. Att samhället med gemensamma resurser organiserade bra vård, äldreomsorg och barnomsorg var tidigare ett resultat av kvinno- och arbetarkamp och reformer som länge ökade kvinnors ekonomiska och sociala makt. Idag förutses man ta hand om sådant själv. Nästan 100 000 boende i Stockholms län använde sig av rut-avdraget för sysslor i hemmet för ra år. Detta har ökat klassklyftorna bland kvinnor. De som har råd får skattebidrag för att ha någon som städar hos sig och jobben som startas är ofta o säkra och dåligt betalda. Istället borde resurserna satsas på att bygga ut hemtjänst och barnomsorg till dem som behöver sådant.
Sanna Tefke, ungdomsansvarig i Kommunal sektion 26, även ersättare för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge kommunfullmäktige och en av initiativtagarna till demonstrationen:
–Privatiseringarna inom vård och omsorg i Stockholm har gått så långt att det i flera stadsdelar inte finns nå gon kommunal omsorg att välja på. Miljontals kronor i skattepengar går därmed till vinster och aktieutdelning till privata ägare. Kvinnokamp mot högern behövs för att ge 8 mars mer udd. Vi behöver återuppbygga kvinnokamp en till en kämpande rörelse framöver, som kan bemöta den kontrarevolution som pågår. Vi upplever att de 8 mars-arrangemang som redan finns är för mesiga.
Elin Gauffin
(Sanna Tefke talar)
Det slås rekord i girighet
Att kapitalisterna lever efter mottot ”girighet är bra” är i och för sig inget nytt – men frågan är om inte girigheten når en ny nivå i år.
Efter krisen tycker kapitalisterna att man behöver en rejäl återställare i form av löner, bonusar, aktieutdelningar och andra förmåner.
På nyhetssajten E24.se i förra veckan berättades om ett oemotsvarat miljardregn över Wall Street. ”Samtidigt som USA fortsätter att hoppa fram på kryckor rusar Wall Street iväg som om ingenting har hänt. Fjolårets ersättningsnivåer uppgick till 135 miljarder dollar [868 miljarder kronor]. Det är hälften av den årliga svenska lönekakan”, skriver E24.
En liten grupp spekulanter får mer än vad hundratusentals arbetare tjänar sammanlagt under ett år. Så stor är skillnaden.
Mest av alla tjänar de så kallade hedgefondernas chefer. Det är samma hedgefonder som var på vippen att knäcka världsekonomin för bara dryga två år sedan och vars spekulation nu driver upp matpriserna till nya rekordnivåer.
De bäst betalda cheferna för världens största hedgefonder har en årslön på närmare 26 miljarder kronor – pengar nog för att köpa ett helt land i Europa. David Tepper, chef för hedgefonden Appaloosa Management, tjänar exempelvis 4 miljarder dollar, motsvarande 25,7 miljarder kronor, om året. Det är lika mycket som värdet på allt som produceras i Montenegro under ett år och som ska fördelas på landets 650 000 invånare.
En annan som tycker att girighet är bra är Egyptens president Hosni Mubarak och hans familj. Mubarak kan till och med vara en av världens rikaste personer. Han kan ha så mycket som 500 miljarder kronor på hemliga bankkonton i Storbritannien och Schweiz. En hel del av förmögenheten finns också i nedplöjda i lyxfastigheter, bland annat i London.
Hälften av Egyptens befolkning lever i fattigdom och försöker överleva på 15 kronor om dagen, ett land där minimilönen inte ens räcker till bröd och bönor.
”Arbetarna går till sängs hungriga. Fortsatta prishöjningar kommer snart att få landet att explodera”, sa de arbetare som var modiga nog att demonstrerade i Kairo den 2 maj i fjol. Och de fick rätt. För Mubarak däremot återstår väl inte mycket annat än att fly landet...
Per Olsson
Läs mer: Cheney: "Mubarak är en vän"
Efter krisen tycker kapitalisterna att man behöver en rejäl återställare i form av löner, bonusar, aktieutdelningar och andra förmåner.
På nyhetssajten E24.se i förra veckan berättades om ett oemotsvarat miljardregn över Wall Street. ”Samtidigt som USA fortsätter att hoppa fram på kryckor rusar Wall Street iväg som om ingenting har hänt. Fjolårets ersättningsnivåer uppgick till 135 miljarder dollar [868 miljarder kronor]. Det är hälften av den årliga svenska lönekakan”, skriver E24.
En liten grupp spekulanter får mer än vad hundratusentals arbetare tjänar sammanlagt under ett år. Så stor är skillnaden.
Mest av alla tjänar de så kallade hedgefondernas chefer. Det är samma hedgefonder som var på vippen att knäcka världsekonomin för bara dryga två år sedan och vars spekulation nu driver upp matpriserna till nya rekordnivåer.
De bäst betalda cheferna för världens största hedgefonder har en årslön på närmare 26 miljarder kronor – pengar nog för att köpa ett helt land i Europa. David Tepper, chef för hedgefonden Appaloosa Management, tjänar exempelvis 4 miljarder dollar, motsvarande 25,7 miljarder kronor, om året. Det är lika mycket som värdet på allt som produceras i Montenegro under ett år och som ska fördelas på landets 650 000 invånare.
En annan som tycker att girighet är bra är Egyptens president Hosni Mubarak och hans familj. Mubarak kan till och med vara en av världens rikaste personer. Han kan ha så mycket som 500 miljarder kronor på hemliga bankkonton i Storbritannien och Schweiz. En hel del av förmögenheten finns också i nedplöjda i lyxfastigheter, bland annat i London.
Hälften av Egyptens befolkning lever i fattigdom och försöker överleva på 15 kronor om dagen, ett land där minimilönen inte ens räcker till bröd och bönor.
”Arbetarna går till sängs hungriga. Fortsatta prishöjningar kommer snart att få landet att explodera”, sa de arbetare som var modiga nog att demonstrerade i Kairo den 2 maj i fjol. Och de fick rätt. För Mubarak däremot återstår väl inte mycket annat än att fly landet...
Per Olsson
Läs mer: Cheney: "Mubarak är en vän"
tisdag 8 februari 2011
Nej till fler vinstdrivande friskolor!
Borgarna i Haninge är beredda att öppna skattebetalarnas plånböcker än mer för att ge friskolor fördelar att konkurrera ut kommunala skolor. På måndagens kommunfullmäktigemöte ville kommunledningen driva igenom att friskolor som vill etablera sig i Haninge ska få en extra elevpeng på max 3 000 kr per elev under fem års tid.
– Det är uppenbart vad den borgerliga majoriteten är ute efter. Man lägger ner Jordbromalmsskolan. Samtidigt ska man lägga pengar på att underlätta för friskolor och förskolor att etablera sig, sa Lina Thörnblom, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna och visade med fakta hur de redan gör vinst utan de föreslagna konkurrensfördelarna från kommunen.
Pysslingen, som ägs av riskkapitalister, driver tre förskolor, en 1-5-skola och en 6-9-skola i Haninge, gjorde nästan 19 miljoner i vinst under 2009.
– Det vinstdrivande systemet inom utbildningen är Sverige näst intill ensamma om, förklarade Lina Thörnblom (RS) och pekade på hur t o m Tories i Storbritannien tycker att det är för extremt.
Problemet med hela skolpengssystemet är att det baseras per antal elever och inte efter elevernas olika behov eller skolors olika lokalkostnader.
Socialdemokraterna – som inte är emot vinstdrivande friskolor – och Vänsterpartiet yrkade att frågan skulle avgöras senare, vilket också blir fallet. Rättvisepartiet Socialisterna var det enda partiet som tydligt sa nej och yrkade avslag.
Bild: Lina Thörnblom talar i kommunfullmäktige
Borgarnas kupp mot Jordbro tillfälligt stoppad i kommunfullmäktige
På måndagens kommunfullmäktigemöte försökte de borgerliga partierna kuppa igenom ett nytt utvecklingsprogram för kommundelen Jordbro. Några politiker i kommunledningen stängde in sig i kommunhuset och skrev ner ett förslag. De skickade inte ut förslaget att beredas i nämnder eller de till berörda i kommundelen utan nöjde sig med att skicka ut till kommunfullmäktige en vecka innan beslut. Men där satte kommunallagen stopp för det odemokratiska kuppförsöket.
Borgarna tryckte på för att "arbetslinjen" och omvandling till bostadsrätter var det jordbroborna behövde. Däremot ansåg de inte att eleverna behövde en högstadieskola.
– Om ni med "arbetslinjen" menar regeringens misslyckade linje – att färre ska göra mer, 60 000 industrijobb som inte kommer tillbaka och att fasta jobb omvandlas till osäkra anställningar – då är det knappast det folk behöver. Många i Jordbro har inte ett jobb, de har två eller tre för att få ihop ekonomin, sa Mattias Bernhardsson från Rättvisepartiet Socialisterna.
Rättvisepartiet Socialisterna förklarade att det redan är dyrare att bosätta sig i Jordbro än i många av Stockholms stads förorter och att ombildningarna bidrar till att spä på övervärderingen av bostäder, skuldsättningen och den bostadsbubbla som kan utlösa en ny nedgång i ekonomin.
Rättvisepartiet Socialisterna argumenterade också för att det nya Jordbro Centrum som ska byggas ska vara ägt av Haninge kommun. Idag pressas butiksägarna i Jordbro av den privata fastighetsägaren med hyror som i vissa fall är högre än dem i Haninge inomhuscentrum och många har tvingats slå igen.
Den största stridsfrågan var som väntat nedläggningen av Jordbros enda högstadium, Jordbromalmsskolan, där Miljöpartiet pressades hårt eftersom de hittills vägrat uttala sig om sitt stöd för nedläggning.
– Varför försvarar ni inte de små skolorna även i Haninge? frågade Mattias Bernhardsson, Rättvisepartiet Socialisterna efter att ha citerat Miljöpartiets fagra tal om hur de värnar småskolor i olika motioner, bloggar och nyhetsartiklar runt om i landet.
– Vi tänker inte hålla igång en skola som befinner sig i finansiell nedförsbacke, svarade Miljöpartiets Anna Melker kort.
Detta svarade Mattias Bernhardsson (RS) på med fakta, att Haninge kommun gjort vinst på Jordbromalmsskolan de senaste tre åren.
Argumentet för att lägga ner högstadiet är att "för få" valt skolan, d v s 250 elever, vilket ändå är fler än andra skolor i kommunen mer välställda delar.
Mattias Bernhardsson (RS) påminde Anna Melker (MP) om att Miljöpartiet runt om i landet kritiserat att lokalytor är fasta och kontrakt långa medan elevantalet ändras hela tiden, med skolnedläggningar som resultat. Rättvisepartiet Socialisterna föreslog att skolornas lokalkostnader ska vara flexibla, d v s korta hyresavtal där skolan enbart betalar för de skollokaler de använder. Den överblivna ytan borde gå tillbaka till fastighetsägaren (kommunen) och användas till andra verksamheter.
Men Anna Melker (MP) ville inte diskutera mer.
– Jag hänvisar till mitt första öppningsanförande i kommunfullmäktige (det första någonsin!), sa hon för andra gången under sammanträdet.
Dessförinnan när Melker (MP) fick en fråga från en Vänsterpartiets Nafi Cilgin om Haninge kommer nå miljömålet om sopsortering svarade hon att hon "hänvisar till SRV". Och då är hon ordförande i Miljönämnden!
Socialnämndens nya ordförande Sven Gustavsson från Moderaterna visade också sina politiska färdigheter när Socialdemokraternas Niclas Lindberg frågade vad borgarna gör åt att barnfattigdomen ökar i Haninge. "Vi har tillräckligt att göra", blev svaret!
Det var samma form av nonchalans som ledde till att borgarnas s k "politiska vision" för Jordbro föll då det visade sig vara odemokratiskt och brott mot kommunallagen. Men hoten finns kvar och den 7 mars fattas beslut om Jordbromalmsskolan. Fram tills dess behövs stora protester och maximal press från lärare, elever och föräldrar mot politikerna.
Demonstrera vid Grund- och förskolenämndens möte, onsdag 9 februari, 17.30 utanför Kommunhuset (gamla Teliahuset, Rudsjöterassen i Handen)
Vilka ska ha tillträde till staden och naturen? En strid mellan klassintressen i Haninge
Debatt om Haninges utvecklingsprogramm och hästnära boende i Runsten, Grödinge
På måndagens kommunfullmäktige diskuterades borgarnas förslag på detaljplan för Runsten i Grödinge, där ett hästnära boende planeras. Rättvisepartiet Socialisterna stödjer satsning på hästnäringen men motsätter sig stora ingrepp i oexploaterade naturområden. Området ligger dessutom isolerat från annan större bebyggelse, kollektivtrafik, skolor och service. Att bygga 150 bostäder utan att planera för allt detta är ingen bra detaljplan.
 |
| Ur Gestaltningsprogrammet |
– Möjligheten till en trygg transport till och från Runsten är obefintlig om man inte har bil. Även med bil är vägarna osäkra och olycksdrabbade. Man behöver cykla eller gå långt för att ta sig till närmsta buss. Det riskerar att leda till olyckor med oskyddade trafikanter på dessa vägar med dålig sikt. Bristen på kollektivtrafik motarbetar kommunens klimatmål och utesluter även en stor grupp människor från att bosätta sig i området, sa Lina Thörnblom från Rättvisepartiet Socialisterna.
Yvonne Radestam från Miljöpartiet försvarade det miljöfarliga projektet med att hästverksamhet inte passar sig överallt.
– Alla utom de med tillgång till bil exkluderas från det hästnära boendet med ert förslag, sa Lina Thörnblom, Rättvisepartiet Socialisterna.
Som vanligt står borgarnas drivkraft för de mer välställda och deras rätt till ett boende nära hästar och natur, över alla andras rätt till detsamma. Man kan nästan höra hur de tänker: "Trafikfarlig väg, ökade utsläpp, ingrepp i naturen – vad är det?"
söndag 6 februari 2011
Egypten: Ögonvittnesrapport från CWI:s utsända i Kairo
Denna ögonvittnesrapport från en av CWI:s utsända skickades precis innan antalet militanta demonstranter ökade mycket och fyllde ut Tahrir-torget efter fredagsbönen.
Idag på morgonen (4 februari), innan moskéerna tömts, är stämningen på Tahrir-torget relativt lugn. Det förekommer inga stora sammanstötningar mellan de som är emot eller de som stödjer Mubarak som det vi såg under tidigare dagar.
Jag befinner mig på Tahrir-torget och stämningen börjar bli mer självsäker. Man märker inte av armén så mycket, bara några få soldater. Råskinn som stödjer Mubarak har upprättat vägspärrar på gatorna utanför torget. De är beväpnade med knivar och påkar och trakasserar och angriper anti-Mubarakdemonstranter och vem som helst de bestämmer sig för att vara ”utländsk” eller och journalist.
fredag 4 februari 2011
"Därför demonstrerar jag på onsdag!"
På onsdag 9 februari demonstrerar vi mot nedläggningen av högstadiet i Jordbro.
17.30 Kommunhuset (gamla Teliahuset, Rudsjöterassen i Handen)
Arrangörer: Upprop för Jordbros framtid
vilket består av: nästan alla lärare och personal på Jordbromalmsskolan, lärare och fritidspedagoger på Lundaskolan; fritidsledare på Ung 137 och Jordbrogården; personal på Lugna gatan, parkleken och moskén (IKUS); föreningen Träffen, Somaliska föreningen och X-cons; kommunfullmäktigeledamöter för Rättvisepartiet Socialisterna; samt nästan alla butiksägare i Jordbro centrum.
"Därför demonstrerar jag på onsdag!"
Abdimain Mahamud
Somaliska föreningen
"För att stoppa nedläggningen av högstadiet. Skolan fungerar bra och barnen trivs där"
Annelie Andersson
Kock
"För att politikerna ska lyssna. Nedläggningen är odemokratisk. Alla barn har rätt till en nära skola. Jordbrobornas "valfrihet" har avskaffats. Vi måste protestera!"
Ali Nur
Ungdomsledare, jobbat som droginformatör
"För mina barns framtid, de är uppvuxna här. Det är lättare och tryggare för oss föräldrar när barnen går på en nära skola."
17.30 Kommunhuset (gamla Teliahuset, Rudsjöterassen i Handen)
Arrangörer: Upprop för Jordbros framtid
vilket består av: nästan alla lärare och personal på Jordbromalmsskolan, lärare och fritidspedagoger på Lundaskolan; fritidsledare på Ung 137 och Jordbrogården; personal på Lugna gatan, parkleken och moskén (IKUS); föreningen Träffen, Somaliska föreningen och X-cons; kommunfullmäktigeledamöter för Rättvisepartiet Socialisterna; samt nästan alla butiksägare i Jordbro centrum.
"Därför demonstrerar jag på onsdag!"
Abdimain Mahamud
Somaliska föreningen
"För att stoppa nedläggningen av högstadiet. Skolan fungerar bra och barnen trivs där"
Annelie Andersson
Kock
"För att politikerna ska lyssna. Nedläggningen är odemokratisk. Alla barn har rätt till en nära skola. Jordbrobornas "valfrihet" har avskaffats. Vi måste protestera!"
Ali Nur
Ungdomsledare, jobbat som droginformatör
"För mina barns framtid, de är uppvuxna här. Det är lättare och tryggare för oss föräldrar när barnen går på en nära skola."
torsdag 3 februari 2011
Socialstyrelsen riktar hård kritik mot borgarna i Haninge
Socialstyrelsen riktar hård kritik mot den borgerligt ledda socialnämnden i Haninge då de vägrat hjälpa en familjehemsplaceradflicka att flytta hem till mamman, trots förvaltningsrättens beslut att så skulle ske. De har tvärtom motarbetat mammans önskemål.
Det var mamman som först föreslagit placeringen hos en annan familj under en period då hon hade svårt att ha hand om dem. När problemen upphörde begärde mamman under flera år att barnen skulle få komma hem. Först förra året tog man denna begäran på allvar. Men eftersom placeringen var frivillig och inte en tvångsplacering menade socialnämnden att mamman inte hade samma rätt att ansöka om återförening och föreslog fortsatt familjehemsplacering, vilket modern motsatte sig. Nämnden försökte då att förvägra modern barnen genom vård med stöd av Lagen om vård av unga.
Förvaltningsrätten ansåg inte att LVU-vård var motiverad, inte heller att barnen skulle vara omhändertagna och beslutade till moderns fördel. Pojken återförenades med sin mamma under hösten, men flickan bor kvar i sitt familjehem med nämndens goda minne.
-Det är helt oacceptabelt hur socialnämnd, handläggare och fosterföräldrar har motarbetat mammans önskan att få hem dottern trots Förvaltningsdomstolens utslag. När handläggarna ställdes till svars försvarade de sig med det helt otroliga: "vi visste inte att hon ville ha hem dottern". Mamman har då hållit på i 6 år för att få hem barnen, säger Mi Alforsen (bilden) från Rättvisepartiet Socialisterna som varit engagerad i mammans kamp för rätten till sina barn.
Socialstyrelsen kritiserar nu socialnämnden för att de inte gjort någon ny vårdplan där det framgår att mor och dotter ska återförenas och menar att det är oacceptabelt att så inte skett.
RS Jordbro
Det var mamman som först föreslagit placeringen hos en annan familj under en period då hon hade svårt att ha hand om dem. När problemen upphörde begärde mamman under flera år att barnen skulle få komma hem. Först förra året tog man denna begäran på allvar. Men eftersom placeringen var frivillig och inte en tvångsplacering menade socialnämnden att mamman inte hade samma rätt att ansöka om återförening och föreslog fortsatt familjehemsplacering, vilket modern motsatte sig. Nämnden försökte då att förvägra modern barnen genom vård med stöd av Lagen om vård av unga.
Förvaltningsrätten ansåg inte att LVU-vård var motiverad, inte heller att barnen skulle vara omhändertagna och beslutade till moderns fördel. Pojken återförenades med sin mamma under hösten, men flickan bor kvar i sitt familjehem med nämndens goda minne.
-Det är helt oacceptabelt hur socialnämnd, handläggare och fosterföräldrar har motarbetat mammans önskan att få hem dottern trots Förvaltningsdomstolens utslag. När handläggarna ställdes till svars försvarade de sig med det helt otroliga: "vi visste inte att hon ville ha hem dottern". Mamman har då hållit på i 6 år för att få hem barnen, säger Mi Alforsen (bilden) från Rättvisepartiet Socialisterna som varit engagerad i mammans kamp för rätten till sina barn.
Socialstyrelsen kritiserar nu socialnämnden för att de inte gjort någon ny vårdplan där det framgår att mor och dotter ska återförenas och menar att det är oacceptabelt att så inte skett.
RS Jordbro
onsdag 2 februari 2011
Rättvisepartiet Socialisterna håller kongress
– Vi har kongress samtidigt som revolutionen pågår i Egypten och Tunisien. Det betyder extra mycket för oss som internationella socialister, säger Lina Thörnblom, kommunfullmäktigledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge.
Om drygt en vecka, helgen 12-13 februari, håller Rättvisepartiet Socialisterna kongress i Stockholm.
Partiet har ett bra år bakom sig, både i partibygget och i en rad kampanjer. På kongressen deltar aktivister från en rad viktiga kampanjer:
> Kampen för att behålla helgtillägget och mot delade turer i äldreomsorgen i Luleå.
> Blockaderna och demonstrationer i Göteborg, Malmö m fl orter mot utvisningar av flyktingar.
> Lokal kamp mot nedläggningar av skolor, vårdcentraler, bibliotek m m.
> Fackligt aktiva som lett kamp för bättre villkor.
En nyckelfråga på kongressen blir att diskutera när den begränsade lokala kampen kommer att avlösas av större rörelser. När når kampen i Europa och Nordafrika till Sverige?
– Vi visar vilken kamp som behövs samtidigt som vi betonar att dagskampen hänger ihop med kapitalismens kris och miljförstöring. Det behövs ett nytt arbetarparti som tar strid för en socialistisk politik, säger Lina Thörnblom (bilden).
Kongressens höjdpunkter:
■ VÄRLDSLÄGET – om revolutionen i Egypten och Tunisien, arbetarkampen i Europa, kapitalismens globala kris m m. Internationella gäster kommer att bidra med rapporter.
■ RS-BYGGET – 2010 var ett bra år för partiet. Vi gick fram i valet på alla orter, värvade fler medlemmar än något år sedan 2004 och nya partiföreningar bildades.
■ SVERIGE: Socialdemokraterna är i kris, högern är skenbart stärkt och Sverigedemokraterna är i riksdagen. När ska Sverige hinna ikapp resten av Europa och vilken kamp är möjlig framöver?
■ Tre dokument ska diskuteras – om läget i Sverige, om parti-bygget och om medlemsavgifter.
Egypten: Revolutionen måste bli socialistisk
När detta skrivs under tisdagens ”miljonmarsch” och generalstrejk i Egypten har mer än en miljon samlats i centrala Kairo i en revolutionär atmosfär som tex Al Jazeera beskriver som ”festivalliknande”.
Den revolutionära tsunami som inleddes i december av de fattiga invånare som samlades kring den lokala sektionen av fackföreningen UGTT i den tunisiska landsortsstaden Sidi Bouzid skakar nu såväl makthavarna runt den åldrade despoten Hosni Mubarak i arabvärldens i särklass största och viktigaste land, som hela den av USA och EU övervakade imperialistiska världsordningen.
Ledarartikel i veckans Offensiv (Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning)
Moderat verklighetsflykt
I slutet av januari samlades den globala makteliten på World Economic Forum (det världsekonomiska forumet) på nytt i Davos. Till skillnad från tidigare år var det inte samma domedagsstämning som under krisåren 2008 och 2009.
Även om toppmötets grundare, professor Klaus Schwab, menade att världen lider av ”globalt utbrändhetssyndrom” och är för svag för att hantera ännu en stor kris.
Ljuset i tunneln stod Sverige för. Stämningen var nästan lyrisk när man på fredagen den 28 januari tog tempen på den svenska ekonomin.
En av talarna, USA:s förre president Bill Clinton, talade om det nya ”svenska undret”. Och det var inte handbolls-VM han åsyftade. Utan han talade om den svenska ekonomin som enligt Clinton blivit världsbäst på grund av den koldioxidskatt som infördes år 1991. I Sverige förstår man sig på att sätta miljön främst, menade Clinton och statsminister Fredrik Reinfeldt som också var i Davos har inte slutat applådera än.
Koldioxidskatten är så tandlös att till och med de svenska kapitalisterna hyllar den.
Reinfeldt var inte den ende regeringsmedlemmen i Davos. Finansminister Anders Borg och biståndsminister Gunilla Carlsson var också där samt, förstås, utrikesminister Carl Bildt. Han missar aldrig en god middag.
Förutom de svenska ministrarna var också Jacob Wallenberg, ordförande för Investor, på plats. Han hade skrivit förordet till en rapport som skulle vara underlag för diskussionen om ”The nor- dic way” (Nordens väg). Med ”Nordens väg” åsyftades ”den svenska kapitalismens väg”. Stor-Sverige skulle sättas på kartan igen. Sverige är lika med Norden om Reinfeldt och Wallenberg får bestämma.
Hur som haver, i Davos talade Reinfeldt om att det låg en ”konsensuskultur” bakom de påstådda svenska framgångarna. Det låg helt i linje med vad de fyra M-ministrarna skrev på DN Debatt den 27 januari (dagen innan den stora dagen i Davos): ”Vi har i Sverige inte de djupa klyftor som i andra samhällen skapar sociala spänningar. Här finns en väl utbyggd välfärd som utjämnar livschanser. Vi ställer ett ömsesidigt krav på ansvarstagande från såväl arbetsgivare som arbetstagare. Sverige har också en stor styrka i att vara ett jämställt samhälle.
”Det finns lögn, förbannad lögn och debattartiklar från moderata ministrar.
Per Olsson
Även om toppmötets grundare, professor Klaus Schwab, menade att världen lider av ”globalt utbrändhetssyndrom” och är för svag för att hantera ännu en stor kris.
Ljuset i tunneln stod Sverige för. Stämningen var nästan lyrisk när man på fredagen den 28 januari tog tempen på den svenska ekonomin.
En av talarna, USA:s förre president Bill Clinton, talade om det nya ”svenska undret”. Och det var inte handbolls-VM han åsyftade. Utan han talade om den svenska ekonomin som enligt Clinton blivit världsbäst på grund av den koldioxidskatt som infördes år 1991. I Sverige förstår man sig på att sätta miljön främst, menade Clinton och statsminister Fredrik Reinfeldt som också var i Davos har inte slutat applådera än.
Koldioxidskatten är så tandlös att till och med de svenska kapitalisterna hyllar den.
Reinfeldt var inte den ende regeringsmedlemmen i Davos. Finansminister Anders Borg och biståndsminister Gunilla Carlsson var också där samt, förstås, utrikesminister Carl Bildt. Han missar aldrig en god middag.
Förutom de svenska ministrarna var också Jacob Wallenberg, ordförande för Investor, på plats. Han hade skrivit förordet till en rapport som skulle vara underlag för diskussionen om ”The nor- dic way” (Nordens väg). Med ”Nordens väg” åsyftades ”den svenska kapitalismens väg”. Stor-Sverige skulle sättas på kartan igen. Sverige är lika med Norden om Reinfeldt och Wallenberg får bestämma.
Hur som haver, i Davos talade Reinfeldt om att det låg en ”konsensuskultur” bakom de påstådda svenska framgångarna. Det låg helt i linje med vad de fyra M-ministrarna skrev på DN Debatt den 27 januari (dagen innan den stora dagen i Davos): ”Vi har i Sverige inte de djupa klyftor som i andra samhällen skapar sociala spänningar. Här finns en väl utbyggd välfärd som utjämnar livschanser. Vi ställer ett ömsesidigt krav på ansvarstagande från såväl arbetsgivare som arbetstagare. Sverige har också en stor styrka i att vara ett jämställt samhälle.
”Det finns lögn, förbannad lögn och debattartiklar från moderata ministrar.
Per Olsson
tisdag 1 februari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)