Det var Stockholms Stad arbetarfientliga upphandlingar som möjliggjorde för sopföretagen att maxa sina vinster genom kollektiva lönesänkningar på upp till 7 000 kr i månaden och 20 procent längre arbetsdag vilket drabbade sju sopgubbar på Liselotte Lööf AB tidigare i februari. Svaret blev att alla sopgubbar vägrar övertid och nu följer de arbetsmiljölagar företagen tidigare bortsåg ifrån. Sopgubbarna arbetar därför nu 8 timmar om dagen och går sen hem, till skillnad från tidigare då många fick hämta sopor på fritiden för att klara den osannolikt stora arbetsbördan. Sopbilarna tar nu bara ca 25-30 procent av den sopmängd de brukar – ett slående exempel på hur sopgubbarna slitit i åratal.
Entreprenörerna kan inget annat än godta kampmetoden – de kan ju inte bara förkasta arbetsmiljölagarna – och pekar nu istället finger åt fastighetsägarna vilka de hävdar har huvudansvaret för att skotta snö vid sopkärlen.
Men på Stockholms stad skärper man nu tonen mot företagen.
– Entreprenörerna har åtagit sig att lösa uppdraget, så då får man se till att lösa det, säger Katarina Jönsson vid Trafikkontoret, ansvarig för insamling av hushållsavfall.
Med andra ord: soporna ska hämtas till vilket pris som helst. Men i så fall borde de stödja att löner och villkor inte rörs vid upphandling istället för att bryta avtal som de gjorde.
Samtidigt ryktas det om att entreprenörer tagit in bemanningsföretag att hämta upp sopor med hjälp av papperslösa flyktingar till slavlöner. Fakta är fortfarande oklart. Men arbetsgivarnas smutsiga metoder under hela året understryker behovet av en upptrappning utöver att vägra övertid.
Om inte arbetsgivarna backar under onsdagens förhandlingar är det också ett ytterligare tecken på att de försöker rida ut och betala sig igenom striden. Vad ska då hända? Transportarbetarförbundet måste utlysa demonstation mot både entreprenörerna och Stockholms Stad – vilka ytterst är ansvariga och bör vara rädda inför valet i september – samt på allvar diskutera strejk. Om pappaerslösa utnyttjas måste de erbjudas medlemsskap i facket, att deras rättigheter tas i försvar mot att de vägrar utföra sina kollegors arbetsuppgifter.
Striden gäller inte bara sopgubbarna utan alla arbetare som riskerar möta samma attacker efter Arbetsdomstolens prejudicerande dom i frågan. Vad gör LO då alla dess medlemmar kan stå på tur? Än så länge ingenting. Initiativet måste i så fall komma underifrån, med budskapet: ”agera, annars går vi utan er”.
Mattias Bernhardsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.