”Pensionärer ska inte behöva stå med mössan i hand!”

Mi Alforsen, kandidat för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge
och jobbar ideellt med dagverksamhet för bl a pensionärer i Jordbro

När dagens pensionärer var i arbetsför ålder hade de säkert inte drömt om den situation de nu hamnat i. Många av dagens ålderspensionärer började jobba vid 14 års ål­der. De räknades då som vux­na och så sent som på 1960- talet var det mer regel än undantag att man slutade skolan efter 7:an och började arbeta.

Kvinnorna slutade ofta förvärvsarbe­ta när de gifte sig och fick barn och har därför hamnat i en ännu värre situation än många män. De har då ba­ra s k garantipension och om de har tur får de bostadstillägg.
Denna garantipension finns också för dem som har bott i Sverige i 40 år, men inte förvärvsarbetat. Om man bara bott här i t ex 30 år minskas beloppet med enfjärdel.
Hel garantipension låg år 2009 på mellan 6 777 kronor och 7 780 kronor. Hur stor den blir beror på när man är född och om man är gift.
Eftersom basbeloppet sänks med 400 kronor 2010 kommer garantipen­sionen att minska med 0,9 procent. Garantipensionen, som är lika oavsett livsinkomst, skrivs bara upp med prisindex. Och hänger inte med när löntagarnas inkomster ökar.

De som förvärvsarbetat mesta delen av sitt liv får ofta någon form av tjänstepension, men det var inte alltid fallet tidigare. Därför infördes ATP-pensionen (allmän tilläggspension) efter en folkomröstning på 1950-talet. Detta medförde att det man tjänat under sina 15 bästa år var pensionsgrundande. Genom ATP-sy­stemet skulle man få 60-65 procent av inkomsten i pension.
Genom kollektivavtal kunde man också få en s k avtalspension, men alla arbetsgivare har inte kollektivavtal eller andra pensionslösningar. Dess­utom har många sådana avtal en und­re gräns för när man börjar betala in till sådana pensioner. För mig började det när jag var 27 år.
De senaste 30-35 åren har det tillkommit att ”vanligt” folk kunnat betala in privata pensionsförsäkringar, för att få lite bättre pension.

ATP-systemet skulle vara oberoende av statens ekonomi. En viss pension garanterades oavsett pengakriser, aktiekriser, inbetalningar till systemet. Men när då antalet pensionärer börja­de komma upp i ett stort antal, kom man på att man betalade ut mer än man fick in i inbetalningar. Vad gör man då i Sverige? Jo en utredning tillsätts förstås. Man går då från en modell där pensionen baseras på slutlö- nen till ett system där inkomsten un­der hela arbetslivets upp- och nedgångar påverkar.
Ett drägligt liv som pensionär kräver då 40 års arbete med en bra avtalspension. Vad det kommer att medföra för dem som är inne i arbetslöshet är förödande både nu och i framtiden.
Den största bristen är den s k ”bromsen” som för in ett element där riskerna i ekonomin automatiskt skyfflas över på pensionärerna. Pengarna som betalas in för pensioner hamnar i pensionsfonder och när aktiekurserna sjunker i en kris räknas pensionerna ner. Det sas om bromsen att ”det kommer aldrig att inträf­fa”, för aktiekurserna går ju bara upp­åt.

Sen infördes PPM-pensionerna som är ännu mer kurskänsliga och där folk ”själva får bestämma hur deras pension ska utvecklas”. Hur ska en ”vanlig människa” kunna gissa sig till hur man bäst förvaltar sina pensionspengar? Dagens pensionärer är bara marginellt påverkade av denna pension, då ingen ännu har haft ­möjlighet att få ut full PPM-pension.
Utöver pension kan man i regel få bostadstillägg för pensionärer (BTP) och särskilt bostadstillägg för pensionärer (SBTP). Maximalt bostadstilllägg är 4 650 kronor i månaden till o- gifta ålderspensionärer och 2 325 kronor i månaden till gifta för 2008.
En person som gick i pension år 2006 fick ut nästan 65 procent av sin nettolön i nettopension. År 2012 får personen inte ut mer än 52 procent.
Det politiska skikt som genomfört pensionsreformen är själva rika och behöver inte känna någon oro för framtiden som pensionärer. De lever precis som direktörer och aktieklippa-re, som förutom sina höga löner även ser till att få bra tjänstepensionsavtal plus privata pensionsförsäkringar etc.
Pensioner är ju inte bara en frå-
ga om pengar in och pengar ut, det handlar också om rättvis fördelning av samhällets resurser.

Göran Persson erkände under ett besök i Australien och Nya Zeeland år 2005 att han ”var säker på att det man beslutat inte kommer att vara populärt inom 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort”.
Det mest omoraliska i pensionärernas situation är att de betalar mer i skatt på sin pension än en löntagare med samma månadsinkomst. Borgarnas regeringspolitik har medfört att en pensionär betalar omkring 700 kronor mer i skatt per månad än vad en löntagare med motsvarande inkomst gör.

Man kan tycka att pensionärer kanske inte har samma utgifter för ”inkomstens förvärvande” som en löntagare – arbetsresor, kläder, o dyl. Men de har ofta en annan utgift som är högre än många löntagare: Sjukvård, tandvård, medicin, fotvård och färdtjänst m m.
Om en pensionärs frikort för läkarvård går ut samtidigt med apoteks­frikortet, kan det slå sönder hela eko- nomin för flera månader framöver. Det finns pensionärer som inte har råd med både läkarbesök och medicin, utan får prioritera.
Pensionärer kan få färdtjänst, men i Stockholms län får man 72 resor/år till en kostnad av 70 kronor/resa och max 3 mil. Åker man 3,5 mil får man betala dubbelt. Och sen samma kostnad tillbaka.
De kan få hjälp av soc, men de flesta pensionärer drar sig för att begära hjälp därifrån, de är uppfödda med att det är skamligt och det är ett tänk som är svårt att få bort. De kan få hjälp med städning, tvätt, handling o dyl, men det kostar pengar. Det ska finnas ett tak för vad de ska betala, men är de gränsfall får de ingen hjälp med att lösa problemet.
I Haninge har äldreomsorgen och soc separerats. Säkert en i sig bra tan­ke, men pensionärer har ofta svårt att se två olika myndigheter och att de måste begära hjälp från bägge. De får dessutom ingen hjälp från äldreomsorgen att begära hjälp hos soc.

När jag växte upp på 1950-60-talet var en pensionär jättegammal vid 75 års ålder. Idag finns det många som är 95 år eller äldre. Många bor kvar hemma mer eller mindre frivilligt. De måste i princip ha behov av tillsyn dygnet runt och vara rullstolsbundna för att få komma till ett boende. Om det sedan är ett gift/sambopar får då inte båda flytta in på boende, utan ba­ra den som är sämst, och måste sedan den andra också få hjälp får de ändå inte bo tillsammans.
Det är inte rätt att de som arbetat ett helt långt liv – kanske uppemot 50 år – ska behöva ha det så här. De ska ha en skälig pension som de kan leva på. De ska inte behöva stå med mössan i hand och be om ekonomisk hjälp!

Mi Alforsen
kandidat för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge

---

Fakta pensioner ▼

• Medelvärde pension för kvinnor 85-89 år: 8 883 kronor i månaden.
• Medelvärde pension för män 85-89 år: 15 767 kronor i månaden.
• Medelvärde pension för kvinnor 65-69 år: 12 867 kronor i månaden.
• Medelvärde pension för män 65-69 år: 18 825 kronor i månaden.
  

Källa: SCB 2008

---

RS / Offensiv kämpar för ▼

• Pensionärer ska inte betala högre skatt än löntagare.
• Allas rätt till en bra pension.
• Pensionärer ska ha fri sjukvård och medicin.
• Pensionärer ska ha en ekonomisk möjlighet att åka från t ex Jordbro till Upplands Väsby om de t ex har en vän som bor där utan att det ska kosta 280 kronor.
• Pensionärer ska även ha möjlighet att få riksfärdtjänst utan att bli ruinerade.
• Pensionärer ska ha rätt till städ, tvätt- och annan hjälp utan att behöva tveka p g a kostnader.
• Pensionärer ska ha rätt att få flytta till boende om/när de själva vill och har man en partner ska man inte behöva separeras.

Slå tillbaka högerpolitiken – demonstrera 1 maj!

Fredrik Reinfeldts uppdragsgivare bland spekulanter och aktieägare ger antagligen högerregeringen högsta betyg.

Sedan 2006 har Reinfeldt, Anders Borg och Maud Olofsson raserat a-kassan och sjukförsäkringen, reat ut Apoteket och andra statliga bolag – och attackerna fortsätter ända fram till valet.
Storföretag som Ericsson och Volvo redovisar nu miljardvinster igen. För dem och för bankerna är krisen (tillfälligt) över, men för arbetslösa, sjuka och pensionärer finns ingen ljusning.
I kommuner och lands­ting fortsätter privatiseringar och nedskärningar i hög takt. ”Vårdval” och privatskolor utökar klassklyftorna inom sjukvård och utbildning.

Hur kan detta ske? Går det att stoppa?
En rad exempel på kamp visar att högerpolitiken går att stoppa.
Sopgubbarna i Stockholm har genom strejk ifjol och kamp i år avvärjt de värsta attackerna mot sina arbetsvillkor och löner.
I Göteborg har fritidsgårdar och bibliotek räddats från nedläggning av proteströrelser i förorter­na. I Luleå stoppades planerna på privatisering av kommunens städning. I alla dessa exempel har Rättvisepartiet Socialister­na deltagit och gett fullt stöd till kampen.

Högerpolitiken – även när den drivs av Socialdemokraterna, som i Göteborg och Luleå – måste slås tillbaka. Arbetarklassen är den överlägset starkaste kraften i dagens samhälle, men den måste organiseras.
Medlemmarna måste ta kontrollen i fackföreningarna, som måste bli verkligt kämpande organisa- tioner.
Socialdemokraternas egen variant av högerpolitik och fackledningarnas kapitulation beror på att de inte har något alternativ till EU:s och spekulanternas ”marknad”.
Rättvisepartiet Socialisterna står för arbetarrörelsens bästa traditioner, en socialistisk politik för att avskaffa kapitalismen.

Rättvisepartiet Socialisterna står för att det behövs ett nytt arbetarparti – en politisk röst med tyngd som kan föra arbetarnas talan och slå tillbaka Reinfeldts, Olofssons och Svenskt Näringslivs högerpolitik.

Socialistiskt första maj med RS Haninge: samling och tal kl 11.30 utanför Jordbro pendelsstation, därefter åker vi in till vänsterns demonstration med samling Medborgarplatsen. På kvällen blir det 1 maj-fest i Haninge med mat, tal och musik! Ring 08-605 94 02 för info

Migrationsverket felade – kostade Rawsam jobbet

Rawsam al-Sayfi tillhör minoritetsgruppen mandéer från krigets Irak. I tre år arbetade han och var skyddsombud på lagret DLP i Jordbro utanför Stockholm. Men i mitten på oktober i fjol fick han sparken – med fackets godkännande. Anledningen var att han inte hade arbetstillstånd. Både fack och företaget hävdar att Rawsam inte uppvisat några papper på att han får arbeta i Sverige, men pappret från Migrationsverket som Rawsam visar Offensiv är daterat den 6 oktober 2009.

Rawsam al-Sayfi visar upp ett kort som säger att han är asylsökande och undantas från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Vi sitter inne på Offensivs redaktion och han berättar om Migrationsverkets strul och om hur fackförbundet Handels, som han var skyddsombud inom, till slut svek när företaget DLP ville avskeda honom. Bortsett från att han förlorat jobbet, är han väldigt orolig över att bli utvisad till Irak.
Innan Rawsams tillfälliga uppehållstillstånd i Sverige hade gått ut ansökte han om permanent uppehålls- tillstånd, den 15 oktober 2007, men utan förklaring och utan att meddela Rawsam avskrev Migrationsverket hans ansökan.
– Jag var skriven i Sundsvall då, men gav dem den nya adressen och datum på när jag skulle flytta, berättar Rawsam.

När han inte fick något brev och inte hörde något från Migrationsverket gick han dit. Han fick inga besked om sitt ärende, men såg till att få skriftligt på att han har rätt att jobba medan han söker permanent uppehållstillstånd. ”Du har rätt att arbeta i Sverige” står det med versaler på pappret från Migrationsverket, den 16 januari 2008. Han pratade även med lagerchefen på DLP, som mena­de att jobbet inte var något problem så länge han betalade skatt.
Tiden fortsatte att gå och i maj 2009 kontaktade Rawsam en advokat. Han fick då veta att Migrationsverket hade avskrivit hans ansökan.
– När jag gick dit frågade de mig var jag hade varit, berättar Rawsam. Jag bad att få se mina uppgifter, och telefonnummer och mejl stämde – de hade kunnat nå mig när som helst!
Under hela denna tid hade Rawsam haft fast jobb på DLP i Haninge. Men Migrationsverket meddelade att de inte har någon kontakt med andra myndigheter [antagligen räknas inte polisen till dessa] och därför inte kun­de se att Rawsam var folkbokförd och betalade skatt i Sverige.

Både Rawsam och personalchefen på DLP kallades till polisen på grund av att Rawsam hade jobbat i Sverige utan varken uppehållstillstånd eller arbetstillstånd – utan att någon hade vetat om det!
Hans Boberg, ombudsman på Handels, rådde nu Rawsam att begära ett uppehåll från jobbet medan han sökte asyl.
– Men jag hade hela tiden en tajt kontakt med facket och huvudskyddsombudet på DLP, säger Rawsam.
– Jag stödjer, vi stöttade, så mycket vi kunde, säger huvudskyddsombudet Sonny Nordwall på DLP till ­Offensiv, men hänvisar oss till klubbordföranden eller ombudet Hans Boberg för detaljer i förhandlingen.
– Från den 12 augusti var jag bor­ta från jobbet och i oktober skulle facket ha ett möte med företaget igen – när jag sökt asyl och fått arbetstillstånd, berättar Rawsam.
Men när facket träffade företagsledningen i oktober 2009 kom de öv­erens om att Rawsam skulle få sparken för att han saknade arbetstill- stånd.
– Först sa Boberg att arbetstillståndsbeviset jag gett honom inte var rätt, då kontaktade jag Migrationsverket som skickade nya papper på att jag får arbeta.
Men Rawsam fick ändå sparken på dessa grunder och Boberg, facket och företaget såg saken avklarad. När Offensiv pratar med de förhandlingsansvariga säger de att de aldrig sett nå- got arbetstillstånd för Rawsam.
– Detta har skett enligt konstens alla regler, försäkrar Hans Boberg till Offensiv.
– Jag har bett om att få se protokoll från förhandlingarna, men har bara fått svaret att det inte finns någ­ra, säger Rawsam som känner sig väldigt sviken.
Hans Boberg menar att han visst har e-postat protokollet, men säger samtidigt att han inte känner till den information som finns väl dokumenterad. Istället menar han att Rawsam skulle ”ha skitit i” att förlänga sitt uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

– Facket skyddar alltid sina medlemmar så gott det går. Tyvärr har makten mer och mer gått över till arbetsgivarna. Vi är många klubbar som inte är nöjda med avtalet t ex. Men om vi hade sett pappren på Rawsams arbetstillstånd så hade han behållit sin anställning, säger Mohamad Alam, Handels klubbordförande på DLP.
Tiden för att överklaga avskedandet har gått ut, men Rawsam vill ändå berätta sin historia. Att hålla koll på all byråkrati me­dan hela ens liv hänger på en skör tråd är inte lätt, men då är ett fast jobb extra viktigt.

Lina Westerlund

Jobbupproret demonstrerade på Bemanningsföretagens Dag

Omkring 50 personer från Jobbupproret samlades den 22 april utanför Wennergren Center för att demonstrera mot Bemanningsföretagens Dag.

Demonstrationen blev förpassad till trottoaren på andra sidan vägen och stördes tidvis av lastbilar och andra tunga fordon som fick stanna mitt framför protesten innan de gav sig ut på de större vägarna.
Detta hindrade dock inte de fackliga kämparna att hålla flera tal adresserade till mötesdeltagarna inne på Bemanningsföretagens Dag, som fegt tittade ut genom fönstret.
Budskapen var tydliga: Ja till fasta och trygga jobb – nej till bemanningsföretag som kringgår LAS och sänker både löner och arbetsvillkor. Kängor delades även ut till de fackförbund som hittills slutit svekavtal.

Sanna Tefke,
aktiv i Kommunal och RS Västerhaninge

Chefen: ”Dra ner byxorna”

Malin är en av många som utsatts för sexuella trakasserier på jobbet”Jag hoppas att fler får upp ögonen och börjar ifrågasät­ta sexuella trakasserier på arbetsplatsen.” Så motiverar Malin sitt beslut att gå ut i media med de trakasserier hon varit utsatt för på sitt jobb i Håga industriområde, Västerhaninge.

Malin jobbar på ett lager som säljer ekologiska och veganska matvaror till restauranger och affärer. Malin har jobbat där i två år.
Sexuella trakasserier är ovälkommet uppträde grundat på kön, som kränker integriteten. Det Malin berättar om är ett solklart exempel, liksom om hur hennes rörelsefrihet har beskurits.
Det vanliga mönstret har gjort sig gällande, gränserna har successivt tänjts ut under en längre tid. När man väl inser vad som är på gång är det svårt att säga hur länge det har pågått.

– En av mina chefer har under en längre tid tafsat på mig, dragit i mina kläder och kallat mig ”snygging”. Jag har känt mig obehaglig till mods och generad, detta har tvingat mig att ta omvägar för att försöka undvika ho­nom.
– Droppen kom strax innan jul då han hotade mig med orden ”Dra ner byxorna, annars kommer jag med stora högen”.
Efter detta var det mycket jobbigt att gå till jobbet. Jag berättade om vad som hänt för en an­nan av mina chefer. Hon blev mycket upprörd och föreslog att jag skulle få en veckas betald ledighet – under ti­den skulle hon prata med förövaren. Sen genomfördes ett möte med hen­ne, mig och honom, där han bad om ursäkt.

– Tyvärr har det inte blivit bra efter detta. Jag mår fortfarande dåligt av att gå till jobbet och har blivit sjukskriven. Förövaren sa i sin ”ursäkt” att han var bestört och inte hade fattat att jag tog illa vid mig. Samtidigt kändes det som att han la skulden på det inträffade på mig. Varför ska jag skämmas och känna pinsamhet av att gå till jobbet?
– Jag har fortfarande inte fått ut pengar från den vecka i januari, då jag efter överenskommelse var hemma. Däremot har jag fått höra av cheferna att jag riskerar få en skriftlig varning på grund av sjukfrånvaron. Men jag mår dåligt på grund av det som har hänt på arbetsplatsen – ingen har ta­git reda på hur jag mår, trots att de borde vara angelägna. Vid ett tillfälle avrådde den kvinnliga chefen mig från att gå till läkaren med detta, vilket jag uppfattade som ett sätt att skydda arbetsplatsen från att få dåligt rykte. Det har i efterhand framkommit att fler tjejer har haft problem på arbetsplatsen. Till saken hör också att många uppfattar arbetsplatsen som rörig och att arbetsledarna inte är bra.

Handelsanställdas förbund visade 2006 att var femte kvinnlig lager­arbetare trakasseras på jobbet. Samma år kom SCB med statistik om att var sjätte kvinna årligen utsätts för sexuella trakasserier i arbetet.
Fackföreningarna ska driva alla arbetsmiljöfrågor och självklart även denna. Arbetsgivaren är enligt lag skyldig inte bara att utreda trakasserier som de får kännedom om utan även ”vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier eller repressalier som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning eller för sexuella trakasserier” (diskrimineringslagen).
Detta kräver åtgärder som temadagar, värdegrundsdiskussioner på arbetsplatsen, enkäter o s v. Att detta uppenbarligen inte har gjorts på Malins arbetsplats visar på behovet av en kämpan­de och aktiv fackförening, där liksom på alla arbetsplatser.

Elin Gauffin

Malin är ett fingerat namn

Lagenaarbetarna vill testa Handels bemanningsavtal

– Får vi inte rätt här så är avtalet inte värt något, är Handels klubbordförande på Lagena, Patrik Olofssons, kommentar till att Lagena blir först ut att pröva de nya reg­lerna om bemanningsföretag i avtalet som slöts mellan Handels och Svensk Handel den 7 april i år.



Lagena sade för snart ett år sedan upp 25 anställda, samtidigt som man använder i snitt 29 inhyrda per dag.
Ett solklart exempel på hur företag idag använder bemmaningsföretag för att kringå LAS (Lagen om anställningsskydd) och turordningsreg­ler för att fritt gallra ut obekväma och låta tidigare fast personal utföra sam­ma jobb, men till sämre lön och säm­re villkor. Detta ledde till vild strejk i juni i fjol och till att strejkledarna anmäldes till Arbetsdomstolen, något som senare togs tillbaka av arbetsgivaren.

Lagenaarbetarnas kamp har starkt bidragit till att bemanningsföretagfrågan blev stor i årets avtalsrörelse och nu blir de först ut att testa vad avtalet är värt.
De lokala förhandlingarna ska ske nu i veckan och ska enligt avtalet avgöra om Lagena ska tvingas återanställa uppsagd personal. Om parterna inte kommer överens går ärendet vidare till den nya skiljenämnd som införts enligt Handels avtal och som ska består av lika många fackrepresentanter och arbetsgivarrepresentanter, med en ”opartisk” domare.
Till skillnad från GS och Livs avtal tvingas inte företaget att avbryta inhyrningen om nämnden anser den vara oskälig, utan kan även köpa sig fritt genom att betala ungefär tre månadslöner, det vill säga cirka 63 000 kronor (1,5 basbelopp), till de arbeta­re vars rättigheter har kränkts, som det ser ut idag.
Patrik Olofsson har tidigare kritiserat Handels avtal och hade hellre sett att Handels gått ut i konflikt för att få till ett ännu bättre avtal vad gäller bemanningsfrågan.
– Vad är 400 spänn värt om du än­då riskerar att förlora jobbet till en inhyrd?

Skulle facket förlora i nämnden är detta detsamma som att ge en klarsignal till arbetsgivare att det är fritt fram att helt strunta i LAS och att det nya avtalet i princip är verkningslöst när det kommer till bemanningsfrågan.
Förutom att Lagenaarbetarnas nästan ett år långa kamp snart kommer att ställas på sin spets fick arbetarna dessutom i förra veckan reda på att ägaren, statliga Systembolaget, har startat en utredning om Lagena ska säljas till en privat aktör.
Privatiseringar och anpassning till ”en konkurrensutsatt marknad” brukar allt som oftast innebära detsam­ma som mindre personal och sämre villkor.
Om beslutet blir att sälja lär vi knappast ha sett de sista striderna på Lagena.

Sanna Tefke

Nazister utbuade

300 antirasister slöt upp på korsningen S:t Eriksgatan-Flemminggatan för att bua ut de fåtal nazister som hade vågat sig ut på Stockholms gator för att hylla en mördad sydafrikansk nazist.

Ett 40-tal nazister från den så kallade svenska motståndsrörelsen (smr) marscherade med polisbeskydd genom Kungsholmen i Stockholm för att hedra den sydafrikanske apartheidhyllande nazisten Eugéne Terre'Blanche, som mördades på sin gård i Sydafrika för snart två veckor sen.

Samtidigt hade Nätverket mot rasism (nmr) mobiliserat till en motdemonstration vid korsningen S:t Eriksgatan-Flemminggatan. Smr är kända som sveriges mest våldsamma nazistsekt och har vid flera tillfällen attackerat RS-medlemmar och andra antirasister.

300 antirasister slöt upp på nmr:s samlingsplats och flera förbipasserande kungsholmsbor anslöt sig också till demonstrationen efter att appeller hölls som informerade de förbipasserande om att nazisterna.

Burop och slagord haglade sedan över de isolerade nazisterna när de passerade vid korsningen och återigen visade stockholms antirasister att nazisterna i smr inte är välkomna oavsett när och var de marscherar.

Kampen mot nazismen fortsätter på gator och torg, på skolor, arbetsplatser och bostadsområden. Ingenstans kommer vi ge någon plattform åt nazisterna.

RS Haninge

Bostadslös dog i socialtjänstens väntrum på kommunhuset

I måndags, den 12 april hittades en död man i Socialtjänstens väntrum i Haninges kommunhus. Polisen uppskattar att mannen suttit i väntrummet redan från fredagen och blivit kvar över helgen oupptäckt.

57-åringen som kom till Sverige för 13 år sedan var arbetslös och ensam. Tidigare under fredagen hade han blivit vräkt från sin lägenhet och hade en tid bokad på Socialtjänsten i Haninge kl 13.00 samma dag.

Mannen var diabetiker och hade luftvägsproblem. Polisen misstänker att han dött av sjukdom eller tagit sitt liv. Bredvid honom fanns en resväska med kläder och mediciner. Enligt uppgift även insulinsprutor.

Denna tragedi belyser bristerna hos socialtjänsten, problemen med det ökade antalet vräkningar och visar vilket sorts samhälle högerpolitiken skapar.

Hur kunde denna tragedi inträffa i Haninges säkerhetspåkostade kommunhus? Än så länge har den moderatledda kommunledningen huvudet i sanden.

Joel Eriksson

Debatt i kommunfullmäktige: Rättvisepartiet Socialisterna tog strid för 92 miljoner till skola och omsorg

Rättvisepartiet Socialisterna krävde på måndagens kommunfullmäktigemöte i Haninge att överskotten ska tillbaka till nämnderna med ett ett eget förslag att överföra 92 miljoner till skola, social-, barn- och äldreomsorg. Rättvisepartiet Socialisterna tog också strid mot högerledningens vinstkrav på kommunal verksamhet.

Lina Thörnblom (RS) i talarstolen

För Rättvisepartiet Socialisterna är det en självklarhet att överskott från kommunal verksamhet ska tas med från tidigare till nästföljande år. Dessutom har nämnderna redan utovats innestående pengar från tidigare år men ännu inte fått dem.
Att högeralliansens kommunledning själva vill använda en stor del av det budgeterade överskottet för 2010 visar hur fel det var att budgetera ett så högt överskottsmål som högerpartierna gjorde. Haninge kommun gjorde förra året en vinst på 94,2 miljoner kronor; hela tre procent av kommunens samlade skatter och statsbidrag.

– Överföringen av överskotten behövs för att återställa kvaliteten i kommunens verksamheter efter flera års nedskärningar. Ytterligare satsningar skulle behövas för att exempelsvis återställa personaltäthet och möjliggöra löneökningar enligt lärarförbundens och kommunals avtalskrav. Dessa satsningar finns inte budgeterade för idag men däremot i Rättvisepartiet Socialisternas alternativa budget, t ex genom besparingar på representation, partistöd, arvoden, konsulter, marknadsföring och onödiga projekt för t ex privatiseringar, argumenterade Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Mattias Bernhardsson (RS).

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hade lagt ett förslag på att överföra lite mer pengar än högerledningen, vilket innebar att Socialnämnden och Äldreomsorgsnämnden inte skulle få ta del av merparten av sina överskott. Både i högerns samt i S och V:s förslag skulle pengarna placeras i en resultatregleringsfond – d v s ytterligare ett vapen för att få nämnder att fungera som företag.

Folkpartiets Tommy Lundin (FP) gick till attack mot Rättvisepartiet Socialisternas ”oansvariga politik” som inte tar hänsyn till det svåra ekonomiska läget.
– Den ekonomiska krisen utlöstes av samma nyliberala idéer folkpartiet försvarat. Rättvisepartiet Socialisterna vägrar acceptera att notan för bankernas och spekulanternas kris ska övervältras på varken kommunerna, välfärden eller vanliga arbetare, svarade Mattias Bernhardsson (RS).
I folkpartiets värld är det alltid någon annan än de ansvariga som ska betala.

Högerledningens förslag vann som väntat. Trots att nämnderna inte får använda pengarna så tillhör de fortfarande nämnderna och räknas som skuld till verksamheten, en skuld från högerledningen vilken Rättvisepartiet Socialisterna kommer påminna om och kräva ut varje gång nya nedskärningar väntar.

Debatt i kommunfullmäktige: Rättvisepartiet Socialisterna sågade högerledningens årsredovisning

På måndagens utdragna kommunfullmäktigemöte i Haninge tog Rättvisepartiet Socialisterna (RS) strid på punkt efter punkt kring högerledningens (M, KD, FP, C, MP) skrytsamma och illa vinklade årsredovisning.

Årsredovisningen visar det som Rättvisepartiet Socialisterna har varnat för länge. Särskilt Tommy Lundin (FP) pratar om hur viktigt det är med budget i balans och överskottsmål. Men budget i balans kan inte stå över allt annat, t ex folks hälsa eller barns skolgång, förklarade Rättvisepartiet Socialisterna.
– Fyra skolor har slagit ihop klasser för att spara pengar genom färre lokaler och färre lärare. Samtidigt visar fakta att bara 56 procent av eleverna upplever att de har arbetsro i skolan. Jag antar att det inte är så för heltidspolitikerna här i kommunhuset, sa Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Lina Thörnblom (RS).

Lina Thörnblom (RS) i talarstolen

Årsredovisningen skryter om sjunkande ohälsotal samtidigt som antalet rehabiliteringsärenden sjunkit sedan 2006.
– Kommunen rehabiliterar färre sjuka, vilket långsiktigt kommer att kosta pengar. Mindre rehabilitering leder knappast till färre sjuka. Så är det verkligen fler friska personer? Eller är det den borgerliga ”arbetslinjen” som har tvingat folk att arbeta, eller att hamna mellan stolarna, pressade Thörnblom (RS).
Marie Litholm (KD) svarade med att förneka samband med högerregeringens utförsäkringar och försämringar.

Rättvisepartiet Socialisterna tog upp de två viktigaste avtalskraven, som rätten till heltid och fasta jobb.
– Varför är det fortfarande 434 visstidsanställda och 102 timanställda i Haninge kommun, frågade Lina Thörnblom (RS) utan att få någon replik från en svarslös högerledning.

Rättvisepartiet Socialisterna attackerade också att högerledningen tvingat skolor att slå ihop klasser medan för- och grundskolenämnden gjort överskott på 4,2 miljoner kronor:
– Detta är under all kritik! På Haninges skolor finns lägre personal- och lärartäthet än i de flesta andra kommuner och klasstorlekarna är alltför stora. Att detta inte finns med i årsredovisningen visar att ni inte tycker att det är viktigt, sa Mattias Bernhardsson (RS).
– Klasstorlekarnas storlek har ingen betydelse för resultaten, basunerade Martina Mossberg (M) ut och hänvisade till kommunens ”forskning”.– Du syftar på den 13 sidiga broschyren ”Lusten att lära och åter till kunskap”, knappast ett omfattande verk! Ni räknar med små specialklasser med två eller tre elever som behöver extra hjälp för att förfalska fram ett negativt samband mellan små klasser och bättre resultat!, kontrade Mattias Bernhardsson (RS) och fortsatte med att hänvisa till den tunga internationella forskning som visar att små klasser ger bättre resultat, speciellt för elever från utbildningsmässigt svagare grupper.
Martina Mossberg (M) gled undan debatten med att hon inte kunde citera ur minnet från kommunens egna ”omfattande forskning”.

Mattias Bernhardsson (RS) i talarstolen

Rättvisepartiet Socialisterna tog också upp arbetslösheten som i Haninge är högre än i Stockholms län i allmänhet och bland ungdomar i synnerhet. Haninges arbetslöshet ökade förra året med 30 procent. Ungdomsarbetslösheten ökade med 72 procent.
– Arbetslösheten är ett slöseri med mänskliga och samhälleliga resurser. Vi anser att den kommunala servicen kan utvecklas och arbetslösheten minskas med en annan arbetsmarknadspolitik, argumenterade Lina Thörnblom (RS) och radade upp argumenten:
6 timmars arbetsdag med bibehållen lön och satsning på friskvård ger jobb åt ungdomar och möjliggör ett längre arbetsliv för äldre utan arbetsskador. Detta skulle vända trenden mot sjunkande skatteintäkter då fler arbetstillfällen skapas, det skulle höja konsumtionen, minska ohälsotalen och arbetsskadorna.

Folkpartiets kommunalråd Tommy Lundin (FP) var defensiv i sitt svar där han medgav att mycket av det Rättvisepartiet Socialisterna tar upp stämmer men att han minsann inte ville ställa upp på några skattehöjningar för att betala sådana reformer.
– Vi vill inte höja skatterna, vi vill ta tillbaka stadsbidragen kommunerna förlorat istället för att de pengarna går till banker som delar ut bonusar till cheferna, svarade Lina Thörnblom (RS).